Att tvångsköna någon

[Saeta]

Jag kanske måste förtydliga ännu en gång att det en föds med mellan benen inte på något sätt har att göra med vilket kön en är. Skippa bara snacket om "manligt vs kvinnligt könsorgan". Jag vet att vi alla (typ) är uppväxta med att det är så samt att det är en ickefråga för väldigt många. Men vi utvecklas hela tiden framåt (förutom vissa som fortfarande står kvar och stampar på samma ställe som för fem miljoners miljarders år sen) och det minsta en kan göra är väl att först och främst bara acceptera att samhället inte är binärt.

Att påstå att ickebinär är en psykisk sjukdom är fruktansvärt nedlåtande och vidrigt.

Och att ta illa upp av att någon använder ordet hen när en inte vet om personens kön och/eller pronomen... Snälla! Hen är ett könsneutralt ord. Precis som @Gnist sa, men ändå sätter sig emot:

Men jag är inte könsneutral. Jag är en kvinna!

Hen = könsneutral.

Samt även som @karamelldrottningen sa:

Hen kan vara en kvinna.
Hen kan vara en man.
Mycket praktiskt, enkelt och inga onödiga missförstånd behöver ske när du är osäker på om det är en hon eller han. Många gånger är det dessutom totalt ovidkommande vilket av dem det är och då kort och gott ett hen underlättar .

Exempel: Genom att bara se mitt nick Saeta samt min avatar, så är det omöjligt att veta vad jag är för kön. Om någon då ska prata om mig så är det smartast att säga "Saeta behöver jobba över någon timme, så hen kommer lite senare idag". Det betyder inte att jag blir avkönad. Det betyder att personen helt enkelt inte har den blekaste aning om vad jag är för kön/har för pronomen.

Skulle personen däremot veta att jag är en kvinna, men ändå använda ordet hen, så kan det kanske ses som en avköning. Men det är det ingen som har gjort i den här tråden. Hen används helt enkelt när en inte vet vilket kön eller pronomen personen har. Men om en av någon anledning inte vill använda ordet hen så funkar ju "Saeta behöver jobba över någon timme, så Saeta (det går lika fint att byta ut det mot exempelvis personen också om en vill det) kommer lite senare idag", också. Om personen inte vet vilket kön/pronomen jag har alltså.

Jag förstår verkligen att det är svårt att ändra sitt språk och sitt tänk. Det ÄR svårt. Jag gör fel hela tiden och måste rätta mig själv. Jag könar också helt omedvetet hela tiden. Och det är väl okej att göra det för sig själv. Bara det inte går ut över andra. Som inom vården.

Att fortsätta hävda att en person med livmoder är en kvinna även fast personen inte är det är bara dumt. Det påverkar ju inte den vård hen behöver. Jag tror vi alla ser vad en person är född i för kropp. Och syns inte det så är det väl liksom inte så svårt att ta reda på det. Antingen genom att fråga eller genom att kolla (antar att det syns i blodprov vad en har för kromosomuppsättning osv). Det behöver inte vara så krångligt som jag tror att många här tycker.

Om en person kommer in akut, är medvetslös eller liknande, så gör väl läkarna vad de kan oavsett vad personen är för kön. Det jag menar är att vi måste skilja på kön och könsorgan. Precis som jag skrev i början av tråden och även högst upp i det här inlägget. "Här har vi en person med snopp" & "Här har vi en person med snippa". Och fel gör vi alla, hela tiden. Det är okej. Men det är inte okej att ta för givet att en person är ett specifikt kön. Därför används könsneutrala ord som hen.

 

[G-uldlock]

@Saeta

Kön: kromosomer. Biologi.
Könsidentitet : Vad jag identifierar mig som, vad jag vill bli kallad, vad jag är, hur jag vill bli identifierad.

Ser du skillnaden?
En ko är en ko, en häst är en häst. Du pratar om hästar fast du menar kor.

 

[Petruska]

Du har förstås rätt till din åsikt men alla håller uppenbarligen inte med och jag ser inte skillnaden på att respektera att vissa vill bli kallade för hen och att respektera att andra föredrar han/hon. Annars skulle det ju även vara helt ok att kalla andra för han/hon istället för hen bara jag själv inte la värderingar i det. För vissa ligger det värderingar i ordet hen, för andra inte.

Att sen förutsätta att kön inte är relevant i vissa sammanhang tycker jag är också lite konstigt. Är det verkligen upp till utomstående?

Vet inte hur det ligger till med just tandsjukdomar men det kan säkert finnas vissa problem som är vanligare hos endera könet. Sen är det ju också fullt möjligt i en lite otrevligare situation att en viss tandläkare inte är lämplig att arbeta med yngre kvinnliga patienter tex eller att man som patient har varit med om en traumatisk händelse och inte vill ha en man som enda närvarande i rummet.

Javisst, hur vi tänker och teoretiserar kring kön är ju en fråga, och hur vi bemöter andra är en annan fråga. Jag skulle givetvis använda maskulint pronomen om dig, om du signalerat på något vis att du föredrog det, även i det fall jag själv skulle tolka dig som kvinna.

Men för den som inte klarar av att se de grammatiska egenskaperna - och styrkorna - hos ordet hen, så tror jag helt enkelt inte att det beror på att personen skulle ha svårigheter med att fatta den aspekten av ordet. Mer troligt är att personen är så provocerad eller störd av ordet hen, att hen förblindas. Detta verkar vara ett ganska vanligt fenomen. Och det säger ju i sin tur ganska mycket om hur vi förhåller oss till kön.

 

[Gnist]

Jag kanske måste förtydliga ännu en gång att det en föds med mellan benen inte på något sätt har att göra med vilket kön en är.

Det har ALLT att göra med vilket kön man är, men inget att göra med den egna könsidentiteten.

Det vore nog kanske enklare för dig att nå fram om du lär dig att använd begreppen rätt.

Mitt kön är kvinna, min könsidentitet är kvinna och jag vill alltså bli tilltalad och omtalad som en kvinna.
Precis på samma vis som om Emma är av könet kvinna, men könsidentifierar sig som man så vill han givetvis blir tilltalad och omtalad som en man.

Det är exakt samma sak, vilket du inte verkar vilja förstå.

 

[Problematisk]

Du har förstås rätt till din åsikt men alla håller uppenbarligen inte med och jag ser inte skillnaden på att respektera att vissa vill bli kallade för hen och att respektera att andra föredrar han/hon. Annars skulle det ju även vara helt ok att kalla andra för han/hon istället för hen bara jag själv inte la värderingar i det. För vissa ligger det värderingar i ordet hen, för andra inte.

Att sen förutsätta att kön inte är relevant i vissa sammanhang tycker jag är också lite konstigt. Är det verkligen upp till utomstående?

Men du missar hela grejen med ordet hen. Det är könsneutralt. Han och hon är inte könsneutralt. Det handlar inte om vilka värderingar vi lägger i ordet utan att det helt enkelt ÄR könsneutralt.

Det blir väldigt svårt att samtala med andra om vi hela tiden lägger våra egna värderingar (eller avsaknad av värderingar) i ord som betyder något annat. Om jag t.ex. kallar någon för snäll, är vi alla rätt överrens om ungefär vad jag menar. Då blir det jättekonstigt om jag själv menar att en person som är snäll är en som tränger sig före mig i kön på ica.

Han = en person som identifierar sig som man, eller i vart fall med pronomet han. Att kalla honom för hon är att felköna eftersom han är en han. Att kalla honom för hen är inte att felköna utan att inte känna till personens könsidentitet och/eller inte lägga någon vikt vid det.
Hon = en person som identifierar sig som kvinna eller iallafall med pronomet hon. Hon är en hon och inte en han. Kalla henne för han är att felköna. Det är inte att felköna att kalla henne för hen eftersom hen inte antyder att personen har en viss könsidentitet.
Hen = en person. Pronomet kan vara han, hon, hen eller något annat. Hen kan identifiera sig som cis-man, cis-kvinna, trans-man, trans-kvinna, icke-binär eller något annat. Att kalla hen för han kan vara att felköna, men behöver inte vara det. Att kalla hen för hon kan också vara att felköna, men behöver inte vara det. Att kalla en person som identifierar sig med pronomet hen för han eller hon är däremot att felköna. Men att använda ordet hen om någon innebär inte att man avkönar eller felkönar.

Självklart lyssnar jag på vad en person säger att hen har för pronomen. Oavsett om hen har hen, han, hon, den etc. Att inte respektera det är ohyfsat och inte socialt accepterat.
Säger du att du är hon så lyssnar jag självklart på dig. Men innan jag vet det, så kan jag använda mig av det könsneutrala pronomet hen. Om du tycker det är jobbigt att inte bli könad kan du berätta för mig att du vill bli kallad hon.

Jag förstår faktiskt inte vad som är så svårt att förstå. Hen ÄR ett könsneutralt pronomen. Inte ett könande.

 

[Lingon]

Jag kanske måste förtydliga ännu en gång att det en föds med mellan benen inte på något sätt har att göra med vilket kön en är.

Jag är helt för att alla ska få välja själva vilken könsidentitet de har och att alla andra ska acceptera detta. Men rent statistiskt är ju det ju faktiskt så att majoriteten av människor som föds med snopp identifierar sig som män och att majoriteten av de som föds med snippa identifierar sig som kvinna. Så att påstå att det fysiska könet inte har något att göra med vilken könsidentitet man har riskerar att få motsatt effekt mot den man faktiskt är ute efter.

Jag säger inte att de som inte är som majoriteten är fel på något sätt. Jag säger bara att rent statistiskt så har faktiskt det fysiska könet och könsidentiteten ett väldigt starkt samband. Att påstå nåt annat är att motarbeta det man vill uppnå.

 

[Problematisk]

Jag kanske måste förtydliga ännu en gång att det en föds med mellan benen inte på något sätt har att göra med vilket kön en är. Skippa bara snacket om "manligt vs kvinnligt könsorgan".

Men just här har du nog missuppfattat termerna lite.

• Könsidentitet
  Kön man känner sig som.
  Kön man vill att andra ska tänka att man har.
• Könsuttryck
  Det kön man visar genom till exempel kläder.
• Biologiskt kön
  Könsorgan utanpå kroppen
  och hormoner inuti kroppen.
• Juridiskt kön
  Personnummer och det kön man har i passet.
• Språkligt kön
  Om man är hen, den, hon eller han.

http://www.funkisprojektet.se/hbtq-begrepp-lattlast/

Alltså, hur man identifierar sig är ens könsidentitet. Vad man har för könsorgan etc. är ens biologiska kön. "Kön" kan innefatta både könsidentitet samt biologiskt, juridiskt och språkligt kön.
För att undvika missförstånd är det bäst att använda "könsidentitet" när det är det man pratar om, och inte "kön" som är ett ännu vidare begrepp.

 

[Grazing]

Ja, det har vi väl alla gjort. Och det är något som många (även jag) gör, omedvetet. Vi är exempelvis lärda att det finns "flicknamn och pojknamn", och så finns det namn som både flickor och pojkar kan heta.

Om det pratas om en person som heter "Marie" i en diskussion så tar folk för givet (ja, jag tror att det flesta gör det) att det är en hon. Och om det pratas om en "Martin" så är det en han. Det är ju såklart inte konstigt att det sitter så djupt i oss eftersom vi är uppväxta med att det liksom bara är så.

Ett annat exempel är inom vården. Där blir folk tvångskönade hela tiden. Det är iallafall aldrig någon som har frågat mig vad jag är för kön eller ickekön. Det är något en själv måste påpeka. Folk tar för givet att jag är en kvinna eftersom jag har ett kvinnligt namn, har bröst, fitta och helt enkelt "ser kvinnlig ut". Nu är jag ju kvinna, så det är inget som drabbat mig personligen. Men jag har folk i min omgivning som faktiskt, på riktigt, inte vill uppsöka vård, just pga deras kön. Att bli tvångskönad som exempelvis man eller kvinna kan orsaka så mycket lidande och förnedring att det helt enkelt inte är värt att söka vård. Och att vissa personer har det så är ju fruktansvärt. Att avstå från läkarvård (även akut sådan) för att de blir stämplade som antingen kvinna eller man samt att de inte känner sig accepterade gör mig så ledsen och det är något som vården måste jobba på.

Sen måste jag såklart tillägga att även fast några av de ickebinära och/eller transpersoner som jag har i min närhet påpekar gång på gång vilket kön de har, så blir de ändå inte lyssnade på. Nu ska en ju såklart inte behöva påpeka det, en ska få bli lika accepterad och få finnas lika mycket som en cis-person. Men ändå förekommer det väldigt ofta att läkare (och såklart andra inom vården) fortsätter prata om dessa personer som "hon eller han" eller "kvinna eller man", när de pratar om (eller med) personen.

Jag själv måste rätta mig hela tiden för att inte köna någon vilket är otroligt svårt. Nu försöker jag att helt enkelt inte använda "hon och han" när jag pratar om någon, utan istället försöker jag att antingen säga personens namn eller hen, om jag inte vet hur personen vill bli kallad. Men det är som sagt skitsvårt.

Hur gör och tänker ni gällande det här? Det är ju trots allt väldigt viktigt och något som faktiskt kan göra en person väldigt väldigt illa, bara för att en själv inte tänker efter. För vi lever ju inte i ett binärt samhälle där alla är cis.

(Jag antar att jag måste påpeka att könsorgan inte hör ihop med kön. Så om diskussionen spårar (vilket den säkert kommer göra relativt fort) så vore det enklast och bäst för alla om snoppbärare inte automatiskt nämns som ett manligt kön och livmoderbärare inte nämns som ett kvinnligt kön, tack!)

Jag hade tagit väldigt illa upp om någon jag mötte frågade vilket kön jag har. Ser någon ut som en kvinna så kallar jag den för det tills det kommer på tal om att den har en annan könsidentitet.

Sen inom vården är det mycket förutfattade meningar om saker och ting. Dom utgår från vad dom ser och antar saker och ting innan man själv berättat hur det står still. Kan inte klandra dom för det.

 

[Manji]

Jag vill såklart helst bli kallad vid ett pronomen som jag identifierar mig vid, detta fall hon. Jag är varken hen eller han.

Jag förstår att alla andra också vill bli kallad för rätt pronom. Jag förstår att andra inte är tankeläsare så blir jag kallad vid felaktigt pronom får jag säga till "hon, jag är en hon". Jag hoppas att andra förstår att jag inte heller är tankeläsare och rättar mig om jag har använt fel pronomen?

Att säga hen blir ju minst lika fel om personen i fråga inte identifierar sig som hen.

Att nämna dock är att som uppvuxen bland (äldre) finnar och tornedalsfinnar gör att man inte reagerar så mycket när vissa säger fel. Finska och meänkieli har bara ett - hään. Så när de går över till svenska och prata så är alla både han och hon om vartannat.

 

[ekra]

Jag är antagligen lite inskränkt i mitt tänkande kring hen, eftersom jag inte uppfattar det helt neutralt i alla sammanhang. Tanken är att det skall vara neutralt, men om jag identifierar mig som kvinna så blir det inte neutralt för mig att kallas hen, eftersom det säger mig att jag inte uppfattas som en kvinna, utan som en person där könsidentiteten inte är uppenbar, för vore den det så skulle jag väl kallas för "hon"?

Om jag möter en transperson, låt säga en person som biologiskt fötts till man, som klär sig som en kvinna, omtalar jag denne som "hon" när jag pratar om henne. I tron om att det är mer respektfullt att göra det än att välja hen som i min värld bekräftar/påminner om att jag ser att personens biologiska kön inte stämmer överens med den faktiska könsidentiteten. Skönt att slippa bli påmind tänker jag? Alltså att det kanske är mer påfrestande att ständigt bli frågad om vilket kön man är än att rätta de som eventuellt säger fel.

 

[Problematisk]

Att säga hen blir ju minst lika fel om personen i fråga inte identifierar sig som hen.

Nej. Eftersom hen inte är att anta att någon har (eller inte har) en viss könsidentitet. Det är inte lika fel som att anta att en person har en könsidentitet hen inte har.

 

[Angel]

Jag förstår faktiskt inte vad som är så svårt att förstå. Hen ÄR ett könsneutralt pronomen. Inte ett könande.

Och vad är det som är svårt att förstå med att det finns personer som enbart vill bli förknippade med antingen han/hon? De vill inte bli könligt neutraliserade. Det är helt enkelt lika fel att någon annan sätter sina värderingar i ett ord när de tilltalar eller pratar om dem som att de gör det när de tilltalar andra.
Nej, jag har inte missförstått ordet "hen" eller vad kön/könsidentitet innebär. Jag är faktiskt mycket bra på ordförståelse. Du verkar dock ha svårt att förstå att vissa ord har olika innebörd för olika människor. Innebörden i ord förändras också helt klart över tid så det är mycket möjligt att "hen" kommer ha enbart den innebörden för alla människor som du tycker om ett tiotal år.

 

[Petruska]

Att säga hen blir ju minst lika fel om personen i fråga inte identifierar sig som hen.

.

Nej. Att säga hen om en person, skiljer sig inte från att säga person om en person. Hen är, liksom person, ett könsneutralt ord. Det säger ingenting, upprepar ingenting, om personens kön(sidentitet).

 

[Manji]

Nej. Eftersom hen inte är att anta att någon har (eller inte har) en viss könsidentitet. Det är inte lika fel som att anta att en person har en könsidentitet hen inte har.

För mig är det lika fel. Kalla mig hen eller han och det känns lika konstigt och avigt båda två.

 

[Lingon]

Nej. Att säga hen om en person, skiljer sig inte från att säga person om en person. Hen är, liksom person, ett könsneutralt ord. Det säger ingenting, upprepar ingenting, om personens kön(sidentitet).

Jo, om någon kallat mig för hen hade jag undrat om personen inte fattat att jag är kvinna. Det skulle vara av av-köna mig så att säga. Att förneka mig min könsidentitet (kvinna). Det skulle vara lika konstigt för mig att bli kallad hen som att bli kallad han.

 

[Problematisk]

Och vad är det som är svårt att förstå med att det finns personer som enbart vill bli förknippade med antingen han/hon? De vill inte bli könligt neutraliserade. Det är helt enkelt lika fel att någon annan sätter sina värderingar i ett ord när de tilltalar eller pratar om dem som att de gör det när de tilltalar andra.
Nej, jag har inte missförstått ordet "hen" eller vad kön/könsidentitet innebär. Jag är faktiskt mycket bra på ordförståelse. Du verkar dock ha svårt att förstå att vissa ord har olika innebörd för olika människor. Innebörden i ord förändras också helt klart över tid så det är mycket möjligt att "hen" kommer ha enbart den innebörden för alla människor som du tycker om ett tiotal år.

Men hen är inte att neutralisera eller förneka någon hens kön eller könsidentitet utan att inte anta något. Kallar jag dig för hen betyder inte det att jag menar att du inte identifierar dig som han eller hon, utan att jag inte vet det och därför använder mig av ett könsneutralt ord.

Jag får väl anta att de som stör sig på att någon inte könar dem även ogillar att bli omnämna som personen, partnern osv iställer för pojk/flickvännen, kvinnan, mannen etc. För det verkar väldigt viktigt för vissa att alltid könas.

 

[Manji]

Nej. Att säga hen om en person, skiljer sig inte från att säga person om en person. Hen är, liksom person, ett könsneutralt ord. Det säger ingenting, upprepar ingenting, om personens kön(sidentitet).

Fast till skillnad från "person" är hen ett personligt pronom. Och mitt pronomen är hon. Jag är inte könsneutral, jag är kvinna och hon.

 

[Problematisk]

Jo, om någon kallat mig för hen hade jag undrat om personen inte fattat att jag är kvinna. Det skulle vara av av-köna mig så att säga. Att förneka mig min könsidentitet (kvinna). Det skulle vara lika konstigt för mig att bli kallad hen som att bli kallad han.

Men att använda hen ÄR INTE att avköna. Det är att inte veta, inte anta, eller inte lägga någon vikt vid en persons könsidentitet.
Det ÄR INTE samma sak att kalla någon för hen som att felaktigt kalla någon för han eller hon.
Att felaktigt kalla någon för han eller hon ÄR att felköna.

 

[Problematisk]

Fast till skillnad från "person" är hen ett personligt pronom. Och mitt pronomen är hon. Jag är inte könsneutral, jag är kvinna och hon.

Hen betyder inte att en person är könsneutral. Hen kan vara en man, kvinna eller något annat. Pronomet hen är könsneutralt, men det är inte samma sak som att säga att PERSONEN är könsneutral.

 

[Lingon]

Men att använda hen ÄR INTE att avköna. Det är att inte veta, inte anta, eller inte lägga någon vikt vid en persons könsidentitet.
Det ÄR INTE samma sak att kalla någon för hen som att felaktigt kalla någon för han eller hon.
Att felaktigt kalla någon för han eller hon ÄR att felköna.

Du säger det själv: att säga hen är att inte veta. Om någon ser mig och inte ser att jag är kvinna då blir jag ledsen då jag trivs med att vara kvinna tycker att det är väldigt uppenbart att jag är kvinna. Jag trivs med att det är uppenbart. Och att då få höra att man ser könsneutral ut är ingen komplimang.