Att tvångsköna någon

[durachiny]

Vilket kön menar du att man har korrigerat? Det biologiska är inte förändrat och det sociala har man väl alltid haft?

 

[Frokennordberg]

Alltså.. tvångsköna och tvångsköna.

Att anta någons könsidentitet utifrån yttre aspekter anse inte jag vara att TVÅNGSköna någon, oavsett om man antog rätt eller inte.

Att däremot hålla fast vid sin egen definition av någon annan trots att personen i fråga uttryckligen bett om ett specifikt, annat, pronomen, ja då tvingar man ju på personen något oönskat. Och det, oavsett vad det handlar om, är något jag aldrig tycker man ska göra. Det vill säga tvinga på andra personer sin egen tro, kost, uppförandeåsikter eller andra believes.

 

[Problematisk]

Vilket kön menar du att man har korrigerat? Det biologiska är inte förändrat och det sociala har man väl alltid haft?

Könskorrigering kan vara t.ex. hormonbehandling och/eller operation. Det är ett vedertaget begrepp för det som förr kallades könsbyte.

 

[Saeta]

Så här, då.

Vad spelar det för roll, rent socialt, om jag tycker att Anders, som har skägg och är klädd i jeans och T-shirt, är en man.
Vad är det för fel i att tro det, då?

Fel och fel. Jag tänker också så omedvetet. Men det behöver ju inte vara så att den Anders faktiskt är en man. Det kan vara så, men det behöver inte vara så! Men jag tycker inte att Anders som har skägg och är klädd i jeans och T-shirt är en man. Det är skillnad.

Jag tänker att det här, precis som alla andra trådar på internetfora, är en teoretisk diskussion.
Vi har visserligen med oss olika erfarenheter in i diskussionen, men det handlar inte om någon specifik situation och hur vi skulle agera i en sådan diskussion.

Det handlar väl snarare om hur vi är lärda och hur vi tänker.

Om en person jag stöter på, vill bli kallad kvinna fast det biologiskt är en man, så har jag ju självklart ingen anledning att tjafsa. Möjligen jag kan be personen berätta mer, av intresse för personen. Men i övrigt?

Precis. Och jag tror att dom flesta resonerar som du i det här fallet. Det är ju inte konstigt att en blir nyfiken och vill veta mer om något en själv inte är insatt i. Det ser jag inte som något konstigt alls.

Vad är det för fel i att göra en kvalificerad gissning utifrån det som blicken ser, och sedan bete sig vettigt mot folk?

Alltså fel och fel är det väl inte. Eftersom vi är vana vid att det är så. Då är det ju såklart att vi också agerar utefter det.

 

[Saeta]

Här håller jag med, även om jag givetvis vet att där finns fysiska "mellanlägen" eller hur man ska uttrycka sig. Där man INTE är varesej helt av endera könet.

Och - lika självklart kan jag ha helt, helt fel, eftersom jag själv känner mig hemma i mitt fysiska kön och därför omöjligt kan veta hur det känns att inte göra det.

Det jag är mest intresserad av, och det skrev jag även i den förra tråden i mer eller mindre samma ämne - vad gör att en person känner en viss könstillhörighet OM det inte har det minsta med samhällets normer att göra? Att jag själv upplever mig som "kvinna" hör nog mycket ihop med att jag inte skulle känna mig bekväm i en traditionell mansroll, även om rollerna tack och lov luckras upp hela tiden. Jag är också glad över att jag kunde bli gravid och föda barn, etc. Jag attraheras heller inte, fysiskt, av kvinnor men det kan mycket väl bero på normer. Men annars?

Det har funnits intressanta trådar här på Buke där man starkt ifrågasatt skillnaden mellan "kvinna" resp "man" och menat att förutom ren fysisk muskelmassa etc , t.ex. är skillnaderna hårfina om de ens finns alls. Men hur kan där då samtidigt finnas en sådan väsensskillnad mellan "könen" att det, förutom normativt, är nästan astronomiskt fel att hänföra till en person med fel könsbenämning? Då måste ju, isåfall, skillnaden mellan de olika könen vara gigantisk. Trots allt.

Jag är helt enkelt intresserad och önskar att jag kunde bli så upplyst att jag förstod.

Dina funderingar är väldigt intressanta och jag skulle också vilja veta. Och som du säger, det är helt omöjligt för oss cis-personer att veta. Jag känner mig bekväm med det jag föddes som, kvinna. Nu skulle jag visserligen inte ta illa upp om någon skulle få för sig att jag var en man eller ickebinär. Jag personligen skulle inte bry mig nämnvärt om det.

Men jag tror att det helt enkelt är omöjligt att svara på och förstå hur det känns att födas med ett kön som en inte känner sig bekväm i. Och dina andra tankar är också riktigt intressanta. Undrar om det finns endast ett svar på det? Jag skulle kunna fråga en vän (och återkomma om du eller någon annan är intresserad) hur hen känner och tänker kring det här. Vi har en video på gång om det här ämnet, det var också lite därför jag gjorde tråden.

 

[Saeta]

Jag menar IRL. När en person träffat mig. Eller kanske bara hört vad mitt riktiga namn är. Min namn är inte ett av de namnen som anses könsneutrala.

Nej men då ser iallafall inte jag en anledning till att prata om dig med ordet hen. Då skulle jag såklart säga hon!

 

[Saeta]

Jag skulle ta illa upp ja.

Även fast jag inte hade en aning om vad du är för kön? Användarnamnet purity_666 och din avatar säger ju inte vad du är för kön eller hur du vill bli tilltalad.

 

[Saeta]

Men jag skulle tycka att det kändes märkligt om mina kollegor refererade till mig som "hen" eftersom de borde ha fått med sig att jag identifierar mig som kvinna. Om inte på grund av hur jag ser ut så på grund av att jag ibland säger tex. "utifrån mitt perspektiv som tjej..."

Men är det verkligen någon som gör det? Det är ju som att någon skulle prata om mig som en han, även fast de vet att jag är en kvinna.

 

[Saeta]

Fast det tror inte jag. Om en person - trans eller ickebinär eller inte - ofta blir tolkad på ett annat vis av omgivningen än sin självtolkning, när det gäller könsidentitet, så fattar inte jag hur den personen samtidigt skulle kunna uppfatta sin könsidentitet som något "alla ser". Alla ser ju uppenbarligen inte. (Tex kanske jämförbart med personer som är adopterade från Asien, där många tycks se just en asiat, inte en svensk. Trots att personen självklart är svensk, både vad gäller uppväxt, modersmål, kultur och medborgarskap.)

Jag har tex en ung släkting, som jag utan vidare skulle tolka som lesbisk tjej om jag inte kände hen. Men enligt sig själv är personen man. Såväl könsorgan som könsbestämningen vid hens födelse, tydde på att bebisen var en tjej.

Jag var nog lite otydlig. Så är det säkert. Jag menade bara att en trans/ickebinär såklart också kan vara säkra på vad de är, även fast dom ofta blir ifrågasatta.

 

[Saeta]

Jag är inte transsexuell och har ingen nära vän/släkting/liknande som är transsexuell, så jag kan bara svara för hur jag uppfattat det och inte utifrån egen erfarenhet.

Men, som jag uppfattar det handlar det inte (enbart) om att man inte är som normen för ens biologiska kön är, utan att man inte alls känner sig som sitt biologiska kön. Exakt VAD det är som gör att det "känns fel", tror jag är olika för alla transpersoner och något vi som inte är trans aldrig riktigt kan förstå. Jag tror det bästa tankeexperimentet vi kan göra är att tänka oss hur det skulle kännas att vakna upp en dag och upptäcka "fel" könsattribut. T.ex. en penis om vi är kvinna.

Jag skulle förmodligen uppleva det väldigt konstigt, och obehagligt, kanske rentav skrämmande, att ha en kropp som inte ser ut som jag förväntar mig och tänker mig att den ska.

Jag känner väldigt, väldigt många som inte följer könsstereotypa normer. Jag känner killar som trivs i typiskt "kvinnliga" grejer som smink, långa halsband och höga klackar. De är ändå helt övertygade om att de är killar.
Jag själv togs ofta för pojke som liten och var länge en så kallad "pojkflicka", jag sprang runt i samma typ av kläder som min bror och lekte gärna och ofta stereotypt "pojkiga" lekar. Jag vill inte ha biologiska barn. Trots det har jag alltid känt mig som flicka/kvinna.

Så det handlar alltså inte (bara) om att inte passa in i normen. Det handlar inte om att "vilja vara" ett annat kön. Det handlar om ens identitet. Vad en identifierar sig som och känner sig som. Många känner nog att de hatar och kanske äcklas av sitt könsorgan för att det liksom sätter en stämpel på dem om fel kön. Om jag KÄNNER MIG som en kvinna, jag identifierar mig som kvinna, så finns det förstås en risk att jag känner mig helt fel i en manskropp.

Men just precis VAD som "känns fel", tror jag dels är individuellt och dels något vi som är cis inte fullt ut kan förstå. Vi kan nog bara med olika tankelekar öka vår förståelse för hur transsexuella kan uppleva det.

Det finns flera bra youtubers att titta på för att få en större inblick i hur olika personer ser på sin egen könsidentitet. Freja Lindberg är ett exempel på en person som pratar VÄLDIGT mycket om sånt. Hen förklarar ofta på ett bra sätt vad olika termer står för och hur en kan uppleva sin könsidentitet. Viktoria Harrysson är en ung tjej som gör mycket videor som ungar i den åldern gör (smink, slime, vloggar osv) men även pratar en del om trans och har några videor bl.a. q&a och video med sin mamma där de pratar om hennes väg från pojke till flicka. Kaily Norell är en kvinna som gjort många öppna, bra och tydliga videor om sin könsidentitet och förändring. Självklart gör även hon mycket videor om annat, varken hennes eller Viktorias kanaler har ett queer-tema på samma sätt som Frejas kanal.
Det finns såklart jättemånga fler men de är några svenska jag kommer att tänka på på rak arm, som jag lärt mig mycket av och som jag tror är rätt bra att kolla lite på för att vidga sina sinnen och försöka lära sig mer och förstå mer.

Obs, hela det här inlägget är inte bara ett svar till dig utan en vidare reflektion kring den intressanta frågeställning du tar upp om HUR man vet att man är transsexuell.

Jag tror du har en poäng i det du skriver. Och även jag rekommenderar dessa personer du tipsar om. Superbra och informativa videos och speciellt Freja använder ett enkelt och lättförståeligt språk när hen förklarar termer och begrepp.

 

[purity_666]

Även fast jag inte hade en aning om vad du är för kön? Användarnamnet purity_666 och din avatar säger ju inte vad du är för kön eller hur du vill bli tilltalad.

Jag skulle föredra att du då använde mitt användarnamn, eller i skrift använda h*n. Jag vill inte vara en hen. Jag använder inte det ordet i mitt språk, men visst skulle jag stöta på någon som vill bli tilltalad hen så gör jag det.
I övrigt använder jag oftast "titel" om jag inte vet könet, såsom läraren, doktorn, chauffören osv. Vet jag namnet använder jag det pronomen som typiskt kopplas ihop med det. Skulle jag bli rättad så anpassar jag mig såklart i det fallet.

 

[Saeta]

@Saeta
Två frågor, vad vill du kalla en person som varken har livmoder eller snopp? Har man rätt till andras definitioner av en som person?

Jag vet inte, jag har ingen kunskap om det alls. Så jag vänder frågorna tillbaka till dig

 

[Saeta]

Har inte läst hela tråden men en podd som rör just detta ämne är Therese&Zäta när de gästas av Freja Lindberg, tyckte att det var rätt intressant.

Väldigt intressant avsnitt och dom pratar ju just om det här med felköning!

 

[Lobelia]

Tar du illa upp om jag skulle nämna dig som hen, i en diskussion om dig?

Det finns mycket värre saker än att bli kallad hen, personligen föredrar jag fel kön än att bli kallad hen (det har hänt ). I skrift är det okej eller om okända men inte om jag är närvarande.

 

[Blue]

Men kollar man biologiskt så finns det två kön hos människan i grunden, XX-kromosomer eller XY-kromosomer. Kvinna och man. Sen för forskning allt framåt hela tiden och snart kanske det finns fler och bättre biologiska benämningar på kön.

Håller inte med riktigt. Kön är en evolutionär specialisering inom arter. Det finns förvisso människor som inte solklart passar in i det ena eller det andra könet, men det betyder inte att de har ett nytt tredje, fjärde eller femte kön. Det finns inget tredje kön som varit en del av vår evolutionära process och blivit en specialiserad del av vår reproduktion.

 

[Lobelia]

Jag förstår hur du tänker. Men just det där med att se varje ny person som ett vitt papper, det gör faktiskt jag. Eller jag försöker göra det så gott jag kan.
Varför använder du isåfall inte "hen" eller personens namn? Istället för att förmoda att det antingen är en hon eller han?

Jag använder inte hen för att det är långt fler som blir förolämpad av det. Givetvis rättar jag mig efter vad personen vill om jag bara vet dock.

 

[Saeta]

Nej, jag skulle aldrig tilltala någon som hen.

Men om du exempelvis ska prata om mig, och jag är tydlig med att jag inte är en hon eller en han och att jag vill att folk använder hen när de pratar om mig. Skulle du då inte respektera mig?

Jag har barn ja, och skulle de en dag komma till mig och säga att de identifierar sig som annat kön än de är födda med skulle jag nog undra vad som gått fel. Skulle jag däremot få barn i dag som under uppväxten tydligt visar sig ha en starkt annorlunda könsidentitet så skulle jag stötta det barnet på bästa sätt jag kan. Varför tror du att jag skulle s k r a t t a bort det?

Varför gör du skillnad på de som är födda för flera år sen och om du skulle få barn idag? Varför skulle det vara något fel på just dina tidigare barn? Varför skulle du inte stötta dina äldre barn?

 

[Saeta]

Jag har tänkt en del på den här tråden och könande idag. Och på hur mycket jag könar, helt utan att jag tänker på det. Jag antar hela tiden att personer är hon eller han, jag tänker "kvinna" om nån som ser ut som jag föreställer mig en kvinna och "man" om nån som ser ut som jag föreställer mig en man. Och, det som fick mig att verkligen tänka till, av någon anledning är det tydligen väldigt viktigt för mig hur mina djur könas?
Mina två första ponnyer var/är valacker. Jag blev alltid lite irriterad om någon tränare sa hon eller henne om dem. Nu har jag ett sto och har haft flera ston innan, och på samma sätt stör jag mig lite på om någon säger han eller honom. Eller den.
Men alltså, varför är det så viktigt för mig? Huvudsaken är ju att tränaren är bra, det spelar såklart INGEN ROLL vad hen kallar min häst. Ändå har det stört mig i alla år? WHY?

Där fick jag verkligen något att fundera på.

Visst är det intressant! Jag är exakt likadan och just det där tankesättet kring djur. Jag kunde också bli väldigt irriterad när någon kallade mina hondjur för han eller tvärtom. Något som egentligen inte är relevant alls! Och inte blir jag klokare ju mer jag tänker på det heller. Men det behövs sannerligen pratas och tänkas mer om!

 

[Saeta]

Hur vet du om någon har snopp egentligen?
Är inte det ännu "värre" än att felaktigt kalla någon man?

Jag har tyvärr inget bra svar på dina frågor.

 

[Lobelia]

För alla. Det är ju dumt att säga "hon" om någon som en inte har en aning om vad hen är. Skulle jag exempelvis prata om dig skulle jag använda "hen", just för att jag inte har en aning om vad du vill bli kallad (och jag vet inte vad du är).

På vilket sätt är det bra för mig att bli kallad hen när jag direkt ogillar det?