Är du färdig med din ras?

[prinsessfeminist]

En gång [rasen], alltid [rasen]! Är det så?
Jag undrar om jag kommer att bli en sådan som tänker så kring mina hundraser, att nu är jag fast, det blir fortsättningsvis samma ras.

Jag har haft rottweiler, schäfer, dvärgschnauzer och schnauzer. Ingen av dessa raser, utom möjligen schnauzern, känner jag att jag självklart vill ha igen. Jag är tex färdig med dvärgschnauzern. Detta trots att vi har en underbar liten jycke som jag inte kan tänka mig att byta ut för allt i världen. Men, nej, det blir ingen mer dvärgschnauzer.

Kanske blir det en rottis igen, någon gång, när tiden finns, men nej - inte inom överskådlig framtid. Schäfern går helt bort; jag kan inte tänka mig att ha schäfer igen.

Schnauzern däremot, den passar mig, och det blir nog fler i framtiden.

Men min fråga är om du är "färdig" med din ras, och varför i så fall?

Jag är klar med dvärgschnauzern och det beror framför allt på pälsvården, samt att jag mött hundar som jag tycker är för skälliga för min smak. Min egen hund, däremot, han skäller lagom mycket. Bias, kanske?

 

[SkorpSmulan]

Jag vet inte om jag är färdig med Basset, kanske. Jag känner att jag kommer att ha svårt att finna en lika bra som den jag har. Och då menar jag rent kroppsligt då många Bassets tenderar till att vara för stora, för tunga ha för mycket lösskinn osv.
Min är perfekt rent kroppsligt. Ja psyket också men där är de flesta Bassets ganska likvärdiga.

Så vi får väl se.

 

[Migo]

Så länge jag kan träna vallning på ett tillfredsställande sätt så kommer jag ha BC.

Blir ofta förtjust i de mallar jag möter, och en och annan pappis. Men jag har ju BC som fyller precis alla områden av hundägandet som jag är intresserad av (vallning, nosarbete, soffgos och sällskap) så ser inte vad jag skulle med nått annat till.

En gång BC alltid BC. Och aldrig bara en...

 

[Cornelia]

Jag är nog färdig med västgötaspets. Mycket underbara hundar, jag rekommenderar dem till alla som söker gårdvar av behändig storlek och uthållig följa med i skogen- kompis.
Men de är mycket aktiva och signalkänsliga, och jag börjar inse att jag vill ha en hund med lite mer kattmentalitet, dvs en ganska självständig jycke som visserligen gärna hänger med på en skogsrunda men som sen lika gärna slappar i soffhörnet eller roar sig själv.
När jag kommer hem från jobbet har jag alltid två ögonpar som följer mina andetag med frenetisk intensitet och utstrålar "Vad ska vi göra nu matte?! Vad ska vi göra nu matte?! Vad ska vi göra nu matte?!" Det stressar mig rätt kraftigt.
Gatuhunden Gina däremot är lugn och självständig, jätteglad när vi ska gå promenad men lika nöjd med att inte behöva göra någonting. Mer min typ av hund.

 

[lady_vip]

Labbe blir det inte igen iaf. Jag är uppväxt med labradorer, men det är något som gör att jag inte klickar med dem. Inte med retrivers överhuvudtaget.
Annars skulle jag nog kunna tänka mig ganska många olika raser faktiskt.

 

[AliceZeta]

Det finns så många härliga hundraser så det är lite synd att bara få erfarenhet och utbyte av en och samma ras kan jag tycka.

Många som har erfarenhet av bara stora hundar längtar efter en liten sötis, har jag märkt... Dom kan inte låta bli mina små då ska det lyftas kramas och gullas...

 

[Kibani]

Färdig och färdig, jag kan allt tänka mig fler lapphundar eller nån kooiker men först ska det bli en malle eller terv är tanken om inte saker ändras

 

[pulkaskurk]

Jag är inte klar med mina dvärgschnauzrar iaf, det kommer det mest troligt bli fler av.
Dock betyder inte det att jag inte kan tänka mig andra hundar också.
Jag är tex väldigt väldigt svag för riesen, men jag gillar ryska svarta terrier med och jag skulle nog kunna tänka mig en pudel.
Sambon min verkar däremot snöat in totalt på att vi bara ska ha dvärgar å inte ens en stor hund

 

[purity_666]

Jag har två blandraser, de enda egna hundarna jag haft hittills. Jag skulle nog kunna tänka mig båda igen men det blir svårt, i alla fall äldsta hunden med 4 raser i sig.

Den yngsta är dock bara blandning mellan kinesisk nakenhund och mexikansk nakenhund. Skulle absolut vilja ha den kombinationen igen eller en renrasig kines.

Mina föräldrar har haft jakthundar, sen när de ville ha sällskapshundar så blev det amerikansk cockerspaniel och det håller de fast vid.

 

[Jadzia]

En gång [rasen], alltid [rasen]! Är det så?
Jag undrar om jag kommer att bli en sådan som tänker så kring mina hundraser, att nu är jag fast, det blir fortsättningsvis samma ras.

Jag har haft rottweiler, schäfer, dvärgschnauzer och schnauzer. Ingen av dessa raser, utom möjligen schnauzern, känner jag att jag självklart vill ha igen. Jag är tex färdig med dvärgschnauzern. Detta trots att vi har en underbar liten jycke som jag inte kan tänka mig att byta ut för allt i världen. Men, nej, det blir ingen mer dvärgschnauzer.

Kanske blir det en rottis igen, någon gång, när tiden finns, men nej - inte inom överskådlig framtid. Schäfern går helt bort; jag kan inte tänka mig att ha schäfer igen.

Schnauzern däremot, den passar mig, och det blir nog fler i framtiden.

Men min fråga är om du är "färdig" med din ras, och varför i så fall?

Jag är klar med dvärgschnauzern och det beror framför allt på pälsvården, samt att jag mött hundar som jag tycker är för skälliga för min smak. Min egen hund, däremot, han skäller lagom mycket. Bias, kanske?

Ja, jag kommer hålla mig till samma ras. I alla fall så länge jag tänker tävla skydd i någon form. Det finns egentligen inget annat att välja på än Schäfer eller Malinois och malle vill jag inte ha. Corgi är jag däremot färdig med.

 

[Red_Chili]

När jag kommer hem från jobbet har jag alltid två ögonpar som följer mina andetag med frenetisk intensitet och utstrålar "Vad ska vi göra nu matte?! Vad ska vi göra nu matte?! Vad ska vi göra nu matte?!" Det stressar mig rätt kraftigt.

Åh, just det där är min mardröm. Eller ja, ok att det är så efter jobbet, men jag har ju träffat gott om hundar som efter tex en långpromenad och någon timmes lydnadsträning på hundklubb bara sover en kvart och sedan säger "Vad ska vi göra nuuu?!". Jag hade inte klarat det. Jag älskar att aktivera hunden ordentligt och sedan se att den är nöjd och glad för resten av dagen

 

[Wingates]

Jag är inte klar med dobermann än, och som det är nu kan jag inte tänka mig någon annan ras.

 

[Red_Chili]

En gång [rasen], alltid [rasen]! Är det så?

Yep! Alltså. Jag kan inte tänka mig ett liv utan saluki och ett liv utan två salukis är hemskt. Det måste finnas åtminstone två salukis i mitt hem, annars är livet inte riktigt komplett hur jag än vrider och vänder på allt.

Visst har jag förälskat mig i andra hundar framförallt en JRT och en dvärgschnauzer, samt varit väldigt nyfiken på att skaffa något annat (papillon, någon bichon-ras eller kanske pudel). Då tänker jag mig en hund mer för lydnadstävlande och kanske agility. Men alltså. Nej. När jag dagdrömmer om en till hund i huset är det alltid saluki jag dagdrömmer om. Försöker jag tvinga in valfri hund av annan typ så känns det alltid, alltid fel.

Senaste salukin råkade ju dessutom bli en av de bästa jag någonsin mött. Väldigt mycket hund (för att vara saluki) och absolut inte en hund för vem som helst, men här passar hon utmärkt. Eftersom vi matchar varandra så bra så är hon otroligt enkel, alltid positiv, kommunikationen mellan oss fungerar klockrent och de få saker som inte fungerar utmärkt, de sakerna blir bättre och bättre hela tiden eftersom hon är så lätt att träna. 99,9% av tiden med henne är enbart rolig och fin, sådär så att jag blir lugn i hela kroppen av att bara tänka på att hon finns hos mig. Med en så bra hund är det svårt att inte dagdrömma om en till "likadan"

 

[Brie]

Jag hyser inget hopp att hitta en lika underbar rottis som min rottis, så på så vis är jag nog klar.

 

[linnsan]

Jag kan tänka mig många olika raser faktiskt. Men jag gillar de raser jag har haft. Schäfern är en underbar tränings, tävlings och arbetskamrat. Löwchen är en helt underbar sällskapshund. Så egentligen beror det på vad jag vill göra med hunden. Trivs dock inte med slötänkta och långsamma hundar. Kvicka, snabbtänkta hundar trivs jag väldigt bra med.

Just nu tycker jag det är skönt med enkla hundar som funkar med allt och alla och som man inte behöver ha ögon i nacken på.

Men egentligen trivs jag även väldigt bra med hundar som har lite attityd. Men kan klara mig utan den (även om det är svårt ) sålänge jag har hyffsat kvicka, pigga hundar som gärna hänger med på lite äventyr.

 

[Kilauea]

Det finns bara en av min nuvarande lagotto, men jag har en känsla att fler individer av den rasen kommer finnas hos oss minst en gång till under mitt liv.
Labbe likaså, fastän de känns på gränsen stora (särskilt som nuvarande klumpen tror han är liten och får plats i knät ).

 

[mazariin]

Heelern är jag absolut INTE klar med! Osäker på om just nästa hund blir heeler, finns ett par andra intressanta raser som jag är lite sugen på och undrar om dom kanske skulle platsa bättre in i sammanhanget just nu. Men heeler ska jag absolut ha igen en dag, känns som det ändå är min ras!

Corgi vet jag inte faktiskt. Har svårt att tänka mig ett liv utan corgi, men hälsoproblemen och det faktum att så väldigt många uppfödare blundar för dem känns inget vidare. Ska jag vara helt ärlig mot mig själv passar nog andra raser mig bättre också. Men förhoppningsvis hänger den nuvarande med mig i 10 år till, och sen får jag ju ta ställning till saken igen! Hoppas litegrann att aveln ska ha kommit ikapp hälsoproblematiken tills dess. Annars blir det nog ingen mer corgi.

 

[escodobe]

Jag kommer inte ha rottweiler igen. Jag ville ju inte ens ha en från början! Bortsett från möjligen en från just den hanen... Även om jag tycker att min rottis var en ovanligt rolig rottis och högt älskad så är det verkligen inte min slags ras.

Doberman är jag färdig med. Tyvärr, för jag älskar verkligen rasen men jag orkar inte med aktiveringen och motorn. Trots att det är det jag gillar med donbis så räcker inte jag till längre.

Blir det en ny hund blir det en till tibbeterrier. Lagom i format och jobb men man får fortfarande ungefär lika många tillfällen att vilja slå huvudet hårt i väggen som med doberman!

 

[HeddaVovven]

Jag är nog färdig med kelpie för ett tag. Svårt att se att jag kommer ha något annat än malle så länge jag vill träna hund. Möjligen schäfer.

 

[russinbulle]

Jag blev ju "färdig" med in förra ras shar-pei när min sista gick bort för 3,5 år sedan. Älskar rasen, men alla dom hälsoproblem som finns är bedrövliga. Jag bytte om helt och har nu lancashire heeler, men även suget på västgötaspets finns och är en ras jag vill prova på framöver