Allihop: Efter att ha vridit mig i sängen hela natten (jättekul att vakna kallsvettig efter att ha blivit nersparkad i drömmarna hela tiden) bokade jag slaktbil idag. Jag kan inte ha på mitt samvete att hästen vandrar vidare till någon och verkligen får ut nånting mer av sina utfall. Även om den första handen på nåt mirakulöst sätt skulle få pli på honom så vet man aldrig vart han hamnar sen. Igår kväll fortsatte han sin nya testperiod med att försöka skrämmas när jag skulle ta in dem. Han hotade med både tänder, fram- och bakhovar. Det blev hjälm, spö och träns för att leda honom hela tio meter. Jag förstår inte vad som tagit åt honom... Men såhär har han ju varit hela tiden, varje testperiod blir värre än den föregående. Men att han skulle bli så rent igenom aggressiv trodde jag verkligen INTE.
Så ja. Visst är det ett tråkigt beslut. Men ändå ett väldigt enkelt sådant. Det känns faktiskt bara skönt att ha landat i det. Låter säkert makabert, men sant. Nu är bara frågan när han åker, för min del fick det gärna bli igår.
Tycker du gör rätt,man ska inte behöva riskera livet,speciellt inte vid bara vanlig vardagshantering. Hoppas det går snabbt nu så du slipper gå och vänta och vänta. Kram.