Sv: Är jag ensam *snart* farmor här?
Men hur skulle ni göra i min sits, ni verkar ju bo lite närmare era barnbarn? Vad tror ni att det förväntas av mig? Hur tror ni att jag bör agera för att få chansen till en nära relation med mitt barnbarn? Hur ofta behöver man träffas?
Jag blir plastmormor i mars! Vår extraflicka, 25 år, får sitt första barn. Den familjen bor i samma stad som vi, och här bor också pappans familj. Den familjen är av uppfattningen att den unga familjen bör besöka dem varje dag, så jag är nästan lite orolig för hur mycket jag ska få träffa barnet.
Men det blir nog bra.
Hursom, när jag var barn hade vi långt till min mormor och morfar. Jag minns inte antalet mil, men vi bodde inte i samma land.
Mormor och morfar kom väl åkande någon gång om året, lite mer när vi barn var riktigt små, och de kom även när jag föddes (vi kör med långdragna förlossningar i min familj, så de runtomkring hinner med mycket).
Vi var hos dem på jularna och lite då och då, men inte så värst många gånger per år, och så brukade vi syskon få bo hos dem när våra föräldrar var på resor där det inte passade att ha med barn (jobbresor).
Jag träffade min farmor mycket oftare, men jag kände mig närmare mormor och morfar. Jag tror det där är en fråga om tur också. Känner man sig lite lik varandra, tex, så är det lättare att odla starka band trots att man inte ses så ofta.
Mitt syskon har under hela min sons liv bott "på andra sidan jorden" typ, och de har kanske träffats någon vecka med 1,5 års mellanrum. Min metod var från början att helt enkelt dumpa barnet på mitt syskon när syskonet fanns till hands, och de två är idag tätare än vad syskonet och jag är. Sonen är 21 idag. De har helt enkelt fått umgås på det sätt som varit möjligt - medelst matning och blöjbyte från början, genom shopping nuförtiden, typ.
Så får du bara ha barnet lite för dig själv och på ert - barnets och ditt - sätt, så tror jag att ni kan få en nära relation trots avståndet.
