Att ta emot hot på jobbet (utbruten från Vad gör vi? Del CXLIV)

[eldunarí]

@eldunarí

Vi har ett pågående ärende där en person i ärendet är dömd för våld mot tjänsteman mer än en gång, även mot mina arbetskamrater. Trots det visste inte hantverkarna som byggde om lokalerna att det var så eller varför vi blev så arga när de gång på gång på gång lämnade dörrarna öppna på vid gavel och inte var i närheten.

Kommunpolisen bemannar poliskontoret en gång i veckan och det borde vara rutin att möten med minsta lilla risk förläggs då. Det nämns iaf nu men det är sedan i oktober.

Rum med dubbel utgång fick vi tillgång till nu under hösten. Har haft möten i obemannade lokaler sedan jag började, nu ska repan vara på plats också.

Jobbar på soc i liten kommun så vi delar alla på samma lokaler (bof, vuxen, ek bistånd, familjerätt, öppenvård).

Det låter väldigt obehagligt! Jag tänker att alla ni som delar på samma lokaler har behov av mer säkerhet på rutin för att kunna göra ett bra jobb! Vissa saker borde verkligen vara en självklarhet när man jobbar med att möta människor i kris. Om du orkar så tycker jag du ska driva frågan fackligt! Kanske går det att få med sig någon från någon annan enhet också?

 

[Görel]

Jag jobbar på socialtjänsten sedan nästan 30 år tillbaka och jag har aldrig blivit hotad på något sätt som gjort mig orolig. Jag tror att mycket beror på hur man fungerar som person och vad man råkat ut för i livet. De få hot som jag utsatts för har jag avvärjt och sedan inte tänkt så mycket på dem. De har också varit ringa, hårda ord som uttalats i läget där någon känt sig pressad. Jag är också bra på att tänka på praktisk säkerhet innan mötet. För många år sedan tyckte en kommun som jag var konsult hos att jag och en annan konsult skulle tala med föräldrar vars barn vi omhändertagit dagen innan på ett socialkontor som var helt tomt då alla andra vars på kurs. Så blev det inte!

På min nuvarande arbetsplats sitter vi ordentligt inlåsta, har en vakt i receptionen, larm på varje rum som har två utgångar, och egna larm. Däremot verkar det inte finnas en ordentlig plan för de kollegor som känt sig hotade. Jag är skyddsombud och vet att en på arbetsplatsen inte fått stöd som känts tillräckligt.
Kollegor på andra enheter och även i andra kommuner där jag har arbetat har fått klienter dömda för hot mot tjänsteman. En fick rättspsykiatriskt vård, jag minns inte de andras straff.

Jag tycker att det viktigaste är att våra olika sätt att hantera obehagliga situationer vi varit med om respekteras, att man inte förringar någons upplevelse. Målet är att personen känner sig sedd och tryggare.
Själv har jag aldrig velat åka hem utan talat med kollegor. Vi har ju sekretess så jag kan inte prata om vad som helst med vem som helst utanför jobbet.