Alla former av dating, del 11

[SaraXX]

Ja, alltså.. jag menar inte alls att en sprucken relation betyder svek! Eller att det är ett svek att sluta älska. Det är inte alls det jag menade. Såg att du skrivit om det också @Red_Chili när det kommer till livslånga fungerande parrelationer. Jag tycker inte alls att göra slut är ett svek, eller att kärleken slocknar. Eller ens att bli lämnad för någon annan. Jag menar precis som @prallan skriver, riktiga svek alltså. Lögner, psykisk eller fysisk misshandel, manipulation, att bli rentav elak osv. Sånt som gör ordentlig skada när man haft förtroende för någon och kanske även bestående sådan. Inte som sagt för att jag tror att människor går och är onda, men för att vi har brister.

Så tänker jag också. Att kärleken tar slut är inget svek, det är ju som det är. Svek är något annat.

 

[Singoalla]

Våld och taskighet är något annat. Det är ju avsiktligt. Det tar så klart ett tag att lära känna någon så pass att man kan bedöma den risken, och iaf fysiskt våld är ju ett problemområde bland män. De är tyvärr en rätt våldsam grupp.

Jag vet inte alls om jag tycker att våld och taskighet är avsiktligt och måste räknas som något annat än andra svek, i det här sammanhanget. Mitt ex var sjuk, därför blev han våldsam och taskig. Inte för att han är en elak människa. Jag försöker stötta min vän just nu som sitter i situationen att hans sommarflirt är med hans barn (som jag skrev om i en annan tråd). Hon är elak mot honom, manipulativ och våldsam. När han senast tog upp att han har bristande förtroende för henne för att hon slagit honom så försvarade hon det, och sa att hon ansåg att det var rätt agerande av henne. Ingen utav oss tror att hon är en elak människa som avsiktligt försöker göra situationen rutten för dem båda, men troligtvis har hon inte de verktyg som krävs för att hantera situationen som den ser ut just nu, och då blir utgången olycklig för de båda.

Nu kanske det är helt annorlunda med personer med psykiska problem/hinder, än med de flesta andra. Men min fundering är just kring om inte vi alla riskerar att göra skada på andra människor om vi tappar fotfästet i livet. Jag vet inte om det ändrar hur jag ser på relationer, eller om det skulle påverka utgången av mitt dejtande. Men något jag tänker på iaf.

 

[parellikusken]

Jag ska på dejt ikväll med musikern jag träffade förra veckan, denna gång ska vi inte dra vidare till något ställe med fotboll i bakgrunden. Hoppas på att det känna bättre då, hon var ju trots allt rätt kul.
Ska bli kul att ses igen.

 

[FengurLaugar]

@Malibu_Stacy Jag tycker du sköter det här så snyggt!
Jag och P träffades när jag var i samma situation som tjejen du träffar. Jag och dåvarande sambon hade det inte särskilt dåligt, men det fanns ingen gnista kvar och ingen kärlek annat än på vänskaplig nivå.
När jag träffade P blev det fyrverkeri och konfetti, så efter typ två veckors ångest gjorde jag och exet slut.
Och ptja, nu sitter jag och P här med nyrenoverat hus och en hund till. Så kan det gå

Så var det för mig och min P också
Jag hade pojkvän men kunde inte släppa tankarna riktigt på P. Dock dröjde det 1 år för mig innan jag fattade helt och fullt att det var P jag ville ha

 

[AraSlei]

Åh tack! Det är så himla jobbigt när jag inte kan påverka situationen, jag har ett visst kontrollbehov och mycket av ångesten jag upplever är nog för att jag inte kan göra mycket mer än jag gör. I slutändan kommer det ju vara hennes val om vad som sker.
Minns när du skrev här i tråden om P, det märktes verkligen hur kär du var. Kommer dock inte ihåg att du fortfarande var tillsammans med din dåvarande sambo då. Så glad att det löste sig för er till slut ändå

Vi ska ses efter jobbet ikväll och då lär vi väl prata igen om situationen. Längtar verkligen efter att träffa henne.

När jag började skriva om honom här hade jag och exet redan gjort slut Men kär var jag, och är jag!, fortfarande
Det hände aldrig något mellan mig och P innan jag var singel, men när jag blivit det gick det rätt fort

Hoppas det går bra ikväll

 

[AraSlei]

Så var det för mig och min P också
Jag hade pojkvän men kunde inte släppa tankarna riktigt på P. Dock dröjde det 1 år för mig innan jag fattade helt och fullt att det var P jag ville ha

Det kanske är nåt med de där på P
För mig tog det inte så lång tid som sagt

Men främst var det väl när jag insåg att känslorna som blossade upp för P hade saknats länge i mitt dåvarande förhållande, och då kändes det inte meningsfullt för mig att hålla kvar. Inte schysst mot varken mig själv eller exet.

 

[FengurLaugar]

Det kanske är nåt med de där på P
För mig tog det inte så lång tid som sagt

Men främst var det väl när jag insåg att känslorna som blossade upp för P hade saknats länge i mitt dåvarande förhållande, och då kändes det inte meningsfullt för mig att hålla kvar. Inte schysst mot varken mig själv eller exet.

Jag är lite trög
Tyckte mycket om mitt ex också men när P nästlade sig in i mitt hjärta gick det inte att motstå Allt jag saknade fanns tillsammans med honom.

 

[AraSlei]

Jag är lite trög
Tyckte mycket om mitt ex också men när P nästlade sig in i mitt hjärta gick det inte att motstå Allt jag saknade fanns tillsammans med honom.

Det tror jag inte att du är!
Ibland behöver bara saker mogna ordentligt

 

[emma-vsm]

En gammal flamma är i stan och ville komma förbi för hångel/ligg igår, jag ville nog egentligen men tackade nej eftersom saker är som dom är med dejten. Dejten och jag har inte hörts av alls sen jag åkte därifrån igår morse.

 

[FengurLaugar]

Det tror jag inte att du är!
Ibland behöver bara saker mogna ordentligt

Haha ja så kan man ju också se det Låter bättre om inte annat

 

[Petruska]

Självklart, men det finns grader i helvetet

I början är väl de flesta relationer "perfekta". Men sedan kan beteenden ändras.

Säg projekt till exempel, de ska renovera huset, men då tar partnern de sparade pengarna och köper häst/bil what ever till sig själv. Löften som bryts om och om igen, tex ses på stan och inte dyker upp el hör av sig ena veckan, äta middag tillsammans så dyker partnern hem mätt för den åt ute veckan efter, veckan efter ska du ut och träffa dina kompisar och partnern ska vara hemma med barnen, partnern ringer och säger att den är någon annan stans. Någonstans tar ens "tålamod"?? slut, om saker som dessa sker om och om igen.

Jag tycker att det finns hur många exempel som helst, och att man faktiskt har rätt att känns sig besviken om man har haft en rövhatt till partner.

Det är klart att man har rätt att känna sig besviken. Det man känner, det känner man. Det verkar dock mer konstruktivt att göra något annat än hävda sin rätt till sin besvikelse i fall som de du beskriver.

 

[prallan]

Det är klart att man har rätt att känna sig besviken. Det man känner, det känner man. Det verkar dock mer konstruktivt att göra något annat än hävda sin rätt till sin besvikelse i fall som de du beskriver.

Kan man inte göra bägge delarna? Göra något mer konstruktivt och känna sig besviken? Det är väl klart att det inte är någon höjdare att springa omkring med offerkofta, men jag ser inte bara svart el vitt här, det finns många nyanser.

 

[Bison]

På vilket sätt "levde han inte upp till sitt utseende"?

Alltså, han ser ut som en rockstjärna.
Är en lite småtöntig, blyg och försiktig datanörd.

 

[Petruska]

Kan man inte göra bägge delarna? Göra något mer konstruktivt och känna sig besviken? Det är väl klart att det inte är någon höjdare att springa omkring med offerkofta, men jag ser inte bara svart el vitt här, det finns många nyanser.

Visst visst. Offerkofta är ditt ordval, inte mitt.

Min poäng är bara att jag inte ser det här lätt moraliserande sättet att prata och tänka om förhållanden som särskilt vettigt. Överhuvudtaget. Jag kommer inte på en enda fördel med det förhållningssättet. Jag tycker att vi ser mycket av det i diskussioner om relationer på buke, och jag tycker nog alltid att det känns som att en massa moralistiskt idealiserande stör själva närheten mellan parterna i relationen ifråga. Naturligtvis är det enormt riskabelt att basera en stor del av sin sinnesfrid på sina egna föreställningar om någon annans moral, just därför verkar det lämpligt att låta bli.

Därutöver tycker jag nog att det finns en ganska tydlig betydelseskillnad mellan att känna sig sviken och att känna sig besviken.

Relationer är inkompletta, som allt mänskligt är, det är klart att man blir besviken ibland. Så länge man inte är alltför rädd för den känslan, är det inte nödvändigtvis ett särskilt stort problem.

 

[Malibu_Stacy]

När jag började skriva om honom här hade jag och exet redan gjort slut Men kär var jag, och är jag!, fortfarande
Det hände aldrig något mellan mig och P innan jag var singel, men när jag blivit det gick det rätt fort

Hoppas det går bra ikväll

Jasså ja men då kommer jag inte ihåg fel då
Nej det kommer inte hända något mer mellan oss heller, det är både jag och hon väldigt måna om med respekt för hennes partner. Även om vi båda vill såklart

 

[Malibu_Stacy]

Så var det för mig och min P också
Jag hade pojkvän men kunde inte släppa tankarna riktigt på P. Dock dröjde det 1 år för mig innan jag fattade helt och fullt att det var P jag ville ha

Oj 1 år? Så länge kommer jag aldrig klara av att vänta Hur klarade din P av det?
Fint att ni fann varandra till slut ändå

 

[tuaphua]

Alltså, han ser ut som en rockstjärna.
Är en lite småtöntig, blyg och försiktig datanörd.

Haha! Jag fick någon sväng för mig att jag ville testa ngt nytt och fick för mig det skulle bli lite mer vilt och spännande. En jättevacker sångare med långt hår och tatueringar var ngt helt annat än jag brukade falla för.
”Nu jäklar!” tänkte jag.
Det är den mest osjälvständiga, mesiga etc människa jag mött. Ett hjärta av guld har han. Men så mycket sexuell attraktion gick inte att hitta för mig.

 

[FengurLaugar]

Oj 1 år? Så länge kommer jag aldrig klara av att vänta Hur klarade din P av det?
Fint att ni fann varandra till slut ändå

Ja det kan man undra Inser när jag läser din historia att han antagligen inte hade det så lätt. Vi umgicks ju varje vecka så han höll väl hoppet uppe på något vänster. Stackarn Dock sa han aldrig något rätt ut till mig om att han tyckte om mig förrän jag frågade rakt ut. Hade han gjort det kanske jag hade släppt mitt ex tidigare.
Väldigt glad att han orkade hålla kvar hoppet för jag kan inte tänka mig att leva utan honom nu.

Hoppas din historia får ett lyckligt slut också Tycker du sköter allt väldigt bra!

 

[Houdinie]

Alltså, han ser ut som en rockstjärna.
Är en lite småtöntig, blyg och försiktig datanörd.

Då förstår jag

 

[prallan]

Visst visst. Offerkofta är ditt ordval, inte mitt.

Min poäng är bara att jag inte ser det här lätt moraliserande sättet att prata och tänka om förhållanden som särskilt vettigt. Överhuvudtaget. Jag kommer inte på en enda fördel med det förhållningssättet. Jag tycker att vi ser mycket av det i diskussioner om relationer på buke, och jag tycker nog alltid att det känns som att en massa moralistiskt idealiserande stör själva närheten mellan parterna i relationen ifråga. Naturligtvis är det enormt riskabelt att basera en stor del av sin sinnesfrid på sina egna föreställningar om någon annans moral, just därför verkar det lämpligt att låta bli.

Därutöver tycker jag nog att det finns en ganska tydlig betydelseskillnad mellan att känna sig sviken och att känna sig besviken.

Relationer är inkompletta, som allt mänskligt är, det är klart att man blir besviken ibland. Så länge man inte är alltför rädd för den känslan, är det inte nödvändigtvis ett särskilt stort problem.

Men det är väl ingen som säger emot det du skriver nu? De flesta som är "rädda" för att bli svikna el vad som, verkar faktiskt ha koll på att det inte är en konstruktiv känsla och ger sig inte in i nya relationer fören de har jobbat med sig själva. Tycker du inte det?