Sv: Äta hos kompisar -ingen självklarhet
Usch, jag blir faktiskt lite illa till mods när jag läser sånt här, om barn som inte får äta hos varann: För till syvende och sist så måste det väl ändå handla om pengar, eller vad är det annars? I min familj så har mina kompisar till 99% varit medbjudna till bordet, eller till evenmangen som vi i familjen skulle göra, om jag hade kompisar hemma just då. Men själv har jag vid flera tillfällen skickats hem, eller till kompisens rum när jag varit hos kompisar och de skulle äta. Jag blev alltid så himla illa tills mods vid de tillfällena, för jag tyckte så synd om min kompis, som var tvungen att säga till mig att jag inte fick mat, eller också tyckte jag synd om mamman, som visste att kompisen fick mat hos oss, men hon hade inte råd att bjuda mig... (för jag vill inte tro att det det handlade om illvilja eller motvilja på nåt sätt)
Sen förstår jag visst problematiken som vuxen; man kan inte bjuda hela kvaterets ungar på käk, jämt. Men jag kommer ha svårt, när mina barns kompisar kommer att vara här (nu är barnen 1½ och 3½ så problemet finns inte än) att inte bjuda dem på mat om de råkar vara här när vi ska äta.... För mig handlar det också på nåt vis om god sed, eller att visa någon välkommen till en, att låta dem vara med vid bordet, oavsett om det är barn eller vuxen. Jag skulle ju t.ex inte skicka min mans kompis/vän/arbetskamrat till vårt kontor, eller till soffan, om de råkade vara här när vi skulle äta. För mig är det självklart att man umgås över maten. Sen är det inte heller så noga med vad som serveras, det behöver inte vara söndagsstek t.ex, utan makaroner och korv går lika bra, eller te och smörgås, om klockan är så sen :-)
(oj vad långt det blev :-) )