Det är detta jag syftar på, han vet ju inte om grubblandet, därför behöver han inte tycka synd om någon heller. Tycker dessutom att det är en aning märklig inställning att någon inte skulle få vara hjärtekrossad och grubblande efter bara två månader bara för att den ena inte är kär. Jag ser liksom inget ältande i beteendet (ännu iallafall) utan snarare bara att ts vill få en ventil och lite råd.Jag ha dumpat flera ex som jag tyckt om men inte längre varit kär i och om de skulle hålla på som du gör nu hade jag bara tyckt himla synd om dom.
Men är det verkligen det? Jag tycker nog de flesta brukar vara ganska realistiska över avsaknaden av chans att man ska lyckas bli vänner efteråt. Att t.ex. säga saker som "vi kan väl vara vänner" ser jag inte som något hysteri, utan snarare mera som någon sorts artighets- eller fredsmening, att man skiljs utan groll helt enkelt.Nej jag menar ju just de. Hon grubblar. Inte han.
Nej man får tycka vad man vill jag tycker det är hysteri över att man ska bli vänner.