Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial
Jag förstår precis hur du och line_n tänker och varför ni tycker så. Sen kan jag inte låta bli att tänka på hur många föräldrar som EGENTLIGEN, när första barnet kommer, tror att de kan överleva och behålla barnet. Jag tror att det är ganska vanligt med "inte så perfekta" föräldrar som skaffar barn men som med tiden växer in i rollen och tar ansvar för att barnen ska få en bra uppväxt. För dessa är det särskilt viktigt att hela tiden, även när det känns bra, ha en samtalskontakt som kan fånga upp minsta vink på att nu är det jobbigt och åtgärd måste in, en samtalskontakt till partnern samt gärna en familj som kan finnas som avlastning.
Hur många gånger har inte jag tänkt att rätt vad det är så hamnar jag eller min partner i ett "träsk" av depressioner och får problem. Saker kan alltid hända. Hur löser jag (vi) det?
Jag känner inte TS. Jag har läst hennes inlägg och det verkar som om hon är medveten om sin situation och, trots att första inlägget kändes väldigt uppgivet, verkar det som om det inte var riktigt så illa egentligen utan det var skrivet mer eller mindre i panik. Jag kan ha fel. Hon har varit självmordsbenägen länge, ja. Hon har låtit bli och dessutom sökt hjälp. Det var olyckligt att graviditeten kom så pass snabbt efter att hon sökt hjälp, det mest optimala hade ju varit att vänta lite men hade jag varit i hennes skor hade jag nog ändå gjort samma val, dvs att behålla, förutsatt att jag hade känt att det finns förutsättningar för att lösa det hela och att rätt stöd finns vilket TS och hennes läkare samt nära är de enda som vet något om.
mino: Jag såg att du skrev i samma veva jag tryckte på svara-knappen så jag vet egentligen inte om det är mig du skrev till egentligen.
Hade jag varit TS hade jag, utöver MVC-kontakter sökt mig till "riktiga" psykvården för en mer långsiktig samtalskontakt. Om hon inte varit i kontakt med vården ordentligt innan kan det ju vara så att hon kan behöva göra en utredning och eventuellt medicineras för att dämpa problemen. Detta BORDE ha gjorts INNAN en planerad graviditet men det här är inte planerat och då handlar man lite tokigt och det blir lite som det blir. Att man som mamma går på vissa mediciner som är väl utprovade tror jag inte är några problem. Sen är det tyvärr så illa att det kan ta sin tid att prova ut rätt medicinering och rätt dos för att funka vilket är hög tid att ta upp direkt och inte släppa TS när graviditeten tar slut iom att det är då allvaret börjar.
Jag hade nog också önskat att min partner fick prata med någon eller åtminstone veta var hjälpen finns då det känns viktigt att partnern kan få ventilera om det är jobbigt. Risken är att man som partner blir psykolog åt den andra och då bär på något väldigt tungt inom sig. Det bör man undvika av förklarliga skäl. Man funkar liksom inte riktigt om man bär på både sitt eget och sin partners "skit".
Jag tror att det är fel att råda till abort, särskilt när vi inte vet exakt hur situationen ser ut. Det kan ju hända att TS har jättebra förutsättningar utöver problemen med sig själv och om hon får hjälp och stöttning under graviditeten och fångas upp när barnet är fött så att allt löser sig. Jag tänker bland annat på att det verkade i något av hennes inlägg som att MVC-kontakterna inte verkade uppgivna om situationen ? De har träffat henne och borde ju vara ärliga kan jag tycka. Annars kanske de i stället försökt ge tankeställare, hoppas jag i alla fall.
TS har skurit sig vill jag minnas att jag läste, även varit självmordsbenägen i flera år. Inte alls bra. Frågan är, har hon varit självmordsbenägen som så att hon stått på perrongen eller har hon sett det som en enkel utväg från problemen och bara funderat på det som en lösning? Det är skilda saker i min värld. Det kanske är saker som hon informerat läkare och kuratorer om hur hon tänkt runt. Jag kan ju själv förstå att självmord är en väldigt enkel utväg från depressioner man inte orkar grotta i. Så tänkte jag när jag bar på stor sorg. Samtidigt kände jag ansvar. Jag har och hade djur att ta hand om. Jag kan inte sätta familjen i sticket IGEN osv. Men nog tusan hade det varit enkelt om man slapp ta tag i skiten
