Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Nej, det vet inte du. Alls. Eller jag. Eller hur barnet kommer att uppleva det, vilket kanske är viktigast.

En fråga tillbaka.

Har du barn?
Så att du har fått uppleva glädjen med barn.
Och är eller har du varit deprimerad?

Mina barn gör mig mycket lycklig och jag vill inte på något vis riskera att missa något av deras spännande liv.

 

[Petruska]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Driften att fortplanta sig är så stark.

Sa han något om driften att andra ska fortplanta sig? Det är ju vad det handlar om här. Att andra för liv och pina ska föda barn, aborter ska till varje pris undvikas. En abort "för mycket" är en oändlig katastrof, ett barn "för mycket" reder säkert upp sig.

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Och om man blir psykotisk?

Då så gäller det att andra finns där och kan reda ut situationen.
Men i just TS fall så är ju omgivningen medveten om riskerna.
Så de kommer ju att vakta på det.

 

[MiniLi]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Givetvis. Men det är ändå en risk som man inte kan sopa under mattan med argumentet man kan ju inte överge barnet likt du skrev i ett tidigare inlägg.

Det går inte bara att anta att allt kommer lösa sig och bli jättebra.
Det finns gott om barn som blir traumatiserade med "friska" föräldrar, så givetvis ökar risken markant när ena föräldern är psykiskt sjuk. Det är en av de största riskfaktorerna för senare psykisk ohälsa.

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Det är ju vad det handlar om här.

Nej här så handlar det om att våga göra något som man vill även om det är okänt och därför läskigt.

Mitt resonemang gäller inte specifikt just att skaffa barn.
Det kunde ha varit att flytta långt bort för ett spännande jobb också.
Där man bränner alla skepp och inte kan komma tillbaka till det som är just nu.

Och nu så kommer det att komma att "barn kan man inte göra sig av med".
Så jag svarar på det redan nu.
Men barn växer upp och blir vuxna, så det går över det med.

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Det finns gott om barn som blir traumatiserade med "friska" föräldrar,....

Ja visst är det så.
Särskilt där föräldrarna inte är medvetna om att ett barn har egna behov och faktiskt ändrar på livet en del.
Jag tycker att det största problemet hos föräldrar är när de inte kan sätta barnets behov först utan alltid sätter sina egna behov före allt annat.
Och det problemet verkar inte TS ha.

Det är det som gör mig så positiv.

Största risken för ohälsa hos barn är annars rökning hos föräldrarna.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

En fråga tillbaka.

Har du barn?
Så att du har fått uppleva glädjen med barn.
Och är eller har du varit deprimerad?

Mina barn gör mig mycket lycklig och jag vill inte på något vis riskera att missa något av deras spännande liv.

Jag har barn och jag medicinerar inte mot någonting. Men hade jag gjort det, hade jag inte ens funderat i termerna av att skaffa ett barn till. Inte en chans. Det hade dödat alldeles för mycket av den där glädjen man känner när det flyter, man är utsövd och kan leva i nuet. När det inte flyter kan jag tänka mig att ångesten ökar tiofalt, och det vill man inte riskera. Man kan liksom inte medicinera sig in i dimman med ett barn, man kan inte ens ta sömntabletter och lägga sig. Man kan absolut inte bli så frustrerad att man ens överväger göra något handgripligt för att barnet ska sluta skrika. Jag älskar förstås min son, men jag vill bara en glad mamma för honom, inte en ledsen. Så det hade jag inte övervägt, även om jag råkade bli gravid.

 

[Sol]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Sa han något om driften att andra ska fortplanta sig? Det är ju vad det handlar om här. Att andra för liv och pina ska föda barn, aborter ska till varje pris undvikas. En abort "för mycket" är en oändlig katastrof, ett barn "för mycket" reder säkert upp sig.

Det är inte alls det saken handlar om. I det här specifika fallet handlar det om att TS vill ha barnet och hon får pepp.

Under helt andra omständigheter hade hon kunnat önska en abort och då hade hon fått pepp för det.

Diskussionen i stort som du tagit upp handlar om att stödja människor i de val de gör. Att försöka hjälpa dem att göra det bästa av situationen. I vissa fall är det att fullfölja graviditeten (jag tror mig tom minnas en diskussion där en ung tjej som inte vill göra abort men som inte heller ville bli förälder fick stöd i att adoptera bort barnet), i andra att avbryta den.

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Antidepressiv medicin ger ingen dimma som man medicinerar sig in i.
Utan den placerar alla tokiga tankar som vispar runt i huvudet prydligt i sina respektive fack.
Så att man blir klar i knoppen och koncentrerad.

Om man inte själv har medicinerat mot depression så är det där svårt att förstå.
Numera så känner jag ofta igen de som medicinerar mot depression.
Just på att de blir så oerhört stabila i sina tankar.
När jag medicinerar med SSRI så är jag mycket mer stabil i humöret, tankarna och min personlighet än den genomsnittliga människan som man möter.

Klar, kvick och behärskad utan någon ansträngning alls.

Sömntabletter däremot är farliga saker som jag inte använder alls.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Antidepressiv medicin ger ingen dimma som man medicinerar sig in i.
Utan den placerar alla tokiga tankar som vispar runt i huvudet prydligt i sina respektive fack.
Så att man blir klar i knoppen och koncentrerad.

Om man inte själv har medicinerat mot depression så är det där svårt att förstå.
Numera så känner jag ofta igen de som medicinerar mot depression.
Just på att de blir så oerhört stabila i sina tankar.
När jag medicinerar med SSRI så är jag mycket mer stabil i humöret, tankarna och min personlighet än den genomsnittliga människan som man möter.

Klar, kvick och behärskad utan någon ansträngning alls.

Sömntabletter däremot är farliga saker som jag inte använder alls.

Du vet ingenting om mig och vad jag har tagit, och jag tycker att du pratar strunt, rent ut sagt. Anti-depressiv medicin är ett brett spektra och det finns även biverkningar att beakta. Nu lägger vi ner den här meningslösa avstickaren, tycker jag.

 

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Du vet ingenting om mig och vad jag har tagit,

Du skrev:

.... jag medicinerar inte mot någonting.

Nu lägger vi ner den här meningslösa avstickaren, tycker jag.

Det håller jag verkligen med om.
Jag begriper inte varför du alls ville dra diskussionen åt det hållet från början.

 

[cirkus]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Men jag uppfattar det inte som om TS tvekar alls. Det handlar inte om abort eller inte abort, utan om ett beslut som redan är fattat och hur hon kan få bäst stöd och hjälp från nu.

 

[Amha]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Men risken för förlossningsdepression finns ju hos oss alla. Risken må vara större med någon som visat depressioner innan men denne kan ju lika gärna klara det bättre än jag som inte visat depression innan.

Jag kan säga att jag ärligt talat är lite orolig för förlossningsdepression och rädslan grundas i att jag som från ingenstans blev otroligt påverkad av hormonerna i början av graviditeten och mådde verkligen inte alls bra. Det släppte tack och lov efter en tid och resten av tiden har jag inte haft problem men risken finns ju att det kommer tillbaka.

Jag har aldrig medicinerat för mitt mående och inte varit i behov av det men jag har haft det lite stökigt i mitt liv med två riktigt nära familjemedlemmar som dog hastigt och ganska nära varandra och förmodligen har dessa händelser med mina känslor i början av graviditeten att göra. Innebär det då att vi som varit med om mycket inte får skaffa barn ifall att vi blir deprimerade under och efter graviditeten?

 

[ameo]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Det kan väl i så fall ingen annan heller? Rather safe than sorry, känner jag. Vad de här överdrivet optimistiska inläggen ska syfta till förstår jag inte heller. Tar ni ansvar för om det inte går bra? knappast.

Jag kanske är den enda här, men jag tycker det låter som en mardröm. Är man deprimerad ökar risken för förlossningsdepression rejält. Ska sambon i ett sådant läge både ta hand om en nyfödd bebis och ta hand om sambon/makan som saknar livslust och tänker på självmord? Ska man utsätta sig för det bara för att det kanske går?

Det måste ju vara oändligt mycket bättre - om nu depressionen är övergående - att vänta tills man mår bra, kan sluta medicinera, och vill ha barn och inte behöver oroa sig för eventuella sammanbrott.

Det går säkert att fostra barn i nästan alla miljöer, men jag har svårt att se tjusningen med det.

Hiddeous - jag kan inte låta bli att undra om du anser att det bara är perfekta människor som ska få bli föräldrar? För det är så jag tolkar det du skriver.
Nu är det ju så, tack och lov, att många av oss är mer eller mindre o-perfekta på olika sätt. Det kan vara såväl fysiska (och, hemska tanke, ärftliga) som psykiska problem.
Visst finns det risk att det går åt skogen, men faktum är att det kan det liksom göra ÄNDÅ.
Jag håller nog med I_U här, att TS visar så pass mycket självinsikt att jag tror att det kan gå bra. TS har varit väldigt öppen och ärlig här, men det är väl egentligen så (min tolkning) att det mest är oron inför det okända som gjorde att TS skrev tråden. TS har lite mer i bagaget än många andra, men varför ska DU bestämma att hon ska göra abort, bara utifrån några inlägg skrivna på ett jävla internetforum?
Kom igen när du har TS framför dig, med TS journaler och totala historia, innan dess tycker jag inte att du ska vara sådär kategorisk. Du får tycka vad du vill. (men läs gärna den här tråden http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1182227 )

Men jag uppfattar det inte som om TS tvekar alls. Det handlar inte om abort eller inte abort, utan om ett beslut som redan är fattat och hur hon kan få bäst stöd och hjälp från nu.

Så uppfattar jag det också, det står ju uttryckligen i ett inlägg att hon inte vill göra abort. Så varför ens tjata om det?

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jag har aldrig medicinerat för mitt mående och inte varit i behov av det men jag har haft det lite stökigt i mitt liv med två riktigt nära familjemedlemmar som dog hastigt och ganska nära varandra och förmodligen har dessa händelser med mina känslor i början av graviditeten att göra. Innebär det då att vi som varit med om mycket inte får skaffa barn ifall att vi blir deprimerade under och efter graviditeten?

Nej, hur kan du få det till det? Men har man obearbetade trauman skulle jag ändå, av egen ringa erfarenhet, själv försökt ta itu med det så tidigt som möjligt. Har haft vänner som burit på jobbiga erfarenheter och samtidigt försökt fostra barn och till slut har bubblan brustit, med sjukskrivning, kris och elände. Jag tycker inte alls att man måste vara perfekt för att bli förälder, självklart inte, men jag är också emot romantiserandet och omgivningens uppmuntran inför barnalstrande som om det vore något man klarade av hur lätt som helst. "Det löser sig". Ja, för det flesta, men inte för alla.

Om du skaffar barn när du inte mår bra (för TS är det ju detta ett faktum, men inte för dig) kommer det att drabba din omgivning, det är ju klart. Det går inte att komma ifrån och det är både jobbigt och synd att missa delar av barnets uppväxt för att man måste deala med sina egna demoner. Dessutom kan det nog öka påfrestningen på relationen kraftigt. Jag skulle inte ge mig på det alls. Diskuterade faktiskt saken med min man, och han sa exakt likadant för egen del - han har varit deprimerad tidigare - att hade han varit det nu, hade barnalstrande varit helt uteslutet. Det är för tungt ändå.

 

[MiniLi]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Ja, risken finns för alla. Men den ökar markant om man har TS historik.

Och du måste väl själv se att det är en enorm skillnad på att ha varit i sorg efter dödsfall jämfört med att ha varit depressiv i 8 år?

Jag vet att jag ser på barn, barnuppfostran och föräldraskap lite annorlunda än vad som verkar vanligt hos gemene man. Det finns inget som jag brinner så mycket för som barns rätt att växa upp i trygghet och det finns inget som gör mig så förbannad som när eventuella hinder mot detta sopas under mattan utan att problematiseras överhuvudtaget.

Och åter igen - jag säger absolut inte att TS inte kan bli mamma. Men jag tycker det är förjävligt när man inte ens kan lyfta diskussion kring dessa ämnen utan att folk drar på skygglapparna och stoppar huvudet i sanden.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Kom igen när du har TS framför dig, med TS journaler och totala historia, innan dess tycker jag inte att du ska vara sådär kategorisk.

Jag har inte bestämt någonting åt TS, thank you! Däremot tycker jag att en del av hennes inlägg inte har varit av en direkt uppmuntrande art, bland annat det om barn till suicidala föräldrar. Ganska hårresande resonemang för mig.

 

[ameo]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Du har mer eller mindre uppmanat TS att avbryta graviditeten i väldigt många av dina inlägg i denna tråd. Jag kan inte förstå varför du tar dig rätten att pracka på henne den åsikten i inlägg efter inlägg efter inlägg, när frågan överhuvudtaget inte finns på TS takekarta.
Säg vad du tycker EN gång och nöj dig med det, men det är ganska otrevligt med dina upprepningar. Vi vet vad din åsikt är nu.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Men jag uppfattar det inte som om TS tvekar alls. Det handlar inte om abort eller inte abort, utan om ett beslut som redan är fattat och hur hon kan få bäst stöd och hjälp från nu.

Inte tvekar alls? Jag har läst ursprungsinlägget igen och om inte det är desperat rop på hjälp vet jag inte vad det är. Det är möjligt att hon har bestämt sig i själva abortfrågan i och för sig, men hon är ju på intet sätt trygg i det beslutet alls.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Du har mer eller mindre uppmanat TS att avbryta graviditeten i väldigt många av dina inlägg i denna tråd.

Det är väl mer för att jag har besvarat andras inlägg och försvarat min ståndpunkt. TS har ju försvunnit i diskussionen för länge sedan, så henne har jag inte haft någon kommunikation med.

Jag skrev, klart och tydligt, lycka till TS och om du och barnet blir lyckligt är ingen gladare än jag. Sedan ställde Inte_Ung frågor om mig personligen och då svarade jag hur jag personligen skulle göra. Och därefter gick tråden in på perfekta människor som föräldrar, typ.

(Men jag ska låta bli att svara på ditt och andras inlägg så lär väl denna del av tråden dö ut och alla blir lite mer nöjda, hoppas jag.)