2 åring med mycket egen vilja.

[MM]

Känner spontant att ni har alldeles för höga krav på ett så litet barn.
Min 2-åring sitter jättefint och äter hemma. På förskolan not so much. Dom har frågat hur dom ska hantera det och jag har sagt att lyft tillbaka henne 1-2 ggr. Vill hon inte då så låt henne gå.
Hemma har hon sin juniorstol men vill hon sitta på en vanlig eller i kökssoffan så får hon det. Det är liksom ingen big deal att vilja testa en annan stol så länge hon inte tänker ta en som är upptagen.

 

[Imogen]

Vi har exakt samma situation med vår 2,5-åring. Han vill gärna byta plats fleragånger per måltid (sitta bredvid mamma/pappa/bebis) ändrar sig om kniv/gaffel stup i kvarten och har rätt svårt att sitta stilla. Men han äter oftast bra och gillar det mesta.

Vi resonerar ungefär som Tora. Kravet att kunna sitta stilla tyst och lugnt så länge föräldrarna önskar är för högt för honom och hans impulskontroll just nu.

För att få honom att sitta stilla försöker vi få honom att tänka på annat än att byta plats. Vi pratar massa med honom, frågar honom saker, han får visa vad han äter, vi "räknar" saker på bordet och på tallriken. Men om han ändå får för sig att byta plats så får han göra det. (Vi har inga extra stolar, han flyttar runt sin stol). Hur bra det fungerar att avleda med prat beror ju lite på hur verbalt barnet är.

Alternativet att börja tjata eller bråka med honom, att plocka bort tallrikar, hota med att maten försvinner och därmed skapa en konflikt kring matsituationen finns inte på kartan. Tycker han inte om att sitta och äta middag lär vi aldrig få en lugn och trevlig måltid.

Jag är inte ett dugg orolig för att han kommer bli en obstinat tonåring som inte kommer hem om kvällarna för att han som tvååring inte har koncentration, lugn och tålamod nog att sitta stilla på anvisad plats så länge föräldrarna önskar. Vi ställer krav i takt med hans utveckling och mognad. Och nej jag skulle inte låta det gå obemärkt förbi om han som sjuåring spottade en främling i ansiktet.

 

[Ray]

Oavsett hur du gör kommer det bli bättre om ett tag. Tycker tipset att ta bort överflödiga stolar lät vettigt.
En tvååring är nog ofta en viljestark person och det spelar i min erfarenhet inte så stor roll vem som "vinner" strider.

 

[MM]

Fast det är en tvååring vi pratar om här. Inte en åttaåring.

Min tvååring skulle aldrig förstå den innebörden. Tycker synd om dom små barnen vars föräldrar gör så ärligt talat. Dom är ju pytte!
Jag skulle istället fråga "ville du ha mer mat?" och visa tallriken för barnet.

 

[Imogen]

Jag tycker att ni som skriver "acceptera inte..." "se till att barnet inte..." och liknande också ska beskriva hur ni praktiskt ser till att det sker.

Samt hur ni gör när reaktionen på en bortplockad tallrik eller fastbunden mot sin vilja i barnstol är gallskrik. Vilket är en fullt naturlig reaktion från en tvååring.

 

[YaHilweh]

Endel av er tycker alltså att det är för höga krav att en 2 åring ska sitta på sin stol och äta sin mat i köket?
Det är inte kärnfysik jag kräver av henne.

Men vad är då i era ögon ett lagom krav.?

 

[Tora]

Min tvååring skulle aldrig förstå den innebörden. Tycker synd om dom små barnen vars föräldrar gör så ärligt talat. Dom är ju pytte!
Jag skulle istället fråga "ville du ha mer mat?" och visa tallriken för barnet.

Jag tror ärligt talat att inte ens min treåring skulle förstå något sådant. Min personliga erfarenhet är att möjligtvis runt 6-7 så börjar det kanske fungera med sådant. Innan dess så upplever jag att barnen lever för mycket i nuet och klarar inte av att dra så pass ”logiska” slutsatser. Det blir snarare bara förtvivlan, ilska och misslyckande av det hela. Gång på gång.

För min del har det varit både lättare och effektivare att anpassa situationen efter barnet än barnet efter situationen. De två äldsta som är 6 och 8 år fungerar utan några problem runt matbordet nu så trots att jag kanske är mesig i min uppfostran enligt vissa, så har resultatet blivit bra ändå.

 

[Tora]

Endel av er tycker alltså att det är för höga krav att en 2 åring ska sitta på sin stol och äta sin mat i köket?
Det är inte kärnfysik jag kräver av henne.

Men vad är då i era ögon ett lagom krav.?

Skall jag vara ärlig så är nog kärnfysik lättare att förstå än en tvååring.

Ni verkar ha en massa principer när man sitter runt matbordet. Vill ni att hon sitter still så får du ju lösa det på ett sådant sätt att hon vill sitta still. Att sitta och äta med en tvååring innebär för det mesta inte en stilla matstund för de vuxna.

Lättaste är att ge henne även något annat att sysselsätta sig med, tex måla eller en padda eller..... Men ni hade ju principer mot det också. Jag dristar mig att påstå att det största hindret mot en stilla måltid för er är inte ert barn utan era principer.

När vi har haft (har) små barn så har lugna vuxna måltider skett efter att barnen somnat.

 

[Lipperta]

@YaHilweh Jag har och hade det väldigt jobbigt med att sitta vid bord och äta. Det är jättejobbigt.

Det går helt ok om det finns tv eller annat att lägga fokus på, allra bäst går dator eller telefon med spel.

Jag verkligen äcklas av själva akten när andra folk äter, de behöver inte smaska eller vara allmänt sunkiga, maten bara växer i munnen på mig och jag blir illamående.
Kan men undviker gärna att sitta som sällskap till ätande människor.

Det var ett väldigt problem när jag var liten, både hemma och i skolan. Och tog lång tid innan jag kunde pin pointa vad felet faktiskt var.

Bara en tanke.

 

[Gnist]

Tack för att du skrev det jag tänkte.

Fast det är en tvååring vi pratar om här. Inte en åttaåring.

När mina 3 barn var 2 år, så gick de faktiskt att prata med och förklara saker för

 

[YaHilweh]

Jag skulle aldrig plocka bort tallriken för mitt barn innan hon är klar med sin mat. Men för att maten ska serveras ska hon sitta på stolen vid matbordet.

Om jag inte tar diskussionen med att det ska vara lugnt vid bordet nu, så kommer jag fortsätta att få ta den var dag.

Det är inte så att jag ställer orimliga krav, kraven är lagda på hennes nivå, ja en 2 åring klarar av att sitta på sin stol och få sin mat. Jag kräver inte att hon ska sitta kvar och vänta till vi har ätit, för det tycker jag är ett för högt krav på henne. Speciellt om vi äter länge.
Det är inte heller så att tyst är det viktiga, utan det är mer att i köket, runt matbordet är det lugnt. Och med lugnt menar jag att mamma och pappa äter klart först, sedan kan vi leka tillsammans.
Vi bor i ett 2 plans hus och hennes lekrummet är bredvid köket.

Min dotter är 2år, hon säger till när hon behöver gå på toaletten. Har vart blöjfri sedan september. Äter själv. Hjälper till att plocka upp sina leksaker. Slänger soporna. Matar hunden och katterna. Hon klär på sig det mesta själv.
Det är inga krav vi ställt, men upplever henne som mest nöjd när hon får sina uppgifter och är med i det vi gör

 

[Gnist]

Samt hur ni gör när reaktionen på en bortplockad tallrik

Då frågar man om de vill ha mer mat och är svaret ja, så tar man såklart fram tallriken igen och ställer den på sin plats, dvs vid barnets stol.

 

[Imogen]

Endel av er tycker alltså att det är för höga krav att en 2 åring ska sitta på sin stol och äta sin mat i köket?
Det är inte kärnfysik jag kräver av henne.

Men vad är då i era ögon ett lagom krav.?

Det beror på vad du menar med krav. Kravet kommer ju när du har bestämt dig för vad barnet ska klara, och går i konflikt med barnet när det inte lever upp till dina förväntningar.

Det är också väldig skillnad på "sitt på en stol i köket och ät mat" och "sitt på en stol i köket och ät mat och gör inget annat så länge som mamma/pappa vill". Det andra tycker jag är för tufft för en tvååring om det utformas som ett krav. Det första anpassas ju efter barnet.

 

[Tora]

När mina 3 barn var 2 år, så gick de faktiskt att prata med och förklara saker för

Det är bara att gratulera i så fall. Men för det mesta så förstår inte en tvååring en så pass avancerad handling och konsekvens.

Jag kan också prata och förklara med min treåring men det är på en treårings nivå

 

[TeamLundVer]

Kliver hon bort från stolen, så plocka undan tallriken (ställ den på diskbänken eller nån annastans som inte är matbordet) och om hon efterlyser den när hon hoppat runt klart, så svarar man något i stil med att jag trodde du var klar eftersom du gick bort från din plats.

+1 på den.
Så har vi gjort med vår son

 

[Tora]

Jag skulle aldrig plocka bort tallriken för mitt barn innan hon är klar med sin mat. Men för att maten ska serveras ska hon sitta på stolen vid matbordet.

Om jag inte tar diskussionen med att det ska vara lugnt vid bordet nu, så kommer jag fortsätta att få ta den var dag.

Det är inte så att jag ställer orimliga krav, kraven är lagda på hennes nivå, ja en 2 åring klarar av att sitta på sin stol och få sin mat. Jag kräver inte att hon ska sitta kvar och vänta till vi har ätit, för det tycker jag är ett för högt krav på henne. Speciellt om vi äter länge.
Det är inte heller så att tyst är det viktiga, utan det är mer att i köket, runt matbordet är det lugnt. Och med lugnt menar jag att mamma och pappa äter klart först, sedan kan vi leka tillsammans.
Vi bor i ett 2 plans hus och hennes lekrummet är bredvid köket.

Min dotter är 2år, hon säger till när hon behöver gå på toaletten. Har vart blöjfri sedan september. Äter själv. Hjälper till att plocka upp sina leksaker. Slänger soporna. Matar hunden och katterna. Hon klär på sig det mesta själv.
Det är inga krav vi ställt, men upplever henne som mest nöjd när hon får sina uppgifter och är med i det vi gör

Man vinner inte striden och sen förstår barnet och aldrig ”trotsar” om det igen. Så fungerar det inte. Du måste släppa oron för att förlora striden.

Är det så viktigt att det är 100% stilla så ät när barnet har somnat och rodda de andra måltiderna så gott det går. Rätt som det är så fungerar det med stilla måltider och då har ni fått som ni velat utan en massa strider och bråk.

 

[kamomillo]

Hur gör förskolan med en 2 åring? Får dom hoppa omkring hur som helst?
Nä.... Alltså är det inte en omöjlighet att be ens barn sitta på sin plats en stund?
De är inte farligt att be barn sitta still.

* Jenny *

 

[Tora]

Hur gör förskolan med en 2 åring? Får dom hoppa omkring hur som helst?
Nä.... Alltså är det inte en omöjlighet att be ens barn sitta på sin plats en stund?
De är inte farligt att be barn sitta still.

* Jenny *

Att be dom sitta still är inga problem men att tro att man kan få en lugn vuxen måltid med en tvååring är en helt annan sak.

De gånger jag har varit med vid matbordet på min förskola så har måltiderna inte direkt varit någon lugn vuxenstund.

 

[Ray]

Endel av er tycker alltså att det är för höga krav att en 2 åring ska sitta på sin stol och äta sin mat i köket?
Det är inte kärnfysik jag kräver av henne.

Men vad är då i era ögon ett lagom krav.?

Jag tänker nog mest att du kommer få "tjata" oavsett. Det är väl få barn som uppför sig på önskat vis när de är två. Ibland går det bra och ibland inte...
Så reglerna säger jag inget om utan reflekterar mer att ni kommer få jobba för att hålla dom. Upprepa och tjata.

 

[YaHilweh]

@YaHilweh Jag har och hade det väldigt jobbigt med att sitta vid bord och äta. Det är jättejobbigt.

Det går helt ok om det finns tv eller annat att lägga fokus på, allra bäst går dator eller telefon med spel.

Jag verkligen äcklas av själva akten när andra folk äter, de behöver inte smaska eller vara allmänt sunkiga, maten bara växer i munnen på mig och jag blir illamående.
Kan men undviker gärna att sitta som sällskap till ätande människor.

Det var ett väldigt problem när jag var liten, både hemma och i skolan. Och tog lång tid innan jag kunde pin pointa vad felet faktiskt var.

Bara en tanke.

Fast det är inte i något sådant problemet ligger. Utan problemet ligger i att

Skall jag vara ärlig så är nog kärnfysik lättare att förstå än en tvååring.

Ni verkar ha en massa principer när man sitter runt matbordet. Vill ni att hon sitter still så får du ju lösa det på ett sådant sätt att hon vill sitta still. Att sitta och äta med en tvååring innebär för det mesta inte en stilla matstund för de vuxna.

Lättaste är att ge henne även något annat att sysselsätta sig med, tex måla eller en padda eller..... Men ni hade ju principer mot det också. Jag dristar mig att påstå att det största hindret mot en stilla måltid för er är inte ert barn utan era principer.

När vi har haft (har) små barn så har lugna vuxna måltider skett efter att barnen somnat.

Jag bad tydligt i mitt inlägg att jag inte var ute efter påhopp. Vad vi har för principer i vårt hem och mig veterligen upp till oss?

Jag har inte någonstans sagt att vi i te gör måltiden rolig för henne. Och stilla betyder tydligen väldigt olika saker för olika människor.