9-åring som väter på sig......ofta!

[em-pirre]

@Voff och @Fibusen man ska vara lite försiktig med poängsystem ifall man inte vet att barnet kan styra beteendet själv. Det är jättejobbigt ifall man försöker och försöker men aldrig lyckas få poäng.

I vissa fall rekommenderar man att man ska sitta fel väg på toalettstolen. På detta sätt får man lättare ur all urin ur blåsan.

 

[skiesabove]

Kul att du nämnde detta.
För ca ett år sen började jag med ett poängsystem....."Kisspoäng".
Vid den här tidpunkten hade det tjorvat ihop sig rejält. Bad jag sonen gå på toa så blev han arg och det var hårda ord och massa ovilja mot att gå till toa. Så jag började med kisspoängen. Poängsystemet spände över en vecka åt gången. Vi satte streck på en lapp på kylskåpet för varje poäng.

1 poäng- Gå utan tjafs till toa.
2 poäng- varje gång han var torr
3 poäng- för varje gång han gick självmant utan uppmaning.
5 bonuspoäng för varje heltorr dag.

För poängen fick han en sak. Ju mer poäng han fick ihop desto finare sak. Men han fick alltid något. Kunde vara allt ifrån en serietidning om det inte blev så mycket poäng till en ficklampa eller annat om han varit flitig och gått ofta på toa.

Det funkade bra. Han gick flitigt på toa. Höll sig torrare och det var mindre tjafs runt toagåendet. Efter ca 5-6 veckor hade han tom haft ett par heltorra veckor.
Sen vände det. Nyhetens behag över kisspoängen vände, han började slarva med att gå själv, blev motvillig i att gå när man påminde honom, tafset började, poängen dalade. Resultatet blev att belöningarna blev av "mindre" sort men han verkade inte bry sig längre. Men för ett par veckor var han faktiskt helt torr!!!
Men motivationen hos honom försvann liksom

Men jag tror absolut på belöningssystem!! Gäller bara att hitta rätt motivation.
Och straff är givetvis big no no!

Men... han är ju ändå nio år. Vill han inte själv bli torr? I och med att han höll sig torr när ni motiverade han att gå på toa ofta.

Har ni berättat det för BUP, att han själv väljer att strunta i att gå på toa?

Jag har själv starka minnen när jag som 6-åring kissade på mig pga att jag inte visste hur jag frågade om "toahalsbandet" (kunde inte språket än) och efter det var jag jättenoga med att gå på toa varje rast. Berättade aldrig för mina föräldrar och la shortsen direkt i tvätten när jag kom hem.

Min poäng är att en 9-åring är ju än mer kapabel till logiskt tänkande. Och när han gick på toa ofta slapp han kissa på sig.

Så varför vill han inte gå på toa? Varför är det mer värt att bli blöt än att besöka toa? Är det toaletten som är en hemsk plats eller är det kanske er uppmärksamhet runt kisseriet som är åtråvärd?

Jag tycker att ni ska ligga på BUP. Eller går det att ordna egenremiss till KBT för barn?

 

[skiesabove]

Kul att du nämnde detta.
För ca ett år sen började jag med ett poängsystem....."Kisspoäng".
Vid den här tidpunkten hade det tjorvat ihop sig rejält. Bad jag sonen gå på toa så blev han arg och det var hårda ord och massa ovilja mot att gå till toa. Så jag började med kisspoängen. Poängsystemet spände över en vecka åt gången. Vi satte streck på en lapp på kylskåpet för varje poäng.

1 poäng- Gå utan tjafs till toa.
2 poäng- varje gång han var torr
3 poäng- för varje gång han gick självmant utan uppmaning.
5 bonuspoäng för varje heltorr dag.

För poängen fick han en sak. Ju mer poäng han fick ihop desto finare sak. Men han fick alltid något. Kunde vara allt ifrån en serietidning om det inte blev så mycket poäng till en ficklampa eller annat om han varit flitig och gått ofta på toa.

Det funkade bra. Han gick flitigt på toa. Höll sig torrare och det var mindre tjafs runt toagåendet. Efter ca 5-6 veckor hade han tom haft ett par heltorra veckor.
Sen vände det. Nyhetens behag över kisspoängen vände, han började slarva med att gå själv, blev motvillig i att gå när man påminde honom, tafset började, poängen dalade. Resultatet blev att belöningarna blev av "mindre" sort men han verkade inte bry sig längre. Men för ett par veckor var han faktiskt helt torr!!!
Men motivationen hos honom försvann liksom

Men jag tror absolut på belöningssystem!! Gäller bara att hitta rätt motivation.
Och straff är givetvis big no no!

Men... han är ju ändå nio år. Vill han inte själv bli torr? I och med att han höll sig torr när ni motiverade han att gå på toa ofta.

Har ni berättat det för BUP, att han själv väljer att strunta i att gå på toa?

Jag har själv starka minnen när jag som 6-åring kissade på mig pga att jag inte visste hur jag frågade om "toahalsbandet" (kunde inte språket än) och efter det var jag jättenoga med att gå på toa varje rast. Berättade aldrig för mina föräldrar och la shortsen direkt i tvätten när jag kom hem.

Min poäng är att en 9-åring är ju än mer kapabel till logiskt tänkande. Och när han gick på toa ofta slapp han kissa på sig.

Så varför vill han inte gå på toa? Varför är det mer värt att bli blöt än att besöka toa? Är det toaletten som är en hemsk plats eller är det kanske er uppmärksamhet runt kisseriet som är åtråvärd?

Jag tycker att ni ska ligga på BUP. Eller går det att ordna egenremiss till KBT för barn?

 

[Raderad medlem 94602]

@Voff och @Fibusen man ska vara lite försiktig med poängsystem ifall man inte vet att barnet kan styra beteendet själv. Det är jättejobbigt ifall man försöker och försöker men aldrig lyckas få poäng.

I vissa fall rekommenderar man att man ska sitta fel väg på toalettstolen. På detta sätt får man lättare ur all urin ur blåsan.

Så som jag la upp systemet så fick han ju alltid poäng.
1 poäng bara för att gå dit när jag bad honom och 3 om han gick på eget initiativ.

Ju oftare ju mer poäng. Vilket lättare bäddade för att få bonuspoängen för att han var torr.

 

[Raderad medlem 94602]

Men... han är ju ändå nio år. Vill han inte själv bli torr? I och med att han höll sig torr när ni motiverade han att gå på toa ofta.

Har ni berättat det för BUP, att han själv väljer att strunta i att gå på toa?

Jag har själv starka minnen när jag som 6-åring kissade på mig pga att jag inte visste hur jag frågade om "toahalsbandet" (kunde inte språket än) och efter det var jag jättenoga med att gå på toa varje rast. Berättade aldrig för mina föräldrar och la shortsen direkt i tvätten när jag kom hem.

Min poäng är att en 9-åring är ju än mer kapabel till logiskt tänkande. Och när han gick på toa ofta slapp han kissa på sig.

Så varför vill han inte gå på toa? Varför är det mer värt att bli blöt än att besöka toa? Är det toaletten som är en hemsk plats eller är det kanske er uppmärksamhet runt kisseriet som är åtråvärd?

Jag tycker att ni ska ligga på BUP. Eller går det att ordna egenremiss till KBT för barn?

Klart han vill bli torr. Men något verkar ju inte stämma. Frågan är ju bara vad?

BUP vet ju redan. De har ju hintat om att det kan bero på en ev koncentrationsstörning, som han alltså utreds för.

BUP är en ställe för sig. Det tar tid. Nu hade jag mitt andra frispel på människan i fredags så nytt möte är på gång.
Ibland undrar jag vem som har störst koncentrationsproblem. Min son el BUP för ingen av dem får mycket gjort.

Rent logiskt kan man ju tycka att det voretrevligare och enklare att gå på toa än allt som medföljer ett uteblivet besök. Har pratat med sonen men man får inte mycket förklaring till hur han tänker. Tror faktiskt att han inte vet själv varför det blir som det blir.

 

[skiesabove]

Klart han vill bli torr. Men något verkar ju inte stämma. Frågan är ju bara vad?

BUP vet ju redan. De har ju hintat om att det kan bero på en ev koncentrationsstörning, som han alltså utreds för.

BUP är en ställe för sig. Det tar tid. Nu hade jag mitt andra frispel på människan i fredags så nytt möte är på gång.
Ibland undrar jag vem som har störst koncentrationsproblem. Min son el BUP för ingen av dem får mycket gjort.

Rent logiskt kan man ju tycka att det voretrevligare och enklare att gå på toa än allt som medföljer ett uteblivet besök. Har pratat med sonen men man får inte mycket förklaring till hur han tänker. Tror faktiskt att han inte vet själv varför det blir som det blir.

Med "vill" menar jag alltså att det kan vara psykologiskt. Det kanske inte är ett medvetet "vill".

Jag tänker på det där att han var torr först med belöningssystemet, och sen efter en tid började "tjafsa" igen: det betyder ju att han inte vill gå på toa (och att han rent fysiskt har förmågan att klara av det). Han känner aversioner mot det, det är mer värt att bli blöt än att gå på toa (och det behöver som sagt inte vara medveten "tanke"). Belöningen han får av att vägra gå på toa är mer värd än belöningen han fick när han gick på toa, eller kanske att straffet att gå på toa är värre än straffet att bli blöt i byxan.

Varför är toa-besök obehagliga? Varför får han ångest av att gå på toa? (har han varit med om något otäckt - behöver ju inte vara toarelaterat? har ni flyttat eller någon annan förändring som orsakat stress?)
Eller
Varför är det förknippat med belöning att kissa på sig? Upplever han att han får för lite uppmärksamhet annars?

Trist att BUP är trista med er, men ni behöver verkligen en psykologs hjälp tror jag . Jag kan inte begripa varför dom inte tar er på allvar. Stå på er inför vården!

 

[Raderad medlem 94602]

Med "vill" menar jag alltså att det kan vara psykologiskt. Det kanske inte är ett medvetet "vill".

Jag tänker på det där att han var torr först med belöningssystemet, och sen efter en tid började "tjafsa" igen: det betyder ju att han inte vill gå på toa (och att han rent fysiskt har förmågan att klara av det). Han känner aversioner mot det, det är mer värt att bli blöt än att gå på toa (och det behöver som sagt inte vara medveten "tanke"). Belöningen han får av att vägra gå på toa är mer värd än belöningen han fick när han gick på toa, eller kanske att straffet att gå på toa är värre än straffet att bli blöt i byxan.

Varför är toa-besök obehagliga? Varför får han ångest av att gå på toa? (har han varit med om något otäckt - behöver ju inte vara toarelaterat? har ni flyttat eller någon annan förändring som orsakat stress?)
Eller
Varför är det förknippat med belöning att kissa på sig? Upplever han att han får för lite uppmärksamhet annars?

Trist att BUP är trista med er, men ni behöver verkligen en psykologs hjälp tror jag . Jag kan inte begripa varför dom inte tar er på allvar. Stå på er inför vården!

Jag tror motståndet mot toan ligger i att det blir omständigt varje gång pga att han läcker emellan så det blir ofta att han behöver duscha av underlivet. Det tar tid med tvätt, byte av kläder osv. Känns kanske också lite som ett nederlag även om vi vuxna inte gör någon affär av det. Han vill ju gärna mörka om det hänt en olycka.

Hos mig får han knappast lite uppmärksamhet. Vi är ensamma han och jag och har varit i 3 år. Jag jobbar dessutom väldigt lite. Hos hans pappa ser det annorlunda ut. Där är de numera en ny familj med en vuxen och två barn till men de har egna pappa/sondagar och vi har lagt upp det så att barnen går lite om lott där så de alltid har någon dag ensama i det hushållet utan de andra barnen.

När han var torr så var det "bara" i ett par veckor tyvärr och även då krävdes det väldigt mycket påminnelse för att han skulle vara torr.

 

[Monstermom]

Med pojken här blev det närmast en låsning, det var så mycket ångest (inte säker på att det är helt rätt ord, men ni fattar hoppas jag) kring toabesök och allt vad det förde med sig att han kunde få totala raseriutbrott om han blev påmind att gå på toa, och att han själv verkligen drog sig för att gå i det längsta... Det är förstås jättebakvänt, men jag fattar ändå att det blev så - allt detta fokus kring saker han själv känner att han borde klara naturligt, och allt hopp om att det ska börja funka. Något så vardagligt som att gå på toaletten blir då en jättetyngd...

Vi gjorde en omväg kring det genom att börja använda andra ord, "hemliga" hittepåsaker som bara han och människor han själv(!) valde ut förstod vad de betydde, för allt från att det hänt en olycka till att det var dags att gå på toa. Det hjälpte honom jättemycket och blev en väg runt just den mentalt jobbiga biten, både i att han slapp förnedringen att behöva säga att han kissat på sig (och dessutom riskera att någon annan skulle kunna höra också), och att det blev en kul, "hemlig" insidergrej att bli påmind om toatid.

Det skär i hjärtat att läsa om din pojk @Voff , jag vet hur jobbigt det är - även om vi ändå hade det mycket lättare iom att han var rätt torr dagtid...

 

[Raderad medlem 94602]

Med pojken här blev det närmast en låsning, det var så mycket ångest (inte säker på att det är helt rätt ord, men ni fattar hoppas jag) kring toabesök och allt vad det förde med sig att han kunde få totala raseriutbrott om han blev påmind att gå på toa, och att han själv verkligen drog sig för att gå i det längsta... Det är förstås jättebakvänt, men jag fattar ändå att det blev så - allt detta fokus kring saker han själv känner att han borde klara naturligt, och allt hopp om att det ska börja funka. Något så vardagligt som att gå på toaletten blir då en jättetyngd...

Vi gjorde en omväg kring det genom att börja använda andra ord, "hemliga" hittepåsaker som bara han och människor han själv(!) valde ut förstod vad de betydde, för allt från att det hänt en olycka till att det var dags att gå på toa. Det hjälpte honom jättemycket och blev en väg runt just den mentalt jobbiga biten, både i att han slapp förnedringen att behöva säga att han kissat på sig (och dessutom riskera att någon annan skulle kunna höra också), och att det blev en kul, "hemlig" insidergrej att bli påmind om toatid.

Det skär i hjärtat att läsa om din pojk @Voff , jag vet hur jobbigt det är - även om vi ändå hade det mycket lättare iom att han var rätt torr dagtid...

Känner igen jättemycket i det du beskriver runt själva toabesöken!
Och jag förstår så barnens irritation på oss vuxna när vi ber dom gå på toa. De har ju hört den uppmaningen tusentals gånger och upplever det som tjat. Det var väl en liten tanke med kisspoängen....att bryta "tjatet" och uppmaningen.

Man försöker ju att inte påminna inför andra eller nämna toan öht.

 

[Monstermom]

Känner igen jättemycket i det du beskriver runt själva toabesöken!
Och jag förstår så barnens irritation på oss vuxna när vi ber dom gå på toa. De har ju hört den uppmaningen tusentals gånger och upplever det som tjat. Det var väl en liten tanke med kisspoängen....att bryta "tjatet" och uppmaningen.

Man försöker ju att inte påminna inför andra eller nämna toan öht.

Ja precis, det blir ju en jättegrej av något som sker massor av gånger varje dag (och som dessutom "borde" vara helt vardagligt bakgrundsbrus), så jag tror alla möjligheter att avdramatisera det och ta sig runt det är positiva! Synd att inte poängen funkade så länge, men jag tror du var något på spåren där i alla fall.

Pojken här har inte vanliga koncentrationsstörningar, men han har nästan ingen simultankapacitet alls (har för mig det hette något det med, men minns inte någon eventuell medicinsk term ), och det är förmodligen en del i att han inte klarar toalettrutiner som vanligt. Man måste också vara vaksam på honom om han är hungrig, trött, kall, har huvudvärk osv, för han märker det sällan själv om man inte gör honom uppmärksam på det. Han har dock hamnat i puberteten nu, och helt plötsligt verkar han fått bättre "kontakt" med sin kropp! Men dit är det ju ett bra tag för er...

Visst är det så att saker som att gå på toa när man behöver "borde" funka, men gör det inte det tror jag man gör helt rätt som försöker styra upp med stödrutiner som får det att funka externt (alltså med kontroller utanför kroppens "jag är nödig"-signaler). Visst är det bara symptomåtgärder, men det är inte så bara det heller i ett sånt här läge! Kanske behöver han växa till sig mer för att få det att funka automatiskt, kanske kommer han behöva reglera sig medvetet i någon mån alltid - inget av det är ju egentligen fel så länge det funkar.

 

[Raderad medlem 94602]

Sonen här har också lite taskig kroppskontroll. Han var sen med att gå, sen med att lära sig cykla mm, balans och smidighet har väl inte varit hans grej. Han är ett rätt stillsamt barn. För att få ihop kroppen lite tipsade min bror om Judo, något som sonen nu pysslat med i nära två år och det har hjälpt honom att få ordning på motorik och han har blivit mer rörlig i både lek och annat. Han cyklar, tickar lite med hojen, klättrar i träd, åker slalom, tom lite skateboard. Den här killen är annars mer en pysselkille som sitter och grejar och bygger med lego.

Han har också någon form av ticks för sig med armarna/händerna. Han rör på dom på ett visst sätt när han blir upprymd eller ibland när han hamnar i sin "disträbubbla". Något som han bara gör i ett par korta sekunder...men han har gjort så sen han var riktigt liten.

Rent spontant känner jag att det nog finns en neurologisk förklaring till allt ihopa. Kisseriet, koncentrationen, motoriken, armrörelserna. Epn lär inte finnas kvar men även den är ju neurologisk. Jag har dock inte fått mycket gensvar för det här varken hos BUP eller på barnmottagningen även om BUP kanske visade något större intresse. Känns som om man tittat på alla bitar separat och inte försökt tänka tanken att de kanske hänger samman och det är därför man inte lyckats lösa pusslet.

 

[Monstermom]

Sonen här har också lite taskig kroppskontroll. Han var sen med att gå, sen med att lära sig cykla mm, balans och smidighet har väl inte varit hans grej. Han är ett rätt stillsamt barn. För att få ihop kroppen lite tipsade min bror om Judo, något som sonen nu pysslat med i nära två år och det har hjälpt honom att få ordning på motorik och han har blivit mer rörlig i både lek och annat. Han cyklar, tickar lite med hojen, klättrar i träd, åker slalom, tom lite skateboard. Den här killen är annars mer en pysselkille som sitter och grejar och bygger med lego.

Han har också någon form av ticks för sig med armarna/händerna. Han rör på dom på ett visst sätt när han blir upprymd eller ibland när han hamnar i sin "disträbubbla". Något som han bara gör i ett par korta sekunder...men han har gjort så sen han var riktigt liten.

Rent spontant känner jag att det nog finns en neurologisk förklaring till allt ihopa. Kisseriet, koncentrationen, motoriken, armrörelserna. Epn lär inte finnas kvar men även den är ju neurologisk. Jag har dock inte fått mycket gensvar för det här varken hos BUP eller på barnmottagningen även om BUP kanske visade något större intresse. Känns som om man tittat på alla bitar separat och inte försökt tänka tanken att de kanske hänger samman och det är därför man inte lyckats lösa pusslet.

Ja, BUP är inte... världens mest givande att ha att göra med alla gånger...

Det kan inte funka att vända dig till neurolog och begära ngt slags utredning?

Oavsett tror jag att praktiska knep för att få vardagen att funka bättre (som de där specialkalsongerna du fick tips om!) är väldigt värdefullt sålänge, oavsett vad som eventuellt är "fel".

 

[Raderad medlem 94602]

Barn vill inte remitera vidare till neurologen igen efter EP anses vara borta. De tror helt enkelt inte att det finns något i min teori.

När exet tog upp samma teori på sista besöket hos neurologen så var det neurologen som sa detta med att "Det kunde bli så här med kisseriet för vissa barn och att vi skulle vänta ut det"

Hans ticks i armarna har neurologen aldrig komenterat men vi har tagit upp dom i samband med EPn kom in i bilden.

Usch vad man ältar och tjatar samma sak om och om igen på de olika "avdelningarna" känns det som.
Ingen tänker i nya banor. Samma svar, samma tänk. Om och om och om igen. Tid som bara går och går.

Skönt Buke finns. Ska ärligt säga att det kommit in fler nya infallsvinklar i den här tråden än vad det gjort i vården.

 

[Monstermom]

Hm, har dålig koll på hur det funkar, men har för mig (obs, alltså väldigt, väldigt dålig koll!) att man kan skriva självremiss till specialister? I alla fall i mitt landsting (Skåne)? Skulle ni inte kunna söka er till en ny neurolog för i alla fall en second opinion om det är en väg ni kan gå?

 

[Raderad medlem 94602]

Stämmer ju. Vist kan man skriva egenremiss!!

Nu inväntar vi kallsongerna. Under tiden används ilägg. Möte med oss, BUP och skola är på gång där de sista bitarna i BUP-pusslet ska läggas. Det som ska ske där är att den gemensamma infon från oss föräldrar samt från skolan ska hjälpa BUP att avgöra om det är ADD som det hela handlar om. Medicin kan komma att sättas in, men om det ska vi låta vara osagt i nuläget. Men enligt BUP kan det tydligen hänga ihop med kisseriet. Omöjligt är det inte iaf.

Steg efter det blir nog att ta en ny vårdkontakt alternativt skriva en egenremiss. Har en vän som sitter som läkarsekreterare på Barnmottagningen. Hon kan kanske ge mig lite tips på vart vi kan vända oss.

 

[Fibusen]

Lite brainstorm,men....Vet att det skrivits någonstans om att en svag svag dos av antidepp har hjälpt en del mot typ IBS, att då IBSén skulle vara stress/ångestrelaterad,och med lite antidepp så blev det mycket mycket bättre med magen.

Funderar på om det även kan hjälpa mot kisseriet? Och KAN man ens ge barn det?

Det kanske kan ta bort lite ångest/oro över toalettbesöken? Eftersom poängsystemet funkade ett par veckor så bör han ju fysiskt kunna hålla sig torr, så då verkar det mer vara psykiskt... Jag har som sagt ingen aning hur dessa mediciner påverkar,biverkningar osv, själv så tar jag på sin höjd en alvedon,men då ska det vara riktigt riktigt illa...

 

[AraSlei]

Ingen aning om det här är något, men kanske ändå ett förslag. Det kanske inte hjälper så mycket under dagtid när han är i skolan, men det kanske kan fungera hemma?

Jag tänker att ni kanske kan ha en skål med enkronor på toan, samt en sparbössa. Varje gång han går på toa får han lägga i en krona i sparbössan. I slutet av dagen tömmer ni sparbössan ihop, och växlar det till en "mer värdefull" peng, typ en femma, en tia eller kanske t om en tjuga som han sedan får lägga i en stor sparbössa och handla för?
Så att det positiva händer inne på toaletten på något vis.

 

[Raderad medlem 94602]

Sonen är tokförkyld med hosta, öron och halsont så det är VAB idag. Så idag har jag kunnat ha koll på det här med skyddet. Det har funkat kanon. Dels för att han även idag har gått mer på toa självmant. Och skyddet har faktiskt hindrat kläderna från att bli våta. Bara skyddet har blivit vått!

Detta har gjort sonen positivt inställd till skyddet

Så han har fått prova att byta det själv och han fixar nu att få det på plats så det sitter bra

 

[Raderad medlem 6459]

@Voff Gud så bra!! Kanske kan bra skydd göra honom mer avslappnad till det hela och på sikt hjälpa till att lösa problemet? Att det kanske släpper ångesten kring toabesöken (kanske är det jobbigt att gå in på toaletten och fejsa det faktum att man kissat på sig igen och det gör att han drar sig för det?)? En tanke bara .

 

[Raderad medlem 94602]

@Voff Gud så bra!! Kanske kan bra skydd göra honom mer avslappnad till det hela och på sikt hjälpa till att lösa problemet? Att det kanske släpper ångesten kring toabesöken (kanske är det jobbigt att gå in på toaletten och fejsa det faktum att man kissat på sig igen och det gör att han drar sig för det?)? En tanke bara .

Faktiskt min tanke också!
Och tack vare de där kalsongerna så kan han byta om som vanligt på gympan sen utan att behöva smyga med nedvätna kläder el skydd

Tror det här kommer ge hans självförtroende ett litet lyft iaf.