Att vara ensam hemma

[Enya]

Barn i den åldern bör klara att ha egen nyckel, fixa mellis och roa sig själva på eftermiddagarna. Det är för övrigt nyttigt även för dem att börja ha ett "eget" liv.

Usch, just att ge dem nyckel (har bara en extra) är något jag drar mig lite för ändå.
"Oj, jag tappade den" "Oj, den glömde jag i skåpet i skolan" Och så får jag bekosta nytt lås i dörren!

I sånna fall är det den som kommer hem först som får ha nyckeln (det är olika från dag till dag). De kanske glömmer nyckeln en dag men ja, det är ju inte så att det är brist på varken grannar eller barn i den här staden!

Hm, jag har absolut något att tänka på och planera när det gäller det här! Jag tror ju att de klarar det galant, men det är bara det där med att BÖR man, SKA man, är det RÄTT, ja du vet kanske? Kanske är det bara tösen jag ska ha på fritids sedan när jag jobbar? Och så kan jag kolla runt efter att sjunga i kör, som jag vill, eller simma, utan att behöva tvinga med Småfolket dit också

 

[TryMe]

Alla mina barn kan laga viss mat själv, men det är inget jag tycker om när de är ensamma, det finns fil och mackor och liknande de kan käka när de är hungriga, middag serveras ju varje kväll i alla fall. Men visst är det bra att kunna det!

Vi fick lära oss att laga mat i micron så att mamma slapp oroa sig för spisen. Inte bästa kvalitén kanske, men t.ex. förkokad pasta som man kunde koka sås till i micron osv

 

[TryMe]

Alla mina barn kan laga viss mat själv, men det är inget jag tycker om när de är ensamma, det finns fil och mackor och liknande de kan käka när de är hungriga, middag serveras ju varje kväll i alla fall. Men visst är det bra att kunna det!

Vi fick lära oss att laga mat i micron så att mamma slapp oroa sig för spisen. Inte bästa kvalitén kanske, men t.ex. förkokad pasta som man kunde koka sås till i micron osv

 

[TryMe]

Usch, just att ge dem nyckel (har bara en extra) är något jag drar mig lite för ändå.
"Oj, jag tappade den" "Oj, den glömde jag i skåpet i skolan" Och så får jag bekosta nytt lås i dörren!

I sånna fall är det den som kommer hem först som får ha nyckeln (det är olika från dag till dag). De kanske glömmer nyckeln en dag men ja, det är ju inte så att det är brist på varken grannar eller barn i den här staden!

Hm, jag har absolut något att tänka på och planera när det gäller det här! Jag tror ju att de klarar det galant, men det är bara det där med att BÖR man, SKA man, är det RÄTT, ja du vet kanske? Kanske är det bara tösen jag ska ha på fritids sedan när jag jobbar? Och så kan jag kolla runt efter att sjunga i kör, som jag vill, eller simma, utan att behöva tvinga med Småfolket dit också

Vi hade inte egen nyckel till en början, vi hade en extranyckel som var gömd i ett av våra uthus som vi använde. Om ni har något "säkert" gömställe kan man ju göra så också. Vi var tvungna att både klättra lite och krypa lite för att komma åt vår hehe.

 

[Enya]

Fast det är stor skillnad tycker jag. Från att jag började fyran (tror jag, kanske trean) gick jag hem själv och var ensam, åt mellis och lekte (ensam eller med grannarna) tills föräldrarna/syrran kom hem. Det gick strålande. Däremot hade inte mina föräldrar kunnat gå hemifrån och lämnat mig själv när jag sov, hade jag vaknat då hade jag blivit jätterädd om jag varit ensam.

Så för mig är det jättestor skillnad på att barnen är ensamma efter skolan mot att man går hemifrån när barnen sover.

Jag har aldrig riktigt förstått det där med att barnen skulle bli rädda om de vaknade och jag inte var där. 2 km är ju inte långt. Jag bodde på landet. De visste var jag var. Jag gick de km på dagen medan de var hemma utan att de var rädda. Men jag löd buke och gick bara utanför huset. Kunde vara ute 20 minuter men var framför huset bara. Jag eldade med ved och fick gå ut om och ner i källaren och om pannan krånglade var 15-20 minuter inte konstigt om jag var borta, även dagtid då alltså, så det är väl kanske därför de aldrig vart rädda när jag inte varit "där", för de har ju ibland vaknat och gått på toa och märkt att jag inte var där och då tagit för givet att jag varit och lagt in ved istället. Just eldandet har varit nödvändigt ont även efter barnens läggtid och jag var ju ensam och kunde inte ta med mig barnen varje gång jag gick ner där.

 

[Enya]

Vi hade inte egen nyckel till en början, vi hade en extranyckel som var gömd i ett av våra uthus som vi använde. Om ni har något "säkert" gömställe kan man ju göra så också. Vi var tvungna att både klättra lite och krypa lite för att komma åt vår hehe.

Bor i lägenhet så det går inte att gömma, annars hade det varit e den bästa lösningen tycker jag

 

[Smulan75]

Bor i lägenhet så det går inte att gömma, annars hade det varit e den bästa lösningen tycker jag

Min dotter som lyckas slarva bort både gympaskor och jackor i skolan har än så länge *ta i trä* inte tappat bort sina nycklar, tror att de trots allt vet hur viktigt det är att de har en nyckel när de kommer hem så då skärper de sig Men så har hon ett speciellt fack i sin väska där hon alltid ser till att lägga den.

 

[Buck]

jag gick hem själv från bussen under mellanstadiet, ca 1,5km att gå, släppte ut grannens hund och kissade den (fick hela 5 kr per gång ), sen gick jag hem och släppte ut vår hund, gav hästarna lunch hö och vatten. sen glömde man läxan och kollade på tv resten av dagen

 

[Enya]

Jag var rätt ung när jag fick börja ta skolskjutsen hem. Kommer inte ihåg exakt, men mellan 8-10 år. Vi bodde mitt ute på landet så skolskjutsen gick från dörr till dörr och min bror var 3 år äldre än mig och hade börjat åka hem själv efter skolan. Jag avskydde verkligen fritids eftersom jag alltid var den som satt kvar sist med personalen, så jag tror det var mycket därför som jag fick börja åka hem även de dagar min bror inte åkte med.
Mina föräldrar började dock långsamt, först fick jag åka med min bror hem på fredagar när vi ofta slutade tidigt. Sen fick jag åka med hem två dagar i veckan, sen fick jag vara ensam ibland osv.

Vi barn hade det väl rätt tacksamt på det sättet att mina föräldrar inte hade några hobbyer som gjorde att de var hemifrån på kvällstid, min mamma simmade någon dag i veckan men pappa var alltid hemma när hon var borta. Tror jag var 10 och min bror 13 första gången vi fick sova hemma själva en natt då och då. (Pga konferensresor osv, vi ville inte ha barnvakt )

Ja långa dagar på fritids förstår jag är drygt som barn, det blir ju så långtråkigt! Jag började långsamt med min äldsta också, så han kan vara ensam själv några timmar. Även 11 åringen har jag ensamhetstränat Men det känns så stor skillnad att lämn dem typ 30 minuter mot flera timmar.

 

[TryMe]

Ja långa dagar på fritids förstår jag är drygt som barn, det blir ju så långtråkigt! Jag började långsamt med min äldsta också, så han kan vara ensam själv några timmar. Även 11 åringen har jag ensamhetstränat Men det känns så stor skillnad att lämn dem typ 30 minuter mot flera timmar.

Jo, om jag hade haft barn själv hade jag gått på tårna hela tiden, kan oroa mig för hemmet trots att det bara är katten som lever rövare där när jag inte är hemma, ehe
Mina föräldrar har alltid jobbat mycket, de var så att de planerade och jobbade för "framtiden" så det var alltid långa dagar. (Sen sket sig framtiden och de har i efterhand sagt att de ångrar att de jobbade så mkt, men det är en annan historia )

 

[Enya]

Här skulle i så fall 12 årngen få gå en kort kissrunda med vår hund. Jag är hård med "glömma läxa" och tv för jag känner igen det. Jag var jätteduktig som barn på att sköta läxorna!!!

 

[Enya]

Aha, så kanske det är ja, det ligger nåt i det. Här har tappats bort kläder, väskor och gympakass, till oh med skor de ska ha på fötterna ... Det hjälpte dock att de blev tvingade att själv leta rätt på det i skolan=pinsamt ju, så då hade de plötsligt bättre koll

 

[Raderad medlem 6459]

@Enya Ja, du gör ju såklart som du vill. Vill du inte "lyda Buke" och inte tror att dina barn blir rädda så är det det ju bara att promenera på.

Jag bara förklarade att det för mig, och kanske då även för andra, är nåt helt annat att lämna barnen sovandes ensamma i huset mot att låta dem äta mellis själva på eftermiddagarna.

För mig låter det väldigt överbeskyddat att en tolvåring inte skulle kunna vara hemma själv efter skolan men det är ju samma sak där, du känner ju dina barn bäst.

 

[Enya]

Man kan få bra hjälp av både personal och om du har släktingar som möter upp på stationen där de ska gå av så borde det inte vara något problem, bara se till att du får platsbiljetter så de inte får stå eller måste flytta på sig. SJ bytte tyvärr ut det tåget som min dotter skulle åka på så hennes platsbiljett blev ogiltig och jag var lite orolig att hon skulle behöva flytta på sig. Men det var inga problem. Jag blev bara lite orolig när hon sms:ade att hon precis åkt förbi Halmstad - när hon egentligen skulle vara påväg mot stockholm (åkte från göteborg) Men det visade sig att det var Hallsberg

Men vad bra! Det skulle alltså även funka med alla tre, 8 åringen också? Det är ju ett himla åkande och kostnaderna för mig då blir ju rätt enorm......

För att komma hit får man åka tåg, sedan byta i Norrköping till ett annat tåg och sedan byta och ta buss och det är lite mastigt så jag tänkte sätta dem på tåget i Norrköping så står mormor och tar emot i Lund.

Jag hade satt hjärtat i halsen om jag läst sms om att ungen var nån helt annanstans Ibland är det inte lätt att skilja på orterna!

 

[Glamoroza ox]

Vår äldsta (blir 12 i dec) har gått hem från skolan och varit själv i ca 2½ år. Hemma är hon ensam ~ 1-3 timmar om dagen.
Vill hon så kan hon oftast gå till morföräldrarna eller till moster, så gott som alltid nån av dem hemma.
Sonen (blir 7 i okt) har fått vara hemma själv högst 30 min någon enstaka gång medans vi vart i affären, men endast om vi först kollat om mostern är hemma som backup.
Tillsammans har de varit hemma själva 1-2 timmar ibland när vi vart i affärn.

Dottern har haft nyckel sedan hon började gå hem själv men hon har varit stört omöjlig på att lyckas slarva bort den flera ggr/vecka.
Som tur är har den alltid kommit till rätta.
Nu i sommar har hon plötsligt börjat ha lite bättre koll på den.

 

[Enya]

@Enya Ja, du gör ju såklart som du vill. Vill du inte "lyda Buke" och inte tror att dina barn blir rädda så är det det ju bara att promenera på.

Jag bara förklarade att det för mig, och kanske då även för andra, är nåt helt annat att lämna barnen sovandes ensamma i huset mot att låta dem äta mellis själva på eftermiddagarna.

För mig låter det väldigt överbeskyddat att en tolvåring inte skulle kunna vara hemma själv efter skolan men det är ju samma sak där, du känner ju dina barn bäst.

Nå, jag promenerade varken då eller nu direkt när barnen sover. Kvällspromenaden med hunden sker och skedde redan då innan barnen la sig och ut och kissa 5 minuter sker innan jag lägger mig nu och då kunde jag vara 20 minuter utanför huset istället. Jag menar bara att folk aldrig tänkte på att jag la in ved en gång i halvtimmen-en gång i timmen, inte ens jag, och då "lämnade" barnen.

Det var därför jag skrev tråden, för att få veta hur andra ser på ensamhet för barn medan man jobbar, simmar, skrålar i en kör eller bara roar sig några timmar på annat vis.

 

[Enya]

Vår äldsta (blir 12 i dec) har gått hem från skolan och varit själv i ca 2½ år. Hemma är hon ensam ~ 1-3 timmar om dagen.
Vill hon så kan hon oftast gå till morföräldrarna eller till moster, så gott som alltid nån av dem hemma.
Sonen (blir 7 i okt) har fått vara hemma själv högst 30 min någon enstaka gång medans vi vart i affären, men endast om vi först kollat om mostern är hemma som backup.
Tillsammans har de varit hemma själva 1-2 timmar ibland när vi vart i affärn.

Dottern har haft nyckel sedan hon började gå hem själv men hon har varit stört omöjlig på att lyckas slarva bort den flera ggr/vecka.
Som tur är har den alltid kommit till rätta.
Nu i sommar har hon plötsligt börjat ha lite bättre koll på den.

Så olika barn är! Min äldsta har fått skåp i skolan med lås och nyckel... jag bara kände att den där kommer tappas/glömmas/lekas bort redan första veckan, men han har koll på den på ett mycket mer moget sätt än jag sett hos honom tidigare.

 

[YlvaG]

Jag vantrivdes på fritids så då fick jag lov att vara hemma själv efter skolan från 7års ålder. Mamma var helt enkelt tvungen att jobba så det var mina alternativ.

 

[grodan21]

Jag mins inte hur gammal jag var när jag åkte tåg själv första gången själv, men tror jag var åtta. Och åkte då med ett tågbyte. Det var inga som helst problem. Visst det är några år sen nu, men inte jätte längesen (är 90-talist).

Sen trodde jag att alla slutade på fritids när man slutade trean? Så var det när jag gick i skolan.

 

[Enya]

Jag mins inte hur gammal jag var när jag åkte tåg själv första gången själv, men tror jag var åtta. Och åkte då med ett tågbyte. Det var inga som helst problem. Visst det är några år sen nu, men inte jätte längesen (är 90-talist).

Sen trodde jag att alla slutade på fritids när man slutade trean? Så var det när jag gick i skolan.

Det kanske är olika från kommun till kommun? Jag själv har för mig 10, men här... eller ja förresten, jag har ju flyttat en hel massa mil så det kanske inte är som på förra stället, 12 år.

Jag och mamma har diskuterat tåg förut, så det känns skönt att andra skickar sina barn så och att det funkar. Hoppas de kommer ihåg att gå av bara