Att tvångsköna någon

[Lipperta]

Nej. Hur förklarar du då de som vissa dagar är en kvinna, vissa dagar inte är något kön alls, vissa dagar är en blandning av allt? Och en ickebinär, hur ska de operera sig?

Psykisk sjukdom.

 

[Petruska]

Varför inte bara säga snoppbärare eller livmoderbärare? Då slipper en köna!

Fast när det gäller hur vi pratar om specifika personer kan väl inte de orden användas? Jag vet inte vilka personer som jag känner som har snopp, noga räknat, eftersom folk brukar ha skylande kläder, och vilka som har livmoder är ännu mer oklart. Om jag inte hade fött barn hade jag ju inte ens vetat om jag själv har en livmoder.

Alltså, jag är inte alls främmande för de problem i språket och våra sätt att tolka varandra som du pekar på, men det betyder inte att det är helt klart för mig hur de bör lösas.

Att vi skulle möta alla som oskrivna blad, som du förespråkar, bedömer jag som ogörligt och inte önskvärt. Vi sänder sociala signaler med snart sagt allt i hur vi rör oss och för oss.

Sen skulle jag allmänt vilja att vi könade mindre. Ord som lärarinna om kvinnliga lärare, är ju lyckligtvis helt inaktuella. Ord som husse och matte, som heteronormativt könar DJURÄGARE, används ju, men jag önskar att de bara försvann. Med flera exempel.

 

[Mia_R]

En person med livmoder är väl precis det hen är. Eller menar du en specifik livmoderbärare?

Vad är skillnaden? Om man har livmoder så förutsätter jag att den är medfödd och inget jag bär omkring på slängd över axeln.

Fel av mig, tydligen görs försök att transplantera numera så det behöver inte vara medfött.

 

[Mia_R]

Vad är en person som varken har snopp eller livmoder?

Då är man "Emma".

10 - 15 flickor föds varje år i Sverige utan vagina.

 

[Angel]

Generellt känns det som att lite av huvudproblemet är hur folk uppfattar man/kvinna.
För mig är en man någon med XY kromosom och en kvinna XX. Det innebär oftast att det medföljer en viss typ av könsorgan och andra fysiska tillbehör. Dvs det är ingenting valbart utan samma sak som att man är lång eller kort.

Sen är jag fullt införstådd med att hjärnan inte alltid håller med om att den sitter på en person med ett visst kön och att man vill se ut eller bli bemött på ett annat sätt och där har man full rätt att välja och förändra sitt utseende och även tala om att man vill bli bemött på ett visst sätt och då definiera sig som någonting annat.

För mig blir det alltså lite som att samma ord betyder olika saker beroende på i vilket sammanhang de används. Sen tänker jag inte tjafsa om vad som är en "riktig" man eller kvinna. Andra människors kön är inte viktigt för mig så vad de vill kalla sig får de bestämma själva. Men jag tänker heller inte oroa mig för att kränka folk ifall de inte berättar om de vill få annat bemötande.

 

[Sar]

I vårt fall på jobbet handlar det om att signalera till den som ska ha vidare kontakt med personen att man inte fått nån tydlig indikation på om personen identifierar sig som han eller hon eller något annat (eller inget alls). Som en heads up liksom, så att större hänsyn visas och med mer försiktighet.

Jag tycker det fungerar utmärkt även i vanliga livet så att säga.

Men jag kan inte hålla med om @Saetas påstående "att det är bra att säga hen" och därmed riskera att avköna" någon som kanske inte vill bli avkönad. Däremot köper jag det definitivt om det finns osäkerhet hur personen ifråga definierar sig och man pratar om denne.
Jag tror det är praktiskt omöjligt att göra alla till lags, felköningar kommer att ske och det som känns viktigt är väl att be om ursäkt om man misstagit sig och rätta sig efter hur personen bedömer sin egen könsidentitet.

 

[Petruska]

Generellt känns det som att lite av huvudproblemet är hur folk uppfattar man/kvinna.
För mig är en man någon med XY kromosom och en kvinna XX. Det innebär oftast att det medföljer en viss typ av könsorgan och andra fysiska tillbehör. Dvs det är ingenting valbart utan samma sak som att man är lång eller kort.

Sen är jag fullt införstådd med att hjärnan inte alltid håller med om att den sitter på en person med ett visst kön och att man vill se ut eller bli bemött på ett annat sätt och där har man full rätt att välja och förändra sitt utseende och även tala om att man vill bli bemött på ett visst sätt och då definiera sig som någonting annat.

För mig blir det alltså lite som att samma ord betyder olika saker beroende på i vilket sammanhang de används. Sen tänker jag inte tjafsa om vad som är en "riktig" man eller kvinna. Andra människors kön är inte viktigt för mig så vad de vill kalla sig får de bestämma själva. Men jag tänker heller inte oroa mig för att kränka folk ifall de inte berättar om de vill få annat bemötande.

En lite intressant grej i den här diskussionen är väl att vi i vår sociala interaktion och tolkning av andra människor, fäster så stor vikt vid biologiska aspekter av kön. Det är ju värt att fundera lite över.

Andra biologiska aspekter som tex hudfärg, är ju de flesta av oss noga med att INTE fästa någon särskild vikt vid.

 

[Red_Chili]

Alltså, handlar inte allt det här egentligen om (som några redan varit inne på) förutfattade tankar kring hur män och kvinnor "ska" vara?

Jag hör ju ibland, inte minst i diverse tv-program, om tex kvinnor som efter någon typ av förändring (oftast i klädstil) "verkligen känner sig som en kvinna". Jag själv har aldrig någonsin haft en aning om hur det skulle kunna vara att "känna sig som en kvinna". Jag känner mig som... mig. Jag klär mig någon gång ibland stereotypiskt kvinnligt, ibland mer stereotypiskt manligt, ibland i träningskläder och ibland i något helt annat. Mina intressen är varierande och vissa intressen ses som "typiskt manliga" eller "typiskt kvinnliga".

Gör allt det att jag plötsligt skulle vara en "icke-kvinna" av något slag? Varför? Bara för att jag inte förstått hur det "känns att vara kvinna"? Eftersom jag fysiskt på alla sätt skulle (tex inom vården) kategoriseras som kvinna så har jag inga problem med att andra kallar mig för det. Varför skulle jag bry mig? Så länge folk beter sig respektfullt och inte kommer med en rad märkliga beteenden där de tar för givet att jag är på ett visst sätt pga mitt kön så blir det ju oftast bra ändå.

 

[Angel]

Alltså, handlar inte allt det här egentligen om (som några redan varit inne på) förutfattade tankar kring hur män och kvinnor "ska" vara?

Jag hör ju ibland, inte minst i diverse tv-program, om tex kvinnor som efter någon typ av förändring (oftast i klädstil) "verkligen känner sig som en kvinna". Jag själv har aldrig någonsin haft en aning om hur det skulle kunna vara att "känna sig som en kvinna". Jag känner mig som... mig. Jag klär mig någon gång ibland stereotypiskt kvinnligt, ibland mer stereotypiskt manligt, ibland i träningskläder och ibland i något helt annat. Mina intressen är varierande och vissa intressen ses som "typiskt manliga" eller "typiskt kvinnliga".

Gör allt det att jag plötsligt skulle vara en "icke-kvinna" av något slag? Varför? Bara för att jag inte förstått hur det "känns att vara kvinna"? Eftersom jag fysiskt på alla sätt skulle (tex inom vården) kategoriseras som kvinna så har jag inga problem med att andra kallar mig för det. Varför skulle jag bry mig? Så länge folk beter sig respektfullt och inte kommer med en rad märkliga beteenden där de tar för givet att jag är på ett visst sätt pga mitt kön så blir det ju oftast bra ändå.

Verkar helt klart vara en del av problemet. Om man inte har någon form av könsöverskridande personlighet så förstår man inte hur det är att känna sig som ett visst kön. Man bara "är" det och det är inte mer med det vilket gör det väldigt svårt att förstå hur det skulle kännas annars.

 

[Sar]

För alla. Det är ju dumt att säga "hon" om någon som en inte har en aning om vad hen är. Skulle jag exempelvis prata om dig skulle jag använda "hen", just för att jag inte har en aning om vad du vill bli kallad (och jag vet inte vad du är).

Och jag hade inte uppskattat det om jag fått reda på det utan hade känt mig avkönad och som att du tvivlade på min könsidentitet. Nu är det med all säkerhet ett mindre problem för mig att bli avkönad än för någon annan att bli felkönad men det känns naivt att ta för givet att det är bra att säga hen.

 

[Petruska]

Och jag hade inte uppskattat det om jag fått reda på det utan hade känt mig avkönad och som att du tvivlade på min könsidentitet. Nu är det med all säkerhet ett mindre problem för mig att bli avkönad än för någon annan att bli felkönad men det känns naivt att ta för givet att det är bra att säga hen.

Fast för mig är det obegripligt hur det kan vara ett problem om.någon säger hen.

Tar du illa vid dig vid andra sätt att omtala dig könsneutralt också? Jag tänker tex på om någon säger ord som kompis, person, partner etc om dig?

 

[Sar]

Fast för mig är det obegripligt hur det kan vara ett problem om.någon säger hen.

Tar du illa vid dig vid andra sätt att omtala dig könsneutralt också? Jag tänker tex på om någon säger ord som kompis, person, partner etc om dig?

Nej, inte alls.

 

[ekra]

Jag säger han om personer som heter Arne och hon om de som heter Anna så länge de inte uttryckt önskemål om något annat. Då rättar jag mig efter det. Jag inbillar mig att sannolikheten att såra pga felköning är mindre när jag säger det kön som jag uppfattar att personen verkar vara än om jag konsekvent kallar alla för "hen". Skulle någon prata om mig som hen skulle jag uppfatta det som om de hade svårt att avgöra om jag är en hon eller han, eller ingetdera. Jag vill uppfattas som en hon.

 

[Problematisk]

Jag blir mörkrädd av många svar i den här tråden. Och lite ledsen.

Att bli kallad hen handlar inte om att bli avkönad. Det handlar om att inte förutsätta, att visa respekt och öppenhet. Att någon säger hen om en är inte mer avkönande än om någon säger kompis istället för väninna, partner istället för pojkvän eller liknande. Och det har ytterst få något problem med. Att "en hen" är en icke-binär person är helt enkelt en vanlig missuppfattning.

Med det sagt: Jag förutsätter hela tiden att någon är ett visst kön. Jag ser problematiken i det och jag försöker verkligen använda mig av mer könsneutrala termer, men det är svårt. Och det är något jag måste fortsätta påminna mig om.

Jag är född med livmoder och ser mig själv som kvinna. Jag skulle nog ta lite illa upp om någon kallade mig han, och det förklarar ju problemet för de som blir felkönade. Men om någon skulle kalla mig hen eller fråga mig vilket/vilka pronomen jag har, skulle jag bli glad över hur öppensinnad och medveten personen är.

 

[em-pirre]

Jag försöker att inte anta saker om folk, men jag måste erkänna att jag alltid antar att Martin är en man. Dock försöker jag använda hen om jag inte vet, och så försöker jag att inte göra en så stor grej av könen. Vi är människor liksom.

Tack och lov så pratar jag främst finska där det inte finns skilda pronomen för kvinna och man utan alla är "hen". Så himla praktiskt.

 

[Angel]

Jag blir mörkrädd av många svar i den här tråden. Och lite ledsen.

Att bli kallad hen handlar inte om att bli avkönad. Det handlar om att inte förutsätta, att visa respekt och öppenhet. Att någon säger hen om en är inte mer avkönande än om någon säger kompis istället för väninna, partner istället för pojkvän eller liknande. Och det har ytterst få något problem med. Att "en hen" är en icke-binär person är helt enkelt en vanlig missuppfattning.

Med det sagt: Jag förutsätter hela tiden att någon är ett visst kön. Jag ser problematiken i det och jag försöker verkligen använda mig av mer könsneutrala termer, men det är svårt. Och det är något jag måste fortsätta påminna mig om.

Jag är född med livmoder och ser mig själv som kvinna. Jag skulle nog ta lite illa upp om någon kallade mig han, och det förklarar ju problemet för de som blir felkönade. Men om någon skulle kalla mig hen eller fråga mig vilket/vilka pronomen jag har, skulle jag bli glad över hur öppensinnad och medveten personen är.

Fast om det var sant att "hen" inte är mer neutralt än kompis, vän, person osv så skulle ordet ju inte behövas till att börja med. Hen är ju i dagsläget ett mer "ställningstagande" ord. Varför är det svårare att acceptera att folk kan ta illa upp av att kallas hen när de vill bli kallade man eller kvinna än det omvända?

 

[em-pirre]

Hen är ju i dagsläget ett mer "ställningstagande" ord.

Ät det verkligen det? Är det inte bara ett ord att använda där man inte vet om hon eller han passar alt. då man inte vill skriva "han eller hon" hela tiden?

Att själv kalla sig hen tycker jag är en helt annan sak. Där handlar det ju verkligen om ens egen syn på sitt kön eller kanske npn form av ställningstagande.

 

[parfymflaska]

Nej, alltså jag fattar vad du menar och det kan säkert se ut som att jag bara byter ut snopp och livmoderbärare mot man eller kvinna. Nu är det dock inte så jag menar. En person med snopp behöver inte vara varken man eller kvinna.

En person med XY-kromosom och manliga könsdelar är en man, men behöver inte identifiera sig med hur han anser att en man bör vara. Det är min poäng - att om vi inte villkorat att man ska vara si eller så för att vara en man/kvinna, utan man/kvinna är något man är på samma sätt som man är lång/kort utan att det måste förknippas med övriga attribut eller egenskaper, så kan man utan motsättning vara det kön man är och vara precis hur man vill.

Att inte vilja identifiera sig som man/kvinna bygger rimligtvis på föreställningar om hur en man/kvinna ska vara = sexistiskt.

 

[Lingon]

Jag har aldrig mött en person som identifierar sig med annat kön än det som varit det uppenbara utåt. De som har sett ut som män har identifierat sig som män och de som sett ut som kvinnor har identifierat sig som kvinnor. Om jag skulle möta någon som ser ut som det ena men identifierar sig som det andra så skulle jag göra som personen känner sig mest bekväm med. Men jag har aldrig ställts inför den situationen än.

 

[kryddelydd]

Ja, det har vi väl alla gjort. Och det är något som många (även jag) gör, omedvetet. Vi är exempelvis lärda att det finns "flicknamn och pojknamn", och så finns det namn som både flickor och pojkar kan heta.

Om det pratas om en person som heter "Marie" i en diskussion så tar folk för givet (ja, jag tror att det flesta gör det) att det är en hon. Och om det pratas om en "Martin" så är det en han. Det är ju såklart inte konstigt att det sitter så djupt i oss eftersom vi är uppväxta med att det liksom bara är så.

Ett annat exempel är inom vården. Där blir folk tvångskönade hela tiden. Det är iallafall aldrig någon som har frågat mig vad jag är för kön eller ickekön. Det är något en själv måste påpeka. Folk tar för givet att jag är en kvinna eftersom jag har ett kvinnligt namn, har bröst, fitta och helt enkelt "ser kvinnlig ut". Nu är jag ju kvinna, så det är inget som drabbat mig personligen. Men jag har folk i min omgivning som faktiskt, på riktigt, inte vill uppsöka vård, just pga deras kön. Att bli tvångskönad som exempelvis man eller kvinna kan orsaka så mycket lidande och förnedring att det helt enkelt inte är värt att söka vård. Och att vissa personer har det så är ju fruktansvärt. Att avstå från läkarvård (även akut sådan) för att de blir stämplade som antingen kvinna eller man samt att de inte känner sig accepterade gör mig så ledsen och det är något som vården måste jobba på.

Sen måste jag såklart tillägga att även fast några av de ickebinära och/eller transpersoner som jag har i min närhet påpekar gång på gång vilket kön de har, så blir de ändå inte lyssnade på. Nu ska en ju såklart inte behöva påpeka det, en ska få bli lika accepterad och få finnas lika mycket som en cis-person. Men ändå förekommer det väldigt ofta att läkare (och såklart andra inom vården) fortsätter prata om dessa personer som "hon eller han" eller "kvinna eller man", när de pratar om (eller med) personen.

Jag själv måste rätta mig hela tiden för att inte köna någon vilket är otroligt svårt. Nu försöker jag att helt enkelt inte använda "hon och han" när jag pratar om någon, utan istället försöker jag att antingen säga personens namn eller hen, om jag inte vet hur personen vill bli kallad. Men det är som sagt skitsvårt.

Hur gör och tänker ni gällande det här? Det är ju trots allt väldigt viktigt och något som faktiskt kan göra en person väldigt väldigt illa, bara för att en själv inte tänker efter. För vi lever ju inte i ett binärt samhälle där alla är cis.

(Jag antar att jag måste påpeka att könsorgan inte hör ihop med kön. Så om diskussionen spårar (vilket den säkert kommer göra relativt fort) så vore det enklast och bäst för alla om snoppbärare inte automatiskt nämns som ett manligt kön och livmoderbärare inte nämns som ett kvinnligt kön, tack!)

du vill inte ha det här svaret, men:
I vården kan det finnas fog att följa "biologiskt/genetiskt" kön.
Eftersom den grundförutsättningen kan påverka vilka sjukdomar man i första hand ska misstänka.
Ta exemplet smärtor långt nere i buken.
För en biologiskt kvinna så finns det fler organ att välja på, som kan orsaka smärtan.

Men jag tror mig veta att du anser att kön inte har med biologi att göra, så du och jag har olika utgångspunkter där.
Jag har dock inte förstått hur du tycker att vi ska benämna de biologiska könen?