Akut sämre demens - vad göra?

Ni är iaf på gång nu. Hoppas ni orkar härda ut tills ni får träffa en läkare. Och som någon annan sa, försök få träffa läkaren själv först och berätta om situationen annars är det lätt hänt att denne stirrar sig blind på att Mamma verkar glad, kommunicerar någorlunda vettigt och vet vad hon heter och vart hon är tex.
Och såklart håller jag tummarna att det "bara" är en kraftig UVI och att Mamma blir mycket bättre efter medicinering mot det :)

Kan också vara idé att försöka få hjälp att gå igenom medicinerna hon har nu. En del passar inte för den som har en demenssjukdom, andra ger biverkningar liknande symtomen på demenssjukdom eller får den biverkningen av att kombineras med viss annan medicin. Vet att en del apotek har denna tjänst tex, annars borde en läkare kunna göra det. Man använder ett dataprogram så det ska räcka med en komplett och aktuell medicinlista så bör det gå relativt fort.

Och jag trycker återigen på att hemtjänst inte är hållbart för er. Det kanske kan funka för Mamma ett tag men Ni anhöriga är inte hjälpta av det. Maximalt 6 besök på 30 min blir 3 timmar totalt mellan 7.00 och 21.00/22.00 vilket lämnar ca 21 timmar/dygn utan personal på plats... Personer med demens som yttrar sig som hos TS Mamma klarar sig inte med bara hemtjänst. Även om biståndshandläggaren tycker det ser bra ut på papper.

Det är så svårt att få rätt hjälp idag, hur stor rättighet man än har till den. Stor eloge till Dig som orkat och orkar! Det finns hjälp, den går att få, ni har rätt till den!
Dokumentera så mycket du bara kan, vården älskar dokumentering! Tex en dagbok över när-var-hur saker händer, om mediciner blivit tagna som dom ska, hur symtom har visat sig etc. Då finns det något konkret att peka på.
 
Hann inte prata med läkaren innan men läkaren var jättebra och fattade problematiken på en gång. Berättade lite på slutet att jag har en lista på händelser, om han ville se. Han skummade den lite snabbt men sa att han tyckte han fått en bra bild av det hela ändå.

Remiss till geriatrikavdelning och får förhoppningsvis stanna ett par dagar, om hon får plats. Det kommer dröja lite att få ett svar.
 
Hann inte prata med läkaren innan men läkaren var jättebra och fattade problematiken på en gång. Berättade lite på slutet att jag har en lista på händelser, om han ville se. Han skummade den lite snabbt men sa att han tyckte han fått en bra bild av det hela ändå.

Remiss till geriatrikavdelning och får förhoppningsvis stanna ett par dagar, om hon får plats. Det kommer dröja lite att få ett svar.
Det låter jättebra, för då borde det bli en vårdplanering vid utskrivningen. Bra jobbat!
 
Jag kan ha fel men jag tror inte de får släppa hem en patient med sådana här problem utan en vårdplanering (vilket är en anledning till överbeläggningarna på lokala lasarettet, kommunen hinner inte ta emot färdigbehandlade patienter så de blir kvar).
Nej, så tror jag att det är här också. Alltså att det måste vara en vårdplanering. Sedan kan den (i alla fall i mina föräldrars kommun) även vara i hemmet men då ska teamet komma dit samtidigt med gamlingen.
 
De kommer få en chock om de kommer hem till mina föräldrar. Huset är fullständigt kaos och misär. Vore toppen om de såg det och isig att det inte går att släppa mamma där.

Är mamma nån annanstans kan pappa dra igång reparationer, de har stoppats av mamma så länge.
 
Jag beundrar dig, vilken insats du gör!
Nähe, nån ambulans får hon inte.

På akuten. Blir nog en lååång väntan. Sjuksköterskan i kassan var mycket undrande till att hon blivit hitskickad, så vi får se vad som händer.

Du "valde" att åka till akuten den dag och tid i veckan när det är flest som kommer in med ambulans (många som chansar på att klara sig eller som inte får kontakt med primärvården över helgen... och sedan är det akut måndag förmiddag:banghead:).

Förhoppningsvis ordnar det sig för dig och du behöver inte fler akutbesök, men för alla andra kan det vara bra att känna till att det finns alternativ till ambulans, förutom vanlig taxi då. Sjuktransport eller bårtaxi är ett alternativ om det inte är väldigt bråttom. Då behöver man inte konkurrera om ambulanserna med dem som har mer bråttom och det är inte lika "uppseendeväckande" (viktigt för en del). Vårdcentralerna brukar kunna ordna, men det borde även vårdguiden kunna göra (har dock inte provat).

Hoppas att du, när detta skrivs, redan är hemma och sover! Hoppas verkligen att allt löser sig nu för dig och dina föräldrar.
 
Wow vilket kaos du sitter i! Skänker en tanke. Mycket mer kan jag inte bidra med. Otroligt att du kan hålla viss humor i inläggen och uttrycka sån kärlek till din mamma trots att du sitter mitt i en jäkla skitsituation kort sagt. Jag hade troligen ledsnat för länge sedan och gömt mig under en sten eller nåt.
 
Det ÄR tufft, men man måste vara benhård för att få den hjälp som behövs. Hoppas verkligen allt löser sig till det bästa för er alla.
Man ska inte behöva slita ut sig själv tills man själv kollapsar för att anhöriga ska få hjälp.
Många kramar
 
Har läst hela den här tråden och är så imponerad av dig! :bow::bow::bow:
Hoppas allt kommer bli så bra som möjligt för alla er i familjen.
 
Men åh, vad fina ni är. :love:

Jag och mamma har alltid haft en väldigt bra relation. Hon är världens bästa mamma. Det är jobbigt att se henne må dåligt, och det är fruktansvärt jobbigt att inse att jag redan på många sätt förlorat min mamma, men att på något sätt "inte orka" har aldrig funnits som något alternativ. Jag hade mått ännu sämre av det.

Hon uttrycker ofta - flera gånger bara idag - hur tacksam hon är att jag hjälper henne och hur dåligt samvete hon har för att hennes problem påverkar mig. Hon har alltid varit väldigt noga med att jag ska få leva mitt eget liv och att kontakten mellan oss ska vara på mina villkor. Det är nog därför detta gått så långt. Jag har inte insett hur dålig hon varit för hon har "ryckt upp sig" i min närvaro.

Vi sitter nu på avdelningen och väntar på läkaren, sen kan mamma få sova och jag och moster kan åka hem. Vi har fått mackor och blåbärssoppa av fina sköterskor.

Ahaha, nu klagar hon på pappa igen och säger "men det var i alla fall en bra spermie!" Fina komplimanger här alltså...

Är toktrött, men puttade bort mamma från britsen i rummet där vi väntade på besked och ockuperade den för lite powenappande, så jag räknar med att kunna köra hem åtminstone. Jag chattar lite med före detta och blivande chefen (sitter på en annan "avdelning" tillfälligt) på Facebook och känner iaf att jag har fullt stöd från jobbet, som vanligt. Har världens bästa jobb, alltså.

Tur att Buke finns, annars hade jag väl somnat på mammas axel och dreglat ned hennes nya fina sjukhusnattlinne.
 
biteme_bigarmhug.gif
Till dig o mamsen.
 
NU är jag hemma och ligger i sängen. Hjälp vilken dag. Tyvärr är jag nu så trött att jag inte kan somna. :p

Fick träffa en till läkare (den tredje i ordningen) innan vi åkte, och hon förklarade att Huddinge har en speciell avdelning för just minnesproblematik, och att hon skulle försöka fixa en plats till mamma på den avdelningen. Där kommer hon bli utredd ordentligt. Denna läkare nämnde också att mammas hjärnröntgen som hon gjorde för några veckor sedan, inte visade några förändringar i hjärnan.

Under dagen lyckades jag förresten förklara för mamma att en del av de saker som har hänt, har bara hänt i hennes huvud. Det berättade hon sedan för läkarna när de frågade varför hon var inne. "Jomen jag är så orolig och har sådan ångest... och så har jag dåligt minne! Och så har jag börjat se saker SOM INTE FINNS! :eek: Jag trodde att... " och så en lång harrang med saker hon tycker sig ha sett men som hon nu insett aldrig har hänt. :up:

Tack snälla Buke för att ni finns! :love: Jag hade aldrig lyckats med detta utan er uppmuntran och era råd.
 
Vad skönt att ni verkar vara på väg och blir lyssnade på! Håller tummarna att det löser sig på bästa möjliga sätt för er och att ni får fortsätta ha samma fina relation till varandra.

Du har gjort och gör ett jättejobb, ingen kan begära mer. Lycka till! :bow:
 
@Stereo Du är en storartad person med ett gott hjärta förstår jag när jag läsar tråden! Hoppas att allt blir till det bästa för er!

Instämmer! Jag är så glad att läsa att ni blir lyssnade på. Har också haft grav demens i släkten där hjälp inte kom förrän det hade gått riktigt långt - delvis på grund av att den sjuke var väldigt anti (surprise surprise ;)) och att hens livskamrat blev som en sorts "medberoende" i samtal med läkare och slätade över och tyckte att det var väl inte så farligt ändå... Fast det var det ju. Livskamraten hade inte en chans att kunna sköta både sig själv och den sjuke i hemmet och det var tur att läkarna till slut beslöt att lyssna mer på den sjukes döttrar än hen själv med livskamrat så att säga för då blev det fart.

Stora kramar till dig från mig! Du är fantastisk!
 
NU är jag hemma och ligger i sängen. Hjälp vilken dag. Tyvärr är jag nu så trött att jag inte kan somna. :p

Fick träffa en till läkare (den tredje i ordningen) innan vi åkte, och hon förklarade att Huddinge har en speciell avdelning för just minnesproblematik, och att hon skulle försöka fixa en plats till mamma på den avdelningen. Där kommer hon bli utredd ordentligt. Denna läkare nämnde också att mammas hjärnröntgen som hon gjorde för några veckor sedan, inte visade några förändringar i hjärnan.

Under dagen lyckades jag förresten förklara för mamma att en del av de saker som har hänt, har bara hänt i hennes huvud. Det berättade hon sedan för läkarna när de frågade varför hon var inne. "Jomen jag är så orolig och har sådan ångest... och så har jag dåligt minne! Och så har jag börjat se saker SOM INTE FINNS! :eek: Jag trodde att... " och så en lång harrang med saker hon tycker sig ha sett men som hon nu insett aldrig har hänt. :up:

Tack snälla Buke för att ni finns! :love: Jag hade aldrig lyckats med detta utan er uppmuntran och era råd.
Så skönt att hon är på sjukhuset och att hon verkar ha insikt i att hon är sjuk. Det gör det ju lättare för alla, inte minst henne själv :)
Hoppas du fått sova bra ändå och får hämta dig lite. Skönt med förstående jobb, det är ju något övergående.
KRAM!
 
Funderat på att läsa tråden?
TBE orsakas av ett virus, finns ingen farmakologisk behandling. Borrelia orsakas av en bakterie o kan botas med rätt antibiotikum i rätt dos o tillräckligt länge, kvarstående problem är vanliga.

Inget av allt detta lär vara till någon hjälp för TS ö.h.t.

Åh, wow, trevlig mycket?

Eller så missförstods jag.
Jag uppfattade det som att hon inte var ordentligt utredd.

Min mammas moster blev diagnostiserad demens, behandlad för demens, samt utvecklades som demens,
MEN för att någon i kedjan glömt ett simpelt blodprov. En läkare efter lång tid uppmärksammade något
och motsatte sig diagnosen. Vilket var tur.
 
@Stereo Fantastiskt jobbat! :bow: Och din mamma :heart

Nu har du en process framför dig. Jag ser att du fått en del förslag om vad du ska acceptera och inte acceptera - men min erfarenhet är att det dessvärre inte handlar om det. Som anhörig har man inte mycket att säga till om, man får låta byråkratin ha sin gång - är min erfarenhet. Till exempel att "inte acceptera" hemtjänst hjälper inte, min erfarenhet är att man får godta hemtjänst för att bevisa att det inte funkar. Men det är möjligt att jag och min syster var för flata.

Visst har vi tjatat och påpekat saker men det har varit små, vardagliga saker, inte de stora grejerna. Vi tog strid en enda gång och då gjorde vi det formellt. Pappa fick bara rätt till särskilt boende som medboende till mamma, då överklagade vi eftersom han isåfall skulle vara "rättslös" ifall mamma dog. Vi fick rätt i förvaltningsrätten så nu har han samma rätt till boende som hon, även om hon skulle gå bort. Men att i största allmänhet "inte acceptera" har aldrig hjälpt oss.

Men det här är alltså bara min erfarenhet och det är möjligt att vi kunde ha bråkat oss till snabbare lösningar.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
12 313
Senast: lizzie
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 817
Relationer Min son (26 år) är sambo med en jämnårig tjej, de har fått två underbara barn (3,5 år och 2 år). Nu till problemet, tjejen har inget...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
10 927
Senast: Oh_really
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 087
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp