Barn och frihet

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Barn och frihet

Naturligtvis klarar hon sig själv över en dag, men Hennes Storebror lämnar ändå inte henne ensam hemma om vi är borta över dagen...

Sedan så är det så att vi lämnar INTE något av våra barn ensam över en helg....(inte ens en natt!!!)

Det är ju inte precis som att han är en konstant barnvakt. Det händer någon gång i bland

Jag tycker du läser in för mycket i vad jag skrivit och får det till att jag är en oansvarig mamma :mad: som lämnar mina barn vind för våg och dessutom att jag Kräver av sonen att han Måste vara hemma varje sekund av dygnet, för att vara barnvakt åt sin lillasyster..:mad:

Lägg ner, för du är Helt ute och cyklar nu...
 
Senast ändrad:
Sv: Barn och frihet

*lånar knapp*

Jag instämmer till stor del med Stollan då jag anser att barn skall vara barn och vuxna skall vara vuxna. Barn skall ha barnansvar, ungdomsansvar och sist vuxenansvar.

När jag växte upp fanns det en hästtjej som var några år äldre än mig. Hon led av en hel del svåra psykiska problem och vi tyckte att hon var "udda".

Denna flicka hade passat sina småsyskon under många år, de levde på en gård och en dag hände en hemsk olycka och lillasystern dog. Den då 15-åriga tjejen hade kört någon slags maskin och haft sin lillasyster ståendes på flaket. Hon ramlade av och blev överkörd.

Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om denna persosns psykiska problem till stor del berodde på den ENORMA skuld som hon måste ha känt. Det var ju hon som var med sina syskon och som ansvarade för deras säkerhet.
 
Senast ändrad:
Sv: Barn och frihet

Sunshine skrev:
*lånar knapp*

Men tiderna har förändrats, nu verkar vara ett tuffare klimat rent generellt. Så många bortrövade barn, övergrepp, droger, misshandel och andra ruskigheter :crazy: . När jag var i 10-årsåldern var jag hemma själv efter skolan och fixade mellis, promenerade sedan 20 min till busshållplatsen och åkte buss 20 min till ridskolan (där var man dessutom tvungen att gå genom en skog sista biten). Eller så cyklade jag till travstallet längs rätt hårt trafikerade vägar. Gick till och från skolan gjorde jag också, varje dag, en promenad på 30-40 minuter vardera hållet. När jag var i tidiga tonåren hängde vårt ”gäng” i centrum och på fritidsgården. Vi hittade aldrig på några hyss utan snackade mest. Däremot hade jag tuffa regler om när jag skulle vara hemma, nåde mig om jag inte var hemma i tid!!
Men det var ju ett tag sen. Nu är de flesta fritidsgårdar nedlagda verkar det som, och droger är mer lättillgängliga och accepterade. Det verkar finnas mer knäppskallar i rörelse. Mer trafik på vägarna, mindre yta för barn att röra sig på för det byggs ju överallt. Jag minns hur jag brukade gå ut med grannens hundar på en jättestor allmänning i närheten av där vi bor – där är det numera tättbyggt med hus :(

Maken växte upp på landet nära havet och har minnen av hur han rörde sig fritt i skogen och på stranden. Men har i efterhand förstått att föräldrarna visst hade koll – de hade en ”telefonkedja” och turades om att hålla ett öga på barnen utan att för den skull störa leken och umgänget.

Jag tycker absolut att man måste låta barnen ha viss frihet under ansvar, det växer de av som människor. Men när och hur mycket måste ju anpassas efter ålder, personlig mognad och hur och vart man bor – eller?

Jag skrev i den andra tråden om min kompis och hennes sambo som bl.a. lämnade sin son hemma själv hela nätterna medan de festade inne i stan (skulle ni kunna göra det med er treåring? Jag skulle det inte), och på Stor & Liten medan de shoppade kläder (jag mötte upp under en sådan shoppingrunda och följde med till S&L för att hämta killen. Han satt på golvet och storgrät för att mamma var försvunnen). Den typen av ”frihet” tycker jag INTE är ok. Detta pågick under hela sonens uppväxt och visst är han vid liv idag men han verkar ärligt talat inte må särskilt bra :(

Du har många flera bra poänger, Sunshine. Denna tomtebolycka som många vill referera till finns inte längre på många ställen. hela samhället har nedmonterats bit för bit och givetvis har det gett effekter på både vuxna och barn.
 
Sv: Barn och frihet

Snurrfian skrev:
Du verkar fullständigt ha hängt upp dig på att jag klarade mig själv i skogen som sjuåring så vi kan säga för din skull att jag var 15 så kanske det känns bättre? Det verkar som vi överlag har samma åsikter men att jag kanske fick lov att göra lite mer än vad din dotter får... Än så länge är våran dotter 3 år och hon får inte gå särskilt fritt än

Nej, jag pratade inte om dig alls här utan kunde ha sagt 6 eller för den delen 5 också. Jag kan väl inte säga att jag fick göra mer än dottern men jag gjorde det då ingen hade koll på mig och inte blev nekad. Jag tror inte ens mamma var medveten om vad jag gjorde alla gånger. Hade hon vetat hade hon nog gett mig utegångsförbud oftare. Jag insåg inte då att jag utsatte mig för fara utan det är först som vuxen som jag ser det. Mina yngre syskon som bor hemma nu har hårdare regler och mindre frihet än den jag och mina 2 äldsta barn har haft. Jag har i min tur haft bra mycket mer ansvar på mina axlar.

Vi har nog rätt överlag liknande åsikter och det är viktigt att få testa sina åsikter mot någon som inte håller med för det är då som man själv ser om man anser att åsikterna verkligen forfarande gäller eller om man börjat att ändra sig. Jag har ändrat mig lite och funderar faktiskt att introducera skogsdungen bakom vårat bostadområde för dottern.

Nu skall jag korta ner det som sägs emellan.
Jag tummar inte på säkerheten och därför anser jag att barn inte hör hemma på en farlig arbetsplast. Kan man fixa det på annat sätt skulle jag göra så även om det innebar merarbete för mig.
jag kan förstå att i vissa lägen så finns det just då inga alternativ och jag förstår om man då tar med sig ett barn till en farlig arbetsplats och kräver att barnet skall ses till väldigt noga. Det känns däremot inte ok för mig att göra så. Min åsikt vilket du inte behöver följa eller lägga ner en massa energi på om du inte vill.

Snurrfian skrev:
Att sen min karl och kusinerna har fått lov att jobba från att de var små, ja då var det inget konstigt, de fick betalt, de fick umgås med sina pappor och de lärde sig en massa saker, en ganska ultimat situation.

Inte ultimat om det är farlig arbetsplats men nu är det försent att göra något åt det. Jobba kan man göra med så många andra saker och jobba ihop pengar är nyttigt det håller jag med dig och kan man jobba tillsammans är det ju absolut toppen men aldrig att jag skulle kompromissa om det är en farlig arbetsplats. Det är total bom stopp där.

Snurrfian skrev:
Om vi hade fått ett barn med ad/hd ja då kanske vi hade fått gjort saker och ting annorlunda men jag förstår inte varför vi skulle behandla våra barn som om de hade sjukdommar som de inte har? Hur skulle du göra om ditt barn var allergisk mot hästar?

Därför att ibland låter det som du inte har något val pga eget företag och då undrar jag uppriktigt vad som hade hänt om saker och ting inte blev som ni planerade. Hur mycket som handlar om verkligen inte kan och hur mycket som handlar om inte ha tillräckligt motivation för att genomföra.
Risk för konkurs är ju ett rätt starkt skäl till varför det är svårt att lösa och något jag absolut förstår. Jag vill förstå vad valen som tagits har för grund för jag är nyfiken på sådana saker. Jag är en problemlösare i botten och letar allt efter problem att lösa. Kalla det för ful ovana eller en underlig hobby.

Hade mitt barn varit allergisk mot hästar hade hon fått sluta rida.
Jag själv är för sjuk för att orka med hästar. Jag har förvisso tänkt på att rida på lite islandshästar någongång i framtiden och då troligtvis till nästa sommar för att dottern skall hinna få lite mer ridvana. Jag vill ha en dotter-mor ritt.
Min mamma är förövrigt allergisk mot hästar så jag har liksom varit uppväxt med att lösa situationer med allergi alternativt låta bli. Av samma anledning tvättade jag mina ridkläder i tvättstugan själv men jag började inte med hästar innan 11 års ålder.

Snurrfian skrev:
Att du sen inte kunde ha koll på grabben som du var barnflicka förklara ju varför du är så rädd för att låta andra barn få röra sig mera fritt, som sagt har vi präntat in vissa saker hos våra barn och stanna är ett sånt som sitter stenhårt, alltså hade hon inte kommit så långt, eftersom jag inte släpper henne ur synhåll när lastmaskinen är igång...

Du har fel då jag aldrig drar slutsatser från ett barn och det var en inställning jag hade redan innan.
Det är snarare min egna uppväxt, mina syskon, andras barn, mitt arbete med barn och att jag har spionerat på många barn när dom inte sett mig samt jag är väl medveten om hur lätt yngre barn tappar koncentrationen som har gjort detta. Även alla dom böcker jag läst om utvecklingspsykologi, barns utveckling, min utbildning och föräldrars inlägg på internet om sina snälla lydiga barn som bara så vänder på en femma om föräldrar som skriver om det dom aldrig trodde skulle hända dom när det gällde sina egna barn. Genom att också läsa på polisens hemsida om barn som går vilse och om projektet Hitta vilse. Att inte ha info under mina fötter innan jag skapar mig starka åsikter ligger inte för mig helt enkelt.
Hej, jag heter Helena och är en informationsnarkoman.

Dottern har iofs ingen önskan att få leka i skogen själv då hennes vänner inte heller får leka där (jämngamla och yngre samt äldre).
I detta samhället ser du sällan barnen i yngre åldrar (läs under 10 år) i skogen eller för den delen någon annanstans än i närheten av deras egna hem alternativt föräldrar som följer.
Även barn med inpräntade saker kan tappa koncentrationen speciellt vid lek. Ju högre ålder desto bättre kan dom hålla koncentrationen trots störande element runt om.
Det är ju inte så att dottern är under 100% kontroll längre när hon är på utsidan men hon har en viss radie hon får röra sig inom och det finns människor alldeles i närheten och jag hör om något händer (hon har en mycket hög röst). Skulle jag behöva ha tag i henne så är det inga svårigheter för jag vet stort sätt på bara några meter var hon befinner sig.
Hon får gå till kompisar själv i villaområdet brevid och hon går i vägkanten (30 väg) men hon måste säga till först innan hon går och till vem hon går. Leker hon inte på vägen sköter hon sig fint men risker uppstår om hon leker och däremot rycks med av andra barn som får lov att leka på vägen, glömmer av sig och leker på vägen själv. När man påminner henne så blir hon förvånad för hon har inte själv lagt märke till att hon är där och springer utan är så inne i leken att hon glömmer se efter var hon hamnat.
Hon får också korta stunder vara ensam inne. Vi har grannen en trappa ner och en annan rätt över gården som backup och måste vi bort en längre stund och inte kan ta med dottern så frågar vi grannen rätt över gården om hon kan vara barnvakt.
Hon får dessutom rida själv på ridlektionerna trots risker att hästen studsar iväg och hon trillar av. Nu är dom flesta hästarna snälla och mer av det lata hållet men visst har det hänt någon gång att en ponny börjat galoppera när dom har travat, studsat för något läskigt mm.

Vandalerna era skulle dom kunnat bunta ihop och ge till Gudrun Shyman att pussa på. Det vore nog ett straff som skulle få dom där marodörerna att låta bli sådant som dom inte äger. Säg till när ihopbuntandet skall börja så kommer jag och hjälper till personligen. Två mördarmarsvin kan jag också ta med mig för att hjälpa dig med denna uppgift. Det är inte olagligt att bussa marsvin på folk.
 
Sv: Barn och frihet

Om jag låter som det kanske du läser in för mycket på mitt alternativt gett för lite att gå på till mig från början samt bara valt vissa utagna delar som inte får full funktion utanför sitt sammanhang.
Du säger en helg, du säger passa syster och inte lämna pga ansvarskänslan mm. Hur vill du att jag skall tolka det då?
Jag ställde en hel del frågor som du hade tid att besvara men såg inte helheten i det hela.
Ge mig ordentlig information från början så jag kan se helheten.
Om din dotter är hemma med sin bror på dagarna men har ansvar över sig själv dvs brodern skulle kunna sticka om han önskade utan att känna att han skall träda in som extraförälder så är det helt som det skall vara. Att han sedan hellre väljer att vara hemma med sin syster är ju en annan sak för en del barn trivs med att vara hemma och umgås med familjen och runt 13-14 år tycks det vara rätt vanligt att en spdan period sker överlag.
En 11 åring klarar normalt sätt att ta ansvar för sig själv under några timmar på en dag.

OBS Var skrev jag att du är en dålig förälder?

Att du inte lämnade ensam under en helg är inget som gick att läsas in tills nu. Det skulle förvisso vara jätteintressant att kunna läsa tankar men tyvärr saknar jag kunnandet. Hade i vissa lägen varit så attans praktiskt.
Att jag uppfattade det så var för du ställde frågan ensam över en dag / helg. Jag inkluderade båda varianter i mitt svar sedan. Om du menade att särskilja dom olika delarna i ditt inlägg så är det orsaken till att det blir så fel. Det är svårt att se vad som exakt hör ihop och vad som skall vara för sig så det låter som om det var en helg du undrade över för sonens del och då antog jag även dottern då det i samma inlägg var henne inkluderat.
 
Sv: Barn och frihet

Följande är vad jag skrivit i den här tråden:


"Mina barn har ganska stor frihet och får "drutta omkring" ganska mycket på egen hand.
Vad dom inte vet är att mamma håller ett vakande öga "i Smyg"

Nu är ju dom två äldre så pass stora att jag Inte håller ett öga på dom. Däremot 4-åringen gör jag det på, fast det vet hon inte om.....

Jag anser att barn mår bra av att få vara ensam ute och göra saker. Det ingår i deras utveckling att få göra saker på egen hand. Dom växer mentalt av att känna att "jag Kan" och "jag Vågar" själv.
Barn måste få lära sig att dom kan vara själva, även ute och att vissa saker är farliga. Dom lär sig på sätt och vis att ansvara över sig själv.
"

"Min 14-åriga pojke kan lämnas ensam hemma, med lillasyster 11 år.
Den backup dom har är = Farmor i granngården (vi bor på samma tomt)
Var själv ensam hemma, när jag var i den åldern och tycker inte att det är fel.
Tänk på alla yngre sk "nyckelbarn". Är det så mycket bättre att låta sina barn vara det, än att barnen Nån Enstaka Gång, vid 14-15 års ålder får vara ensam över en dag / helg, med stöd från grannen/släkting??
"

Utifrån det har du fått det till Att sonen är tvungen att vara en konstant barnvakt till dottern.Det är skillnad på att han KAN och att (ständigt) VARA hemma med lillasyster.

Var i detta står det att JAG lämnar MINA barn ensamma över en helg??
 
Sv: Barn och frihet

* Kanpplån*
en 14 åring och en 11 åring måste väl för tusan gå lämna hemma ensamma :confused:
De är ju inga babysar precis, och med farmor i granngården verkar det ju vara väldigt tryggt!

* Jenny *
 
Sv: Barn och frihet

*lånar knapp*

Pratade just med min mamma och passade på att ta upp det här ämnet... Jag frågade henne om jag och min syster (5 år äldre) lekte ensamma i skogen när vi var små. Svaret blev 'Ja det klart. Men hon var ju inte så liten då. När du var 4 var ju hon 9' :) Sen berättade jag om den här diskussionen och hon blev ganska förvånad och tyckte att det var lite fånigt. Dessutom var vi ju alldeles bakom huset. Risken för att gå vilse i sin egen skog är inte så stor när man har lekt där hela sitt liv...
Mor tyckte nog att det var rätt konstigt att folk låter sina barn sitta inne och titta på en massa konstiga saker på tv och spela tv-spel, men inte låter dem vara lite fria... Även mindre barn behöver lite frihet.
Om man som barn inte tillåts att vara lite fri och leka på egen hand är väl risken större att man tar varje chans man får och helt enkelt drar iväg? Det tror jag iaf.
Vi hade våra kojor och ställen i skogen och det var inget konstigt med det. Och inte fanns det nåt större behov av att dra iväg hur långt som helst heller fastän möjligheten fanns. Vi hade vår trygghet hemma och utforskade en liten bit i taget eftersom vi hade möjlighet till det.
Innan jag föddes lekte min syster mycket med grannen (han var ett år yngre än henne) där de bodde då. De lekte alltsom oftast nere i bäcken som fanns i utkanten av vår trädgård (på andra sidan låg den rätt hårt trafikerade vägen...).
Självklart kollade föräldrarna upp dem med jämna mellanrum, men det var inte så att de satt med hela tiden. Och då var alltså min syster iaf inte mer än 5 år...

Sen frågade jag också mamma vad hon hade för arbetsuppgifter när hon började arbeta hos sin morbror vid 13-14 års ålder. Svaret på frågan var "Jag hade hand om tre små barn (rätt så färska trillingar) och hushållet". Visst, hon var inte helt ensam men det var ändå ett ganska stort ansvar. Dessutom fanns det ju en hög lite äldre barn också... tror att de hade 3-4 barn redan när trillingarna föddes...

Jag tror helt enkelt att små barn växer av att få lite ansvar för sig själva, inte känna att mamma och pappa kollar dom hela tiden och inte litar på att de klarar nånting på egen hand... Visst har man ramlat och slagit sig ibland och fått en del hårda smällar, men sånt är livet. Själv låg jag upp och ner i ett dike en bra stund när jag hade kört lite fel på skidor ett år (jag var ensam...). Det var inte helt lätt att ta sig upp när man hade huvet ner och skidbeklädda fötter upp och dessutom hade rätt så rörelsehämmande kläder på sig, men såsmåningom kom undsättningen...

Min dröm är att mina barn ska få en lika fri och härlig uppväxt som jag hade. Dörren står öppen och det är bara att knalla ut.
 
Senast ändrad:
Sv: Barn och frihet

Inte låter jag mitt barn sitta framför tv:n hela dagen istället för att ge henne frihet... hon får vara ute precis hur mycket hon vill och det är hon i ur och skur Men jag håller henne under uppsikt även om hon inte ser mig...

Det är det jag har så svårt att förstå att man tror att man måste lämna barnet helt utan uppsikt för att göra det självständigt... Min dotter är otrligt social och framåt och självständig och det visar hon på flera olika sätt så att jag märker att jag inte har hämmat henne ett endaste dugg bara för att jag håller koll på henne.

Jag pratar nu om 3 åringar och inte tonåringar.. även om det också behöver hållas under uppsikt men då är det frågan om en helt annan form av uppsikt.
 
Sv: Barn och frihet

Jag tror inte heller att man måste lämna 3-åringar utan uppsikt för att göra det självständigt. Jag tror inte heller att det är bra för barn att växa upp i total frihet där de själva bestämmer vad som är tillåtet. Självklart är det bra att man håller koll på sin 3-åring så att inget händer!
Men så småningom när barnen blir äldre måste man våga släppa taget lite också. Det är ju också skillnad på om barnen är helt ensamma eller om de har med sig ett äldre syskon eller en kompis.

För att avsluta min medverkan i den här diskussionen vill jag bara säga följande:
Var och en gör efter sin förmåga och utefter sina egna värderingar och åsikter. Om man tror att ens barn mår bra av att gå i skogen ihop med ett syskon/en kompis så gör man det och om man inte känner att ens barn är moget för det så låter man bli. Det finns inget universalsätt som är ultimat för alla barn.
Däremot är jag övertygad om att det inte är fel att låta barn utforska saker och ting (tex skogen bakom huset) på egen hand med stigande ålder.
Jag tror inte att det är någon av föräldrarna i den här tråden som har placerat ut sin 3-åring i en vilt främmande skog och sedan åkt hem för att kolla på tv, utan det handlar om att barnen stegvis vågar och blir tillåtna att utvidga sitt "revir" och lär känna det och de faror & möjligheter som finns där.

Eftersom jag hittills inte har fått några, i mina ögon, tillräckligt hållbara argument för att inte låta barnen leka i skogen på egen hand fortsätter jag leva i tron att det är bra och lämnar härmed diskussionen...
 
Sv: Barn och frihet

Jag har aldrig påstått att din son är konstant barnvakt men eftersom du säger följande:
Min son har större avsvarskänsla än att lämna lillsyrran ensam hemma
så är det ju så att varje gång det inte är en vuxen hemma så tar sonen över ansvaret på sig själv att vara barnvakt oavsätt om ni uttryckt detta eller ej.
Jag anser att en 15-åring inte skall vara barnvakt alls helt enkelt.
Barnvakt får man vara åt sina egna barn när man skaffat dom. Det är föräldrars ansvar att ta hand om sina barn och inte syskonens. Är ett barn så omogen att det inte kan lämnas hemma utan att ett syskon måste passa dom så anser jag att den skall ha vuxenvakt.

Inte heller har du sagt att det inte gällde helg med dina barn men du sa inte tvärt om. Fallet med 15-åringar och en 10-åring handlade om att lämnas ensamma i flera dagar och inte bara över dagen. Eftersom du svarade på min tyckande om det inlägget antog jag att det var vad du diskuterade. Att det var det inlägget det gällde kan man ju läsa på inlägget jag i min tur svarade på.
Nu blev det ju missförtånd rakt efter varandra tyvärr.

Så nu när jag vet vad du tänkte på så kan jag svara:
Nej, jag skulle aldrig lämna en 14 åring över helgen utan vuxensällskap under kvällen/natten.
15-år anser jag är dikutabelt.
Jag tycker det är ok att lämna en 15-åring och en 11-åring ensamma under dagen under förutsättning att var och en tar ansvar över sig själv och båda är införstådda i att det är så.

Att jag anser är ingen sanning utan det är mina tyckande mina tänkande där jag inte lägger värderingar på hur jag anser man är som förälder. Det är ju så mycket mer än lämna ensam eller ej och när som avgör om någon är en bra förälder eller inte. När socialen tar ifrån en vårdnaden är man rätt kass på föräldrarskap men innebär inte att man som person är dålig/kass. Jag lägger inga värderingar på en personlighet där jag bara läst några inlägg ifrån utan det är personerna själva som ger sig den. Frågan är varför du lägger värderingen att du skulle vara dålig förälder när jag aldrig har gett dig den. Fundera lite på den saken.
Jag försöker att alltid komma ihåg att skriva jag tycker, jag tänker, jag anser just för att markera att det är mina tankar och mina värderingar.
Jag har aldrig påstått äga sanningen däremot så har jag egna åsikter och dom ger jag uttryck för. Ibland händer det att jag får någon att tänka om eller minst tänka efter. Då har jag faktiskt gjort det jag var ute efter.
 
Sv: Barn och frihet

Stollan skrev:
Jag anser att en 15-åring inte skall vara barnvakt alls helt enkelt.
Barnvakt får man vara åt sina egna barn när man skaffat dom. Det är föräldrars ansvar att ta hand om sina barn och inte syskonens. Är ett barn så omogen att det inte kan lämnas hemma utan att ett syskon måste passa dom så anser jag att den skall ha vuxenvakt.

Man är aldrig barnvakt åt sina egna barn, man är förälder åt dom.
 
Sv: Barn och frihet

jag fick passa min lillebror ensam när jag var 7 år...han var 1 år då...visst...det var inte kul, men jag hade hög moral även som liten...mamma var tvungen att jobba på kvällarna o pappa var ute o söp.....

min som kunde vara ensam hemma när han gick i ettan...minns en gång när jag var nere på banan o körde jobb....hann inte hem tills grabben slutade skolan...när jag var på väg därifrån ringer han till proffsets stall o frågar efter mig...då hade 7 st hästar gått ur hagen härhemma....jag sa till honom att >INTE går ut utan dom fick hellre vara ut tills jag kom hem ( tar 45 min)
När jag svänger upp är alla hästarna i hagen och hagen är lagad :D då hade han ringt 2 av mina grannar så dom hade kommit upp o hjälpt till....min som har även åkt tåg själv till Gbg som 5 åring....ger man inte barnen möjligheter att kunna "klara" sig själv"...så utgår dom nog från att det alltid skall stå nån bakom hörnet och fixa saker åt dom.....

jag fick tidigt ta ansvar, det fick min son också..och jag tror att det mera hjälper än stjälper.
 
Sv: Barn och frihet

Tillägg:
Om du inte förstår fast "" runt barnvakt så tänkte jag förklara ännu bättre.
Jag anser att ingen skall behöva ha ansvar över andra människor innan dom blivit tillräckligt vuxna att ta helt ansvar för egna barn.
Har jag varit tillräckling tydlig nu?
 
Sv: Barn och frihet

Så länge som ingenting allvarligt händer så stjälper det inte.
Händer det något allvarligt stjälper det på ett sådant sätt att det sätter mycket djupa spår under hela livet. Ju yngre desto svårare att arbeta bort pga begränsat synsätt.
Om man sedan väljer att chansa är det upp till var och en.
Hög moral gör att spåren blir mycket djupare om det händer något allvarligt dvs det förvärrar den känslomässiga kraschen OM det händer något.
Ansvarskänsla är något som barn får oavsätt och hur stor beror snarare på personlighet än vad som lärs in. Det är hur man skall hantera den för att inte bli risk för att bli ett offer för utbrändhet och/eller utnyttjande i framtiden som barn behöver hjälp med.
 
Sv: Barn och frihet

utbrändhet.....hmmm, det är nog många som aldrig fått ta ansvar i unga år...helt plötsligt är dom vuxna och så ställs krav på dom...idag är ju folk utbrända innan dom övht börjat jobba...:crazy:

det finns massor av saker som man kan klandra sig för....en bekant till mig skulle fylla 50 år...hennes dotter och svärson tog motorcykeln och skulle hälsa på....dom krockade med en älg, dottern avled direkt...hur många ggr tror du att den mamman klandrat sig själv för att fylla år?

Jag tycker inte man skall se faror i ALLT, det är inte nyttigt för barnen..för det kvittar vad det är så kan alltid nån se en fara i det....det som är tragiskt är ju att samhället ser ut som det gör idag...det gjorde det inte på 60 talet när jag växte upp..det fanns ingen som kidnappade barn, inga mord och man såg aldrig psykopater...mycket mindre utslagna och drogmissbruk.....fyllegubbar såg man ju såklart...men det var inga man behövde vara rädd för...
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 825
Senast: Anonymisten
·
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
4 567
Senast: Liran
·
Hundträning Byn som jag bor i anordnar hundpromenader ett par gånger i veckan. Jättebra träning tänkte jag. Själv har jag inget behov av social...
Svar
8
· Visningar
1 942
Senast: Sesca
·
Katthälsa Jag har två innekatter, steriliserade honkatter, syskon från samma kull och födda 2017. De har bott hos mig sen de var åtta veckor...
Svar
11
· Visningar
828
Senast: Svartkatt
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp