Att skiljas

[tott]

Vad är det som säger att inte han också kollat upp saker och sonderat terrängen?

Inget givetvis, men samma gäller för honom enligt mig - att båda bör vara medvetna om ATT man ska separera innan man börjar planera för sin egen framtid.
Om ts vet att de ska skiljas så tycker jag fortfarande att det är av högsta prioritet att även hennes man får veta det. Prio 1, liksom.

 

[cirkus]

Jag tycker det är vettigt att kolla upp innan om man har råd att bo kvar, men det finns ju inget som säger att det blir så bara för att man har kollat och det ska man ha klart för sig.

Folk funkar uppenbart olika, men jag vet att jag inte hade uppskattat om min partner kom en dag och ville skiljas och hade allt klart redan, vem som ska ha vad osv - om jag känner mig själv rätt hade jag blivit helt kraftlös och bara låtit mig bli överkörd och sen antagligen varit bitter i långliga tider. Hade jag själv varit den som tagit initiativ till skilsmässa hade jag inte kunnat köra över min ex-partner så (om inte den hade varit svårartat rövhattig för då hade jag skitit i att vara civiliserad)

 

[tott]

Folk funkar uppenbart olika, men jag vet att jag inte hade uppskattat om min partner kom en dag och ville skiljas och hade allt klart redan, vem som ska ha vad osv - om jag känner mig själv rätt hade jag blivit helt kraftlös och bara låtit mig bli överkörd och sen antagligen varit bitter i långliga tider. Hade jag själv varit den som tagit initiativ till skilsmässa hade jag inte kunnat köra över min ex-partner så (om inte den hade varit svårartat rövhattig för då hade jag skitit i att vara civiliserad)

Så tänker jag också. Vill man ha ett snyggt avslut så smider man inte planer bakom partnerns rygg, tycker jag.

 

[Petruska]

Jag tänker att det är så jobbigt att skiljas, och så plågsamt att vara den som tar initiativ till skilsmässan, att envar får göra på det sätt en kan. Det är begripligt att vilja veta hur det ekonomiska och praktiska ser ut, innan man sjösätter skilsmässan.

Så länge det inte handlar om att gömma undan pengar på hemliga konton i Lichtenstein eller något liknande, ser jag faktiskt inga problem med att kolla upp saker och ting. Motsvarande är det ju rimligt att kolla upp vad giftermål innebär ekonomiskt och juridiskt innan man friar till någon.

 

[Petruska]

Så tänker jag också. Vill man ha ett snyggt avslut så smider man inte planer bakom partnerns rygg, tycker jag.

Men det är väl nästan omöjligt? Redan när man tänker ut att man vill skiljas och att man kommer att berätta det för partnern, så kan man ju kalla det för att ha "smidit planer bakom partnerns rygg". Men det är ju oundvikligt i det fallet. Man måste ju fundera själv på skilsmässa först för att kunna säga att det är vad man vill.

 

[tott]

Jag tänker att det är så jobbigt att skiljas, och så plågsamt att vara den som tar initiativ till skilsmässan, att envar får göra på det sätt en kan. Det är begripligt att vilja veta hur det ekonomiska och praktiska ser ut, innan man sjösätter skilsmässan.

Så länge det inte handlar om att gömma undan pengar på hemliga konton i Lichtenstein eller något liknande, ser jag faktiskt inga problem med att kolla upp saker och ting. Motsvarande är det ju rimligt att kolla upp vad giftermål innebär ekonomiskt och juridiskt innan man friar till någon.

Men tycker du inte att det är rimligt att båda ska veta om ATT det blir skilsmässa så att det inte blir som här - att den ena i smyg planerar och fixar.

 

[Bison]

Men tycker du inte att det är rimligt att båda ska veta om ATT det blir skilsmässa så att det inte blir som här - att den ena i smyg planerar och fixar.

Fast att kolla upp praktiska detaljer är väl inte direkt att planera och fixa?
Inte på något negativt vis iaf.

 

[tott]

Fast att kolla upp praktiska detaljer är väl inte direkt att planera och fixa?
Inte på något negativt vis iaf.

Tycker fortfarande att det skulle vara mycket rakare och ärligare om båda fick samma start, dvs först komma överens om ATT skiljas (eller åtminstone att båda äv medvetna om det) och sedan börja planera, yta reda på och fixa.
Jag tycker det är fult att göra som ts. Jag står för det.

 

[Petruska]

Men tycker du inte att det är rimligt att båda ska veta om ATT det blir skilsmässa så att det inte blir som här - att den ena i smyg planerar och fixar.

Att kolla upp vad som gäller innan man tar diskussionen om skilsmässan, tycker jag inte är så konstigt. Det blir ju samtidigt information till partnern om hur det ser ut med saker och ting och vad som gäller.

Jag fattar helt enkelt inte hur båda skulle kunna få veta samtidigt att det blir skilsmässa, när det är den ena parten som driver på om uppbrottet. Min gissning är att det inte riktigt fungerar att ta upp frågan om skilsmässa som ett allmänt samtalsämne i all stillsamhet, utan det är helt enkelt en process att gå igenom innan det är möjligt att ta upp.

Dessutom vet vi ju inte. TS man kanske håller på med en liknande process i det tysta, han också. Konstigare saker har hänt.

 

[Mixoman]

Tycker fortfarande att det skulle vara mycket rakare och ärligare om båda fick samma start, dvs först komma överens om ATT skiljas (eller åtminstone att båda äv medvetna om det) och sedan börja planera, yta reda på och fixa.
Jag tycker det är fult att göra som ts. Jag står för det.

Det håller jag med om. Sen är det inte så ovanligt att en både mentalt och praktiskt förbereder sig och sen kommer det som en chock för den andre. Fördelen är att det sättet (på sikt) kan göra det lättare för den andre att gå vidare.

 

[tanten]

Så tänker jag också. Vill man ha ett snyggt avslut så smider man inte planer bakom partnerns rygg, tycker jag.

Men hjälp.

Det är väl en väldigt stor skillnad mellan att allmänbilda sig i ämnet och att "smida planer".

Du får det att låta väldigt fult.

Nyttan med sådana här trådar är inte bara TS utan också för andra som får kunskap i hur separationer fungerar ekonomiskt. Jag kallar det livskunskap.

Själv skulle jag inte bli det minsta upprörd om en bekant visade sig ha goda kunskaper i hur en eventuell separation skulle fungera - helt oaktat hur lycklig relationen är. ALLA bör ha goda kunskaper i sin ekonomi, i skyldigheter och rättigheter i sitt liv.
Ungefär som att vi alla behöver ha kunskap om hur det praktiskt skulle fungera om vår livskamrat plötsligt dog.

Tycker det känns som du drar väldigt stora växlar på den info trådstarten innehöll. Tycker du läser in saker som jag själv inte alls ser där.

Svara mig gärna på varför en separation skulle bli sämre för att den ena parten - eller bägge - vet om de ekonomiska förutsättningarna?

 

[Bison]

Tycker fortfarande att det skulle vara mycket rakare och ärligare om båda fick samma start, dvs först komma överens om ATT skiljas (eller åtminstone att båda äv medvetna om det) och sedan börja planera, yta reda på och fixa.
Jag tycker det är fult att göra som ts. Jag står för det.

Och jag tycker det är vettigt att ha lite på fötterna när man drar igång processen.

 

[tott]

Att kolla upp vad som gäller innan man tar diskussionen om skilsmässan, tycker jag inte är så konstigt. Det blir ju samtidigt information till partnern om hur det ser ut med saker och ting och vad som gäller.

Jag fattar helt enkelt inte hur båda skulle kunna få veta samtidigt att det blir skilsmässa, när det är den ena parten som driver på om uppbrottet. Min gissning är att det inte riktigt fungerar att ta upp frågan om skilsmässa som ett allmänt samtalsämne i all stillsamhet, utan det är helt enkelt en process att gå igenom innan det är möjligt att ta upp.

Dessutom vet vi ju inte. TS man kanske håller på med en liknande process i det tysta, han också. Konstigare saker har hänt.

Var skrev jag att båda ska få veta samtidigt?

 

[Karfitsa]

Som någon sa tidigare - man bör ta reda på vad som gäller redan när man flyttar ihop eller gifter sig. Det kan kosta en dyrt annars, både i pengar och bitterhet.

 

[tott]

Men hjälp.

Det är väl en väldigt stor skillnad mellan att allmänbilda sig i ämnet och att "smida planer".

Du får det att låta väldigt fult.

Nyttan med sådana här trådar är inte bara TS utan också för andra som får kunskap i hur separationer fungerar ekonomiskt. Jag kallar det livskunskap.

Själv skulle jag inte bli det minsta upprörd om en bekant visade sig ha goda kunskaper i hur en eventuell separation skulle fungera - helt oaktat hur lycklig relationen är. ALLA bör ha goda kunskaper i sin ekonomi, i skyldigheter och rättigheter i sitt liv.
Ungefär som att vi alla behöver ha kunskap om hur det praktiskt skulle fungera om vår livskamrat plötsligt dog.

Tycker det känns som du drar väldigt stora växlar på den info trådstarten innehöll. Tycker du läser in saker som jag själv inte alls ser där.

Svara mig gärna på varför en separation skulle bli sämre för att den ena parten - eller bägge - vet om de ekonomiska förutsättningarna?

Om du läser och förstår vad jag skrivit så är det inte den ekonomiska kunskapen jag är kritisk mot. Tycker du läser in saker som jag inte alls skrivit.

 

[Anders]

Tycker fortfarande att det skulle vara mycket rakare och ärligare om båda fick samma start, dvs först komma överens om ATT skiljas (eller åtminstone att båda äv medvetna om det) och sedan börja planera, yta reda på och fixa.
Jag tycker det är fult att göra som ts. Jag står för det.

Precis, jag kan tänka mig att det hela är en process som kan ta tid, inte minst emotionellt, och att då ensidigt planera för egen del utan att partner har någon vetskap om den kommande skilsmässan känns inte speciellt schysst.

 

[Petruska]

Var skrev jag att båda ska få veta samtidigt?

Det står väl inte ordagrant, men jag tolkade det här som något i den riktningen:

Tycker fortfarande att det skulle vara mycket rakare och ärligare om båda fick samma start, dvs först komma överens om ATT skiljas (eller åtminstone att båda äv medvetna om det) och sedan börja planera, yta reda på och fixa.
Jag tycker det är fult att göra som ts. Jag står för det.

Det låter kanske fint att slutet är någon sorts gemensam process, men jag tror att det vanligaste är att det helt enkelt inte fungerar så.

 

[Hyacinth]

Antalet skilsmässor som slutar med att man är två lyckliga kompisar måste vara försvinnande få.
Man kan kanske bli, men det är väl rätt naturligt att någon blir sårad?
Och hur tar man första stegen gemensamt? Först måste jag ju veta vad Jag vill, innan jag jag bollar det vidare. Jag kan ju inte vända hela mitt känsloliv ut och in för partner, hen skulle storkna av alla mina kast och idéer.

 

[Petruska]

Antalet skilsmässor som slutar med att man är två lyckliga kompisar måste vara försvinnande få.
Man kan kanske bli, men det är väl rätt naturligt att någon blir sårad?
Och hur tar man första stegen gemensamt? Först måste jag ju veta vad Jag vill, innan jag jag bollar det vidare. Jag kan ju inte vända hela mitt känsloliv ut och in för partner, hen skulle storkna av alla mina kast och idéer.

Ja, jag tänker mig tex att de flesta göra-slut-processer börjar med att man tänker rätt mycket fram och tillbaka. Ena stunden si, andra stunden så. Att hålla sin partner - oavsett om det hela sedan slutar med separation eller inte - à jour med den sortens ältande, när det dessutom är en fråga som bör vara rätt jobbig för partnern att förhålla sig till, framstår som helt orimligt för mig.

Jag tänker mig nog att det är rätt oundvikligt att separationen innebär att relationen i sin helhet (inte bara kärleksaspekten av den, sas) kollapsar och att även högst troligt kommunikationen mellan parterna gör det. Åtminstone för en tid. Om sedan kontakten mellan parterna förblir sårig och plågsam för att den ena tycker att den andra inte lade upp själva separationen snyggt nog, ja, då får det väl vara så då. Finns det inga barn, behöver parterna ju inte höra av varandra vidare sen.

 

[tott]

Det står väl inte ordagrant, men jag tolkade det här som något i den riktningen:



Det låter kanske fint att slutet är någon sorts gemensam process, men jag tror att det vanligaste är att det helt enkelt inte fungerar så.

Läs inte in saker jag varken skrivit eller menat, är du snäll.