Saeta
Trådstartare
Det är inte så lätt att veta när personen inte ens vet själv. Vet/känner flera som har gått hela vägen med operation osv. Eller valt att inte operera.
Vet t.o.m. där man har ångrat sig och opererat tillbaka.
Det får vara upp till personen att presentera sig.
Hur ska jag veta? Vad är du nu?
En han, hon, hen, på väg mellan? På väg tillbaka?
Jag tror det är svårare för den personen i fråga som faktiskt själv inte vet, än för omgivningen som inte vet hur den ska reagera. Alltså, öppenhet från alla håll är ju såklart det bästa. Men ibland blir det svårt. Då tycker iallafall jag att en kan fråga. Många trans/ickebinära opererar sig ju inte ens.
Jag tillhör de som är starkt emot de heltäckande plagg som vissa av ett visst kön bär.
Ser det som ett större problem i vårt land. De som inte vill ha dem och tvingas till det, mår rysligt dåligt.
De får ofta inte uppsöka vård om de inte har fått lov av en han först.
Det tycker jag är värre än att man drar sig för att uppsöka vård, för att man inte upplever att man får ett könsneutralt bemötande.
Det är jättesvårt att sätta sig in i deras situation. Men självklart är det också fruktansvärt. Tänk dig då om du är född som kvinna (eller flicka blir det väl... :P ), tvingas ha heltäckande plagg, men inte är kvinna. Det måste oerhört hemskt. För såklart att transpersoner och ickebinära förekommer överallt. I alla länder.
Men att som vit cisperson jämföra dessa två situationer och tycka att det ena är värre än det andra känns rätt dumt. Jag tror inte att det går att säga att det ena är värre än det andra.
Alla scenarion i det jag har skrivit har jag/har haft i min närhet, så vänligen kom inte med att jag är lyckligt ovetande.
Är det något ni brukar prata om? Alltså, hur dessa personer upplever sin vardag? Det är ju väldigt intressant, om än fruktansvärt såklart.