Är du färdig med din ras?

[Ciindy]

Är uppvuxen med norrbottenspetsar och har en hemma just nu. Han bor hos mig enbart för att han inte fungerar ihop med mamma och pappas gamling, men när han inte längre finns kommer Tiro att flytta dit. Efter det är jag klar med rasen, jättetrevliga hundar men inte för mig som inte är jaktintresserad.

En tollarflicka bor också hos mig, en stollig sådan med nerverna på fel ställe. En omplacering med mycket i bagaget dessutom. Därför har jag bestämt att nästa hund också kommer att bli en tollare, mest för att jag vill prova ha en som är rätt tränad från början och från bra föräldrar.

Men efter det kommer det nog bli en vallare, en kelpie eller en BC mest troligt.

 

[Monstermom]

Jag tror jag funnit "min" ras med min första cc - även om ingen någonsin kommer att kunna nå upp till Monster...

Samtidigt är jag inte nöjd med aveln, vare sig exteriört eller mentalt. Jag hoppas/tror att det kan finnas individer för mig ändå i framtiden, det är ju ofta så att man kan hitta en kennel som delar ens åsikter om det inte handlar om en väldigt liten ras - men samtidigt tycker jag det är riskabelt att söka sig till de som väljer att avvika från rasklubbens mål, så det är lite damned if you do / damned if you don't. Jag får väl se, helt enkelt - Monster är fyra år nu, så jag hoppas ha lång tid kvar att fundera och leta i alla fall.

Men jag trivs väldigt mycket med rasen i alla fall, ska jag ha något annat får det bli åter till rottis för mig. Jag kommer väl att måsta "nedgradera" rasvalet när jag blir för gammal och skröplig, men den dagen den sorgen.

(En ras jag är totalt färdig med är schäfer, jag skulle aldrig haft någon från början... Det är inte en ras som passar mig alls, jag borde ha tänkt mer själv och inte tagit så stort intryck från andra. )

När jag kommer hem från jobbet har jag alltid två ögonpar som följer mina andetag med frenetisk intensitet och utstrålar "Vad ska vi göra nu matte?! Vad ska vi göra nu matte?! Vad ska vi göra nu matte?!" Det stressar mig rätt kraftigt.

Åh, just det där är min mardröm. Eller ja, ok att det är så efter jobbet, men jag har ju träffat gott om hundar som efter tex en långpromenad och någon timmes lydnadsträning på hundklubb bara sover en kvart och sedan säger "Vad ska vi göra nuuu?!". Jag hade inte klarat det. Jag älskar att aktivera hunden ordentligt och sedan se att den är nöjd och glad för resten av dagen

Haha, så roligt att läsa! För mig är det där underbart! Hela den där "kom igen då! "-mentaliteten!

Fast det ska inte vara bara "vad ska vi göra nu, matte!?", utan även en hel del "nu gör vi det här!!!! "...

 

[Red_Chili]

Haha, så roligt att läsa! För mig är det där underbart! Hela den där "kom igen då! "-mentaliteten!

Fast det ska inte vara bara "vad ska vi göra nu, matte!?", utan även en hel del "nu gör vi det här!!!! "...

Haha, ja, alltså, även Aysu kan vara lite sådan ibland. Som häromdagen då vi gått en ordentlig promenad med lösspring, sedan tränat lydnad och hon någon timme senare kastade leksaker runt hela huset för att hon ville leka Men, hon är inte påträngande när hon väl blir sådan och hon är inte alltid på det sättet. Hon går att få så trött och nöjd att hon bara sover en hel kväll och hon är inte hårdhänt eller skällig när hon vill ha uppmärksamhet. Många jag träffat buffar till sina ägare hårt(!) utan direkt förvarning och skäller. Kanske uppfostningssak, men när det är standardläget på hunden blir jag knäpp

 

[prinsessfeminist]

Jag vet inte om jag är färdig med Basset, kanske. Jag känner att jag kommer att ha svårt att finna en lika bra som den jag har. Och då menar jag rent kroppsligt då många Bassets tenderar till att vara för stora, för tunga ha för mycket lösskinn osv.
Min är perfekt rent kroppsligt. Ja psyket också men där är de flesta Bassets ganska likvärdiga.

Så vi får väl se.

Det är väl det, att varje hund ju främst är en individ och inte en representant för rasen. Jag som växte upp med rottweiler och älskade barndomens hund, upptäckte stora skillnader mellan barndomshunden och den egna hunden.

Givetvis spelade det stor roll att den gamla rottisen självklart fostrades av mina föräldrar och min egen hund var mitt fulla ansvar.

Det är kanske först när man i vuxen ålder haft samma ras minst två gånger som man kan "veta" om man vill ha fler?

 

[prinsessfeminist]

Jag är nog färdig med västgötaspets. Mycket underbara hundar, jag rekommenderar dem till alla som söker gårdvar av behändig storlek och uthållig följa med i skogen- kompis.
Men de är mycket aktiva och signalkänsliga, och jag börjar inse att jag vill ha en hund med lite mer kattmentalitet, dvs en ganska självständig jycke som visserligen gärna hänger med på en skogsrunda men som sen lika gärna slappar i soffhörnet eller roar sig själv.
När jag kommer hem från jobbet har jag alltid två ögonpar som följer mina andetag med frenetisk intensitet och utstrålar "Vad ska vi göra nu matte?! Vad ska vi göra nu matte?! Vad ska vi göra nu matte?!" Det stressar mig rätt kraftigt.
Gatuhunden Gina däremot är lugn och självständig, jätteglad när vi ska gå promenad men lika nöjd med att inte behöva göra någonting. Mer min typ av hund.

Det du beskriver med dina västgötar var min erfarenhet med schäfern. Hon var, trots att jag på den tiden tillbringade mycket tid på brukshundsklubben och i stallet, inte nöjd. Jag bytte sedan till rottweiler och den passade mig mycket bättre.

 

[Hyacinth]

Jag är färdig med hundar med hög akriveringsnivå, har haft rottweiler och schäfer/bc. Nästa blir en papillon, sambon vill ha något större men eftersom jag står för lydnad och hjärngympa säger jag nej. Med heltidsjobb (eller mer) och barn hinner och orkar jag inte.

 

[_Charlotte_]

Jag blir nog aldrig färdig med golden retrievers, eller retrievers i största allmänhet. Skulle gärna ha en flatte eller labbe i framtiden.
Men det är möjligt att jag tar en "goldenpaus", den dag om förhoppningsvis väldigt många år när jag inte har de hundar jag har idag. Det är mest av praktiska skäl. Jag vill nämligen bo centralt i lägenhet, i framtiden, och då känns det på alla sätt mer praktiskt med en lite mindre hund. Exempelvis spaniel, pudel eller lagotto.

Å andra sidan vill jag gärna bo på landet också, och är det där jag bor när jag inte har nuvarande hundarna kvar så lär jag nog alltid ha en eller flera retrievers vid min sida.

 

[prinsessfeminist]

Jag är färdig med hundar med hög akriveringsnivå, har haft rottweiler och schäfer/bc. Nästa blir en papillon, sambon vill ha något större men eftersom jag står för lydnad och hjärngympa säger jag nej. Med heltidsjobb (eller mer) och barn hinner och orkar jag inte.

Papillon? Vilket kast! Jag bytte från rottweiler till dvärgschnauzer och jag kände mig som om jag skaffat mig ett marsvin. Det tog ett bra tag att smälta att den lilla jycken var en hund.

Sedan har jag insett att rasen är för liten. Men egentligen är det en riktigt bra ras, bara det att den är för liten.

 

[liasa]

Cavalier är jag definitivt färdig med, men det är bara pga alla dessa sjukdomar... Visserligen vill jag ha en hund nu med lite mer tryck i, men cavaliererna tycker jag är de ultimata sällskapshundarna och hade gärna haft en till i framtiden. Bra storlek, mkt will-to-please, hänger med på allt men kräver inte jättemycket... Så nej, ingen mer cavalier. Nu blir det pumi istället, så vi får se om jag fastnar där

 

[Hyacinth]

Papillon? Vilket kast! Jag bytte från rottweiler till dvärgschnauzer och jag kände mig som om jag skaffat mig ett marsvin. Det tog ett bra tag att smälta att den lilla jycken var en hund.

Sedan har jag insett att rasen är för liten. Men egentligen är det en riktigt bra ras, bara det att den är för liten.

Jag tycker det är hopplöst att hitta en glad pigg mellanstor hund med rätt egenskaper. Sen vill jag ha en liten hund som är lätt att ta med, inte kräver för mycket och som inte vill valla/jaga osv. Jag vill inte ha en trimras

 

[Hyacinth]

...inga hängande öron, ingen jobbig pälsvård, en frisk, sund hund, och jag vill ha en hund som jag kan ha i knät.

 

[prinsessfeminist]

Jag tycker det är hopplöst att hitta en glad pigg mellanstor hund med rätt egenskaper. Sen vill jag ha en liten hund som är lätt att ta med, inte kräver för mycket och som inte vill valla/jaga osv. Jag vill inte ha en trimras

Onekligen low maintenance. Jag förstår precis.

 

[Åsa A]

Jag är definitivt inte färdig med beauceron, rasen är så gott som allt jag önskar mig och jag vill definitivt ha fler (fast just nu räcker det med de fyra vi har...), däremot kan jag tänka mig att även ha någon annan ras samtidigt, tex är jag oerhört sugen på en whippet eller två om några år. Det är kul att ha flera hundar, speciellt om de går bra ihop, men med fyra stora hundar är det lite meckigt att få plats i bilen etc. så jag skulle nog kunna tänka mig att ha en eller två beauceroner och så en eller två av något mindre storlek om vi nu ska ha en hel hög.

 

[prinsessfeminist]

Yep! Alltså. Jag kan inte tänka mig ett liv utan saluki och ett liv utan två salukis är hemskt. Det måste finnas åtminstone två salukis i mitt hem, annars är livet inte riktigt komplett hur jag än vrider och vänder på allt.

Jag kan förstå din inställning. Du har två stora hundar, utan att de välter huset. Lite som att ha arabhäst - milt och vänligt i rätt händer.

Jag som älskar stora hundar, men inte jobbet med stor hund, kan absolut se poängen. Men då är det det där med jaktinstinkten och inte kunna han hunden lös var som helst.

Jag när en hemlig (nåja, inte så hemlig) dröm om att en dag ha en borzoi. Tänk, en jättestor hund, som ändå har ett milt sätt. Men så är det där med jaktlusten.

 

[prinsessfeminist]

Jag är definitivt inte färdig med beauceron, rasen är så gott som allt jag önskar mig och jag vill definitivt ha fler (fast just nu räcker det med de fyra vi har...), däremot kan jag tänka mig att även ha någon annan ras samtidigt, tex är jag oerhört sugen på en whippet eller två om några år. Det är kul att ha flera hundar, speciellt om de går bra ihop, men med fyra stora hundar är det lite meckigt att få plats i bilen etc. så jag skulle nog kunna tänka mig att ha en eller två beauceroner och så en eller två av något mindre storlek om vi nu ska ha en hel hög.

Fyra stycken! Hur är det med intresset i övriga familjen? Delar ni på engagemanget i hunderiet eller är det ditt intresse?

Jag kan nog tänka mig fler schnauzrar, som sagt, men en eller max två i taget räcker för mig. I alla fall än så länge.

 

[Migo]

Men du har väl två?

Yep! Alltså. Jag kan inte tänka mig ett liv utan saluki och ett liv utan två salukis är hemskt. Det måste finnas åtminstone två salukis i mitt hem, annars är livet inte riktigt komplett hur jag än vrider och vänder på allt.

Visst har jag förälskat mig i andra hundar framförallt en JRT och en dvärgschnauzer, samt varit väldigt nyfiken på att skaffa något annat (papillon, någon bichon-ras eller kanske pudel). Då tänker jag mig en hund mer för lydnadstävlande och kanske agility. Men alltså. Nej. När jag dagdrömmer om en till hund i huset är det alltid saluki jag dagdrömmer om. Försöker jag tvinga in valfri hund av annan typ så känns det alltid, alltid fel.

Senaste salukin råkade ju dessutom bli en av de bästa jag någonsin mött. Väldigt mycket hund (för att vara saluki) och absolut inte en hund för vem som helst, men här passar hon utmärkt. Eftersom vi matchar varandra så bra så är hon otroligt enkel, alltid positiv, kommunikationen mellan oss fungerar klockrent och de få saker som inte fungerar utmärkt, de sakerna blir bättre och bättre hela tiden eftersom hon är så lätt att träna. 99,9% av tiden med henne är enbart rolig och fin, sådär så att jag blir lugn i hela kroppen av att bara tänka på att hon finns hos mig. Med en så bra hund är det svårt att inte dagdrömma om en till "likadan"

 

[Jenka]

Som det ser ut nu kommer jag inte ha någon av mina raser igen, men det kan ju ändras.

Dvärgschnauzern har för lite driv för träningen och för mycket pälsvård.
Aussien är lite för krävande och det lär ju knappast bli bättre med barn etc när den dagen kommer.

 

[Migo]

En sak slår mig när jag läser den här tråden. Vilken otrolig tur att det finns så många olika raser, och att de är så tydligt uppdelade! Trots att alla här har väldigt skilda önskemål om hur deras hund ska bete sig och fungera så finns det raser som passar. Raser som gör det möjligt att köpa en valp och ändå ha ett bra hum om vad det kommer bli för typ av individ.

Vi borde vara så tacksamma och rädda om arvet från historiens hunduppfödare. Tack vare dem och deras arbete kan vi alla idag hitta en hund som passar perfekt!

 

[prinsessfeminist]

Men du har väl två?

Hon har bara två och det räcker knappt, har vi konstaterat. En tredje väntar i Finland, eller hur var det nu, @Red_Chili ?

 

[Migo]

Hon har bara två och det räcker knappt, har vi konstaterat. En tredje väntar i Finland, eller hur var det nu, @Red_Chili ?

Haha, då förstår jag! Bara två kan man inte ha!