Att tvångsköna någon

[Lingon]

En fråga som lite halvt har med detta att göra:

En jag känner var på en genusföreläsning. Där fick hon höra att det finns sju kön. Jag kan komma på fem (cis-kvinna, cis-man, trans-kvinna, trans-man och neutral). Vilka är de sju? Vilka två missar jag? Är det någon som kan upplysa mig?

 

[Singoalla]

Det här med att inte göra antaganden om människor som dyker upp i tråden (nu pratar jag inte enbart om könsidentitet utan brett) går helt enkelt inte. I så fall skulle vi gå ut i världen som ett nyfött barn varje morgon och se världen med ögon stora som tallrikar. Inte veta vem någon är, eller hur interaktion mellan människor fungerar. Träffar jag en ny människa sträcker jag fram handen för att ta i hand, om personen inte vill ta i hand så får hen säga det. Det skulle vara helt orimligt att jag, nu idag när jag är på väg in på en större konferensanläggning i egenskap av projektledare, frågar varje person hur den vill bli hälsad på. Eller inte hälsar alls. Det är säkert skitjobbigt att vara en person som inte vill ta i hand i Sverige, men det innebär inte att jag bör undvika det. När det till 99% av fallen är ett trevligt, socialt accepterat och socialt förväntat sätt att hälsa här.

Skulle vi anpassa vårt beteende och språk efter mindre minoritetsgrupper dyker även diskussionen upp - vilka minoritetsgrupper? Samtliga? Är det möjligt att inkludera samtliga minoritetsgrupper i vårt språk utan att meningarna blir dubbelt så långa? Utan att inkluderande av en grupp riskerar att utesluta en annan? Vart går gränsen, minoritetsgrupper på 10% av vår befolkning eller 0,0004% av vår befolkning? osv.

Självklart förstår jag som sagt problematiken och jag anser att vi bör göra vårt bästa för att prata och bete oss inkluderande. Nu sitter vi exempelvis och ändrar ordet "byggherre" i alla våra program på jobbet. Jag tror dom har valt byggaktör om jag inte minns fel. Sedan får vi väl göra en personlig gränssättning för vad vi själva anser är ett inkluderande språk, där jag personligen inte anser att det är rimligt att anpassa sig efter mindre minoritetsgrupper. Samtidigt som jag exempelvis inte gör förmodanden om folks sexuella läggning i form av hetero, homo eller bi. Men självklart anpassar jag mig vid första indikation på att jag har fel, rättar mig och bekräftar personen för den som personen är.

 

[kryddelydd]

Absolut, håller med. För mig kvittar det också vad för kön andra personer är. Alltså, jag kunde inte bry mig mindre. Men det är ju något som är väldigt viktigt för vissa personer. Att faktiskt bli respekterad och tilltalad för det kön hen är.

Jag tycker också att det kan vara svårt att prata om någon i tredje person. Men skam den som ger sig :P

Det verkar väldigt viktigt för dig.

Förutom det jag redan skrivit om biologiskt/genetiskt kön och dess betydelse för sjukvården och diagnos-sökande, så är det faktiskt inte viktigt för mig vilken upplevd könsidentitet eller vilken sexualitet (undantaget pedofili, det är alltid vidrigt) en person har.
Därmed ser jag det inte som ett problem i vardagen. Förrän det problemet eventuellt uppstår. Och om en person vill påpeka vilken könsidentitet vederbörande har, så får man respektera det.

För man kan ju inte veta vilken förutfattad mening en annan person har, förrän man frågat den "vilken könsidentitet tror du att jag har?".

 

[kryddelydd]

Fast studier visar ju att män får bättre vård än kvinnor, att det inte forskas i samma grad på kvinnor, att typ allt är anpassat efter män så det ser ju ändå inte ut så idag som du skriver.

1. Modern medicinsk forskning sker på både män och kvinnor. Man ser till att få så jämn som möjligt könsfördelning i grupperna.
Däremot verkar det vara sant att det är ganska lite forskning som sker på kvinnor som separat grupp och män som separat grupp förutom i vissa diagnoser. Det är möjligen en brist. Det finns exempelvis forskning som påvisar könsbunden skillnad i reaktionsmönster i hjärnan på olika behandlingar, vilket ju är jätteintressant!
Jag tror att det kan vara lämpligt att forska mer på könen var och ett för sig även gällande de sjukdomar som drabbar både män och kvinnor.

2. Ja. Män och kvinnor verkar få delvis olika behandlingar vid olika tillstånd där män verkar få dyrare (men inte nödvändigtvis bättre!) behandlingar. Exempelvis vid akuta hjärt-kärltillstånd verkar män få dyrare behandlingar men kvinnor klarar sig bättre i efterförloppet.
Så det är inte självklart att dyrare betyder bättre faktiskt.
Det är oskäligt att ge olika behandlingar beroende på kön, utom i de fall där man har belägg för att det ska vara olika behandlingar.

 

[kryddelydd]

Du kan ju fortfarande ge samma hjälp och vård oavsett vad personen är för kön. Nu har jag ingen aning om vad som skiljer mellan snoppbärares och livmoderbärares vård, men det syns ju ändå vad personen har för könsorgan. Så den biten ser jag inte som ett problem.

Kvinnor kan ha cancer i livmodern. Det kan inte män ha.
Just det; det syns oftast vilket biologiskt kön en person har.
Däremot könsidentiteten syns inte utanpå.

 

[kryddelydd]

Nu vet jag ju att du är en kvinna, så då skulle jag självklart inte behöva använda ordet hen. Men om jag inte hade vetat vad du är för kön så hade jag såklart använt ordet hen om jag pratade om dig. Det betyder ju inte att du skulle vara "en hen".

Nej men det betyder att du i din strävan att göra rätt, i stället gör fel. Lika fel som om du kallar en "hen" för "hon" eller "han".

Vilket är helt OK.
Jag är en "hon", vilket i praktiken saknar betydelse i vardagen.
Jag skulle inte uppskatta att bli defineriad/beskriven/omtalad som "hen".
Men jag skulle inte känna mig kränkt heller.
Det felet skulle få passera med en axelryckning.
Eller möjligen en insikt i att personen som benämner mig som "hen" har en överdriven strävan efter att göra rätt, och i stället trasslar in sig och gör fel.

 

[Petruska]

Nej, inte alls.

Men vad är då problematiskt med hen? Vilken är skillnaden mot tex kompis och person?

 

[kryddelydd]

Såklart att det inte är ett problem för dig, för jag antar att du är cis? Då är du inte drabbad.

Men om folk hela hela tiden skulle ta för givet att du var ett kön du absolut inte är, skulle du inte må dåligt då? Att aldrig bli sedd som den du är.

Du vill ju göra tvärt om i din strävan att göra rätt.

 

[kryddelydd]

Varför inte bara säga snoppbärare eller livmoderbärare? Då slipper en köna!

Eller varför inte acceptera biologin? Man, kvinna.
Vedertagna, mångåriga, ganska praktiska begrepp.

Och låta könsidentitet handla om något annat.

Kön, definition enligt wikipedia:
Kön är en beteckning som används för att bland arter som fortplantas genom sexuell förökning skilja på individer beroende på vilken typ av könsceller de producerar

Könsidentitet, samma källa:
Könsidentitet är en persons självidentifierade kön, en persons subjektiva upplevelse av att tillhöra ett visst kön. Könsidentiteten är inte med nödvändighet baserat på biologiska fakta, oavsett om de är objektiva eller antagna, inte heller behöver den vara kopplad till personens sexuella läggning. De möjliga könsidentiteterna en person kan ha kan anses vara: manlig, kvinnlig, både manlig och kvinnlig, mittemellan (intergender) eller varken manlig eller kvinnlig

 

[pollex]

Hm, du menar att de tar illa upp om en frågar? Typ "förlåt, men jag vet inte hur jag ska tilltala dig, hur vill du bli tilltalad?"

Ja.

För det första så tror jag att många inte kommer förstå frågan, för det andra tror jag att många kommer att ta illa upp när de fått den förtydligad. Folk i allmänhet räknar med att deras utseende/namn etc ska signalera ett visst kön (se bara på svaren i den här tråden).

Sedan får man väl göra överväganden utifrån det. Tycker man att cis-personer gott kan svälja sitt eventuella förtret över att få frågan och att det är ett bra sätt att nå ökad medvetenhet så tycker man det (men å andra sidan - den man ställer frågan till kanske fötts i en annan kropp än den hen identifierar sig som och som av den anledningen tar väldigt illa upp att de sociala signaler hen sänder inte uppfattas - who knows?). Eller så anser man att det fortfarande är lite för socialt konfrontativt och gör på annat sätt.

 

[Angel]

Ät det verkligen det? Är det inte bara ett ord att använda där man inte vet om hon eller han passar alt. då man inte vill skriva "han eller hon" hela tiden?

Att själv kalla sig hen tycker jag är en helt annan sak. Där handlar det ju verkligen om ens egen syn på sitt kön eller kanske npn form av ställningstagande.

Ja, många uppfattar det i alla fall som ett betydligt mer ställningstagande ord än andra "könlösa" tilltal och vill uppenbarligen inte bli kallade för det. Det har inte med din uppfattning om ordet att göra utan att de själva inte vill bli refererade till som hen. Precis på samma sätt som att andra inte vill bli refererade till som hon eller han.

 

[Petruska]

Fast om det var sant att "hen" inte är mer neutralt än kompis, vän, person osv så skulle ordet ju inte behövas till att börja med. Hen är ju i dagsläget ett mer "ställningstagande" ord. Varför är det svårare att acceptera att folk kan ta illa upp av att kallas hen när de vill bli kallade man eller kvinna än det omvända?

Nej, hen är inte ett "ställningstagande" ord. Ordet hen fyller ett grammatiskt behov i svenskan och gör att vi slipper fula och dåliga språkliga konstruktioner som "han/hon", "denne" och "vederbörande" i de fall då kön är ovidkommande, okänt eller olämpligt att precisera.

Möjligen hänger sedan ställningstaganden ihop med hur ofta och när det är olämpligt eller onödigt att precisera kön. Där reagerar ju många i tråden väldigt stark, med uttryck om att känna sig felbehandlade "som kvinna" om någon säger hen om dem. Detta tycks gälla även i sammanhang där kön kvittar, som tex hos tandläkaren.

 

[kryddelydd]

Är det någon som har avkönat dig? Händer det dagligen att folk tar för givet att du är ett specifikt kön som du känner att du inte är?

Du.

 

[Gnist]

Så du blir också felkönad (avkönad?) hela tiden?

Sluta ducka för frågan och svara på den, istället för att varje gång svara med en motfråga.

 

[kryddelydd]

Andra biologiska aspekter som tex hudfärg, är ju de flesta av oss noga med att INTE fästa någon särskild vikt vid.

Biologiska aspekten "hudfärg" har inte medicinsk betydelse vilket biologiska aspekten "kön" kan ha.

Biologiska aspekten "genetiskt ursprung" kan ha stor medicinsk betydelse när man söker förklaring till exempelvis blodbrist (thalassemier, sickle-cells-anemier exempelvis).
Eller att det behövs en ökad observans gällande diabetes och subgruppering av diabetes.

Jag tycker att en del individer späder på laddningen av vissa biologiska egenskaper, som man lika gärna kunde avstå från att lägga laddning i.
Som man, kvinna. Exempelvis.

 

[Petruska]

Biologiska aspekten "hudfärg" har inte medicinsk betydelse vilket biologiska aspekten "kön" kan ha.

Biologiska aspekten "genetiskt ursprung" kan ha stor medicinsk betydelse när man söker förklaring till exempelvis blodbrist (thalassemier, sickle-cells-anemier exempelvis).
Eller att det behövs en ökad observans gällande diabetes och subgruppering av diabetes.

Jag tycker att en del individer späder på laddningen av vissa biologiska egenskaper, som man lika gärna kunde avstå från att lägga laddning i.
Som man, kvinna. Exempelvis.

Jo, hudfärg har tex betydelse för hur lätt vi tar upp vitamin d.

Men sådana medicinska skillnader kvittar ju helt vid nästan all interaktion mellan människor. Därför är de socialt ointressanta.

 

[parellikusken]

Jag tycker detta är svårt. Har vänner som pratar om att det är fel att "köna" någon och liknande. Att man inte ska anta att en som heter Julia är en kvinna. Eller min vän som ser ut som en kvinna, heter ett kvinnonamn, klär sig som en kvinna min er sig själv som icke-binär. Helt okej för mig att hen gör det, men jag hade inte kunnat lista ut det själv..
Träffade en god vän i helgen för första gången efter att hon genomfört en könskorrigerande process, skulle aldrig drömma om att kalla henne för han nu när jag vet att hon är en kvinna och inte en man.

Jag tycker nog att det förenklar det sociala livet att generalisera lite, men de som berättar att de inte faller inom de pronomen som jag antog att de hade ändrar jag såklart vad jag säger till och om.

Jag har själv lite issues med könsidentited, vad jag känner mig som för kön då jag inte passar in i normen alls. Men jag har lagt det åt sidan och kallar mig kvinna, då jag hellre breddar kvinnobegreppet än kallar mig icke-binär. Men sådant är ju upp till var och en att känna vad som känns rätt för hen själv.

Något jag däremot försöker akta mig för i sammanhanget är att köna någons partner. Pratar någon om en persons partner säger jag aldrig hon eller han, eller om jag frågar om någon har en partner säger jag inte flickvän eller pojkvän. Är själv queer, och vet hur lätt det är att låsas in i ett hörn när man får frågan om jag har en pojkvän. Lätt att spela straight då istället för att vara mitt queera jag.

 

[kryddelydd]

Jo, hudfärg har tex betydelse för hur lätt vi tar upp vitamin d.

Men sådana medicinska skillnader kvittar ju helt vid nästan all interaktion mellan människor. Därför är de socialt ointressanta.

Sant. Och det ingår i definitionen "sällan".

 

[Problematisk]

Fast om det var sant att "hen" inte är mer neutralt än kompis, vän, person osv så skulle ordet ju inte behövas till att börja med. Hen är ju i dagsläget ett mer "ställningstagande" ord. Varför är det svårare att acceptera att folk kan ta illa upp av att kallas hen när de vill bli kallade man eller kvinna än det omvända?

Nej. Hen är inte ett ställningstagande, det är ett könsneutralt pronomen istället för han/hon. Användbart när man inte vet kön, när kön inte är relevant, osv.
Självklart ska personer som har pronomet han eller hon respekteras för detta, lika väl som personer med pronomet hen. Men hen ÄR ett könsneutralt pronomen och därför rätt smidigt att använda när man inte vet vad personen identifierar sig som.

Att jämföra hen med att bli felkönad är helt enkelt inte rikigt eftersom hen inte är bundet till ett visst kön/icke-kön. Det som är att felköna är att bli kallad ett pronomen som ÄR bundet till en viss könsidentitet, dvs att du som kvinna blir kallad han eller du som man blir kallad hon.

 

[Angel]

Nej, hen är inte ett "ställningstagande" ord. Ordet hen fyller ett grammatiskt behov i svenskan och gör att vi slipper fula och dåliga språkliga konstruktioner som "han/hon", "denne" och "vederbörande" i de fall då kön är ovidkommande, okänt eller olämpligt att precisera.

Möjligen hänger sedan ställningstaganden ihop med hur ofta och när det är olämpligt eller onödigt att precisera kön. Där reagerar ju många i tråden väldigt stark, med uttryck om att känna sig felbehandlade "som kvinna" om någon säger hen om dem. Detta tycks gälla även i sammanhang där kön kvittar, som tex hos tandläkaren.

Du har förstås rätt till din åsikt men alla håller uppenbarligen inte med och jag ser inte skillnaden på att respektera att vissa vill bli kallade för hen och att respektera att andra föredrar han/hon. Annars skulle det ju även vara helt ok att kalla andra för han/hon istället för hen bara jag själv inte la värderingar i det. För vissa ligger det värderingar i ordet hen, för andra inte.

Att sen förutsätta att kön inte är relevant i vissa sammanhang tycker jag är också lite konstigt. Är det verkligen upp till utomstående?

Vet inte hur det ligger till med just tandsjukdomar men det kan säkert finnas vissa problem som är vanligare hos endera könet. Sen är det ju också fullt möjligt i en lite otrevligare situation att en viss tandläkare inte är lämplig att arbeta med yngre kvinnliga patienter tex eller att man som patient har varit med om en traumatisk händelse och inte vill ha en man som enda närvarande i rummet.