"Är du gravid?" Nej det är jag inte!"

[Ramona]

Jag får den frågan titt som tätt. Jag tar ärligt talat inte illa vid mig. Jag förstår att folk mest är glada för min skull ifall jag skulle vara gravid, eventuellt lite nyfikna också, men det är ingen som vill mig eller min tjockismage någonting illa. Men jag brukar vara helt ärlig och säga som det är "Nej, jag är bara fet!" Jag vet ju om att jag har en tjock mage så varför skulle jag ta illa upp?

 

[Stinaelin]

Har gått frågan massor av gånger (smal med IBS mage), av kollegor, chefer, kompisar , även fått min gas-spända mage smekt.

Så skönt nu när jag är för gammal för att spekuleras om.

 

[the_connemara]

Jag får den frågan titt som tätt. Jag tar ärligt talat inte illa vid mig. Jag förstår att folk mest är glada för min skull ifall jag skulle vara gravid, eventuellt lite nyfikna också, men det är ingen som vill mig eller min tjockismage någonting illa. Men jag brukar vara helt ärlig och säga som det är "Nej, jag är bara fet!" Jag vet ju om att jag har en tjock mage så varför skulle jag ta illa upp?

Jag tar snarare illa upp av att en mage bara ses som smal eller gravid. Som att den inte kan vara rund utan att vara gravid typ? Tror i alla fall att det är det som stör mig.

 

[Sel]

Jag tar snarare illa upp av att en mage bara ses som smal eller gravid. Som att den inte kan vara rund utan att vara gravid typ? Tror i alla fall att det är det som stör mig.

Och lite kl*
För att inte tala om att det plötsligt måste vara en positiv sak att eventuellt vara gravid, det är det faktiskt inte alltid. X kanske är på väg in för sen abortion eller vad som helst - är man det minsta finkänslig slänger man inte den frågan i ansiktet på folk tycker jag.

Jag har en känsla av att de flesta som slänger ut den frågan när de ser en mage de tycker sticker ut gör det för sin egen skull, inte för att de är glada för någon annan.

 

[Seabaz]

Man får heller inte tacka nej till alkohol tydligen, då är man också gravid

Jag får frågan ofta. För sambon och jag har varit ett par i 6 år och nu köpt hus osv... folk tror vi vill ha barn.

Folk har svårt att acceptera att vi inte vill ha barn.
Jag kan inte tänka mig nåt värre och tråkigare än att ha ett barn. Man kan ju inte ge bort den när man tröttnar heller

 

[Lady_S]

Jag får den frågan titt som tätt. Jag tar ärligt talat inte illa vid mig. Jag förstår att folk mest är glada för min skull ifall jag skulle vara gravid, eventuellt lite nyfikna också, men det är ingen som vill mig eller min tjockismage någonting illa. Men jag brukar vara helt ärlig och säga som det är "Nej, jag är bara fet!" Jag vet ju om att jag har en tjock mage så varför skulle jag ta illa upp?

Du behöver inte ta illa upp, det måste man inte och jag gör det oftast inte.

Men tänk om din högsta önskan är att bli gravid och du precis har fått ditt tredje missfall och någon ställer frågan. Jag gissar att det vore otroligt jobbigt och (bland annat) därför tycker jag inte att det är okej att fråga.

Mvh,
Lady_S

 

[Ramona]

Du behöver inte ta illa upp, det måste man inte och jag gör det oftast inte.

Men tänk om din högsta önskan är att bli gravid och du precis har fått ditt tredje missfall och någon ställer frågan. Jag gissar att det vore otroligt jobbigt och (bland annat) därför tycker jag inte att det är okej att fråga.

Jag säger inte att det är okej att fråga, men samtidigt så kan man inte heller alltid gå omkring och vara rädd för hur folk ska reagera. Vad kan man och vad kan man inte berätta utan risk för att någon blir kränkt eller tar illa upp?

Får man gratulera att någon är offentligt gravid? Det finns ju alltid om och men tänker jag. Personen kanske inte alls vill ha barnet men upptäckte graviditeten för sent för att ta bort det. Allting kan ju bli fel, även om det är med goda intentioner.

 

[Krålus]

Du behöver inte ta illa upp, det måste man inte och jag gör det oftast inte.

Men tänk om din högsta önskan är att bli gravid och du precis har fått ditt tredje missfall och någon ställer frågan. Jag gissar att det vore otroligt jobbigt och (bland annat) därför tycker jag inte att det är okej att fråga.

Mvh,
Lady_S

Dessutom är det inte ok att lägga sig i folks yttre...

 

[Fruentimber]

Jag säger inte att det är okej att fråga, men samtidigt så kan man inte heller alltid gå omkring och vara rädd för hur folk ska reagera.

Det är, i mitt tycke, ett svinmärkligt fenomen att anta att någon är gravid för att dennes mage är rund.

Och precis som @the_connemara är inne på, så är det tydligen den enda gången det är okej med en rund mage, vilket återigen bara visar på den fettfobi som samhället besitter.

Jag är också medveten om min tjocka mage och flera här inne som vittnat om samma sak är nog också högst medvetna om sina magar - varför skulle vi inte ta illa upp? När enda gången som vår kroppsform ges legitimitet är om vi som tjocka livmoderbärare är gravida. Fullständigt absurt och helt rimligt att både bli ledsen och förbannad över.

 

[athena_arabians]

Den enda jag frågat var min kusin. Sedan var det väldigt speciellt just då, pappa dog precis när hon upptäckte att hon var gravid.

Nu var jag säker på att hon inte skulle ta illa upp plus att det var inte pga hennes kroppsform jag frågade (det syntes inte på henne i kyrkan under begravningen, så tidigt var det) utan jag fick känslan av det helt enkelt.

Hade det varit någon annan hade jag absolut inte frågat.

 

[Amha]

Jag vågar aldrig fråga/kommentera. Jag är rädd att ha sett fel. Vid ett tillfälle såg jag att en person jag inte sett på länge var lite större men la ingen vikt vid det. Efter en stund kommer en lite besviken "men det du inte?" Och visade upp magen. När man visste det såg man ju också den där handen som hela tiden höll om magen men nej, jag frågar inte.

 

[MiniLi]

Jag vågar aldrig fråga/kommentera. Jag är rädd att ha sett fel. Vid ett tillfälle såg jag att en person jag inte sett på länge var lite större men la ingen vikt vid det. Efter en stund kommer en lite besviken "men det du inte?" Och visade upp magen. När man visste det såg man ju också den där handen som hela tiden höll om magen men nej, jag frågar inte.

Ja det blir ju lite tokigt när en del vill att folk ska se och kommentera. Jag skulle inte heller frågat. Dels vill jag inte granska folks kroppar på det sättet och så tänker jag att folk väl berättar om de vill.

 

[Amha]

Ja det blir ju lite tokigt när en del vill att folk ska se och kommentera. Jag skulle inte heller frågat. Dels vill jag inte granska folks kroppar på det sättet och så tänker jag att folk väl berättar om de vill.

De får väl klä sig i tröjor med lämplig text om man ska säga något ;p

 

[clusia]

Jag får den frågan titt som tätt. Jag tar ärligt talat inte illa vid mig. Jag förstår att folk mest är glada för min skull ifall jag skulle vara gravid, eventuellt lite nyfikna också, men det är ingen som vill mig eller min tjockismage någonting illa. Men jag brukar vara helt ärlig och säga som det är "Nej, jag är bara fet!" Jag vet ju om att jag har en tjock mage så varför skulle jag ta illa upp?

Alltså jag var liksom inte ens tjock, det är väl det som stör mig. (Inte för att det skulle vara okej oavsett). Vill inte outa min vikt och längd men när jag blev tillfrågad hade jag BMI på typ 19, om vi nu ska jämföra något. Jag var en liten räka liksom men magen var ju inte alltid platt.

Edit: @the_connemara skrev det bättre än mig. Som att magen bara kan vara smal och platt eller gravid.

 

[MiniLi]

De får väl klä sig i tröjor med lämplig text om man ska säga något ;p

Haha ja! Tydlighet ffs!

 

[Magnum]

Det är andra gången jag får frågan om jag är gravid. Första var en kollega på jobbet som hintade om att jag skulle vara föräldraledig .

Andra gången var det en äldre dam jag skulle hjälpa med väskan. Hon sa, "Men du är ju gravid!" Svarade: "Nä" . Då sa hon "Verkligen?" . Jag var inte beredd på den kommentaren. Blev faktiskt ledsen av flera olika anledningar fast jag förstår att hon frågade av omtanke.

Får man inte ha putande mage utan att folk ska tro/fråga om man är gravid?

Har någon annan fått denna fråga utan att ha varit gravid? Vad kände ni då? Vad svarade ni?

En gång var jag och hälsade på jobbet när sonen var tre-fyra månader. Jag var gravid igen då men ingen visste om det. Jag tänker att så snabbt efter en graviditet har man dessutom rätt att inte alls vara i form...och ingen liksom misstänker ens en graviditet i det läget.
När jag väl berättade senare så lät det
'Jag VISSTE det! Det syntes (?) när du var här sist'

En annan gång skulle jag byta jobb, de som jobbade med oss i periferin ibland (hantverkare) pratade om att jag skulle vara mammaledig för att jag var gravid. Därför skulle jag sluta.. Fick aldrig chans att prata med dom själv

Påmidsommarfest, står vid grillen och tar mat, dricker alkoholfritt pga kör.
'Man får säga grattis' Ehhh till? 'Ja..äum, ni ska inte ha barn?'



(Eller, efter en sjukskrivning pga skada, första dagen på jobbet i omklädningsrummet.
'Då ska vi se hur mycket du gått upp i vikt när du suttit hemma och varit stilla så länge då' när jag skulle dra på mej byxorna.
'Alltså jag är Ledsen, men jag har gått NER i vikt...jag mådde inte så bra (psykiskt) vet du...)


Jag kan bli oerhört provocerad av sånt här , men lägger band på mej och blir ledsen i efterhand.

 

[cewe]

Har fått följande kommentar av en sköterska på röntgen, när vi var på väg in för att göra lungröntgen på min en vecka gamla bäbis.
"Du kan tyvärr inte följa med in.............å ursäkta"
Då var det lite jobbigt, idag garvar jag åt det

Däremot var det väldigt jobbigt att min dementa mor hela tiden skulle klappa på min mage och fråga om jag väntade smått

 

[RedQueen]

Jag tar snarare illa upp av att en mage bara ses som smal eller gravid. Som att den inte kan vara rund utan att vara gravid typ? Tror i alla fall att det är det som stör mig.

Det som stör mig mest är just det där att det är okej att kommentera någons kropp utifrån perpektivet att man alltid är gravid om kroppen ser annorlunda ut än normen. Det finns inte på kartan att man kan ha en sjukdom, födoämnesallergi eller bara vanlig pms som gör att kroppen förändras utan man måste ju helt solklart vara gravid.

Och har man någon som helst tankeförmåga och empati så förstår man att man inte kommenterar hur någon ser ut, det gör mer skada än vad vissa tror. Och sen det sjuka i att börja tafsa på folks magar tänker jag inte ens gå in på..

 

[Lady_S]

Jag säger inte att det är okej att fråga, men samtidigt så kan man inte heller alltid gå omkring och vara rädd för hur folk ska reagera. Vad kan man och vad kan man inte berätta utan risk för att någon blir kränkt eller tar illa upp?

Får man gratulera att någon är offentligt gravid? Det finns ju alltid om och men tänker jag. Personen kanske inte alls vill ha barnet men upptäckte graviditeten för sent för att ta bort det. Allting kan ju bli fel, även om det är med goda intentioner.

Det finns mer eller mindre väl uppmärkta fallgropar tänker jag, man kan alltid råka trampa i klaveret, men om man frågar någon om den är gravid är risken större än vanligt.

Mvh,
Lady_S

 

[Lillefrun]

Det är andra gången jag får frågan om jag är gravid. Första var en kollega på jobbet som hintade om att jag skulle vara föräldraledig .

Andra gången var det en äldre dam jag skulle hjälpa med väskan. Hon sa, "Men du är ju gravid!" Svarade: "Nä" . Då sa hon "Verkligen?" . Jag var inte beredd på den kommentaren. Blev faktiskt ledsen av flera olika anledningar fast jag förstår att hon frågade av omtanke.

Får man inte ha putande mage utan att folk ska tro/fråga om man är gravid?

Har någon annan fått denna fråga utan att ha varit gravid? Vad kände ni då? Vad svarade ni?

Jag har fått frågan 2 gånger, första gången var jag anorektisk och utmärglad men behövde hjälp för smärta i magen, behövde något mot förstoppning.Det första personalen på apoteket gjorde var att kommentera ( kommer inte ihåg exakta ord) min mage som var svullen av gaser och förstoppning men han började prata om min graviditet och tog fram saker jag kunde behöva som gravid plus salva mot celluliter som jag inte hade. Då var jag ca 25 kg under normalvikt. Vet inte hur kopplingen i mannens hjärna fungerade med dom kommentarerna.

Andra gången var för ca 1-2 år sedan då städerskan i mitt gamla hus stannade mig på vägen och pekade på magen och sa ”barn!” Hon var dålig på svenska så när jag sa nej sa hon återigen bäbis och visade på sig själv hur stor mage jag hade, med händerna i luften. Jag sa återigen nej och sen cyklade jag iväg. Jag visste ju att jag gått upp mycket i vikt men det var inte så roligt när man redan har problem.