Det kanske finns privata hemtjänst bolag som ni kan använda er av istället?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Håller med Vingra om att det hjälper om anhöriga rent ut sagt är skitjobbiga. Ring varje dag och kräv av dem att de ska hjälpa dig. Jag har många gånger varit med om anhöriga som fått till både det ena och det andra, genom att ligga på och verkligen kräva.
Jag har en liten historia som jag kan berätta. Jag jobbade förr på äldreboende. En dag fick vi akut in en person, trots att vi inte hade några korttidsplatser, men vi var det enda boendet i kommunen med ett ledigt rum. Det var så att personen tidigare hade varit på sjukhus, men blivit färdigbehandlad och fått åka hem. Personens partner kunde inte ta hand om henom själv och var jäkligt trött på hela situationen, så hen tog sin partner med sig till sjukhuset igen och sa att hen vägrar ta med personen hem igen. Hen var ju färdigbehandlad så sjukhuset kunde inte öra något mer, men kommunen blev tvungna att hitta en plats på något boende och då gick det plötsligt väldigt fort. Så hen hamnade hos oss i några dagar tills de genom lite pusslande kunde hitta en plats på kommunens demensboende.
Jag orkar inte svara alla individuellt , sorry! Jag är ändå väldigt tacksam för alla era inlägg och synpunkter och jag läser allt ni skriver.
Nu ikväll har hon mailat mig flera gånger (ca 10 mail på kanske två timmar, sparar allt) och jag ringde till slut pappa och frågade vad som händer. Mamma har snott alla sina mediciner igen och frågar han efter dem blir hon tokig, så han gav upp. Han lyckades även prata en snabbis med mammas läkare och läkaren sa att han började bli orolig för vad han bidrog till, så det blir nog inga fler lugnande tabletter när nuvarande är slut... och hur många som är kvar vet vi inte.
Hemtjänsten kom tydligen helt oväntat idag igen och pappa bad dem vända i dörren, han har beslutat sig för att säga upp den. Han förstår inte hur lite disk några dagar i veckan ska hjälpa mamma och det förstår ju inte jag heller... Det hjälper ju för att avlasta för pappa, men han betalar hellre för RUT-tjänster så att han kan resonera med de som kommer och jobbar.
Hur som så har mitt jobb diskuterat min situation på deras senaste ägarmöte - förstå att jag satte i halsen när jag hörde detta, tänkte att nu får jag sparken - men de hade bara pratat om hur de eventuellt kunde hjälpa mig . Ikväll fick jag pappas tillåtelse att skicka en av delägarna att ringa biståndshandläggaren, eftersom varken jag, pappa eller moster orkar ligga på så som tydligen behövs. Han kan vara en riktigt envis och bestämd människa, så jag hoppas att det kanske ger något.
jag hade utan tvekan tagit ur tvätten och lagt den i en korg.Nu har någon snott min tvättid också...
Ni vet när allt går fel och någon stackare kommer sist i raden och gör något ganska harmlöst fel? Och man får ett totalt temper tantrum som en annan femåring? Jag var JÄTTENÄRA att slita ut all blöt tvätt, slänga den på golvet och stampa på den.
Sen behärskade jag mig och skrev ett passive-aggressive inlägg på föreningens Facebooksida i stället.
De två senaste [hemtjänst]besöken varade bara tio minuter vardera vilket i stort sett bara räckte till att ta med sopor. Jag har inte fått tillfälle att medverka i någon ”genomförandeplan”. Jag är oklar på vilket mandat och vilken förmåga de utsända hemtjänsttjejerna har att planera arbetet. Om jag ska få en effektiv hjälp behöver jag ganska noggrant gå igenom vad jag kan och inte kan i köket. Med sex timmar i månaden räcker inte insatsen till annat än det nödvändiga i köket.
Hemtjänstinsatserna har inte på något sätt bidragit till [mammas] funktion. Snarare har de utgjort en extra belastning i synnerhet som besöken alltid varit oanmälda. Jag har bett att få ett telefonnummer till deras arbetsledare eller att bli uppringd av vederbörande utan resultat.
Som hjälpinsatserna hittills sett ut anser jag det meningslöst att fortsätta och har därför bett de två som varit här att inte återkomma förrän insatsbehovet planerats ordentligt.
Jag också, har förresten gjort en gång när jag bodde i hus med gemensam tvättstuga. Inte populärt men det var inte mitt bekymmerjag hade utan tvekan tagit ur tvätten och lagt den i en korg.
Jag med. Man stjäl inte andras tvättider, i alla fall inte minJag också, har förresten gjort en gång när jag bodde i hus med gemensam tvättstuga. Inte populärt men det var inte mitt bekymmer
Hur som så har mitt jobb diskuterat min situation på deras senaste ägarmöte - förstå att jag satte i halsen när jag hörde detta, tänkte att nu får jag sparken - men de hade bara pratat om hur de eventuellt kunde hjälpa mig . Ikväll fick jag pappas tillåtelse att skicka en av delägarna att ringa biståndshandläggaren, eftersom varken jag, pappa eller moster orkar ligga på så som tydligen behövs. Han kan vara en riktigt envis och bestämd människa, så jag hoppas att det kanske ger något.
Finns det ingen dagverksamhet för demenssjuka i er kommun? Där din mamma kan vara några dagar i veckan om det funkar. Hemtjänsts ansvar att ta hemme dit och hem. Hjälpen ni/dina föräldrar har fått verkar ju vara rena skämtet. Tyvärr måsta anhöriga vara ganska påstridiga för att få rätt hjälp. Visa alla mail och kräv att det görs något. I värsta fall får din pappa flytta ut tillfälligt så de verkligen ser hurr ohållbr situationen är. För det är väldigt svårt att tvinga din mamma till något om hon inte är en fara för sig själv.Ta hand om dig och du är fantastisk.kram Bente (sjuksköterska i kommunal hemsjukvård)
Nu har någon snott min tvättid också...
Jag var JÄTTENÄRA att slita ut all blöt tvätt, slänga den på golvet och stampa på den.
Men så himla bra!Jo, biståndshandläggaren föreslog det men mamma slog bakut totalt. Det är så mycket mer än "bara" demens i mammas fall, hon är betydligt mindre virrig när hon 1. tar sin medicin och 2. slipper bo med pappa, men det är ju just de två sakerna som verkar omöjliga att lösa.
Men en uppdatering! Jag vidarebefordrade ett av mailen från mamma till husläkaren, och nu i morse ringde han och sa att han var väldigt orolig för mamma och att han pratat med sjukhuset och att de skulle ge henne förtur. Han ville vara säker på att jag var nåbar när de ringde, så jag lovade att aldrig lägga ifrån mig mobilen, inte ens på toa.
Sjukhuset ringde inte ens en kvart efter att jag slutat prata med husläkaren, och mamma får komma in i morgon kl 10!