Undrar jag också....
Fick hem två hästar förra året. Den ena en gammal uttjänt herre som agerat sällskap till den andre, dessutom hade en gammal skada och var stel och lite halvhalt pga det ihop med hög ålder. Pigg, men gammal i kroppen. Funkade som sällskap men tiden höll på att rinna ut. Man hade inte hjärta att avliva utan de skulle säljas tillsammans. Så jag tog såklart med båda hem.
Han fick ett sista halvår och levde verkligen livet det allra sista och var mycket nöjd och levde upp så man nästan fick tårar i ögonen.
Egentligen tycker jag inte han borde behövt flytta alls, att någonstans får man ta ansvar att tänka på vad den gamla hästen kan tänkas få för sista år. För det är krasst så. De lever inte för evigt även om de är rejält pigg även som 26åring.
Nu prackade det värsta beslutet över på mej. När är det dags, vilken dag ska jag bestämma som hans sista dag. Jag skulle vara bödeln och leda ut honom till sin sista tugga gräs, få stå där med grimman i näven, jag skulle få begrava en fantastisk häst, jag skulle behöva städa ur boxen där han nyss sovit middag och jag skulle behöva meddela en gammal mycket ledsen långt tidigare ägare att dagen kommit .
Det är fruktansvärt!! Och det är fruktansvärt att ge det bort det till nån annan