Först måste vi skilja mellan godkända och avelsvärderade. Godkännandet görs efter rasvisa krav och dessa kommer att finnas kvar. Där kan EU inte påverka. Avelsvärderingen försvinner dock.
Vad gäller godkänd/icke-godkänd när det gäller enskilda raser, så visst får man avla på Clover Hill och King of Diamond, MEN man får inte registrera avkomman som ett SVENSKT HALVBLOD eftersom hingsten inte är godkänd i den stamboken. (För semin räcker det väl att hästen är tillåten för avel i sitt hemland?). Detta är inte konstigare än att jag inte får kalla min groenendal för schäfer.
Sedan måste vi skilja mellan CK och Marthas avel och hobbyavlaren som vill ta ett föl efter sitt gullesto. Människor med erfarenhet och kunskap kan göra andra bedömningar och om de sedan äger/tränar/sköter hingsten, så blir de inte lurade. Många hobbyavlare däremot vet inte tillräckligt för att kunna avgöra om en häst är frisk och har god konstitution - förfaranden med godkännanden/avelsvärderingar innebär åtminstone att man gör en veterinärbesiktning innan man använder hingstarna i avel (vilket de som vill ta grannens hingst för att han är billig och "söt", sannolikt inte skulle kosta på sig. Särskilt inte om grannen står bredvid och berättar om hur han aldrig varit sjuk)
Martha och CK avlar på hästar som har gjort något. Många trav- och galopphästar har riktigt fula benställ - MEN man avlar inte på dessa individer innan de BEVISAT att de kan prestera något och att de håller. Varken Martha eller CK tror heller att de kan komma med en ardenner de köpt billigt eller barnens urvuxna ponny och tillverka nästa Victory Tilly med hjälp av de hingstar som Martha nämner.
Ingen av de svenska icke-godkända halvblodshingstar som diskuterats på forumet har samma typ av bevisade kvaliteer. Jag skulle förstå om någon av hingstarna hade tio SM-guld eller femtonårs regelbunden tjänstgöring som allas favvohäst på en ridskola (OBS! det räcker inte med att ha gått med någon enstaka gång). Men det är ofta hästar som gjort mycket lite, kanske tävlat upp till MSV. I något fall placerat sig. Ibland har de olyckligtvis råkat skada sig i unga år. OK Morganhästarnas stamfader gjorde mycket lite - men han överlevde ett helvetes liv och var fortsatt hanterbar.
Folk inom travbranschen har dessutom ofta namn och kunskap som innebär att någon tar tillvara på deras hästars avkommor (Hur fantastiska de hästar som Martha nämner än är, så skulle de sannolikt bara blivit pankaka om de hamnat hos Lisa 12 år) Dessutom drar de sig inte från att slakta ner/sälja iväg avkomma som blir mindre lyckad.
Den mesta ridhästaveln som sker i Sverige bedrivs av amatörer. Dessa är - som sagt var - ofta okunniga. Ibland även godtrogna. Jag tror att det är bra om det finns någon form av såll för att hindra att allra mest undermåliga hingstarna används i aveln.