Att prata så alla förstår. Med mera.

[skiesabove]

Jag kommunicerar väldigt rakt, men är tränad på att väva in diverse artighetsfraser.

Folk hör som dom vill ändå, så när det gäller viktiga saker brukar jag vara extremt övertydlig och sen ställa en kontrollfråga för att se om dom förstod (eller om det är en instruktion till mig, så upprepar jag den och ställer en fråga om jag förstått det rätt).

Föredrar att få det i skrift om det är väldigt viktigt, framförallt för att folk verkar glömma bort vad dom själva sagt.

Har varit med om folk som blir sura för att jag säger att jag redan sagt det till dom (dom blir sura på mig för att dom har glömt). Det får stå för dom.

Lustigt nog verkar jag ha extremt bra kommunikation i mina nära relationer. Lätt att prata om djupa saker utan att någon går upp i affekt.

 

[starcraft]

Jag kommunicerar ganska rakt så jag får träna på att väva in lite trevligheter. Jag tycker att det känns konstigt, jag tycker att jag redan är trevlig och lindar in saker. Men jag uppfattas tydligen inte så, så jag jobbar på det. Jag önskar dock att det blev mer accepterat att kommunicera rakt. Jag tror tyvärr också att det drabbar mig för att jag är kvinna. Mina manliga kollegor kommunicerar ännu rakare än mig men det verkar förväntas. När jag gör det uppfattas det som kyligt.

Jag har samma problem. Särskilt när jag var chef. Om jag sa någon instruktion eller tog ett beslut så fick jag att jag var hård. Om en manlig kollega sa samma sak så var han ”tydlig och rak” (så härligt med chefer som är tydliga fick man höra). Jag väver in massa onödiga fluff och otydligheter i sånt jag säger hela tiden för att låta mindre hård och mer ”trevlig”.

 

[Acto]

Jag säger det jag menar. Det ställer förstås till det om folk tror att de ska gissa vad jag menar. Det sker dock sällan.

Det är ju bra att säga det man menar men det behöver ju inte innebära att det man säger är tydligt för mottagaren.

Jag kan ju tycka att jag är jättetydlig i min kommunikation men mottagaren kan ju tycka något annat.

 

[Sassy]

Det är ju bra att säga det man menar men det behöver ju inte innebära att det man säger är tydligt för mottagaren.

Jag kan ju tycka att jag är jättetydlig i min kommunikation men mottagaren kan ju tycka något annat.

Ja, man lurar ju sig själv (och blir en rätt dryg människa om man drar det till sin spets) om man tror att alla ord och meningar enbart går att tolkas på samma sätt som man själv skulle ha gjort.

Jag stöter inte sällan på folk som anser sig vara tydliga, där jag skulle beskriva det som möjligen uppriktigt, ofta frankt. Men inte ett dugg tydligt eftersom man helt bortser från vad mottagaren har för kontext och bakgrundsinformation. Att vara tydlig handlar om så mycket mer än att bara säga rakt ut vad man tycker.

 

[hastflicka]

<snip> Jag stöter inte sällan på folk som anser sig vara tydliga, där jag skulle beskriva det som möjligen uppriktigt, ofta frankt. Men inte ett dugg tydligt eftersom man helt bortser från vad mottagaren har för kontext och bakgrundsinformation. Att vara tydlig handlar om så mycket mer än att bara säga rakt ut vad man tycker.

Om man kanner mottagaren mer an att det ar en kolega som man hejar pa ibland sa kanske men har ett hum om mottagaren's kontext och bakgrunds information. Men nar man inte kanner mottagaren sa maste man val anda anta att en rak kommunikation dar man undviker att linda in eller ge dubbla budskap ar att foredra?

Jag ar ocksa rak och sager det jag menar ... Jag gor mitt basta for att ge det ett possitivt spinn (glaset ar halvfullt, inte halv tomt) men jag ar mycket rak. Da det ar sa min hjarna fungerar tar jag ocksa emot information mycket rakt. Om nagon sager nagot tar jag det de sager som face value vad de menar. Det kan ibland bli svart ...

Jag har nu lart mig att var nya chef verkligen gillar att retas och sarskilt med mig, da jag alltid ger svar pa tal eftersom jag tar det han sager for face value. Numera sker hela argumentationen med ett skratt ... jag VET att han gillar att "slanga kaft" med mig (och jag med honom) men det var lite besvarligt i borjan.

 

[Araminta]

Om man kanner mottagaren mer an att det ar en kolega som man hejar pa ibland sa kanske men har ett hum om mottagaren's kontext och bakgrunds information. Men nar man inte kanner mottagaren sa maste man val anda anta att en rak kommunikation dar man undviker att linda in eller ge dubbla budskap ar att foredra?

Jag sticker ut hakan och påstår att det inte går att säga på ett generellt plan. Min tydlighet är alltid relativ till den individ jag pratar med här och nu. Om den individen inte förstår det jag säger så är jag inte tydlig nog, även om så resten av befolkningen hade förstått mig utmärkt. Och när 80% av vår kommunikation är icke-verbal (kroppsspråk, gester, ögonkontakt, tonläge, kontext) så kan det vara svårt att avgöra vad som gör en instruktion "rak" eller "inlindad".

För att ge ett konkret exempel på hur mycket av vår förståelse är utan ord:
På min mottagning så skickar vi rutinmässigt alla barn vi träffar för hörselundersökning. För det mesta faller det ut som vi trott utifrån anamnes. Men vi har alltid den där lilla andelen där allt verkar bra men som vid undersökning visar sig ha fullständigt igenkloggade mellanöron. Barn som knappt haft någon hörsel överhuvudtaget men som ändå följt instruktioner och svarat enligt förväntan på frågor utan några som helst bekymmer.

 

[LadyCovergirl]

Det är ju bra att säga det man menar men det behöver ju inte innebära att det man säger är tydligt för mottagaren.

Jag kan ju tycka att jag är jättetydlig i min kommunikation men mottagaren kan ju tycka något annat.

Det är inget som jag fått höra är ett problem. Mina kollegor tycks förstå vad jag säger och det är ju skönt

 

[IzeUnicorn]

Jag har samma problem. Särskilt när jag var chef. Om jag sa någon instruktion eller tog ett beslut så fick jag att jag var hård. Om en manlig kollega sa samma sak så var han ”tydlig och rak” (så härligt med chefer som är tydliga fick man höra). Jag väver in massa onödiga fluff och otydligheter i sånt jag säger hela tiden för att låta mindre hård och mer ”trevlig”.

Jag hatar det här. Män får vara hur hårda och bryska som helst och folk lyssnar ändå, men kvinnor måste linda in sina ord och vara så mjuka och försiktiga. Men då tar ingen en på allvar istället. Hur man än gör så gör man fel.

 

[em76]

Jag hade som barn svårt att kommunicera, det blev ofta missförstånd som jag mådde dåligt av.
Numera upplever jag sällan att jag missförstår människor, jag tolkar välvilligt, och känner inte obehag av avsaknad av artighetsfraser.
Jag är gärna kortfattad, men försöker när jag orkar använda fler ord i sociala sammanhang. När jag lär känna nya människor tar jag reda på hur de vill ha det.
På jobbet har jag fått beröm för hur jag skrivit instruktioner.

 

[cirkus]

Själv är jag dödstrött på att höra att män är så raka och ärliga jämfört med kvinns. Jag tycker verkligen inte det.

 

[Acto]

Det är inget som jag fått höra är ett problem. Mina kollegor tycks förstå vad jag säger och det är ju skönt

Min kommentar var mer allmänt menade och avsåg endast beslysa att även om man själv tycker man är tydlig så behöver inte mottagare tycka det, även om man "säger det man menar". Återigen, allmän kommentar och inte riktad till dig personligen

 

[hastflicka]

Jag sticker ut hakan och påstår att det inte går att säga på ett generellt plan. Min tydlighet är alltid relativ till den individ jag pratar med här och nu. Om den individen inte förstår det jag säger så är jag inte tydlig nog, även om så resten av befolkningen hade förstått mig utmärkt. Och när 80% av vår kommunikation är icke-verbal (kroppsspråk, gester, ögonkontakt, tonläge, kontext) så kan det vara svårt att avgöra vad som gör en instruktion "rak" eller "inlindad".
<snip>

Vad jag nog tankte saga var att vi har alla olika bakgrunds information, sprakbruk, och allman kunskap ... Det innebar ocksa att vi inte nodvandigtvis forstar varandra.
Det behover inte alls vara att du inte ar tydlig nog om jag inte forstar, det kan lika garna vara jag som inte har den bakgrunds information och kunskap som behovs for att ta till sig det budskap du framfor.

 

[Luff]

Själv är jag dödstrött på att höra att män är så raka och ärliga jämfört med kvinns. Jag tycker verkligen inte det.

Nej men en man som ger en bestämd arbetsorder med exakt samma ord och tonfall som en kvinna uppfattas kommunicera rakt och tydligt. Men kvinnan är beskäftig och otrevlig.

 

[cirkus]

Nej men en man som ger en bestämd arbetsorder med exakt samma ord och tonfall som en kvinna uppfattas kommunicera rakt och tydligt. Men kvinnan är beskäftig och otrevlig.

Då är det hur det UPPFATTAS inte hur det ÄR.
Och vem är det som sprider den här myten? Jag är som sagt mycket trött på det.

 

[Hippocampus]

Jag tror ett problem är att vi blir uppfostrade att ”linda in” vissa saker.
Så är det ju på detta forum också, och såklart i hela samhället.
”Vill du/ följa med på xx idag”?
”Nej” eller ”Nej det vill jag inte”.
Så svarar jag. Men många andra verkar tycka att man behöver ”Nej det vill jag inte idag, men kanske en annan dag, tack för att du frågar”. Eller ”Min kanin måste xxx” eller något som gör att man inte verka kan stå för det man ej vill utan måste skylla på något.
Vill man en annan dag kan man säga det såklart. Men sluta ljug/inte stå för vad man inte vill.
Min kompis är lite samma, jag frågar regelbundet ”vill du rida min häst idag?” ”Nej det vill jag inte”.
Då vet jag ju.

 

[_Elly_]

De bästa kommunikatörerna är inte kreatörer, de är reparatörer.

Fantastiskt uttryck

 

[_Elly_]

Kommunikation är apsvårt med folks bakgrunder, sinnesstämningar och vad annat som kan påverka. Jag är ett stort fan av uppföljande frågor och att göra t.ex instruktioner så tydliga som möjligt. Även om jag lägger ut något på annons, vem orkar massa frågor som lika gärna kunde skrivits direkt? Det kommer alltid finnas saker bakom raderna och även när folk här säger sig inte mena något kan flera andra läsa in något helt annat och... inte ha fel i hur det kan tolkas. För det finns alltid tolkningar som behöver "få företräde" för att folk ska förstå varandra. Sen kan denna tolkning vara fel därav... fråga före hugga även om säkerligen jag är skyldig till annat ibland. Problemet med frågor är att det verkar provocera personen mer rätt ofta även om det är en helt neutral utan värderingar-fråga. Så.... svårt detta med kommunikation. Man kan försöka tills man är blå med alla snälla neutrala formuleringar i världen men vissa personer blir ändå arga.

 

[Tuvstarr]

Jag kommunicerar väldigt rakt, men är tränad på att väva in diverse artighetsfraser.

Folk hör som dom vill ändå, så när det gäller viktiga saker brukar jag vara extremt övertydlig och sen ställa en kontrollfråga för att se om dom förstod (eller om det är en instruktion till mig, så upprepar jag den och ställer en fråga om jag förstått det rätt).

Föredrar att få det i skrift om det är väldigt viktigt, framförallt för att folk verkar glömma bort vad dom själva sagt.

Har varit med om folk som blir sura för att jag säger att jag redan sagt det till dom (dom blir sura på mig för att dom har glömt). Det får stå för dom.

Lustigt nog verkar jag ha extremt bra kommunikation i mina nära relationer. Lätt att prata om djupa saker utan att någon går upp i affekt.

Det där ned att få saker i skrift är också intressant. Just nu håller vi på min arbetsplats på med att göra kommunikationen mellan dem som tar emot ordrarna, och oss som jobbar i produktionen, klarare.
Det jag vill ha är en order som säger: 40x50, typ D, stål.

Men i ordern de skickar står det: en liten, vanlig längd, sortspecifikationsnummer c den ska vara under en som är högre, modell A, likadan som de beställde i fjol, kan du göra den så fort du hinner.

Och så måste jag gå fråga ifall de verkligen ska ha typ A, det låter tokigt, menar de inte typ D? Och vilka mått? Och hurudant material. Och de verkar inte lära sig.

 

[skiesabove]

Det där ned att få saker i skrift är också intressant. Just nu håller vi på min arbetsplats på med att göra kommunikationen mellan dem som tar emot ordrarna, och oss som jobbar i produktionen, klarare.
Det jag vill ha är en order som säger: 40x50, typ D, stål.

Men i ordern de skickar står det: en liten, vanlig längd, sortspecifikationsnummer c den ska vara under en som är högre, modell A, likadan som de beställde i fjol, kan du göra den så fort du hinner.

Och så måste jag gå fråga ifall de verkligen ska ha typ A, det låter tokigt, menar de inte typ D? Och vilka mått? Och hurudant material. Och de verkar inte lära sig.

Åh fy så jobbigt .

På min förra arbetsplats brukade kunder hålla på så istället för att fylla i blanketten ordentligt. Typ klottra en namnteckning på en postit och lämna in med proverna. Jag ringer och frågar, dom säger "det vanliga" och man ba "men du har lämnat in jord, tidigare ordrar har varit vatten, vad vill du ha analyserat?"

Och sen följer 20 minuters slöseri av tid när man ska förklara de olika analyserna . Läs. På. Hemsidan. Folk!

 

[MidnightSoul]

Åh fy så jobbigt .

På min förra arbetsplats brukade kunder hålla på så istället för att fylla i blanketten ordentligt. Typ klottra en namnteckning på en postit och lämna in med proverna. Jag ringer och frågar, dom säger "det vanliga" och man ba "men du har lämnat in jord, tidigare ordrar har varit vatten, vad vill du ha analyserat?"

Och sen följer 20 minuters slöseri av tid när man ska förklara de olika analyserna . Läs. På. Hemsidan. Folk!

Snacka om att jag skulle bara vela lämna tillbaka jordprovet och säga det händer ingenting förens rätt pappersarbete är ifyllt.