Att tvångsköna någon

[Grazing]

Jag trodde hen var ett ord man skriver när man inte vill utge vem det är man skriver om, alltså att man låter personen man skriver om tex ska få vara anonym. Trodde inte hen var ett ord som används irl när man möter någon personligen.

 

[Angel]

Men hen är inte att neutralisera eller förneka någon hens kön eller könsidentitet utan att inte anta något. Kallar jag dig för hen betyder inte det att jag menar att du inte identifierar dig som han eller hon, utan att jag inte vet det och därför använder mig av ett könsneutralt ord.
.

Det är din åsikt, inte ett allmänt faktum hur alla ser på ordet hen. Du lägger alltså dina egna värderingar i ordet när du tilltalar folk så.
Om den du tilltalar ser det som att du inte förstår vilket kön de har och de kanske anstränger sig mycket för att se typiskt manliga eller kvinnliga ut så är det stor risk att de blir förolämpade.
Lika så att de hellre kanske blir omnämnda som han/hon av folk de inte känner om någon pratar om dem men det är antagligen ett mindre problem eftersom de själva då inte är närvarande.

 

[Petruska]

Jo, om någon kallat mig för hen hade jag undrat om personen inte fattat att jag är kvinna. Det skulle vara av av-köna mig så att säga. Att förneka mig min könsidentitet (kvinna). Det skulle vara lika konstigt för mig att bli kallad hen som att bli kallad han.

Men det är ju nästan omöjligt, grammatiskt, att kalla dig för hen. Liksom det är omöjligt att kalla dig för hon. Det är ju pronomen i tredje person, som inte används i tilltal normalt.

Vid tilltal brukar vi ju använda det könsneutrala "du", och/eller förnamn. Min gissning är att du inte har problem med att bli tilltalad med du? Du förväntar dig väl inte att kallas fru/fröken?

 

[kryddelydd]

Jag kanske måste förtydliga ännu en gång att det en föds med mellan benen inte på något sätt har att göra med vilket kön en är.

Det är ju här det blir fel.
Det är din åsikt att könsorgan inte har med kön att göra.

Fakta säger motsatsen.

Medan om du väljer ordet "könsidentitet" så tror jag att det blir mindre missförstånd och frustration från alla parter.

 

[Petruska]

Fast till skillnad från "person" är hen ett personligt pronom. Och mitt pronomen är hon. Jag är inte könsneutral, jag är kvinna och hon.

Är det ok att kalla dig du, som också är ett personligt, könsneutralt pronomen? Även jag är ju ett personligt, könsneutralt pronomen. Men de orden är okej för dig, alltså?

 

[Angel]

Vid tilltal brukar vi ju använda det könsneutrala "du", och/eller förnamn. Min gissning är att du inte har problem med att bli tilltalad med du? Du förväntar dig väl inte att kallas fru/fröken?

Men i dagsläget är att dua folk något allmänt accepterat. Förr i tiden kallade man folk just för herr/fru osv och det verkar ha varit ett väldigt liv när duandet infördes och något som folk kunde bli extremt upprörda över.

 

[Manji]

Hen betyder inte att en person är könsneutral. Hen kan vara en man, kvinna eller något annat. Pronomet hen är könsneutralt, men det är inte samma sak som att säga att PERSONEN är könsneutral.

"Pronomen han är maskulint, men det inte samma sak som att säga att personen är maskulin (man)."

Hur kan denna diskusion ens finnas om val av pronomen inte hör ihop med personen?

 

[Petruska]

Du säger det själv: att säga hen är att inte veta. Om någon ser mig och inte ser att jag är kvinna då blir jag ledsen då jag trivs med att vara kvinna tycker att det är väldigt uppenbart att jag är kvinna. Jag trivs med att det är uppenbart. Och att då få höra att man ser könsneutral ut är ingen komplimang.

Att omtala dig som hen, i din närvaro, är väl antagligen ett sätt att säga att kön av något skäl är irrelevant i sammanhanget. Men vi talar om ju sällan om varandra på det sättet i varandras närvaro.

Om jag pratar om dig så att du hör det, säger jag ju hellre "Lingon sitter och läser" än "Hen sitter och läser".

Om det är viktigt för dig att i det här fallet jag markerar att du är kvinna varje gång jag omnämner dig, så kan det ju vara så att du måste tydliggöra det för mig. Då tar jag så klart hänsyn till det om jag kommer ihåg det.

Eller så tar jag kanske diskussionen, om det är någon jag känner. Varför är det viktigt, tex?

 

[Petruska]

Men i dagsläget är att dua folk något allmänt accepterat. Förr i tiden kallade man folk just för herr/fru osv och det verkar ha varit ett väldigt liv när duandet infördes och något som folk kunde bli extremt upprörda över.

Och?

 

[Lingon]

Men det är ju nästan omöjligt, grammatiskt, att kalla dig för hen. Liksom det är omöjligt att kalla dig för hon. Det är ju pronomen i tredje person, som inte används i tilltal normalt.

Vid tilltal brukar vi ju använda det könsneutrala "du", och/eller förnamn. Min gissning är att du inte har problem med att bli tilltalad med du? Du förväntar dig väl inte att kallas fru/fröken?

Jo absolut! Kallar folk mig något annat än fru XXXX blir jag förnärmad och går därifrån *skämt*

Men om man aldrig kallar någon för hon, han eller hen så är ju frågeställningen i TS meningslös?

Jag tycker hela den här diskussionen är lite överdriven faktiskt. Låt folk vara det de vill vara och låta det stanna där. Och vad jag tycker om verbet köna ska jag inte gå in på.

 

[Angel]

Och?

Va?

 

[Manji]

Är det ok att kalla dig du, som också är ett personligt, könsneutralt pronomen? Även jag är ju ett personligt, könsneutralt pronomen. Men de orden är okej för dig, alltså?

Finns det någon feminin motsvarighet till du eller jag? Nä. Klart det är okej då.

Minst lika okej som att jag under samtal på meäkieli kallas för hään. Då handlar det inte om att något valt att kalla mig för hen framför hon fast jag är en hon.

Sen är det såklart, kallar någon mig för hen säger jag bara "jag är en hon" med glad min. Man kan ju inte läsa tankar heller.

 

[Lingon]

Finns det någon feminin motsvarighet till du eller jag? Nä. Klart det är okej då.

Minst lika okej som att jag under samtal på meäkieli kallas för hään. Då handlar det inte om att något valt att kalla mig för hen framför hon fast jag är en hon.

Sen är det såklart, kallar någon mig för hen säger jag bara "jag är en hon" med glad min. Man kan ju inte läsa tankar heller.

Jag skulle nog inte säga nåt. Tror jag. Men jag hade tyckt att personen var lite märklig...

 

[jordgubbsdoft]

Här är en till som hade känt sig kränkt av att någon utgick från att jag var en den, hen, eller kunde vara man istället för kvinna.

 

[ekra]

Men det är ju nästan omöjligt, grammatiskt, att kalla dig för hen. Liksom det är omöjligt att kalla dig för hon. Det är ju pronomen i tredje person, som inte används i tilltal normalt.

Vid tilltal brukar vi ju använda det könsneutrala "du", och/eller förnamn. Min gissning är att du inte har problem med att bli tilltalad med du? Du förväntar dig väl inte att kallas fru/fröken?

Jag kan komma på flera situationer där jag omtalas i min närvaro, typ på kontoret: "vems är detta?", "den är hennes" osv. Jag skulle tycka att det kändes avigt om folk sa att "den tillhör hen" och syftade på mig. Eller i en butik, "vem var det som skulle ha det här paketet, var det hen?" Ordet "du" har för mig aldrig haft samma laddning eftersom det inte säger något om min identitet.

 

[Problematisk]

Du säger det själv: att säga hen är att inte veta. Om någon ser mig och inte ser att jag är kvinna då blir jag ledsen då jag trivs med att vara kvinna tycker att det är väldigt uppenbart att jag är kvinna. Jag trivs med att det är uppenbart. Och att då få höra att man ser könsneutral ut är ingen komplimang.

Men nu tolkar du det jag skrivit som djävulen läser bibeln.
Jag skrev:

Det är att inte veta, inte anta, eller inte lägga någon vikt vid en persons könsidentitet.

Alltså inte att det BARA är när man inte vet. Det kan lika väl vara när man inte antar, eller inte lägger någon vikt vid det.

 

[hoppsann]

Jag kanske måste förtydliga ännu en gång att det en föds med mellan benen inte på något sätt har att göra med vilket kön en är. Skippa bara snacket om "manligt vs kvinnligt könsorgan". Jag vet att vi alla (typ) är uppväxta med att det är så samt att det är en ickefråga för väldigt många. Men vi utvecklas hela tiden framåt (förutom vissa som fortfarande står kvar och stampar på samma ställe som för fem miljoners miljarders år sen) och det minsta en kan göra är väl att först och främst bara acceptera att samhället inte är binärt.
Att påstå att ickebinär är en psykisk sjukdom är fruktansvärt nedlåtande och vidrigt.
Och att ta illa upp av att någon använder ordet hen när en inte vet om personens kön och/eller pronomen... Snälla! Hen är ett könsneutralt ord.

Det är inte så lätt att veta när personen inte ens vet själv. Vet/känner flera som har gått hela vägen med operation osv. Eller valt att inte operera.
Vet t.o.m. där man har ångrat sig och opererat tillbaka.
Det får vara upp till personen att presentera sig.
Hur ska jag veta? Vad är du nu?
En han, hon, hen, på väg mellan? På väg tillbaka?

Jag tillhör de som är starkt emot de heltäckande plagg som vissa av ett visst kön bär.
Ser det som ett större problem i vårt land. De som inte vill ha dem och tvingas till det, mår rysligt dåligt.
De får ofta inte uppsöka vård om de inte har fått lov av en han först.
Det tycker jag är värre än att man drar sig för att uppsöka vård, för att man inte upplever att man får ett könsneutralt bemötande.

Alla scenarion i det jag har skrivit har jag/har haft i min närhet, så vänligen kom inte med att jag är lyckligt ovetande.

 

[Badger]

Nej. Du kan ha en snopp men vara trans och/eller ickebinär. Samma med livmoder. Du kan ha en livmoder men vara trans och/eller ickebinär.

Fast tänk om man helst vill glömma snoppen helt? Eller inte gillar den. Jag hade trott att vissa transsexuella inte tycker om att ha tex snopp. Då måste det kännas jobbigt att bli kallad snoppbärare hela tiden. Och jag är ju inte min livmoder, jag har ju mer i livet än att föda barn.

 

[Problematisk]

Det är din åsikt, inte ett allmänt faktum hur alla ser på ordet hen. Du lägger alltså dina egna värderingar i ordet när du tilltalar folk så.
Om den du tilltalar ser det som att du inte förstår vilket kön de har och de kanske anstränger sig mycket för att se typiskt manliga eller kvinnliga ut så är det stor risk att de blir förolämpade.
Lika så att de hellre kanske blir omnämnda som han/hon av folk de inte känner om någon pratar om dem men det är antagligen ett mindre problem eftersom de själva då inte är närvarande.

Hen är ett svenskt könsneutralt personligt pronomen som används på samma sätt som orden han och hon.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Hen

(Nu är inte wiki bästa källan att hänvisa till men det är tydligt iallafall)

Jag lägger inte mina värderingar i ordet hen (för mig har det varken någon värdering eller laddning) utan använder mig av det så som det är - dvs som ett könsneutralt pronomen. Jag använder det (försöker använda det, jag könar tyvärr alldeles för ofta) om jag inte vet ELLER om jag inte vill anta ELLER om jag inte bryr mig ELLER om jag inte vill avslöja en persons kön.

Manligt: Han, mannen, pojke, pojkvännens
Kvinnligt: Hon, kvinnan, flicka, flickvännens
Könsneutralt: Hen, personen, person, partnerns

Blir man ledsen av att kallas partner istället för flickvän (eller fru etc) för att man identifierar sig som kvinna och klär sig som en kvinna? Om inte, varför inte?

 

[nullo-modo]

Tycker problemet kommer när förkortningen kön både är förkortning på könsorgan och könsidentitet.