Oh herre Gud som jag inte tror på så många rådjur som blivit dödade av hundar.Rådjursincidenten fick massor med uppmärksamhet och det filmades av en personlig assistent som inte kunde
Några ägare hade blivit dömda också.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Oh herre Gud som jag inte tror på så många rådjur som blivit dödade av hundar.Rådjursincidenten fick massor med uppmärksamhet och det filmades av en personlig assistent som inte kunde
Grejen med allemansrätten är ju just att man får beträda marken utan att fråga. Annars är det ingen allemansrätt. Ägaren har ju ändå ingen rätt att säga nej om den nu skulle bli tillfrågad, sålänge det då inte handlar om att vistas i folks trädgårdar för där gäller inte allemansrätten.Ja, så klart (vilket också är vanligt hyfs..), men jag ska omformulera mig: det är ett enkelt sätt att vårda sina möjligheter att utnyttja allemansrätten.
Det finns ju förutom allemansrätt även en äganderätt som ger en möjlighet att ta till vissa åtgärder mot att ha folk i sina skogar - vägbommar och färister t ex.
Vilken tur att vi har det då.Nej det är inte okej att ha hunden lös i en trädgård nu om den inte är nära en om den kan hoppa ut och sticka efter vilt, om det är en hund som gör sånt. Jag ser det som lika självklart att man har koll på sin tomt lika mycket som man har när man är ute och går.
Denna lagen är ju för att skydda viltet och då spelar det ingen roll vart viltet är. Har man en hund som sticker efter vilt ska man ha extra koll på den denna delen av året oavsett privat mark, trädgård eller skog eller villaområden.
Sticker på vilt kan ju dock också innebära att den bara hoppar efter viltet några meter och vänder tillbaka igen, att hunden driver och stressar vilt är ju en annan sak som aldrig är tillåten.Har man en hund som sticker efter vilt så bryter man mot jaktlagen om man inte har den under 100% kontroll oavsett tid på året! En icke jakthund får aldrig dra efter vilt. Någonsin. Och i fråga om jakthundar så finns det som sagt en hel del regler om vad och när de får jaga.
Sticker på vilt kan ju dock också innebära att den bara hoppar efter viltet några meter och vänder tillbaka igen, att hunden driver och stressar vilt är ju en annan sak som aldrig är tillåten.
Det räknas som organiserad träning av hund om man är en grupp, alltså två eller fler. Jag håller med @AraSlei att det hör till normalt hyfs att fråga om man använder marken flertalet gånger. Om inte annat så för att undvika sura miner.Men jag tänker lite som så att skulle alla som beträder marken ringa och fråga hade det varit ett jäkla ringande
Jag hade personligen funnit det irriterande.
Stora gruppträningar på stor mark förstår jag att man kan fråga om. Precis som dagis eller skolor kan ringa innan och kolla. Eller folk som kör cross som stör och kan förstöra mycket.
Nä men sticka menar jag inte jaga, precis som när hästen sticker några meter, då säger jag att den stack lite, det är så jag menar.Att hoppa några meter är knappast enligt gängse mening att sticka efter vilt, men helt oavsett då får en hund aldrig jaga efter ett djur utanför jakttid. Det gäller alla hundar, inte bara jakthundar och då ska man betänka att en jakthund stressar viltet avsevärt mindre än en icke jakthund.
Inget som de med bruks och andra hundar gärna vill höra eller ta till sig, men så är det. Precis på samma sätt som en icke vallhund som flänger runt fåren stressar dem avsevärt mer än en vallhund som är avlad för jobbet.
Det räknas som organiserad träning av hund om man är en grupp, alltså två eller fler. Jag håller med @AraSlei att det hör till normalt hyfs att fråga om man använder marken flertalet gånger. Om inte annat så för att undvika sura miner.
Du har skrivit att större grupper ska fråga om lov för att nyttja annans mark. Jag tolkade det som bra många fler än två.Jag har inte skrivit något annat?
Förutom då att jag inte tycker man behöver säga till om man går på marken flertalet gånger. Det är ju därför vi har allemansrätt..
Du har skrivit att större grupper ska fråga om lov för att nyttja annans mark. Jag tolkade det som bra många fler än två.
Absolut så har vi allemansrätt, men med den kommer också ett stort ansvar. Som ett exempel, i dagsläget är många av Sveriges privata vägar öppna för allmänheten, missbrukas detta stängs oftast vägen av med bom eller liknande. Detta skulle då innebära att vi med motorfordon endast kan nyttja allmänna vägar och enskilda vägar med statsbidrag vilket i sin tur gör att mycket av skogen får man gå till fots för att nå. Inget jag eller någon annan jag tränar bruks eller jakt med vill, då är det bättre att föra en dialog med ägaren och komma överens på det sättet. Sätts en bom upp för att ägarens privata väg eller mark missbrukats så kan vi garanterat glömma att få kod/nyckel till den. Jag träffar skogsägare dagligen i mitt jobb och många av dom är trötta på allmänhet som utnyttjar privata vägar, vägar som skogsägaren själv står för byggnation och underhåll på för att kunna frakta ut det virke som skogen ger med timmerbilar. Så i framtiden kommer vi inte att få det lättare att utnyttja privata vägar för att nå den skogen vi helst vill promenera eller träna i. Jag tror iallafall att ingen är så värst sugen på att promenera i ungskog tät som en vägg i flera hundra meter innan lättare skog att promenera i nås, detta kan bli en verklighet i många fall gissar jag på utmed allmänna vägar. För att slippa att allmänhet missbrukar allemansrätten.
Jag hänger nog inte riktigt med. I vilket av det jag skrivet är att utnyttja allemansrätten?
Förstör man vägar med sina motorfordon förstår jag mycket väl att de stänger för just motorfordon. Kan ju knappast vara kul att betala för andra. Då får man väl kanske hjälpa till med reparationer om man kör där så pass ofta, kan jag tycka.
På samma sätt så rider man ju inte sönder vägar.
Men jag vet inte vad det har med tråden att göra eller att man skulle meddela om man går i någons skog? Ärligt talat har jag sällan koll på om det finns 1 eller 3 olika ägare till skogen jag går i. Eller om den ägs privat eller av kommunen. Kastar jag sen ut lite föremål för uppletande så ringer jag inte heller markägaren.
Och jag ser faktiskt inget respektlöst alls med det och har heller aldrig hört någon markägare förutom härinne (?) som tycker att man ska höra av sig för att få gå i deras skog. Det är ju dessutom inte förenligt med allemansrätten så det är ju inte konstigt alls, tycker jag.
Jag förstår nog inte riktigt vad dålig vård av skog har att göra med folk som går eller vistas där...
Men jag tänker lite som så att skulle alla som beträder marken ringa och fråga hade det varit ett jäkla ringande
Jag hade personligen funnit det irriterande.
Stora gruppträningar på stor mark förstår jag att man kan fråga om. Precis som dagis eller skolor kan ringa innan och kolla. Eller folk som kör cross som stör och kan förstöra mycket.
Du har skrivit att större grupper ska fråga om lov för att nyttja annans mark. Jag tolkade det som bra många fler än två.
Absolut så har vi allemansrätt, men med den kommer också ett stort ansvar. Som ett exempel, i dagsläget är många av Sveriges privata vägar öppna för allmänheten, missbrukas detta stängs oftast vägen av med bom eller liknande. Detta skulle då innebära att vi med motorfordon endast kan nyttja allmänna vägar och enskilda vägar med statsbidrag vilket i sin tur gör att mycket av skogen får man gå till fots för att nå. Inget jag eller någon annan jag tränar bruks eller jakt med vill, då är det bättre att föra en dialog med ägaren och komma överens på det sättet. Sätts en bom upp för att ägarens privata väg eller mark missbrukats så kan vi garanterat glömma att få kod/nyckel till den. Jag träffar skogsägare dagligen i mitt jobb och många av dom är trötta på allmänhet som utnyttjar privata vägar, vägar som skogsägaren själv står för byggnation och underhåll på för att kunna frakta ut det virke som skogen ger med timmerbilar. Så i framtiden kommer vi inte att få det lättare att utnyttja privata vägar för att nå den skogen vi helst vill promenera eller träna i. Jag tror iallafall att ingen är så värst sugen på att promenera i ungskog tät som en vägg i flera hundra meter innan lättare skog att promenera i nås, detta kan bli en verklighet i många fall gissar jag på utmed allmänna vägar. För att slippa att allmänhet missbrukar allemansrätten.
Grejen med allemansrätten är ju just att man får beträda marken utan att fråga. Annars är det ingen allemansrätt. Ägaren har ju ändå ingen rätt att säga nej om den nu skulle bli tillfrågad, sålänge det då inte handlar om att vistas i folks trädgårdar för där gäller inte allemansrätten.
Men jag håller dock med om ifall man regelbundet anordnar någon form av träning med många människor regelbundet, då är det ju en helt annan sak.
Meningen är ju inte att du ska ringa varje gång du ska ut i skogen, utan höra en gång med de markägare vars skogar du nyttjar på regelbunden basis, om det är ok att du lägger personspår och gör uppletanderutor.Nä, jag håller med. Jag står fast vid att det skulle bli ett mindre projekt att ständigt ringa runt om man ska lägga ett spår eller göra ett upplet. Dessutom måste man ju få tag på personen innan man lägger spåret, i så fall. Jag har alltid med mig spårsaker i bilen för att kunna lägga spår när möjligheten finns. Det kan ju ta timmar innan personen kan ringa upp, t ex.
Jaktträning, stora grupper etc är givetvis en annan sak.
Meningen är ju inte att du ska ringa varje gång du ska ut i skogen, utan höra en gång med de markägare vars skogar du nyttjar på regelbunden basis, om det är ok att du lägger personspår och gör uppletanderutor.
Om du bara promenerar med hund i koppel behövs inga tillstånd, men att rationalisera spårträning till något som kan jämställas med en promenad är en fultolkning, som försvårar för alla hundägare som vill träna bruks.
@linnsan @FrauleinLeo promenera kan ingen hindra någon att göra, men är man två eller fler som tänker träna på annans mark så ska man fråga. SBK har beslut från alla länsstyrelser i Sverige att bedriva hundträning under förbudstiden. Men ska man göra det i SBK:s regi måste en auktoriserad/behörig instruktör alt. tl vara ansvarig. Så jag försöker bara förmedla att vi ska vara rädda om rätten till att utnyttja annans mark.
Precis. Och förvånande ofta är det många olika markägare som har små bitar av samma "markplätt", vilket kan göra det till en djungel om man nu skulle söka tillstånd för att gå förbi."Rätt till"? Fast näe, det är ju därför vi har allemansrätten. För att folk ska kunna gå i skog och mark utan att behöva leta upp någon markägare och be om tillstånd först. Och det är ju allt jag gör - går. Folk nyttjar marker på olika sätt varje dag utan att fråga först och det ska vi nog värna om. Alla har ju inte 10 ha egen skog att röra sig i liksom. Jag har faktiskt inte en aning om hur man kollar upp vem som äger en viss mark, kan jag ärligt säga. Och nog blir det ett mindre projekt att ta reda på ägare, försöka nå denne och så fråga om jag får promenera där, varje gång jag får för mig att lägga ett spår.