Akut sämre demens - vad göra?

[Thomasine]

Så skönt för dig och din pappa!
Take care

 

[Stereo]

Herregud...

Körde över och lämnade mat och berättade för mamma att hon skulle läggas in i morgon. "Gud så skönt", sa hon. "Jag är så konstig i huvudet, det är bra att jag blir utredd."

Åkte hem, men innan jag klivit ur bilen ringde mamma och hade så ont i magen att hon grät. Jag slängde mig iväg igen och köpte magmedicin, och när jag kommer fram är mamma otröstlig för att hon dels har ont i magen, och dels för att hon ska in på sjukhus i morgon.

Jag fattade ingenting. 20 minuter tidigare var hon ju SÅ nöjd!

Sen visar det sig att hon och pappa "sprungit på" varandra i köket och han frågat lite försiktigt om det inte var skönt att bli inlagd i morgon. "Inlagd?! Ska jag bli inlagd? Varför har ingen sagt det till mig?!" var hennes reaktion. Då hade hon alltså glömt bort vårt samtal. Och nu blev hon antagligen upprörd bara för att informationen kom från pappa, som hon hatar och anser vara sadist och psykopat.

Nu ska jag försöka jobba igen några av alla missade timmar på jobbet. Känns bra att FÖRSÖKA göra mitt jobb, ibland, då och då, med ojämna mellanrum, lite när jag har möjlighet, i alla fall.

Jag och inte-längre-bäbishästen, påpälsade i höstsolen. Vad skulle jag göra utan min lillskit?

 

[Lovisaleonora]

Det är nog absolut läge för en inläggning. Så sjukhuspersonalen får se hur pass förvirrad hon är. Din pappa och du kan inte förväntas stå för demensvård till mor.

Jag håller tummarna att natten går att genomlida och att det blir en rejäl ljusning imorgon.

 

[nickan1]

@Stereo vad skönt att hon blir inlagd nu, det kommer att lätta för dig och din pappa. Skönt att proffs får stå för vården och jättebra att de ser hur förvirrad hon är. Hoppas det sen blir en bra vårdplanering med någon form av boende för din mamma. Då blir situationen lugnare för alla även om det inte är roligt att se att någon man älskar blir så sjuk. Massa styrkekramar till dig och din familj hoppas ni kan få bra hjälp att få ordning i det kaos som din mamma upplever inifrån och ni utifrån just nu. Hoppas inte kvällen/natten blir alltför tung nu.

 

[pemi]

Hoppas verkligen inläggningen blir bra och att det verkligen kommer fram HUR förvirrad hon är!

 

[Vingra]

Inte alls korrekt utav hemtjänsten . Det är obiligatoriskt att ha en genomförande plan (egentligen måste hemtjänstutföraren göra det tillsammans med boende/anhörig inom 2v tror jag det är och det ska skickas kopia till biståndshandläggaren), är inte säker på om det bara är Stockholm som har den regeln, men är gissningsvis hela landet om dina föräldrar bor utanför reginonen. Man har rätt att vara med och bestämma ungefärlig tider där de ska dyka upp, hemtjänsten är till för att hjälpa brukaren! (efter det som biståndshandläggaren bestämt) allt annat är att de inte utför sitt arbete korrekt. (Tyvärr är det allt för vanligt problem, för hemtjänstpersonal jobbar under skitusla vilkor.)
Tyvärr så kan hemtjänstpersonal bara jobba efter vad biståndshandläggaren bestämt, så de har bara den tid som är bestämd och får i stort (väldigt stelbent) bara göra vad som är bestämt.

Hoppas inläggning på sjukhus hjälper, men det är ju bara en kortvarig lösning, hjulen måste samtidigt börja snurra för att finna annan lösning, för hon ska ju hem där ifrån för eller senare... Försök att sätta ner foten och vägra att hon ska komma hem igen; det är en ohållbar lösning, som alla parter mår väldigt dåligt av.
I nödfall; säg att ingen är hemma och kan ta emot henne. (jag är van att vara världens bitch och sätta mig på tvären emot båda sjukhusläkare och transportförare som försöker köra hem brukare vi inte kan ta hand om i hemmet/boende (för sjukhusen kan vara väääääldigt snabba med att vilja skicka hem folk). Kommer ingen och öppnar dörren KAN de inte dumpa stackars sjuka personer /queen bitch of the night, det är svårare för dagpersonal på boende att förneka att ingen är där och kan öppna dörren däremot )

 

[Stereo]

Kort uppdatering från jobbet:

Jag har världens bästa jobb. Jag börjar nästan gråta. Hade kort möte med chefen och fick detta sammanfattande mail efter:

• ring din läkare och boka en tid
  
• gör en lista på alla saker du kommer på som måste tas om hand. Den listan tittar du och jag på sen och kan förhoppningsvis fördela saker mellan dig, mig, [ekonomiansvarig] och [delägare]
  
• du och [projektledare] pratar om upplägg för [nuvarande projekt]
  
• meddela var du är (är du sjuk måste du sjukanmäla dig, inte vara tjänstledig)
• ta en timme om dagen, på arbetstid och ring de samtal du behöver

Har inte pratat med mamma sen i onsdags, men ska ringa henne i går. I onsdags ville hon komma hem och skulle prata med läkaren, har inte vågat höra vad som händer...

Det är lite oroande att hon gjorde ganska bra ifrån sig under de frågor och små tester hon fick göra under intagningssamtalet, men jag hoppas att läkaren förstår att hennes problem är en kombination av allvarlig depression och (begynnande?) demens. Det är en sak att under ett möte på en dryg timme klara av att svara på frågor, och en helt annan sak att klara vardagen...

 

[kryddelydd]

Det är lite oroande att hon gjorde ganska bra ifrån sig under de frågor och små tester hon fick göra under intagningssamtalet, men jag hoppas att läkaren förstår att hennes problem är en kombination av allvarlig depression och (begynnande?) demens. Det är en sak att under ett möte på en dryg timme klara av att svara på frågor, och en helt annan sak att klara vardagen...

Om man är tydligt dement så får man nedslag i de tester som görs.

Dålig hemkommun din mamma bor i, förresten.

Min farmor, som bor i Åmål, har blivit gammal. Inte särskilt rörig, inte särskilt glömsk. Problemet är nog allmän ålderssvaghet (drygt 90).
Man kom på (farmor, pappa och möjligen någon av mina fastrar) en fredag eftermiddag, att farmor nog skulle behöva lite hemhjälp.
Japp.
Det tog ett par timmar innan första besöket gjordes av hemtjänstpersonalen. Man satte in fem eller sex besök dagligen, fungerade omedelbart.
Nu, en månad senare, har hon fått flytta in i något slags serviceboende.

Det verkar som om man ska bo i Åmål när man blir gammal och i behov av kommunala insatser.

 

[nickan1]

@Stereo först vilket underbart jobb du har, det är så skönt att läsa att du har det stödet bakom dig. Ett tips till dig är att skriva ner allt du kan komma på vad din mamma gjort och sagt under den senaste tiden som tyder på både förvirring/demens och även vad hon gjort p.g.a. depression. Så tar du det vid lämpligt tillfälle med avdelningsläkaren eller sjuksköterskor på avdelningen som kan förmedla det vidare till ansvarig läkare. Det är lätt att glömma allt som man kan komma på runt det och det är bra för dem att få de anhörigas bild av situationen.

 

[Kilauea]

Det är lite oroande att hon gjorde ganska bra ifrån sig under de frågor och små tester hon fick göra under intagningssamtalet, men jag hoppas att läkaren förstår att hennes problem är en kombination av allvarlig depression och (begynnande?) demens. Det är en sak att under ett möte på en dryg timme klara av att svara på frågor, och en helt annan sak att klara vardagen...

Stå på er om det där. Vi hade samma problem när pappa var dåligt. Han märkte det inte själv heller och då han svarade så bra på alla tester de gjorde så fick vi tjata och gnata för att få hjälp.

 

[DarkInNight]

Hur går det? @Stereo

 

[Stereo]

Återigen, tack för alla tips och allt stöd!

Jag skrev ned en lång lista på saker att göra och skickade till chefen, och hon organiserade upp allt i ett spreadsheet ( ) och vi ska prata om vilka saker jag kan delegera till andra. Ska skriva upp en del saker från den här tråden i den listan också.

Hur går det? @Stereo

Hon är kvar på sjukhuset, men det sker en vårdplanering i morgon som jag ska vara med på. Förutom det så... hon ringer några gånger om dagen/natten och låter ibland pigg, och ibland jätteledsen. Har bara hälsat på en gång och känner mig som en urusel dotter, men jag har crashat lite själv nu när jag vet att hon är omhändertagen.

Den gången jag hälsade på knölade vi ned oss båda två i den smala sjukhussängen och sov middag tillsammans, som vi gjorde när jag var liten. Tror att vi kanske båda två behövde det, det var faktiskt väldigt mysigt. Lilla mamma.

 

[Vingra]

Återigen, tack för alla tips och allt stöd!

Jag skrev ned en lång lista på saker att göra och skickade till chefen, och hon organiserade upp allt i ett spreadsheet ( ) och vi ska prata om vilka saker jag kan delegera till andra. Ska skriva upp en del saker från den här tråden i den listan också.


Hon är kvar på sjukhuset, men det sker en vårdplanering i morgon som jag ska vara med på. Förutom det så... hon ringer några gånger om dagen/natten och låter ibland pigg, och ibland jätteledsen. Har bara hälsat på en gång och känner mig som en urusel dotter, men jag har crashat lite själv nu när jag vet att hon är omhändertagen.

Den gången jag hälsade på knölade vi ned oss båda två i den smala sjukhussängen och sov middag tillsammans, som vi gjorde när jag var liten. Tror att vi kanske båda två behövde det, det var faktiskt väldigt mysigt. Lilla mamma.

Pepp pepp, stå på dig på mötet att man omöjligen kan skicka hem henne till samma omständigheter som var innan! Manipulera henne att själv också säga att hon inte vill tillbaka (för det verkar möjligt om du påminner henne om saker hon sagt förrut).

 

[nickan1]

@Stereo det är inte konstigt att du kraschat lite nu när du vet att din mamma är omhändertagen och i god vård. Det är så vi människor funkar i de flesta fall så länge vi tvingas att vara starka så är vi det sen tillåter man sig att slappna av. Med tanke på allt du har gjort för din mamma det sista så skulle jag nog säga att du snarare är världens bästa dotter än världens sämsta.

Skönt att det blir en vårdplanering. Stå på dig, redogör för precis allt som inte funkar hemma och hur din mamma varit sista tiden. Det är i alla fall bra att det blir en vårdplanering, det är värdefullt att få även sjukhuspersonalens syn på hur din mamma varit under den här tiden. De har sett henne dygnet runt och det är väldigt bra.

 

[Stereo]

Nu är jag på sjukhuset. Haft möte med läkaren, de kan fortfarande inte göra någon demensutredning då hennes sköldkörtelvärden är helt knasiga. Hon måste ta sin medicin ordentligt i 4-6 månader innan det går att dra några pålitliga slutsatser om hennes mentala tillstånd. Har hört detta förut...

Läkaren berättade att de lagt om hennes medicinering och att hon nu får tabletter specifikt mot vanföreställningar och hallucinationer, och det låter ju bra. Däremot förstår de nog inte hur påverkad hon blir av pappa och hur mycket sämre hon är hemma, för målet är nu fortfarande att hon ska bo hemma med pappa och få hjälp med mediciner där. Pappa lät skeptisk när jag pratade med honom, men är villig att ge det ett försök.

Han har för övrigt sagt typ hemtjänsten tillsvidare, då de ser honom som den som är i störst behov av vård och inte mamma. Han som - nu när mamma inte bor hemma - faktiskt klarar sig alldeles utmärkt själv. Han håller på att lära sig hur man handlar via internet.

Det skulle vara vårdplanering idag också, men biståndshandläggaren hade ringt återbud i går. Sköterskan här på sjukhuset hade då bett henne att ringa mig och boka ny tid, men hon har inte ringt mig, och sjukhuset har inte fått tag på henne. Nu vet vi inte riktigt vad som händer, vi hoppas på vårdplanering i morgon. Jag har sagt att jag kan komma med kort varsel. Så vi får se...

 

[Asko]

Usch, det är tråkigt när sånt här händer
Jag kan trösta lite med att min mamma hade det svårt med mormor som var (är) dement men när hon väl hamnade på ett ålderdomshem så blev det så himla bra! Förut kunde hon ringa mamma 20-40 gånger på en dag och jag blev orolig för mammas skull då hon blev stressad över det, men nu ringer mormor knappt var tredje dag om ens det och tycker att det är väldigt bra där (även om hon frågar ibland om hon inte ska flytta hem igen) Hon gillar speciellt en tatuerad stor kille som jobbar där Och de som jobbar där är helt fantastiska av vad jag har sett och hört, jag skulle aldrig kunna ha deras tålamod

Håller alla tummar och tår att det ska kunna gå bra för er också! Det tog ett tag för oss men det är guld värt. Glöm inte att ta hand om dig själv också

 

[Stereo]

Bra samtal med biståndshandläggaren nyss - vårdplanering i morgon kl 11!

 

[Mim]

Vad skönt att höra att det går framåt och att du har bra stöd från jobbet!

På vårdplaneringen ska du stå på dej om vilka problem som varit som kommer upprepa sej om inget ändras. Skriv gärna ner situationer och saker som hänt så du kommer ihåg att få med allt.

Önskar dej lycka till och en bra vårdplanering.

 

[nickan1]

@Stereo om det nu är absolut hugget i sten att hon ska bo hemma försök då få till ett läkemedelsövertag via hemtjänsten. Då kommer hemtjänsten och ger henne medicin när hon ska ha den, den personal som har delegation på att göra det (det kanske alla har numera jag vet inte). Då kan man i alla fall få ordning på medicinerna så att dem inte finns hemma och din pappa slipper oroa sig för den biten. Skönt att det blir vårdplanering nu. Stå på dig så mycket det går angående annan boendeform med.

 

[Stereo]

@Stereo om det nu är absolut hugget i sten att hon ska bo hemma försök då få till ett läkemedelsövertag via hemtjänsten. Då kommer hemtjänsten och ger henne medicin när hon ska ha den, den personal som har delegation på att göra det (det kanske alla har numera jag vet inte). Då kan man i alla fall få ordning på medicinerna så att dem inte finns hemma och din pappa slipper oroa sig för den biten. Skönt att det blir vårdplanering nu. Stå på dig så mycket det går angående annan boendeform med.

Ja, läkaren pratade om det, men det är tydligen distrikssköterskan som ska komma ut och ge henne medicin morgon och kväll. Det har ju ingen praktisk betydelse om det är sköterskan eller hemtjänsten, men det var tydligt väldigt viktigt för läkaren att jag hade klart för mig att det var distriktssköterskan.

Jag berättade för läkaren och sköterskan att jag har tagit upp den idén med mamma, men att hon slår bakut fullständigt vid tanken på att en främmande människa ska komma in och ge medicin. Läkaren sa typ "men vet du, det brukar fungera bra faktiskt!" och det tror jag säkert... men det var det där med att få mamma att gå med på det från början. Av en slump pratade jag och sköterskan lite senare om detta inför mamma, och mamma reagerade som vanligt negativt, fast inte fullt så hysteriskt som hon brukar. Sköterskan fångade ändå min blick och stirrade på mig, som för att säga "oj då, vilken reaktion!".

Sen kom dock mamma själv på idén att om sköterskan ringer när hon kommer, så kan mamma gå ut och ta medicinen utanför dörren. Det är att släppa in folk i hemska huset som ger henne sån otrolig ångest. Kan ju hoppas på att detta fungerar... skulle ju tro att sköterskan inte alls förstår grejen med att vänta utanför och klampar in ändå, och sen har jag en hysterisk mamma att ta hand om.

... usch vad negativ jag låter. Det är ju värt att prova i alla fall - fungerar det så blir ingen gladare än jag!

Samtalet med biståndshandläggaren förresten. Hon uttryckte att min pappa är "ganska besvärlig" han med, och jag lyckades hålla mig från att vara spydig. Jag hade också varit "ganska besvärlig" i hans situation, faktiskt. Tydligen så hade hemtjänsttjejerna uttryckt att det var svårt att städa för "det finns ingen dammsugare". Pappa tyckte att de hade ju kunnat FRÅGA honom om var dammsugaren stod, så hade han kunnat BERÄTTA var den finns. Och det får jag ju hålla med om... Tror de till och med har TVÅ dammsugare.

Biståndshandläggaren pratade också om att mamma kan söka seniorboende (och inte trygghetsboende) och det ska man kunna söka från 55 eller 65 års ålder (beroende på boende). Det tänkte jag kolla på ikväll, om jag inte somnar så fort jag kommer hem. Sitter kvar på jobbet, hade roligt med en uppgift tills jag plötsligt blev akut trött och inte orkade röra mig från stolen... oops.