Att inte ha några vänner när man blir gammal

[Inte_Ung]

Jag har hittills inte träffat en enda kollega som jag hade kunnat tänka mig umgås med privat haha. Tycker snarare det är en nackdel att man får se så mycket av dem, man får verkligen se deras värsta sidor också som man kanske inte ha sett annars. För mig är jobb och privatliv skilda, och jag kommer inte ändra på det.

Det beror nog på vilket yrke som man har och hur intresserad man är utav det.
När jag jobbade inom IT och Telecom så var arbetet både jobb och hobby.
Där fanns många likasinnade som det var lätt och roligt att umgås med.
Många hittade sina framtida partners där jag arbetade.

När jag körde buss så var mina kollegor fantastiska människor med en enorm social kompetens, sådana människor som man verkligen vill ha som vänner.

Det är ju en möjlighet som man inte vill missa

 

[Roheryn]

Klart att det finns både ock. Men jag vet många arbeten där man inte har datorer som arbetsredskap och då blir det kanske inte helt naturligt på fritiden heller.

Självklart har inte alla som nu är äldre använt datorer på jobbet, men det måste ju vara en ganska stor och snabbt ökande andel som har gjort det? Mina föräldrar, som jobbade som lärare respektive sekreterare, stötte ju på datorer rätt tidigt (pappa undervisade högstadieelever i "data" på 80-talet, så i hans fall jättetidigt men kanske inte så representativt), men användandet av digitala verktyg i jobbet har ju spridit sig enormt sedan dess - nu är det ju många även i traditionella arbetaryrken i t.ex. tillverkande industri som dagligen använder datorer för att t.ex. avrapportera producerad kvantitet, kvittera plocklistor, scanna streckkoder vid förflyttning av varor etc etc.

Med det sagt tror jag dock inte att datorvana är avgörande för att hitta vänner, utan det har nog mer med personlighet att göra.

 

[Enya]

Men riktigt så är det väl inte längre? De som är äldre nu är mina föräldrars generation - mina föräldrar lever inte längre men om de hade gjort det hade de varit 86 respektive 87 år. Och båda hann ju gott och väl med minst ett decennium av datorer som arbetsredskap på sina respektive arbetsplatser medan de fortfarande var yrkesverksamma (för min pappa var det nog snarare två decennier, men han var specialintresserad så det räknas kanske inte riktigt). Och de tänker jag gäller alla/de flesta som jobbat "på kontor" eller på annat sätt haft ett tjänstemannayrke vilket lär vara ganska många?

delvis KL
Min fd svärmor, som fortfarande lever och fyller 86 i år, höll kontakten med sina vänner via Zoom under pandemin - de var ett gäng som hade "möten" (med fika, ett glas vin eller något annat) varje fredag under ett par års tid Samma ex-svärmor är dessutom just i detta nu i full gång att skaffa sig nya vänner på ett korttidsboende där hon återhämtar sig efter sjukdom och väntar på att få flytta in i ett äldreboende - så visst går det bra att skaffa nya vänner även i relativt hög ålder och med något skraltig hälsa (hon har dock huvudet med sig fortfarande)!

Hoppla!
Det känns som om du utgår från att de enda jobb som finns är sådan med datorer.
Min mamma jobbade som städerska. Är 75 år gammal nu och är urkass på både telefoner och datorer. Hon tittar på TV om dagarna, kan knappt skicka SMS och kan spela patiens på datorn. Googlar ibland och är på facebook på datorn. Ska man nå mamma är det via telefon tex. Mail kan hon inte skriva, det är för avancerat. Hon är totalt oteknisk och ointresserad dessutom. Det finns RÄTT många personer som min mamma fortfarande. Både yngre och äldre än henne, vars intresse och förmåga att hantera telefoner och datorer är låg.

Bara för att det finns 100 åringar som bloggar betyder inte det att alla 100 åringar KAN blogga. Eller VILL.

 

[Tantan]

Hoppla!
Det känns som om du utgår från att de enda jobb som finns är sådan med datorer.
Min mamma jobbade som städerska. Är 75 år gammal nu och är urkass på både telefoner och datorer. Hon tittar på TV om dagarna, kan knappt skicka SMS och kan spela patiens på datorn. Googlar ibland och är på facebook på datorn. Ska man nå mamma är det via telefon tex. Mail kan hon inte skriva, det är för avancerat. Hon är totalt oteknisk och ointresserad dessutom. Det finns RÄTT många personer som min mamma fortfarande. Både yngre och äldre än henne, vars intresse och förmåga att hantera telefoner och datorer är låg.

Bara för att det finns 100 åringar som bloggar betyder inte det att alla 100 åringar KAN blogga. Eller VILL.

Nej, men de som är 30-60 nu kommer att ha en helt annan datorvana vid 75 än dagens 75-åringar. Är det inte det som är poängen? Vi som gamla kommer ha andra möjligheter till ett socialt sammanhang via digitala tjänster.

 

[Enya]

Nej, men de som är 30-60 nu kommer att ha en helt annan datorvana vid 75 än dagens 75-åringar. Är det inte det som är poängen? Vi som gamla kommer ha andra möjligheter till ett socialt sammanhang via digitala tjänster.

Visst, men att utgå från det känns ju inte så bra. Alla trivs fortfarande inte med sociala medier och datorer. Detta trots ung ålder.

Personligen funderar jag på om inte digitala verktyg återigen kommer få nedgång i framtiden. Man upptäcker alltmer hur de påverkar personer. Psykisk ohälsa tex. Ensamhet. Inte bara bidrar till gemenskap och enkelhet i människors liv. Jag tror man i framtiden tröttnar, inte de som är 30, framför allt inte de som är 60 nu, utan de som är barn, tror jag kommer lägga ifrån sig det och interagera mer med människor fysiskt rent allmänt. Känns lite som att det är lite av en trend på gång åt det håller.

 

[mars]

Nej, men de som är 30-60 nu kommer att ha en helt annan datorvana vid 75 än dagens 75-åringar. Är det inte det som är poängen? Vi som gamla kommer ha andra möjligheter till ett socialt sammanhang via digitala tjänster.

Ja absolut, jag skrev det med angående kommande generationer. Dock hjälper det inte alla äldre idag.

 

[Roheryn]

Hoppla!
Det känns som om du utgår från att de enda jobb som finns är sådan med datorer.
Min mamma jobbade som städerska. Är 75 år gammal nu och är urkass på både telefoner och datorer. Hon tittar på TV om dagarna, kan knappt skicka SMS och kan spela patiens på datorn. Googlar ibland och är på facebook på datorn. Ska man nå mamma är det via telefon tex. Mail kan hon inte skriva, det är för avancerat. Hon är totalt oteknisk och ointresserad dessutom. Det finns RÄTT många personer som min mamma fortfarande. Både yngre och äldre än henne, vars intresse och förmåga att hantera telefoner och datorer är låg.

Bara för att det finns 100 åringar som bloggar betyder inte det att alla 100 åringar KAN blogga. Eller VILL.

Nej jag utgår inte från att ALLA som nu är pensionärer har haft datorer som arbetsredskap, däremot bör den övervägande majoriteten av dem som haft administrativa jobb och tjänstemannayrken ha kommit i kontakt med den digitala världen även om de slutade jobba för 20 år sen. Jag skrev ju: "Och det tänker jag gäller alla/de flesta som jobbat "på kontor" eller på annat sätt haft ett tjänstemannayrke vilket lär vara ganska många?" Det betyder inte alla, men som sagt många och en ständigt ökande andel dessutom. Även många traditionella arbetaryrken inom industrin kräver numera att man använder digitala verktyg som en del av sitt jobb. Sen finns det såklart alltid yrken där det INTE krävs - städare lär ju vara ett sådant till exempel.

 

[Roheryn]

Visst, men att utgå från det känns ju inte så bra. Alla trivs fortfarande inte med sociala medier och datorer. Detta trots ung ålder.

Personligen funderar jag på om inte digitala verktyg återigen kommer få nedgång i framtiden. Man upptäcker alltmer hur de påverkar personer. Psykisk ohälsa tex. Ensamhet. Inte bara bidrar till gemenskap och enkelhet i människors liv. Jag tror man i framtiden tröttnar, inte de som är 30, framför allt inte de som är 60 nu, utan de som är barn, tror jag kommer lägga ifrån sig det och interagera mer med människor fysiskt rent allmänt. Känns lite som att det är lite av en trend på gång åt det håller.

Att inte trivas med något och/eller välja bort något är inte samma sak som att inte KUNNA. Jag tror säkert att de som är barn idag kommer att behärska digital teknik även i framtiden - om de sen väljer att inte använda den utan interagera med andra på annat sätt, det är ju såklart fullt möjligt. Och det är väl egentligen först när man KAN som man på riktigt har det fria valet?

 

[BernT]

Det beror nog på vilket yrke som man har och hur intresserad man är utav det.
När jag jobbade inom IT och Telecom så var arbetet både jobb och hobby.
Där fanns många likasinnade som det var lätt och roligt att umgås med.
Många hittade sina framtida partners där jag arbetade.

När jag körde buss så var mina kollegor fantastiska människor med en enorm social kompetens, sådana människor som man verkligen vill ha som vänner.

Det är ju en möjlighet som man inte vill missa

Så tycker du. Det gör inte jag. Är inte ett dugg intresserad av att umgås med mina kollegor privat. Vi är extremt olika, vi har bra relation på jobbet och i övrigt är jag inte intresserad.

 

[Görel]

Ett av knepen för att hitta vänner är att hitta ett sammanhang där man mår bra och känner att man kan vara sig själv. Vissa tycker att ens jobb fyller den funktionen, andra som jag själv håller lite mera distans till kollegorna. De flesta har helt enkelt varit alldeles för olika mig för att jag ska vara intresserad av umgänge på fritiden.
Själv sökte jag mig till en subkultur som tonåring och alla mina nära vänner har jag träffat därigenom. Och dessutom väldigt många som jag känner och träffar regelbundet på spelningar och sånt. Där kan man vara sig själv på ett annat sätt än på t ex en arbetsplats där ens främsta syfte är att utföra ett arbete och behöver ha fungerande relationer till sina kollegor för att kunna utföra arbetet.

 

[tanten]

Haha! Det beror antagligen på vart man jobbar. Jag är på en industri med 3000 anställda, det finns hur många par som helst som jobbar här
Sen dejtar vi utanför arbetstid, inget som varken märks på eller påverkar vårt arbete

Tråden handlar om vänskap på äldre dar. Du är välknappast gammal. Du är fortfarande yrkesverksam.

Den som inte längre jobbar. Inte har ekonomi att åka på resor, eller har några särskilda intressen blir lätt väldigt ensam.
Orken är inte heller densamma.

 

[hastflicka]

Absolut är det så och jag tror därmed inte att möjligheten att träffa nya vänner är begränsad till vissa åldrar eller om man behärskar datorer, utan snarare beror på personlighet och i vilka sammanhang man hamnar pga intressen, bostadsort mm.

Exact det har.

 

[Inte_Ung]

Så tycker du. Det gör inte jag. Är inte ett dugg intresserad av att umgås med mina kollegor privat. Vi är extremt olika, vi har bra relation på jobbet och i övrigt är jag inte intresserad.

Det där med extremt olika är ju det som skiljer.
På många arbetsplatser så är man i stället ganska så lika eftersom att man har valt samma yrke.
Tekniskt intresserade människor har ju det intresset ihop och tänker på ett litet tekniskt vis.
Och människor som gillar att köra stora fordon och träffa massor av folk samtidigt, har ju också mycket gemensamt.

Att inte du har så mycket gemensamt med dina kollegor betyder verkligen inte att inte andra har massor gemensamt med sina kollegor.
För det är ju många som har det, mycket gemensamt med sina kollegor.

 

[Inte_Ung]

Självklart har inte alla som nu är äldre använt datorer på jobbet, men det måste ju vara en ganska stor och snabbt ökande andel som har gjort det?

Samtidigt så kan man inte påstå att äldre inte kan använda dagens informationsteknik bara för att de är äldre.
Min mamma är 89 år och mycket aktiv på sociala medier och hanterar digitala verktyg utan några som helst problem.
Hon tycker att ny teknik är rolig.

 

[Inte_Ung]

Det känns som om du utgår från att de enda jobb som finns är sådan med datorer

Det blir nog färre och färre yrken som man klarar utan att använda någon form av dator.
Bussförare t.ex. bör nuförtiden helst ha datorvana.
För 10 år sedan så kom man nog fortfarande undan utan dator inom vissa yrken.

 

[Inte_Ung]

Jag tror man i framtiden tröttnar, inte de som är 30, framför allt inte de som är 60 nu, utan de som är barn, tror jag kommer lägga ifrån sig det och interagera mer med människor fysiskt rent allmänt. Känns lite som att det är lite av en trend på gång åt det håller.

Sociala medier kommer att användas för att organisera aktiviteter med andra människor irl.
Så fungerar det för många redan nu.

Man planerar tillsammans digitalt och sedan så samlas man och gör sakerna man har planerat fysiskt.

 

[Enya]

Tråden handlar om vänskap på äldre dar. Du är välknappast gammal. Du är fortfarande yrkesverksam.

Den som inte längre jobbar. Inte har ekonomi att åka på resor, eller har några särskilda intressen blir lätt väldigt ensam.
Orken är inte heller densamma.

Det har jag nämnt några gånger här men det verkar som om man hoppar över de inlägg och tycker att allt löser sig med en dator och smartphone när man är gammal så har man vänner och gemenskap ändå.

Det är inte brist på datorvana, sociala medier och liknande som gör att jag har mer kontakt med de i mer i min ålder än de äldre- det är livet som kommer emellan... Och ännu är inte jag där riktigt så att orken tryter helt, det är den äldre generationen med datorvana som har orkproblem och behöver prioritera i livet. Känns för mig inte alls konstigt att förstå.

 

[Enya]

Sociala medier kommer att användas för att organisera aktiviteter med andra människor irl.
Så fungerar det för många redan nu.

Man planerar tillsammans digitalt och sedan så samlas man och gör sakerna man har planerat fysiskt.

Ensamheten hos dagens äldre handlar ju om orken att gå på aktiviteter, inte om bristen på dem.

 

[Inte_Ung]

Ensamheten hos dagens äldre handlar ju om orken att gå på aktiviteter, inte om bristen på dem.

Den generaliseringen är nog helt felaktig.
Vissa orkar alldeles utmärkt men gillar inte vare sig aktiviteterna som bjuds eller sällskapet.
Och då blir det ju svårt.

 

[Bison]

Tråden handlar om vänskap på äldre dar. Du är välknappast gammal. Du är fortfarande yrkesverksam.

Den som inte längre jobbar. Inte har ekonomi att åka på resor, eller har några särskilda intressen blir lätt väldigt ensam.
Orken är inte heller densamma.

Jag kommer få jobba tills jag är minst 70 år så länge jag inte blir sjuk.
Förhoppningsvis dör inte alla mina nuvarande vänner innan mig, det vore ju höjden av otur, speciellt mtp att många av dem är betydligt yngre.

Jag planerar inte heller att isolera mig i obygden. Här är PRO väldigt starka med många aktiviteter, bridge, boule, bingo, fredagsdans osv.
Även om orken skulle tryta ser jag ingen anledning till att jag inte skulle kunna fortsätta ha ett socialt live online.

Om 15 år är jag lika gammal som min mamma när hon dog. Jag utsätter mig för livsfara varje gång jag utöver mitt favoritintresse.
Att inte ha några vänner när jag ev blir gammal är en av de saker jag tänker på minst faktiskt.