Och i de exempel du nämner, säger inte heller ordet hen något om din identitet. Det är liksom en av de grammatiska och språkliga poängerna med ordet.Jag kan komma på flera situationer där jag omtalas i min närvaro, typ på kontoret: "vems är detta?", "den är hennes" osv. Jag skulle tycka att det kändes avigt om folk sa att "den tillhör hen" och syftade på mig. Eller i en butik, "vem var det som skulle ha det här paketet, var det hen?" Ordet "du" har för mig aldrig haft samma laddning eftersom det inte säger något om min identitet.
Behöver du verkligen få din kvinnliga/feminina identitet bekräftad när du hämtar ut paket?