Att tvångsköna någon

Tar du illa upp om jag skulle nämna dig som hen, i en diskussion om dig?
Jag skulle ta illa upp ja.

Jag tycker också det är svårt när du använder ordet kön. Kön för mig är biologi. Hur man identifierar sig är det du pratar om.

Sen inom vården kan jag förstå att man använder sig av biologiskt kön just för att vissa sjukdomar yttrar sig olika beroende på kön och behandlas olika beroende på kön.
 
Och i de exempel du nämner, säger inte heller ordet hen något om din identitet. Det är liksom en av de grammatiska och språkliga poängerna med ordet.

Behöver du verkligen få din kvinnliga/feminina identitet bekräftad när du hämtar ut paket?
Gör det inte? (säger något om min identitet alltså) jag har uppfattat ordet hen som att poängen är att det kan användas när det finns en osäkerhet kring könsidentiteten, eller i sammanhang där det finns anledning att inte uppge identiteten. Jag ser ingen problematik kring att jag på jobbet eller i andra sammanhang uppfattas som en hon och refereras till som hon/henne. Jag tror inte att det ger mig varken nackdelar eller fördelar.

Jag blir inte "kränkt" om någon skulle välja att kalla mig för hen, men jag skulle bli förvånad eftersom jag skulle tolka det som att det fanns tvetydigheter kring min könsidentitet som jag anser är ganska tydligt "kvinna/hon".

Exemplen jag gav var för att visa situationer där hen skulle kunna användas i min närvaro. Jag behöver inte "få min identitet bekräftad" när jag hämtar ut paket, och säger de "hen" så spelar det ju inte mig någon större roll.

Men jag skulle tycka att det kändes märkligt om mina kollegor refererade till mig som "hen" eftersom de borde ha fått med sig att jag identifierar mig som kvinna. Om inte på grund av hur jag ser ut så på grund av att jag ibland säger tex. "utifrån mitt perspektiv som tjej..."
 
Men en transperson eller en ickebinär känner ju säkert också, precis som du, att dennes kön är lika uppenbart och något som "alla ser". Men så är det ju inte. Dessa personer bli dagligen felkönade. Folk tar helt enkelt för givet att en person med bröst och ljus röst är en kvinna, när det i själva verket kanske inte är så.
Något som är uppenbart för dig behöver inte vara uppenbart för andra. Men eftersom jag antar att du är cis, vilket jag också är, så har vi ju inte det problemet. Jag har aldrig någonsin blivit felkönad. Alla tar för givet att jag är kvinna eftersom jag dels har bröst, ljus röst och ser "typiskt kvinnlig" ut.

Jag hade också antagit att en person med bröst och ljus röst är kvinna och tilltalat personen efter det. Men om personen rättat mig så hade jag korrigerat och tilltalat personen så som han/hon önskar. Men jag kommer inte gå runt och tilltala alla könsneutralt för det.
 
Jag trodde hen var ett ord man skriver när man inte vill utge vem det är man skriver om, alltså att man låter personen man skriver om tex ska få vara anonym. Trodde inte hen var ett ord som används irl när man möter någon personligen.

Jo men så är det ju oftast :). Nu finns det ju de (exempelvis Freja Lindberg) som har pronomet hen. Och som alltid vill bli kallad för hen. Men det är inte samma sak som det du skrev om, att ordet hen även används när en inte vill utge vilket kön personen har. Eller om en helt enkelt inte vet vilket kön personen har.
 
Men en transperson eller en ickebinär känner ju säkert också, precis som du, att dennes kön är lika uppenbart och något som "alla ser".
Fast det tror inte jag. Om en person - trans eller ickebinär eller inte - ofta blir tolkad på ett annat vis av omgivningen än sin självtolkning, när det gäller könsidentitet, så fattar inte jag hur den personen samtidigt skulle kunna uppfatta sin könsidentitet som något "alla ser". Alla ser ju uppenbarligen inte. (Tex kanske jämförbart med personer som är adopterade från Asien, där många tycks se just en asiat, inte en svensk. Trots att personen självklart är svensk, både vad gäller uppväxt, modersmål, kultur och medborgarskap.)

Jag har tex en ung släkting, som jag utan vidare skulle tolka som lesbisk tjej om jag inte kände hen. Men enligt sig själv är personen man. Såväl könsorgan som könsbestämningen vid hens födelse, tydde på att bebisen var en tjej.
 
Att envisas med att blanda ihop kön och könstillhörighet gör det absolut svårare för oss utomstående(/cis/binära osv) att förstå.
Om man pratar om det som att man byter kön från dag till dag med någon som förknippar kön med genetik så låter det helt klart lite smått mentalt instabilt

Skulle man däremot uttrycka flytande könstillhörighet i form av "idag känner jag mig kvinnlig" och jämföra med andra saker man kan känna sig som tex "idag känner jag mig glad/snygg/tjock/blek osv" så får nog de flesta en bättre förståelse. Alla förstår att man kan känna sig olika men att det yttre automatiskt inte är speciellt förändrat från omgivningens sida sett bara för att man känner sig på ett visst sätt en viss dag.

.
 
Här håller jag med, även om jag givetvis vet att där finns fysiska "mellanlägen" eller hur man ska uttrycka sig. Där man INTE är varesej helt av endera könet.

Och - lika självklart kan jag ha helt, helt fel, eftersom jag själv känner mig hemma i mitt fysiska kön och därför omöjligt kan veta hur det känns att inte göra det.

Det jag är mest intresserad av, och det skrev jag även i den förra tråden i mer eller mindre samma ämne - vad gör att en person känner en viss könstillhörighet OM det inte har det minsta med samhällets normer att göra? Att jag själv upplever mig som "kvinna" hör nog mycket ihop med att jag inte skulle känna mig bekväm i en traditionell mansroll, även om rollerna tack och lov luckras upp hela tiden. Jag är också glad över att jag kunde bli gravid och föda barn, etc. Jag attraheras heller inte, fysiskt, av kvinnor men det kan mycket väl bero på normer. Men annars?

Det har funnits intressanta trådar här på Buke där man starkt ifrågasatt skillnaden mellan "kvinna" resp "man" och menat att förutom ren fysisk muskelmassa etc , t.ex. är skillnaderna hårfina om de ens finns alls. Men hur kan där då samtidigt finnas en sådan väsensskillnad mellan "könen" att det, förutom normativt, är nästan astronomiskt fel att hänföra till en person med fel könsbenämning? Då måste ju, isåfall, skillnaden mellan de olika könen vara gigantisk. Trots allt.

Jag är helt enkelt intresserad och önskar att jag kunde bli så upplyst att jag förstod.

Jag är inte transsexuell och har ingen nära vän/släkting/liknande som är transsexuell, så jag kan bara svara för hur jag uppfattat det och inte utifrån egen erfarenhet.

Men, som jag uppfattar det handlar det inte (enbart) om att man inte är som normen för ens biologiska kön är, utan att man inte alls känner sig som sitt biologiska kön. Exakt VAD det är som gör att det "känns fel", tror jag är olika för alla transpersoner och något vi som inte är trans aldrig riktigt kan förstå. Jag tror det bästa tankeexperimentet vi kan göra är att tänka oss hur det skulle kännas att vakna upp en dag och upptäcka "fel" könsattribut. T.ex. en penis om vi är kvinna.

Jag skulle förmodligen uppleva det väldigt konstigt, och obehagligt, kanske rentav skrämmande, att ha en kropp som inte ser ut som jag förväntar mig och tänker mig att den ska.

Jag känner väldigt, väldigt många som inte följer könsstereotypa normer. Jag känner killar som trivs i typiskt "kvinnliga" grejer som smink, långa halsband och höga klackar. De är ändå helt övertygade om att de är killar.
Jag själv togs ofta för pojke som liten och var länge en så kallad "pojkflicka", jag sprang runt i samma typ av kläder som min bror och lekte gärna och ofta stereotypt "pojkiga" lekar. Jag vill inte ha biologiska barn. Trots det har jag alltid känt mig som flicka/kvinna.

Så det handlar alltså inte (bara) om att inte passa in i normen. Det handlar inte om att "vilja vara" ett annat kön. Det handlar om ens identitet. Vad en identifierar sig som och känner sig som. Många känner nog att de hatar och kanske äcklas av sitt könsorgan för att det liksom sätter en stämpel på dem om fel kön. Om jag KÄNNER MIG som en kvinna, jag identifierar mig som kvinna, så finns det förstås en risk att jag känner mig helt fel i en manskropp.

Men just precis VAD som "känns fel", tror jag dels är individuellt och dels något vi som är cis inte fullt ut kan förstå. Vi kan nog bara med olika tankelekar öka vår förståelse för hur transsexuella kan uppleva det.

Det finns flera bra youtubers att titta på för att få en större inblick i hur olika personer ser på sin egen könsidentitet. Freja Lindberg är ett exempel på en person som pratar VÄLDIGT mycket om sånt. Hen förklarar ofta på ett bra sätt vad olika termer står för och hur en kan uppleva sin könsidentitet. Viktoria Harrysson är en ung tjej som gör mycket videor som ungar i den åldern gör (smink, slime, vloggar osv) men även pratar en del om trans och har några videor bl.a. q&a och video med sin mamma där de pratar om hennes väg från pojke till flicka. Kaily Norell är en kvinna som gjort många öppna, bra och tydliga videor om sin könsidentitet och förändring. Självklart gör även hon mycket videor om annat, varken hennes eller Viktorias kanaler har ett queer-tema på samma sätt som Frejas kanal.
Det finns såklart jättemånga fler men de är några svenska jag kommer att tänka på på rak arm, som jag lärt mig mycket av och som jag tror är rätt bra att kolla lite på för att vidga sina sinnen och försöka lära sig mer och förstå mer.

Obs, hela det här inlägget är inte bara ett svar till dig utan en vidare reflektion kring den intressanta frågeställning du tar upp om HUR man vet att man är transsexuell.
 
Jag gillar ordet "hen" eftersom det stör mig oändligt att behöva uppge om jag är kvinna eller man i olika sammanhang där det omöjligen kan ha nån betydelse. Allra gräsligast är när en man bara kan benämnas Mr, medan kvinnan måste välja mellan Mrs eller Miss! :arghh:
Har jag inte stött på faktiskt. Alla sådana tillfällen för mig har haft Mr eller Ms att välja mellan.
 
Jag är inte transsexuell och har ingen nära vän/släkting/liknande som är transsexuell, så jag kan bara svara för hur jag uppfattat det och inte utifrån egen erfarenhet.

Men, som jag uppfattar det handlar det inte (enbart) om att man inte är som normen för ens biologiska kön är, utan att man inte alls känner sig som sitt biologiska kön. Exakt VAD det är som gör att det "känns fel", tror jag är olika för alla transpersoner och något vi som inte är trans aldrig riktigt kan förstå. Jag tror det bästa tankeexperimentet vi kan göra är att tänka oss hur det skulle kännas att vakna upp en dag och upptäcka "fel" könsattribut. T.ex. en penis om vi är kvinna.

Jag skulle förmodligen uppleva det väldigt konstigt, och obehagligt, kanske rentav skrämmande, att ha en kropp som inte ser ut som jag förväntar mig och tänker mig att den ska.

Jag känner väldigt, väldigt många som inte följer könsstereotypa normer. Jag känner killar som trivs i typiskt "kvinnliga" grejer som smink, långa halsband och höga klackar. De är ändå helt övertygade om att de är killar.
Jag själv togs ofta för pojke som liten och var länge en så kallad "pojkflicka", jag sprang runt i samma typ av kläder som min bror och lekte gärna och ofta stereotypt "pojkiga" lekar. Jag vill inte ha biologiska barn. Trots det har jag alltid känt mig som flicka/kvinna.

Så det handlar alltså inte (bara) om att inte passa in i normen. Det handlar inte om att "vilja vara" ett annat kön. Det handlar om ens identitet. Vad en identifierar sig som och känner sig som. Många känner nog att de hatar och kanske äcklas av sitt könsorgan för att det liksom sätter en stämpel på dem om fel kön. Om jag KÄNNER MIG som en kvinna, jag identifierar mig som kvinna, så finns det förstås en risk att jag känner mig helt fel i en manskropp.

Men just precis VAD som "känns fel", tror jag dels är individuellt och dels något vi som är cis inte fullt ut kan förstå. Vi kan nog bara med olika tankelekar öka vår förståelse för hur transsexuella kan uppleva det.

Det finns flera bra youtubers att titta på för att få en större inblick i hur olika personer ser på sin egen könsidentitet. Freja Lindberg är ett exempel på en person som pratar VÄLDIGT mycket om sånt. Hen förklarar ofta på ett bra sätt vad olika termer står för och hur en kan uppleva sin könsidentitet. Viktoria Harrysson är en ung tjej som gör mycket videor som ungar i den åldern gör (smink, slime, vloggar osv) men även pratar en del om trans och har några videor bl.a. q&a och video med sin mamma där de pratar om hennes väg från pojke till flicka. Kaily Norell är en kvinna som gjort många öppna, bra och tydliga videor om sin könsidentitet och förändring. Självklart gör även hon mycket videor om annat, varken hennes eller Viktorias kanaler har ett queer-tema på samma sätt som Frejas kanal.
Det finns såklart jättemånga fler men de är några svenska jag kommer att tänka på på rak arm, som jag lärt mig mycket av och som jag tror är rätt bra att kolla lite på för att vidga sina sinnen och försöka lära sig mer och förstå mer.

Obs, hela det här inlägget är inte bara ett svar till dig utan en vidare reflektion kring den intressanta frågeställning du tar upp om HUR man vet att man är transsexuell.
Det är ju just här som jag börjar tveka och bli nervös. Jag är ju ganska säker på att mina cis/binära manliga och kvinnliga vänner ganska lugnt skulle acceptera att jag frågade vad de ville bli kallade eller acceptera ett hen. Ganska.

Men jag var också, eller tror att jag är, ganska säker på att de bekanta och folk som man stöter på som inte riktigt klär sig cis normativt, i olika varianter och skalor, från transperson till pojke i klänning. Jag är ganska säker på att de skulle kunna ha stor potential att bli sårade om jag frågade eller sa hen. Istället för att bara gå på "det som alla runtomkring gör". Sa jag hen till pappa så ok, han skulle tycka det var lite knasigt, gjorde jag det till en vagt bekant som ansträngt sig jättemycket för att byta kön till man. Då skulle hela omgivningen dra efter andan! och kanske skulle man åka på en välförtjänt propp.
 
Jag stötte på det bara häromdagen, och det kändes väldigt störande. Jag skulle lägga en beställning från annat Europeiskt land. Men tack och lov blir det allt ovanligare. Mr eller Ms borde räcka, om man nu nödvändigtvis ska behöva uppge nåt alls.
Gissar att det inte var ett engelskspråkigt egentligen? Utan att de körde engelska men inte var så bra på det?
 
Jag stötte på det bara häromdagen, och det kändes väldigt störande. Jag skulle lägga en beställning från annat Europeiskt land. Men tack och lov blir det allt ovanligare. Mr eller Ms borde räcka, om man nu nödvändigtvis ska behöva uppge nåt alls.
Tycker du det är lika obehagligt att uppge "gift" eller "ogift" i svenska myndighetsformulär?
 
Har inte läst hela tråden men en podd som rör just detta ämne är Therese&Zäta när de gästas av Freja Lindberg, tyckte att det var rätt intressant.
 
Men i dagsläget är att dua folk något allmänt accepterat. Förr i tiden kallade man folk just för herr/fru osv och det verkar ha varit ett väldigt liv när duandet infördes och något som folk kunde bli extremt upprörda över.

Så är det nog med det mesta som är nytt och främmande. Så det är egentligen inte konstigt att folk blir upprörda över den här debatten.
 
Men om man aldrig kallar någon för hon, han eller hen så är ju frågeställningen i TS meningslös?
Vem har sagt att en aldrig ska kalla folk för hon, han eller hen? Det gör en väl om en vet könet/pronomen på personen det handlar om!

Jag tycker hela den här diskussionen är lite överdriven faktiskt. Låt folk vara det de vill vara och låta det stanna där. Och vad jag tycker om verbet köna ska jag inte gå in på.

För dig är den överdriven, men jag kan garantera dig att den inte är överdriven för alla. Därför är det ändå en viktig diskussion som en iallafall bör ha med sig i huvudet för att påminna sig själv om att samhället inte är binärt.
 
Här är en till som hade känt sig kränkt av att någon utgick från att jag var en den, hen, eller kunde vara man istället för kvinna.

Jag har ingen aning om vad för kön du är eller vad du har för pronomen. Det är ingen info som kommer fram genom att titta på din avatar eller genom "jordgubbsdoft". Därför skulle jag säga "Du vet jordgubbsdoft från Buke? Hen kommer på middag ikväll". Men hade jag vetat ditt kön/pronomen så hade jag självklart inte sagt hen, utan helt enkelt det du vill bli kallad!
 
Jag kan komma på flera situationer där jag omtalas i min närvaro, typ på kontoret: "vems är detta?", "den är hennes" osv. Jag skulle tycka att det kändes avigt om folk sa att "den tillhör hen" och syftade på mig. Eller i en butik, "vem var det som skulle ha det här paketet, var det hen?" Ordet "du" har för mig aldrig haft samma laddning eftersom det inte säger något om min identitet.

Men i dessa situationer så vet väl personerna om vad du är för kön eller har för pronomen? Då behöver ju inte dom använda "hen".
 
Jo, jag är med på det du säger. Men samtidigt så utvecklas ju språk och samhälle (förhoppningsvis till det bättre) och könsorgan är inte kopplat till ett kön.

Jo fast jag kan inte se att språket har utvecklats i det här fallet, eller på vilket sätt det skulle vara bättre om vi började kalla könsidentitet för kön. Vi hade då, bara som ett litet exempel, aldrig kunnat könsbestämma djur. Inte heller benämningar som snoppbärare eller livmodersbärare hade fungerat i många fall.
 

Liknande trådar

Relationer Jag har en nära anhörig, pensionerad sedan drygt tio år, som ibland har så extremt hårda övertygelser om hur saker ÄR. Jag skriver milda...
2
Svar
36
· Visningar
4 021
Senast: skiesabove
·
Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
3 428
Hästhantering Hej! Jag känner att jag måste få bolla lite med folk som har mer vana av sånna här typer av hästar än mig. I ungefär ett år nu har jag...
Svar
6
· Visningar
1 048
  • Artikel Artikel
Dagbok I många år har jag funderat på vad det egentligen är för fel på mina föräldrar. De beter sig liksom inte riktigt som normala människor...
Svar
0
· Visningar
885
Senast: Tuvstarr
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vilken försäkring?
  • Valp 2025
  • Inkorsningsmetod

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp