Det SER annorlunda ut, på ett sätt.
Våra hingstar som är garanterat familjesnälla och inte har skyhög bedömning men tävlingsmeriter och fyra bra gångarter har haft väldigt många ston. Så visst är den här hästtypen eftertraktad.
MEN de når oftast bara hobbyuppfödarna och gör hästar som inte används vidare i aveln eftersom de är gjorda för att bli de efterlängtade ridhästarna.
De som avlar i större skala och satsar på att visa sina hästar måste ju styras av bedömningssystemet som premierar en annan typ av häst.
Jag tycker det är ett problem att verktygen vi har för bedömningarna inte på något sätt speglar vårt avelsmål.
Det svenska avelsmålet är bara en papperstiger eftersom vi till 100% dömer efter det isländska.
Som avlare måste jag själv producera två typer av hästar. En fyrgångstyp som går lätt att sälja som eftertraktade ridhästar, och en lättbyggd femgångstyp med mkt pass som går att få fram som avelshästar.
Sedan ska den senare typen fortsätta producera den första
Det funkar ett tag när man har en partner som starkt nedärver sina "ridhästegenskaper".
Men nu när jag drar ner på aveln så satsar jag bara på de hästar som tyvärr har lägst chans på bedömning men ligger närmast hjärtat och är lättast att hitta bra hem till - vackra stadiga välresta fyrgångare med färg och bra lynne.