Att gå in oss någon annan oinbjuden (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 16)

[Inte_Ung]

Hund är mycket bra för att få folk att låta bli att kliva in i farstun också. Men ja, svarar ingen får de väl gå därifrån eller också får de ringa, om man inte bestämt att de ska komma över, eller om de inte VET att det är okej att de kliver på.

Problemet är ju då att ha det där telefonnumret.
Jag som inte vill lägga tid på onödigt arbete försöker ju definitivt ringa om jag vill ha tag på någon. Det är det snabbaste och enklaste sättet.
Men om numret är hemligt eller ingen svarar så blir det ju ett annat läge.

 

[Inte_Ung]

Men det låter ju som en främmande person? Då kan jag tycka att det blir ännu märkligare att gå in...Du har ju berättat om din historik men det som TS började skriva om låter ju som något helt annat..

Vi vet ju inte om grannen fick tag på TS på telefon.
Om grannen har ringt några gånger och TS glömt telefonen utom hörhåll och inte svarar, då kan ju grannen fundera på hur läget är.

 

[Enya]

Det kräver ju att man har det där telefonnumret då.
Och att den som får SMSet svarar.
Klampa in har ju mycket med att inte lyckas med att få kontakt på annat vis.

Om du är orolig för mig så absolut, kliv in!
Om jag haft hästar, bott på gård och de varit lösa, så definitivt får du kliva rakt in!
Om det brinner någonstans så är det nästan ett måste att bara kliva in och göra sig hörd!

Men om du har vägarna förbi och tänker att vi besöker väl den där typen, skicka då ett sms, slå en pling med luren. Inget svar? Knacka då på dörren. Öppnar jag inte så får fikat vänta till en annan gång. Får du svar? Varsågod, kliv in. Du är ju redan välkommen i och med avtalat besök!

 

[mars]

Jag har läst lagen och av olika orsaker gått genom både polis och förundersökningen i ämnet. Så jo det fungerar så.
(Jag behövde delge motspänstiga hyresgäster som försökte hålla sig undan. De anmälde mig för hemfridsbrott.)

Låter ju som allvarligare anledning att du behövde få delge dina hyresgäster något,
än ts grannar som klampar in i hennes bostad.
Fanns kanske starkare skäl för dig att nå dem.

 

[athena_arabians]

Men tänk om man faktiskt skäms över att både gårdagens och förrgårdagens disk står kvar på soffbordet och använda underkläder ligger på badrumsgolvet, eller hur man nu har det?

Dammigt. Stökigt. Ohygieniskt. Skitigt. Alla har vi olika var vi drar gränserna emellan, men bara det att du behöver peta in att du minsann inte har det ohygieniskt tyder på att även du har en gräns för när du inte skulle vara bekväm med att vem som helst bara kliver in spontant. Andra människor skulle kanske inte romantisera sin stökighet genom att jämföra det med ett mysplagg, utan de skäms. På riktigt.

Kl

Att strunta i andra människors integritet och behov av att ha en plats där man själv får välja om man är mottaglig för besök just då, är nonchalant i mina ögon.

Tänker att man får tänka på vad som är värst, om man inte vet hur den andra vill ha det. I det ena fallet kan jag bli sedd som högfärdig, om jag knackar på och står kvar. I det andra fallet kan jag ha trängt mig på, in över gränsen för att den andre är bekväm med. För mig är det valet rätt lätt, när jag inte vet hur den andre tänker.

Men du, tack för den bredsidan. Jag tror inte jag förtjänade den men jag blev uppriktigt ledsen för den. Att du påstår att jag romantiserar hur det ser ut är ett jävla hån från din sida och faktiskt jävligt fult.

Jag värderar inte hur andra har det och jag är medveten om att det garanterat är de som tycker mitt hem ser gräsligt ut.

Den här tråden får klara sig utan mig hädanefter.

 

[Inte_Ung]

Låter ju som allvarligare anledning att du behövde få delge dina hyresgäster något,
än ts grannar som klampar in i hennes bostad.
Fanns kanske starkare skäl för dig att nå dem.

Jo men skälet avgör inte när det blir hemfridsbrott.
Det är om man har ett ärende eller inte. Som ärende räknas att man söker de boende.

Anmälan mot mig lades därför ner.
Jag sökte ju de boende.

 

[karamelldrottningen]

Inte läst hela tråden. Men tänker mig att dels beror det lite på hur man är som person men även dels på hur man är van vid. Jag är mest uppvuxen i stan och i förort och känner mig ganska off om någon utan att knacka på skulle kliva in. Men förutom det är det helt ok att komma även oinbjuden men då inte bara klampa in utan vänta på svar.
Tycker för det mesta att det är kul om det är trevligt besök. Coronatider vågar ju knappt utomstående ens passera
Sen beror det såklart på VEM det är

 

[Thaliaste]

Men du, tack för den bredsidan. Jag tror inte jag förtjänade den men jag blev uppriktigt ledsen för den. Att du påstår att jag romantiserar hur det ser ut är ett jävla hån från din sida och faktiskt jävligt fult.

Jag värderar inte hur andra har det och jag är medveten om att det garanterat är de som tycker mitt hem ser gräsligt ut.

Den här tråden får klara sig utan mig hädanefter.

Det var inte menat att sopa till dig och kan bara beklaga att du blev ledsen. Jag vill förtydliga då att jag inte uttryckte mig om ditt faktiska hem (och jag har inte ens en aning om hur du hat det) utan mitt inlägg kom som en reaktion på det som jag tyckte var ett förminskade av "ostädat" som anledning till att inte uppskatta oväntat besök. Som att budskapet var att om man inte är så pedant så kan man ta emot oväntat besök.

 

[mars]

Jo men skälet avgör inte när det blir hemfridsbrott.
Det är om man har ett ärende eller inte. Som ärende räknas att man söker de boende.

Anmälan mot mig lades därför ner.
Jag sökte ju de boende.

Jo men skälet avgör inte när det blir hemfridsbrott.
Det är om man har ett ärende eller inte. Som ärende räknas att man söker de boende.

Anmälan mot mig lades därför ner.
Jag sökte ju de boende.

Låter ju isf näst intill omöjligt att åka dit för hemfridsbrott. Om det är så enkelt som att enbart påstå att man söker dem.

 

[Enya]

Låter ju isf näst intill omöjligt att åka dit för hemfridsbrott. Om det är så enkelt som att enbart påstå att man söker dem.

Nja, omöjligt tolkar jag det inte alls faktiskt. Bara att man ska markera att den andra inte får vara där. Om du kliver in hos mig och jag säger "Ut! Du får inte vara här!" och du vägrar gå ut så är det hemfridsbrott, har jag tolkat det som. Men om du kliver in och jag säger samma sak och du ber om ursäkt och kliver ut och vi samtalar vid ytterdörren istället så är det inte hemfridsbrott. Så har jag tolkat det.

 

[mars]

Nja, omöjligt tolkar jag det inte alls faktiskt. Bara att man ska markera att den andra inte får vara där. Om du kliver in hos mig och jag säger "Ut! Du får inte vara här!" och du vägrar gå ut så är det hemfridsbrott, har jag tolkat det som. Men om du kliver in och jag säger samma sak och du ber om ursäkt och kliver ut och vi samtalar vid ytterdörren istället så är det inte hemfridsbrott. Så har jag tolkat det.

Ja då är det ju smarast av inkräktaren att be om ursäkt så kommer den undan.

 

[Breaktown]

Jag har läst lagen och av olika orsaker gått genom både polis och förundersökningen i ämnet. Så jo det fungerar så.
(Jag behövde delge motspänstiga hyresgäster som försökte hålla sig undan. De anmälde mig för hemfridsbrott.)

Jo men skälet avgör inte när det blir hemfridsbrott.
Det är om man har ett ärende eller inte. Som ärende räknas att man söker de boende.

Anmälan mot mig lades därför ner.
Jag sökte ju de boende.

Kan du visa på var i lagen/praxis som säger att det är om man har ett ärende eller inte som avgör, och att det är den som går in hos någon som avgör huruvida det är ett ärende?

Det enda jag hittar (tex här: https://www.familjensjurist.se/frag...ridsbrott-att-ga-in-med-hjalp-av-extranyckel/ ) är att det som avgör är att det är någons bostad, och att det sker olovligen. Och av det är viljan hos den boende som avgör om det sker olovligen eller inte.

Att du som hyresvärd kan vara tvungen att delge hyresgäster och ha rätt till det behöver ju nödvändigtvis inte betyda att vem som helst har rätt att olovligen klampa in i någons hus så länge man påstår att man behöver få tag på personen.

 

[Enya]

Ja då är det ju smarast av inkräktaren att be om ursäkt så kommer den undan.

Fast poängen är ju att det sker utan tillstånd- säger man att den inte får vara där och personen går ut så är det inte hemfridsbrott då personen följde uppmaningen om att gå. Det är när personen inte lyssnar som det blir ett brott av det.

 

[Sel]

Fast poängen är ju att det sker utan tillstånd- säger man att den inte får vara där och personen går ut så är det inte hemfridsbrott då personen följde uppmaningen om att gå. Det är när personen inte lyssnar som det blir ett brott av det.

Vad gäller om man inte är hemma/inte märker att människan går runt och kollar läget, tro? Kan folk fortfarande hävda att de hade ett ärende om man, låt säga, upptäcker det på övervakningskamera eller liknande i efterhand?
Rent spekulativt alltså.

 

[Thaliaste]

Fast poängen är ju att det sker utan tillstånd- säger man att den inte får vara där och personen går ut så är det inte hemfridsbrott då personen följde uppmaningen om att gå. Det är när personen inte lyssnar som det blir ett brott av det.

Och det är precis här som liknelsen med samtycke till sex är intressant. Inte för att det ÄR samma sak, utan för att det är intressant att reflektera över var gränser och förväntan om kommunikation i olika mellanmänskliga situationer går.

Många av de som tycker att samtyckeslagen går för långt argumenterar på samma sätt, att det borde vara olagligt först om han inte slutar när hon säger nej. Men att försöka/påbörja sex är okej, och först när nejet kommuniceras så blir det inte okej.

Sex och hembesök är naturligtvis helt olika saker, men det är ändå intressant varför vi i vissa situationer tycker att det ska vara självklart att fråga först och i andra situationer ska det vara lika självklart att göra först, och invänta reaktionen från den andre.

(Inte specifikt riktat till dig @Enya utan plockar upp den tidigare liknelsen med hjälp av det du skrev)

 

[astronaut]

Jag går förvisso bara in hos vissa efter jag knackat eller ringt på men det är efter vi bestämt vi ska ses och de alltid kontrat med "det är bara att kliva in". Väntar jag besök så brukar jag låsa upp min dörr och skriva att det bara är att knacka och kliva in). Att ta friheter och bara gå in känns annars jättemysko. Även om det är hos någon jag vet bara är till att kliva in.

Men ogillar man sådant och folk inte respekterar så kanske man bör låsa.

 

[gul_zebra]

I det läget är det nog bra att låsa dörren tror jag.
Annars kan du nog råka ut för oönskade överraskningar.

Jotack, jag har märkt det när jag i tidigare lägenhet hade en granne med somliga egenheter. Denne ville bland annat känna på dörren ibland, kika in i brevinkastet och lite andra idéer denne hade för sig och jag var därför noga med att alltid ha dörren låst.
Idag låser jag inte längre annat än typ när jag sover och lämnar hemmet, helt enkelt för att jag inte har en jävla psycho-granne längre och inte kommer ihåg att låsa alla gånger. Jag ska kunna vara mänsklig och glömma bort en sån sak i mitt hem utan att folk klampar in när jag pillar kånkelbär eller tillber satan.
Turligt nog har jag en bekantskapskrets som inte är totalt gränslös utan som knackar eller ringer på om de inte hört av sig innan ett besök så jag kan sitta och skita tre meter från ytterdörren i lugn och ro.

Men tänk om man faktiskt skäms över att både gårdagens och förrgårdagens disk står kvar på soffbordet och använda underkläder ligger på badrumsgolvet, eller hur man nu har det?

Dammigt. Stökigt. Ohygieniskt. Skitigt. Alla har vi olika var vi drar gränserna emellan, men bara det att du behöver peta in att du minsann inte har det ohygieniskt tyder på att även du har en gräns för när du inte skulle vara bekväm med att vem som helst bara kliver in spontant. Andra människor skulle kanske inte romantisera sin stökighet genom att jämföra det med ett mysplagg, utan de skäms. På riktigt.

Kl

Att strunta i andra människors integritet och behov av att ha en plats där man själv får välja om man är mottaglig för besök just då, är nonchalant i mina ögon.

Tänker att man får tänka på vad som är värst, om man inte vet hur den andra vill ha det. I det ena fallet kan jag bli sedd som högfärdig, om jag knackar på och står kvar. I det andra fallet kan jag ha trängt mig på, in över gränsen för att den andre är bekväm med. För mig är det valet rätt lätt, när jag inte vet hur den andre tänker.

Måste skriva under här (inte riktat till @athena_arabians utan rent allmänt i ämnet). Jag är en sån där som skäms. Jag som kvinna ska kunna hålla hemmet rent har jag fått itutat sedan födseln, men jag som funktionsnedsatt klarar inte av det. Stress försämrar min förmåga vilket alltså i förlängningen innebär att folk som bara klampar in för mig innebär en försämring av städningen, mer stress, mer försämring, osv i en konstant nedåtgående spiral. Släng på lite psykisk ohälsa som inte bara försämrar förmågan den också utan som även försämras av bristfällig städning. Det är inte så jäkla kul alla gånger, om vi säger så.

 

[Ramona]

Särbon har inte ens en ringklocka!

Inte jag heller. Men å andra sidan bor jag sist på grusvägen och har översyn över rätt många meter väg, så vet jag inte att någon kommer innan de står på gårdsplan ska det mycket till. Jag brukar alltid öppna dörren och gå ut på farstun för att ta emot besökare.

 

[Cambrie]

Jag visste inte innan det här tråden att det anses vara så okej att klampa in i andras hus ärligt talat. För mig handlar det definitivt om att folk skulle gå över de osynliga gränserna jag har. Och ja - vi bor också mitt ute på landet och har bra kommunikation med våra grannar så det är inget argument, vi har inte heller något uttalat att grannarna inte får gå in, det är självklart att vi inte klampar in i varandras hus liksom. Inte ens hyresvärden, som har hus på samma gård, har gått in utan att invänta svar, någon gång på sju år... Tillhör hyfs att avvakta svar tycker jag (nio gånger av tio i alla fall).

När jag var gravid med min första hade vi en snokande granntant som kunde kliva rakt in (vi bodde i lägenhet i mindre stad då), hon klev rakt in när jag var höggravid och låg i badet för foglossningar. Det kändes sådär ärligt talat och jag hoppas hon aldrig klivit rakt in hos något efter den utskällningen hon fick då.

 

[Ramona]

När jag var gravid med min första hade vi en snokande granntant som kunde kliva rakt in (vi bodde i lägenhet i mindre stad då), hon klev rakt in när jag var höggravid och låg i badet för foglossningar. Det kändes sådär ärligt talat och jag hoppas hon aldrig klivit rakt in hos något efter den utskällningen hon fick då.

Grannen badar varje dag. Det är många gånger jag klampat in och ropat hallå och han har ropat att han ligger i badet så har man fått ropa fram och tillbaka några gånger i vilket ärende man är där. Jag har inte fått någon utskällning än! Och han kan vara rätt tvär ibland.