Att ta emot hot på jobbet (utbruten från Vad gör vi? Del CXLIV)

[lil-sis]

När jag körde buss fanns det rutiner som jag tyckte fungerade bra.

På mitt nuvarande jobb fungerar det inte alls särskilt väl och har lett till en som sagt upp sig.

Jag vill att det ska finnas en rutin som sitter i ryggmärgen på anställda och chefer och som startar direkt även vid ”mindre” händelser.

Men vi får se vad som kommer ut från möten med HR som vi har fram till jul.

Vi har ju en verksamhet som tar emot en del hot men kanske fram för allt arga och upprörda människor, så det måste fungera. Det räcker inte att vi har larm vid alla besök.

 

[Asko]

När jag körde buss fanns det rutiner som jag tyckte fungerade bra.

På mitt nuvarande jobb fungerar det inte alls särskilt väl och har lett till en som sagt upp sig.

Jag vill att det ska finnas en rutin som sitter i ryggmärgen på anställda och chefer och som startar direkt även vid ”mindre” händelser.

Men vi får se vad som kommer ut från möten med HR som vi har fram till jul.

Vi har ju en verksamhet som tar emot en del hot men kanske fram för allt arga och upprörda människor, så det måste fungera. Det räcker inte att vi har larm vid alla besök.

Så dumt! Ditt yrke är ju ett av de där det borde verkligen finnas ett fungerande system på plats. Blir nästan löjligt att en bussförare har bättre förutsättningar i en sådan situation inte för att förminska bussförarnas utsatthet men deras beslut brukar ju inte påverka lika mycket som en som jobbar på socialen..!

 

[Asko]

Har en bekant som fick ett helvete när hon jobbade på ett inkassobolag, där de hanterar en hel del hot. En missnöjd kund som hotat henne upprepade gånger i telefon på jobbet fick tag på hennes namn och därefter telefonnummer, varpå hon fick ta emot hot efter arbetstid mot både sig och sina barn. Kulmen blev när fritids ringde och berättade att en helt okänd man försökt hämta dottern. Han visste både namnet på dottern och sonen samt var de bodde, gick i skola respektive förskola, något som min bekanta varit noga med att aldrig berätta på sociala medier.

Så ja, det är en skillnad på hot och hot.

Inkasso är verkligen ett jobb där man behöver vara tjockhudad kan bara tänka mig vad för sorts människor man möter..! Desperata människor är ju inte så stabila.

Där behövs det människor som @LadyCovergirl

 

[Islandshästryttare]

Själv tycker jag att suicidhot från personer som jag möter över telefon i mitt jobb är värre att ta emot än hot över telefon. Sen finns det såklart olika nivåer av hot som man kan ta emot, en gång fick jag ett väldigt allvarligt hot riktat mot mig av en person som tidigare var känd för att göra allvar av sina hot mot personer som jobbar i samma funktion som jag gjorde då. Då fick jag bra stöd av jobbet på olika sätt av chefen, företagshälsovården och säkerhetsorganisationen så det var bra omhändertagande. Men det var en ganska tuff period ett tag. I det läget skulle jag nog säga att det var nödvändigt för mig att få stöd på olika sätt då det behövdes göras en säkerhetsbedömning också.

Gäller det sucicidhot från nån jag pratar så har vi såklart bra rutiner för att ta hand om det under samtalet men brukar också vilja prata igenom det med min chef efteråt för att bara checka av att jag inte missat något i det akuta omhändertagandet av det och om jag bedömer att det är aktuellt att kontakta andra myndigheter så kan jag ibland känna att jag vill ha stöd i att prata om igenom det.

 

[lil-sis]

Så dumt! Ditt yrke är ju ett av de där det borde verkligen finnas ett fungerande system på plats. Blir nästan löjligt att en bussförare har bättre förutsättningar i en sådan situation inte för att förminska bussförarnas utsatthet men deras beslut brukar ju inte påverka lika mycket som en som jobbar på socialen..!

Ja vi är också långt ifrån hjälp från blåljus (räddningstjänst undantaget) och väktare vilket vi testat i halvskarpt läge. Vi kan få hjälp av grannregionen men det är inte självklart.

 

[Hippocampus]

Ja vi är också långt ifrån hjälp från blåljus (räddningstjänst undantaget) och väktare vilket vi testat i halvskarpt läge. Vi kan få hjälp av grannregionen men det är inte självklart.

Är inte du i en kommun? har ni ingen säkerhetsansvarig eller motsv?

 

[Mia_R]

Inkasso är verkligen ett jobb där man behöver vara tjockhudad kan bara tänka mig vad för sorts människor man möter..! Desperata människor är ju inte så stabila.

Där behövs det människor som @LadyCovergirl

Nu är det iofs ganska många år sedan, men en från inkasso blev ihjälskjuten när han åkte ut till en gård.

 

[Bison]

Jag har blivit hotad x antal gånger på jobbet, har aldrig känt att jag behövt ta mig själv ur tjänst och åka hem. Det är en del av jobbet

 

[startpompe]

De gånger jag blivit hotad på jobbet så har det varit från dementa så det blir ju på ett helt annat sätt än om den var från någon som inte var dement. Har inte heller känt att jag behövt någon extra hjälp för det, annat än att prata med kollegorna om det. Dock har jag önskar mer initiativ från chef/sköterskor kring hur det går att undvika dessa situationer.

 

[lil-sis]

Är inte du i en kommun? har ni ingen säkerhetsansvarig eller motsv?

Jo. Och jo det har vi (kan heta samordnare) Jag tror hen suckar när jag mailar om div saker som olåsta ytterdörrar trots att vi har ett aktuellt hot.

Det är snubblande nära att jag känner behov av dra igång facket men då lär jag behöva bli skyddsombud och jag orkar inte det just nu.

 

[em-pirre]

Jag har inget behov av att gå hem. Jag har blivit slagen, hotad, spottad på osv men fortsatt som vanligt. Det är ju egentligen aldrig nåt personligt mot mig som människa.

 

[Hippocampus]

Jo. Och jo det har vi (kan heta samordnare) Jag tror hen suckar när jag mailar om div saker som olåsta ytterdörrar trots att vi har ett aktuellt hot.

Det är snubblande nära att jag känner behov av dra igång facket men då lär jag behöva bli skyddsombud och jag orkar inte det just nu.

men va fasen! Känner du att du behöver rutiner så kan jag visa lite vad vi har.

 

[eldunarí]

Så dumt! Ditt yrke är ju ett av de där det borde verkligen finnas ett fungerande system på plats. Blir nästan löjligt att en bussförare har bättre förutsättningar i en sådan situation inte för att förminska bussförarnas utsatthet men deras beslut brukar ju inte påverka lika mycket som en som jobbar på socialen..!

Jag skulle tro att busschaufförer är jämförelsevis mer regelbundet utsatta för hot i sitt arbete än vad jag varit av att jobba i socialtjänsten med barn och unga.

Vi har givetvis mottagit hot med jämna mellanrum, och vissa är allvarliga och det ska ej förringas. Men de flesta människor (inte alla) har också en benägenhet att hålla ihop sig när det handlar om beslut som rör deras barn, man inser att ett negativt, aggressivt och hotfullt beteende kan ha betydelse för myndighetens uppfattning om denne som förälder.

En busschaufför är så mycket mindre skyddad i sitt arbete och exponeras för otroligt många människor varje dag där man inte har preventiva säkerhetsåtgärder inför ett sånt möte. Se bara den busschauffören som blev knivhuggen i tjänst i Göteborg nyligen.

Låter tråkigt dock att lil-sis arbetsplats verkar ha mycket att ta ikapp när det gäller säkerhetsåtgärder (har uppfattat att det också är någon typ av socialtjänst). Hoppas ni får ordning på det!

 

[eldunarí]

Jag har blivit hotad i tjänsten som socialsekreterare, dödshotad över telefon och varit med om hotfullt beteende i fysiska möten. Jag har haft en arbetsplats som tagit hand om det väl i efterhand med adekvata åtgärder. Man har gjort polisanmälan och arbetsplatsen har förstärkt mig till och från jobbet och i hemmet med larm. Jag har också haft en personlig kontakt med min närmsta chef vid behov.

Jag har inte känt behov av att lämna arbetsplatsen men då har jag också ett yrke där jag är ”förberedd” på att människor kan agera oväntat eller hotfullt i pressade situationer och jag har utbildning för att möta det.

Där jag jobbat har man haft ett skalskydd med låsta dörrar och en reception som tar emot besök och delvis kan bedöma skick. Alla rum är försedda med larm och vi har även fler personlarm vid behov. Rummen är också planerade på ett sånt sätt att det alltid finns två dörrar ut. Jag har aldrig behövt möta en klient själv om jag känner oro för det. Vi har väktar- eller polisuppbackning i de få fall där man på förhand kan bedöma att ett möte kan innebära en osäker eller hotfull situation. Vi gör aldrig hembesök själva och inte hembesök i miljöer som kan bedömas som farliga utan rätt uppbackning.

De allra flesta människor jag mött är inte hotfulla dock. Bara arga och ledsna.

 

[Unafraid]

Jag och en kollega tog emot hot som var riktad mot en tredje kollega. Ingen av oss tänkte spontant att det var något speciellt, men det slutade i alla fall med polisanmälan och fällande dom. Det har dock förekommit värre hot, men jag tror ingen kollega har velat gå hem, då är man nog på fel ställe.

 

[Mia_R]

Jag kom ihåg fel, det var inte en person från kronofogden som blev ihjälskjuten, det var två!
https://sverigesradio.se/artikel/7464533

 

[Bapelsin]

Jag arbetar med ungdomsvård och hos oss är hot och våld (tyvärr) en del av arbetet. Det kan vara hot och våld mot andra ungdomar, mot oss i personalen eller mot ungdomen själv. Det sistnämnda är det som är jobbigast tycker jag. Att skära av snaror, tejpa ihop centimeterdjupa skärsår (och åka till akuten), ta hand om överdoser, osv. Men det är som sagt en del av arbetsuppgifterna och klarar man inte av det kan man inte arbeta där jag arbetar. Det kan låta krasst men så är det.

Det värsta som jag rent fysiskt råkat ut för var ett ”bråk” mellan en kollega och en ungdom i psykos, där jag gick emellan och fick några revben brutna och förlorade en del hår. Då tyckte de att jag skulle åka hem men jag tyckte inte det behövdes, så jag sov kvar mitt pass som avslutades dagen efter. Min kollega som ungdomen hoppat på var värre däran så hen var tvungen att uppsöka läkarvård och blev sedan tyvärr sjukskriven ett tag.

Jag tycker inte att mitt jobb är ”så farligt”. Kan faktiskt inte tänka mig att arbeta med något annat. Jag skulle tex aldrig kunna tänka mig att arbeta på förskola med barn och hög ljudnivå, eller i kök med matos. Skulle heller inte kunna se mig själv på ett kontor.
Det är tur att vi är olika så alla kan ha jobb de tycker om

 

[Asko]

Jag skulle tro att busschaufförer är jämförelsevis mer regelbundet utsatta för hot i sitt arbete än vad jag varit av att jobba i socialtjänsten med barn och unga.

Vi har givetvis mottagit hot med jämna mellanrum, och vissa är allvarliga och det ska ej förringas. Men de flesta människor (inte alla) har också en benägenhet att hålla ihop sig när det handlar om beslut som rör deras barn, man inser att ett negativt, aggressivt och hotfullt beteende kan ha betydelse för myndighetens uppfattning om denne som förälder.

En busschaufför är så mycket mindre skyddad i sitt arbete och exponeras för otroligt många människor varje dag där man inte har preventiva säkerhetsåtgärder inför ett sånt möte. Se bara den busschauffören som blev knivhuggen i tjänst i Göteborg nyligen.

Låter tråkigt dock att lil-sis arbetsplats verkar ha mycket att ta ikapp när det gäller säkerhetsåtgärder (har uppfattat att det också är någon typ av socialtjänst). Hoppas ni får ordning på det!

Jag tänkte väl mera åt det andra hållet, att busschauffören kan bara försena ens dag. Medan en från socialtjänsten skulle i princip kunna ta ett barn ifrån en. Att det andra skulle leda till troligen kraftigare reaktioner då det gäller något så viktigt som ens barn. Om du förstår vad jag menar.
Men jag har ingen erfarenhet av de två yrkena så jag ska inte uttala mig alltför mycket om saken. Och menar inte att förminska bussförarnas utsatthet. Det finns ju korkade människor som reagerar på småsaker också.

 

[Asko]

Jag arbetar med ungdomsvård och hos oss är hot och våld (tyvärr) en del av arbetet. Det kan vara hot och våld mot andra ungdomar, mot oss i personalen eller mot ungdomen själv. Det sistnämnda är det som är jobbigast tycker jag. Att skära av snaror, tejpa ihop centimeterdjupa skärsår (och åka till akuten), ta hand om överdoser, osv. Men det är som sagt en del av arbetsuppgifterna och klarar man inte av det kan man inte arbeta där jag arbetar. Det kan låta krasst men så är det.

Det värsta som jag rent fysiskt råkat ut för var ett ”bråk” mellan en kollega och en ungdom i psykos, där jag gick emellan och fick några revben brutna och förlorade en del hår. Då tyckte de att jag skulle åka hem men jag tyckte inte det behövdes, så jag sov kvar mitt pass som avslutades dagen efter. Min kollega som ungdomen hoppat på var värre däran så hen var tvungen att uppsöka läkarvård och blev sedan tyvärr sjukskriven ett tag.

Jag tycker inte att mitt jobb är ”så farligt”. Kan faktiskt inte tänka mig att arbeta med något annat. Jag skulle tex aldrig kunna tänka mig att arbeta på förskola med barn och hög ljudnivå, eller i kök med matos. Skulle heller inte kunna se mig själv på ett kontor.
Det är tur att vi är olika så alla kan ha jobb de tycker om

Det är verkligen skönt att det finns människor som du! Rätt personer på rätta platser är som att hitta guld i ett samhälle hjulen rullar på mycket lättare då.



Jag kan bli avundsjuk på att man har hittat något som man känner så starkt för

 

[lil-sis]

@eldunarí

Vi har ett pågående ärende där en person i ärendet är dömd för våld mot tjänsteman mer än en gång, även mot mina arbetskamrater. Trots det visste inte hantverkarna som byggde om lokalerna att det var så eller varför vi blev så arga när de gång på gång på gång lämnade dörrarna öppna på vid gavel och inte var i närheten.

Kommunpolisen bemannar poliskontoret en gång i veckan och det borde vara rutin att möten med minsta lilla risk förläggs då. Det nämns iaf nu men det är sedan i oktober.

Rum med dubbel utgång fick vi tillgång till nu under hösten. Har haft möten i obemannade lokaler sedan jag började, nu ska repan vara på plats också.

Jobbar på soc i liten kommun så vi delar alla på samma lokaler (bof, vuxen, ek bistånd, familjerätt, öppenvård).