Min mamma yrkesarbetade på relativt hög nivå hela barndomen, plus var inte ett dugg intresserad av mat, så visst lagade hon mat, men det var ingen direkt gourmet mat. Det värsta var när hon var på tjänsteresa och min plastpappa som är kanadensare stod för matlagningen - antagligen skulle det kunna pressas in under 30 kr regeln eftersom det bestod av köttfärs, vita bönor i tomatsås, morötter, paprika och lök. Detta frös sedan in i portionspåsar och togs fram och serverades tillsammans med rostat bröd när det var han som stod för middag.
Eftersom jag var matintresserad så började jag tidigt laga mat, min syster absolut inte. Däremot eftersom vi bodde granne med en golfklubb var vi där relativt ofta och åt när ingen orkade laga mat. Det var väl inte heller gourmet iofs. När vi bodde i Kenya hade vi anställd personal, bl.a då en kock. Men jag var ändå ute i köket och härjade eftersom jag tycker om att laga mat - att ha någon som hackade lök var dock guld värd
Som vuxen har jag både levt fruktansvärt snålt och på marginalen - snabbmakaroner rules och haft ekonomi att ffa köpa och laga den mat jag vill ha, och även gå ut på de restauranger jag ville gå på. En kompis och jag bestämde oss för att äta oss igenom alla Stockholms koreanska restauranger, nu fanns det då bara fem, sex om man var generös, så det tog inte så lång tid. Mat jag lagar hemma själv är ofta godare än det man får på restaurang och jag får den precis som jag vill ha den.
Jag tror man får prioritera, jag älskar god mat, så mitt matkonto är stort, däremot kläder, smink, uteliv osv är jag helt likgiltig för så där är budgeten noll. Jag har lovat mig själv att bara äta sushi en gång i veckan men det är väl inte bara ekonomiskt utan även hälsomässigt. Annars skulle jag nog kunna leva på det