Du har fått bra svar från bl a
@Tora,
@MM och
@Imogen tycker jag. Så jag svarar bara lite generellt hur vi gör.
Jag har en 2,5-åring och förstår din frustration. Vissa situationer kan man bara inte gå vinnande ur - att vara förälder till en tvååring består till stor del av att bara ta djupa andetag upplever jag...
Vår tvååring har också väldigt svårt att sitta still vid matbordet just nu, han går inte omkring, men ställer sig på stolen, hänger på bordet etc. Vi har försökt att säga åt honom, men det är som att det bara inte GÅR att göra som vi ber om just nu.
Därför har vi nu bestämt att vi låter honom hållas. När han ställer sig upp hjälper vi honom att sätta sig ned igen - vi säger ingenting utan bara milt sätter honom igen. Puttar han bak stolen och hänger på bordet skjuter vi in stolen igen och sätter honom ned, även här utan att tjata eller säga någonting. Går han ned på golvet frågar vi om han är klar - svarar han nej så hjälper vi honom att sätta sig igen.
Det är inte bara måltiderna som är röriga och jag kan inte påstå att jag är nöjd med varken hur våra måltider ser ut eller hur det fungerar med exempelvis påklädning just nu, men det bara är som det är. Vi försöker underlätta så gott det går och distrahera genom att prata och skoja. Vi försöker låta bli att tjata, ingen mår bra av det eftersom att det inte gör någon nytta ändå.
Och så andas vi djupt och tänker ”this too shall pass”
(Lästips: Jesper Juul och Petra Krantz Lindgren, de har mycket bra tankar om barnuppfostran och s k ”trots”
)