Att tvångsköna någon

Jag kan komma på flera situationer där jag omtalas i min närvaro, typ på kontoret: "vems är detta?", "den är hennes" osv. Jag skulle tycka att det kändes avigt om folk sa att "den tillhör hen" och syftade på mig. Eller i en butik, "vem var det som skulle ha det här paketet, var det hen?" Ordet "du" har för mig aldrig haft samma laddning eftersom det inte säger något om min identitet.
Och i de exempel du nämner, säger inte heller ordet hen något om din identitet. Det är liksom en av de grammatiska och språkliga poängerna med ordet.

Behöver du verkligen få din kvinnliga/feminina identitet bekräftad när du hämtar ut paket?
 
I min värld finns det bara två kön, pojke eller man, flicka eller kvinna. Sen har det konstruerats könsidentiteter, vilket jag personligen har svårt att ta på allvar,. Jag har flera transpersoner i min bekantskapskrets och jag känner och har träffat, arbetat ihop med några som har bytt kön. Transpersonerna jag känner beskriver själva att de valt att leva i en viss könsidentitet/roll, men erkänner det kön de fötts med som sitt formella kön.

Hen, är för mig en lingvistisk objektiv omskrivning som jag använder då könet inte är relevant att beskriva i det jag berättar för en tredje part. Näver att jag skulle tilltala någon med "hen".
 
En liten fundering över ordens makt.
Tänk att det ska vara så viktigt VAD en blir kallad, inte över hur en blir bemött/bemöter.
Och det gäller från alla håll.
Att bli sur för att någon gör ett misstag på grund av okunnighet, att surt fortsätta kalla någon för fel pronomen. Att tjafsa om färg på bakverk, att bråka med den som äter kött.
Jag blir så trött på folks eviga maktkamper.

Jag gör mitt bästa för att lyssna av, försiktigt fråga om jag är osäker och inte ha så mycket prestige i allt.
Om nu någon vill bli kallad Superman, ja vad gör det?
 
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hen

(Nu är inte wiki bästa källan att hänvisa till men det är tydligt iallafall)

Jag lägger inte mina värderingar i ordet hen (för mig har det varken någon värdering eller laddning) utan använder mig av det så som det är - dvs som ett könsneutralt pronomen. Jag använder det (försöker använda det, jag könar tyvärr alldeles för ofta) om jag inte vet ELLER om jag inte vill anta ELLER om jag inte bryr mig ELLER om jag inte vill avslöja en persons kön.

Manligt: Han, mannen, pojke, pojkvännens
Kvinnligt: Hon, kvinnan, flicka, flickvännens
Könsneutralt: Hen, personen, person, partnerns

Blir man ledsen av att kallas partner istället för flickvän (eller fru etc) för att man identifierar sig som kvinna och klär sig som en kvinna? Om inte, varför inte?

Hen enligt saol
"1hen [hen´] pronomen; gen. hens; objektsform hen hellre än henom 1 könsneutral benämning på person som är omtalad ev. implicit i sammanhanget; jfr
den [hen´] 1den, han: läraren kan fritt välja vilken metod hen vill; om någon kör mot rött ljus, så blir hen bötfälld

2 benämning på person som inte vill el. kan kategorisera sig som vare sig man el. kvinna".

Dvs det känns fortfarande väldigt relevant att folk kan ha olika uppfattning om vilken användning som de mest förknippar ordet med och hur de tror att du använder det.
 
Senast ändrad:
Kan inte låta bli att fundera på när begreppen "cis" och "icke-binär" ska börja anses fel eller kränkande och bytas ut. Historien talar ju för det...

För övrigt obegripligt hur man å ena sidan kantycka det är kränkande att använda personliga pronomen utan att först fråga varenda människa om hur de önskar bli tilltalade. När man i nästa andetag kallar folk "livmoderbärare" utan att först fråga om de har varit tvungna att operera bort livmodern.
 
Fast för mig är det obegripligt hur det kan vara ett problem om.någon säger hen.

Tar du illa vid dig vid andra sätt att omtala dig könsneutralt också? Jag tänker tex på om någon säger ord som kompis, person, partner etc om dig?
Fast det kan det väl visst? Om någon gjort en jätteansträngning att visa ett kvinnligt uttryck och så kallar man henne hen? eller snoppbärare. Hon kanske blir jätteledsen? Det känns ju som att den frågan skulle förneka en identitet. (Men jag vet ju inte, föredrar att vara försiktig och inte fråga. Men om det är fastslaget 100% man frågar så är det väl så.)
 
Fast det kan det väl visst? Om någon gjort en jätteansträngning att visa ett kvinnligt uttryck och så kallar man henne hen? eller snoppbärare. Hon kanske blir jätteledsen? (Men jag vet ju inte, föredrar att vara försiktig och inte fråga.)
Jag tänker att eftersom hen är tillämpligt på exakt alla, så är det inte särskilt problematiskt. Men så klart, artigt och trevligt bemötande gör ju att jag inte skulle envisas med hen om någon var tydlig med att hen (:p) ogillade det.

Det här med snoppbärare har jag en klart sämre relation till, alltså ordet. Jag ser inte när jag skulle använda det ordet, eller till vad. Jag ser inte vilket problem det ordet - och livmoderbärare - anses lösa.
 
Tänk att det ska vara så viktigt VAD en blir kallad, inte över hur en blir bemött/bemöter.

Språk är jätteviktigt :) Vi skapar ju vår verklighet och våra uppfattningar delvis genom språk och uttryck. För den intresserade kan man läsa mer om diskurs och diskursanalys. Så jag tycker att den här diskussionen är viktig och intressant, även om jag inte anser att vi bör ändra vårt språk i just detta fall.
 
Precis, bara för att saker heter samma sak behöver de ju inte heller ha samma betydelse eller användning och ibland får man helt klart anpassa ordvalet efter den man pratar med oberoende vad man själv menar. Vill du tex se en bild på en engelsktalande väns tupp så frågar du nog hellre om en bild på en rooster än en cock just för att det kan bli lite otrevliga missförstånd annars :nailbiting:
 
@Gnist @Lipperta m fl om jag inte vet könet eller könstillhörighet på personen jag ac någon anledning pratar om är hen helt fantastiskt. Som i exemplet: användaren X här på buke skriver alltid så sjukt bra inlägg. Hen känns som min tvillingsjäl i så många diskussioner. X har alltså ingenstans sagt vad hen har för preferenser angående pronomen och varför ska jag anta kön då?
 
Hm, du menar att de tar illa upp om en frågar? Typ "förlåt, men jag vet inte hur jag ska tilltala dig, hur vill du bli tilltalad?"
Ja. Det finns det. Skulle du fråga min pappa om han vill bli tilltalad som en han, hon eller hen, skulle man nära nog åka på en propp. Han är inte så utvecklad när det gäller såna här frågor. Det finns fler som honom. Och det är också en del i det här. Han vill på alla sätt signalera att han är en man*.

*på ett stereotypt traditionellt sätt
 
För att det är jobbigt för dig att säga? Eller?
Brukar inte kommentera här, men nu är jag verkligen nyfiken på varför det det skulle vara okej att anta att en person har livmoder men inte okej att anta att en person med kvinnligt namn skulle vara kvinna? Är själv en kvinna utan livmoder (och är född utan, dock med i övrigt kvinnlig anatomi) och kan tycka att begreppet livmoderbärare skulle bli väldigt märkligt i mitt fall.
Jag borde rimligen tillhöra den grupp som ett undvikande av könande är avsett att underlätta för, men har svårt att se att det skulle vara praktiskt att inte dra slutsatser kring kön utifrån namn etc. Och begrepp som snippbärare eller som här livmoderbärare ser jag som problematiska och faktisk för egen del rätt obehagliga.
 
Jag tänker att eftersom hen är tillämpligt på exakt alla, så är det inte särskilt problematiskt. Men så klart, artigt och trevligt bemötande gör ju att jag inte skulle envisas med hen om någon var tydlig med att hen (:p) ogillade det.

Det här med snoppbärare har jag en klart sämre relation till, alltså ordet. Jag ser inte när jag skulle använda det ordet, eller till vad. Jag ser inte vilket problem det ordet - och livmoderbärare - anses lösa.
Joo men i realiteten är inte hen så etablerat, utan vissa använder det ju inte på samma sätt. Utan använder det för att tvångsköna en person som vill vara hon till en hen. Om du förstår (har ju till och med hört förbipasserande säga om annan i närheten typ "det där hennet i klänning").

Så om jag hade kallat vår servitris, hon för -serveringspersonalen hen. Så skulle jag känt mig som en person som hade kunnat göra en person ledsen. (Så ja jag kallade vår servitris hon för en månad sedan. )

Likaså när jag möter en man i kilt på stan skulle jag känna mig som en lurk om jag sa -vilket kön vill du bli kallad för, eller hen. När det är så uppenbart i uttrycket, för mig, att det är en han. Som om jag förnekade hans rätt att bära kilt som man och ifrågasätter hans kön. (också taget ur verkligheten)

Men (tredje ur verkligheten) de två unga personer, en i kilt och en i blommig kjol och t-shirt med enhörningar långt hår med hårspännen och skägg som jag pratade busstider med för en månad sedan. Där skulle det känts som att ingen hade blivit ledsen om jag frågat.
 
Senast ändrad:
@Saeta

Kön: kromosomer. Biologi.
Könsidentitet : Vad jag identifierar mig som, vad jag vill bli kallad, vad jag är, hur jag vill bli identifierad.

Ser du skillnaden?
En ko är en ko, en häst är en häst. Du pratar om hästar fast du menar kor.

Nja, en ko och en häst är två olika raser. Mig veterligen så finns det inte olika raser av människan. Däremot finns det många olika kön :)
 
Men för den som inte klarar av att se de grammatiska egenskaperna - och styrkorna - hos ordet hen, så tror jag helt enkelt inte att det beror på att personen skulle ha svårigheter med att fatta den aspekten av ordet. Mer troligt är att personen är så provocerad eller störd av ordet hen, att hen förblindas. Detta verkar vara ett ganska vanligt fenomen. Och det säger ju i sin tur ganska mycket om hur vi förhåller oss till kön.
:bow::bow::bow:
 
Joo men i realiteten är inte hen så etablerat, utan vissa använder det ju inte på samma sätt. Utan använder det för att tvångsköna en person som vill vara hon till en hen. Om du förstår.

Så om jag hade kallat vår servitris, hon för serveringspersonalen hen. Så skulle jag känt mig som en person som hade kunnat göra en person ledsen. (Fallet är ur verkligheten för en månad sedan.)

Likaså när jag möter en man i kilt på stan skulle jag känna mig som en lurk om jag sa -vilket kön vill du bli kallad för, eller hen. När det är så uppenbart i uttrycket, för mig, att det är en han. Som om jag förnekade hans rätt att bära kilt som man och ifrågasätter hans kön.
Alltså, jag är också helt främmande för att fråga alla jag möter vilka pronomen de vill att jag använder. I uppenbart tveksamma fall, kanske jag skulle kunna fråga, eller bara glida förbi det hela genom att undvika att använda pronomen alls.

Jag hade en kontakt via jobbet en period rätt nyligen, där det var helt uppenbart att personen nyligen hade genomgått, eller höll på att genomgå, könskorrigerande behandling från man till kvinna. Personen presenterade sig också med ett typiskt kvinnonamn, samt bar kjol (inte kilt). Så säger jag givetvis hon, eftersom allt tyder på att det är viktigt för personen.

Sen säger jag ju oftast hon eller han i alla vardagliga fall, men jag leker lite med att börja testa hen i fler och fler sammanhang. Givetvis inte om jag har anledning att tro att någon tar illa upp (om jag inte vill vara taskig, men det vill jag ju oftast inte).
 
Det har ALLT att göra med vilket kön man är, men inget att göra med den egna könsidentiteten.

Det vore nog kanske enklare för dig att nå fram om du lär dig att använd begreppen rätt.

Mitt kön är kvinna, min könsidentitet är kvinna och jag vill alltså bli tilltalad och omtalad som en kvinna.
Precis på samma vis som om Emma är av könet kvinna, men könsidentifierar sig som man så vill han givetvis blir tilltalad och omtalad som en man.

Det är exakt samma sak, vilket du inte verkar vilja förstå.

Det är könsORGAN. Och ett könsorgan är inte kopplat till om du är kvinna eller man. För samhället är inte binärt.

Du påtalar flera gånger att du är kvinna och att du vill bli omnämnd som kvinna. Är det någon som inte respekterar det eller varför måste du hela tiden påpeka det? Om du tycker att det är viktigt att du blir rätt könad, varför är det då inte lika viktigt för de som blir felkönade att faktiskt köna dem rätt?

Vem är Emma? Det är jättesvårt att veta vad Emma är för kön om jag inte vet vilken Emma det är. Emma kan vara en kvinna (ja, till och med jag tolkar namnet Emma som ett kvinnligt namn, för att sen komma på att "hoppsan, det behöver inte vara så"), Emma kan vara en man, Emma kan vara ickebinär, Emma kan vara alltihop samtidigt.
 

Liknande trådar

Relationer Jag har en nära anhörig, pensionerad sedan drygt tio år, som ibland har så extremt hårda övertygelser om hur saker ÄR. Jag skriver milda...
2
Svar
36
· Visningar
4 021
Senast: skiesabove
·
Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
3 356
Hästhantering Hej! Jag känner att jag måste få bolla lite med folk som har mer vana av sånna här typer av hästar än mig. I ungefär ett år nu har jag...
Svar
6
· Visningar
1 045
  • Artikel Artikel
Dagbok I många år har jag funderat på vad det egentligen är för fel på mina föräldrar. De beter sig liksom inte riktigt som normala människor...
Svar
0
· Visningar
884
Senast: Tuvstarr
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Valet i USA
  • Vad gör vi? Del CCVI
  • Secret Santa 2024

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp