Är du färdig med din ras?

[Tjôta]

Jag är definitivt klar med schäfer, där har jag haft både den bäste och den sämste individen.

Numera har jag Chinese Crested Powder Puff och jag tror jag kommer att fortsätta med den rasen men jag är öppen för andra raser också.

Min kropp är inte så hel längre så liten sällskapsras passar perfekt. Vill gärna ha individer med tydlig av/på.

 

[Sel]

Jag är nog färdig med terrier tror jag. Tiken jag har nu är underbar och jag älskar henne, men det var min första hund och införskaffades utan någon som helst baktanke. När jag skulle lämna jobbet i skottland frågade helt enkelt chefen om jag ville ha en av valparna. (vi hade tio, och jag hade varit med när samtliga föddes) så jag sade ja! Och på den vägen är det.
Jag har gjort många misstag med min stackars förstahund, men även utan dem tror jag inte att det är hunden för mig. Hon är tokrolig och pigg och glad och toppen.... men....

Istället har jag hittat mitt hundjag i den självständiga spetsen! Det blir fler shibor för mig - nästa valp blir annu mer spännande nu när jag vet mer om rasen och kan välja uppfödare med större omsorg. Lyckan vore att någon gång i framtiden prova på de mer ovanliga japanska spetsarna också, typ shikoku och kai.
Det är någonting i hur de ser på människor som jag inte upplevt hos någon annan hund. Någonting direkt och ganska 'hårt'. Man kan leka arga leken med min Chika och förlora varje gång, hon är pepp på träning men kräver snabbt tempo för att inte bli uttråkad och vi kämpar med integriteten i situationer som veterinärbesök till exempel. Allt är värt besväret!

 

[AW]

Jag kommer absolut skaffa en kromis nästa gång också! De är glada och spralliga som många tävlar med framgång i agility men också i rallylydnad. Även om det är en aktiv ras som gillar full fart så kräver de ingen träning för att må bra, med liten eller ingen jaktlust ihop med ingen vallning gör att de dessutom håller sig i närheten och svarar bra på inkallning. De beskrivs som mycket signalkänsliga men att rasen både är mjuk och hård, jag upplever att de snarare har hög integritet än är reserverade. Lägger man lite tid för att träna på det sociala när de är små så har man sen en otroligt enkel hund

 

[Miao]

Den rasen jag haft "från början" är ju cavalier, och jag drömmer att ha en frisk sån sen när jag blir pensionär ! Så nej, jag är nog inte riktigt klar med den, om aveln blir mot det bättre hälsomässigt .

Vad gäller raserna jag har nu, så har jag hittat "min" ras i aussien och kommer ha en eller två (eller tre ) så länge kroppen orkar! Dvärgschnauzer kommer det säkert finnas nån också då jag verkligen gillar dem och de är min mans ras

 

[Milosari]

Har haft schäferblandis och labbe innan, och har kelpie (2 st) nu. Nästa hund blir också en kelpie, men jag kan absolut tänka mig en liten jaktlabbe någon gång i framtiden. Schäfer är jag inte lika säker på, de är lite i största laget tycker jag. Men som sagt så är det kelpie som gäller för tillfället. En väldigt komplett ras, inte särkilt extrem och lagom stor. Det enda jag skulle önska mig är att de hade varit lite mindre fjompiga när det kommer till blött och lerigt underlag. Det påverkar dem lite på träning (lite långsammare sättanden och lägganden) men väldigt mycket till vardags. Regnar det på promenaden så går de som små trippiga parhästar på asfalten och tar kanske ett eller två skutt ut i kanten för att kissa. Det tycker jag är lite löjligt.

 

[Kadi]

Har tidigare haft en kelpie, nu en bc (unghund). Är nog inte "klar" med någon av raserna, kan definitivt tänka mig båda nästa gång. Vallhundsraserna är min typ av hund, även om en jaktavlad retriever också vore intressant. Terrier är jag delvis uppväxt med och det blir det aldrig igen, gillar inte alls den typ av hund.

 

[Red_Chili]

Jag när en hemlig (nåja, inte så hemlig) dröm om att en dag ha en borzoi. Tänk, en jättestor hund, som ändå har ett milt sätt. Men så är det där med jaktlusten.

Klart du ska ha borzoi någon gång Och har man bara en vinthund, gärna tillsammans med en mer förarbunden hund, så fokuserar de (oftast) mer på att hålla koll på flocken än leta vilt. De flesta letar trots allt inte efter vilt öht, utan jagar bara om det ploppar upp något framför näsan på dem. Det svåra är väl just att de rör sig så fort och ofta långt från ägaren, så risken att de får vilt under näsan är ju större än om hunden är 2-3 meter från ägaren i lunktempo

För ett tag sedan var jag ute med en som har finsk lapphund, den hunden var lös då. I skogen dök det upp ett rådjur och lapphunden for efter. Så fort vi såg det (efter någon meter) så ropade husse och hunden kom direkt tillbaka. Husse, han var såklart jätteglad för att inkallningen åter igen visat sig fungera jättebra. Själv var jag mest fascinerad över hur långsamt lapphunden rörde sig med vilt framför näsan Det var ju joggingtempo för en lite större vinthund, ungefär.

Hon har bara två och det räcker knappt, har vi konstaterat. En tredje väntar i Finland, eller hur var det nu, @Red_Chili ?

Tyst med dig, jag jobbar på att glömma bort den där valpen Det gick ju verkligen jättebra idag när jag fick se nya bilder på en inte allt för avlägsen släkting... Hur fin som helst, så fin att jag fick tårar i ögonen av att se honom live för något år sedan... BWAH. *hoppas på att jag har jättefel om hur valparna blir som vuxna*

 

[tuaphua]

En gång [rasen], alltid [rasen]! Är det så?
Jag undrar om jag kommer att bli en sådan som tänker så kring mina hundraser, att nu är jag fast, det blir fortsättningsvis samma ras.

Jag har haft rottweiler, schäfer, dvärgschnauzer och schnauzer. Ingen av dessa raser, utom möjligen schnauzern, känner jag att jag självklart vill ha igen. Jag är tex färdig med dvärgschnauzern. Detta trots att vi har en underbar liten jycke som jag inte kan tänka mig att byta ut för allt i världen. Men, nej, det blir ingen mer dvärgschnauzer.

Kanske blir det en rottis igen, någon gång, när tiden finns, men nej - inte inom överskådlig framtid. Schäfern går helt bort; jag kan inte tänka mig att ha schäfer igen.

Schnauzern däremot, den passar mig, och det blir nog fler i framtiden.

Men min fråga är om du är "färdig" med din ras, och varför i så fall?

Jag är klar med dvärgschnauzern och det beror framför allt på pälsvården, samt att jag mött hundar som jag tycker är för skälliga för min smak. Min egen hund, däremot, han skäller lagom mycket. Bias, kanske?

Nej, jag kommer fortsätta med pappisar ett bra tag framöver.
Skulle jag flytta till gård och börja jobba mer hemma och få mer tid över kaaaanske jag skulle kunna fundera över en större och mer krävande ras utöver pappisarna.
Kanske..

 

[prinsessfeminist]

Klart du ska ha borzoi någon gång Och har man bara en vinthund, gärna tillsammans med en mer förarbunden hund, så fokuserar de (oftast) mer på att hålla koll på flocken än leta vilt. De flesta letar trots allt inte efter vilt öht, utan jagar bara om det ploppar upp något framför näsan på dem. Det svåra är väl just att de rör sig så fort och ofta långt från ägaren, så risken att de får vilt under näsan är ju större än om hunden är 2-3 meter från ägaren i lunktempo

För ett tag sedan var jag ute med en som har finsk lapphund, den hunden var lös då. I skogen dök det upp ett rådjur och lapphunden for efter. Så fort vi såg det (efter någon meter) så ropade husse och hunden kom direkt tillbaka. Husse, han var såklart jätteglad för att inkallningen åter igen visat sig fungera jättebra. Själv var jag mest fascinerad över hur långsamt lapphunden rörde sig med vilt framför näsan Det var ju joggingtempo för en lite större vinthund, ungefär.



Tyst med dig, jag jobbar på att glömma bort den där valpen Det gick ju verkligen jättebra idag när jag fick se nya bilder på en inte allt för avlägsen släkting... Hur fin som helst, så fin att jag fick tårar i ögonen av att se honom live för något år sedan... BWAH. *hoppas på att jag har jättefel om hur valparna blir som vuxna*

Fast jag kan inte ha en borzoi och en schnauzer - usch så fula de skulle vara ihop!

Nej, vinthundar skall framföras i knippen eller solo. (det är mao bästa argumentet varför ingen jättehund flyttar in här )

Salukis gör sig bra som trippel också. hehe

 

[Misiaczek]

Jag har själv bara ägt en individ utav dessa raser: Kinesisk nakenhund (puff), chihuahua, whippet och italiensk vinthund. Men har haft stor kontakt med flera individer utav alla 4 raser och kan säga att jag helt klart är klar med de två förstnämnda, och även med italiensk vinthund. Whippet känner jag dock väldigt stort begär efter att ha fler av, och möjligtvis även någon annan vinthundsras i framtiden (borzoi/saluki). De tre raser jag är klar med är främst då jag upplever dem som små bjäbbiga hundar, och känner nu att jag är mer en storhundsmänniska och vill därför ha "mer hund" i förpackningen. Whippet är enligt mig den ultimata hundrasen och känner att jag alltid kommer vilja äga minst 1

 

[falukorw]

Jag har dvärgschnauzer och kan i dagsläget inte tänka mig någon annan ras. De är pigga, glada, luktar inte illa, fäller inte, har värdighet, håller inte på och tramsar och gör sig till, jagar inte. Nu har jag dessutom en linje som passar jätte bra till att arbeta med vilket gör dom ännu mer perfekta.
Flyttar jag någon gång ut på landet blir det en Riesen. Och om jag någon gång för tid över till all pälsvård är jag jätte sugen på dvärgpudel.

Har tidigare haft schnauzer och det blir det aldrig mer, den rasen passar mig inte alls trots att jag tycker de är perfekt storlek så tilltalas jag inte alls av deras mentalitet.

 

[Nordthor]

Jag hade gärna fortsatt med malle (mr här hemma börjar bli till åren och jag vet inte vad vi ska ta oss till när han inte finns mer). En helt fantastisk ras och en otroligt rolig individ som jag som relativt ny i hundvärlden lärt mig massor av! Dock så känns det som att vårt liv går i den riktningen att det kanske inte är läge att skaffa en såpass krävande hund när det väl är dags för nästa vovve. Men när livet känns malledugligt igen så blir det absolut en till!

 

[GardenAngel]

Jag är nog inte klar med någon av raserna jag har fast under min uppväxt. Iaf inte Engelsk springer, Golden och Berner - där alla hundarna har varit riktiga guldkorn! Men Alice är ju hälften Aussie och jag är hemskt sugen på en riktig Aussie, utan Alice dåliga gener och större modell. Älskar hjärnan och följsamheten i vallundarna (som inte riktigt fanns i Bernern och Springern..!). Men sen kommer ju frågan om jag kan ge en aussie allt den behöver och då faller jag tillbaka på de tre ovanstående raserna.

Ni kanske har något tips på ras då? Typ en berner/golden med aussiens följsamhet och uppmärksamhet Men berners lugn och goldens föremålsintresse. (eller så skaffar man en av varje..)

 

[Jenka]

Min aussie har nog varit retriever i sitt tidigare liv med tanke på föremålsintresset roliga är dem, men krävande som sagt.
Vet en del goldens som ser riktigt roliga ut med massa fart i, men de lär nog kräva lika mycket dem iof.

 

[Malibu_Stacy]

Jag är inte klar med dvärgschnauzer. Nästa hund vill jag ska vara som min Dahlia men mer social då jag är hemsk sugen på att genomgå räddningshundsutbildningen.

Men det kan hända att det i framtiden dyker upp någon annan ras också om intresset för riktigt bruksarbete blir större, närmast till hands ligger väl en Schnauzer (från rätt linjer) eller Riesenschnauzer från brukslinjer men hälsan skrämmer mig en del på sistnämda.

 

[Yrja]

Nu har ju haft blandraser bara, men alltid med mkt bc och jag försöker titta på annat men inget kan liksom mäta sig med den kontaktbarheten, samarbetsviljan, intelligensen, mjukheten. Jag skulle gärna vilja ha nån annan färg kanske för variationens skull, och kanske lite grövre o större än den vi har nu, men rent mentalt och egenskapsmässigt vill jag inte ha nåt annat. Och det är ju det som betyder nåt.

 

[Raderad medlem 94602]

Nej jag har precis börjat med min ras. Dvärgschnauzer. Den har allt för mig och den kommer att funka att ha tills den dagen jag inte orkar gå ut med en hund längre.
Sen har jag fått en flock schäfer på köpet i min relation. Den rasen blir kvar länge till. Så länge min karl orkar arbeta med sina hundar och hålla dom och sig aktiva kommer han fortsätta med dom. För han finns inget annat. När han blitt för gammal och skröpplig har vi våra dvärgar kvar

 

[Askur]

Jag är uppvuxen med pudlar och rottweiler men jag skulle aldrig någonsin vilja köpa en själv.
Även om jag är nyfiken på många andra raser så är jag totalt fast i "kamphunds raserna". Om jag börjar dagdrömma om en till hund så är det alltid en sådan hund som kommer upp i huvudet. Jag kommer troligtvis alltid ha en min ägo men sen om det är en amstaff eller bully om 5 år vet jag inte.

 

[Trani]

För min del är det skotträdslan som sätter stopp för det hela. Har aldrig haft en skotttädd hund innan min corgi och fy fan vad jobbigt det är.

Tråkigt. Det är verkligen inte kul att ha en skotträdd hund.

 

[Narcissa]

Jag är inte på långa vägar färdig med lancashire heeler. Däremot skulle jag kunna tänka mig en ras till utöver alla heelrar jag vill ha. Då hade det nog blivit en labrador.