2 åring med mycket egen vilja.

[MM]

Endel av er tycker alltså att det är för höga krav att en 2 åring ska sitta på sin stol och äta sin mat i köket?
Det är inte kärnfysik jag kräver av henne.

Men vad är då i era ögon ett lagom krav.?

Kraven jag tycker är högt ställda är att hon ska vara lugn och sitta stilla. Hon är 2 år liksom.
Kanske tycker ditt barn att det är tråkigt vid måltiderna och därför väljer att hoppa runt?

 

[YaHilweh]

Det beror på vad du menar med krav. Kravet kommer ju när du har bestämt dig för vad barnet ska klara, och går i konflikt med barnet när det inte lever upp till dina förväntningar.

Det är också väldig skillnad på "sitt på en stol i köket och ät mat" och "sitt på en stol i köket och ät mat och gör inget annat så länge som mamma/pappa vill". Det andra tycker jag är för tufft för en tvååring om det utformas som ett krav. Det första anpassas ju efter barnet.

Barnet har på det senaste börjat testa gränser även detta handlar om det. Det handlar inte om matsituationen i sig.

 

[Tora]

Fast det är inte i något sådant problemet ligger. Utan problemet ligger i att


Jag bad tydligt i mitt inlägg att jag inte var ute efter påhopp. Vad vi har för principer i vårt hem och mig veterligen upp till oss?

Jag har inte någonstans sagt att vi i te gör måltiden rolig för henne. Och stilla betyder tydligen väldigt olika saker för olika människor.

Så om problemet är ni snarare än er tvååring så vill du inte höra det?

 

[Jenka]

Jag skulle aldrig plocka bort tallriken för mitt barn innan hon är klar med sin mat. Men för att maten ska serveras ska hon sitta på stolen vid matbordet.

Om jag inte tar diskussionen med att det ska vara lugnt vid bordet nu, så kommer jag fortsätta att få ta den var dag.

Det är inte så att jag ställer orimliga krav, kraven är lagda på hennes nivå, ja en 2 åring klarar av att sitta på sin stol och få sin mat. Jag kräver inte att hon ska sitta kvar och vänta till vi har ätit, för det tycker jag är ett för högt krav på henne. Speciellt om vi äter länge.
Det är inte heller så att tyst är det viktiga, utan det är mer att i köket, runt matbordet är det lugnt. Och med lugnt menar jag att mamma och pappa äter klart först, sedan kan vi leka tillsammans.
Vi bor i ett 2 plans hus och hennes lekrummet är bredvid köket.

Min dotter är 2år, hon säger till när hon behöver gå på toaletten. Har vart blöjfri sedan september. Äter själv. Hjälper till att plocka upp sina leksaker. Slänger soporna. Matar hunden och katterna. Hon klär på sig det mesta själv.
Det är inga krav vi ställt, men upplever henne som mest nöjd när hon får sina uppgifter och är med i det vi gör

Är problemet alltså att hon inte sätter sig alls? Eller snabbt byter plats? Får hon välja stol i början av måltiden?

Jag är lite förvånad över responsen i tråden. Att en tvååring sitter still och äter är inte alls konstigt i mina ögon. Springer alltså alla andras barn runt med maten?

 

[TeamLundVer]

Jag tycker att ni som skriver "acceptera inte..." "se till att barnet inte..." och liknande också ska beskriva hur ni praktiskt ser till att det sker.

Samt hur ni gör när reaktionen på en bortplockad tallrik eller fastbunden mot sin vilja i barnstol är gallskrik. Vilket är en fullt naturlig reaktion från en tvååring.

Går sonen från bordet så frågar vi om han är färdig. Svarar han ja frågar vi vad man säger så (behövs oftast inte för han har koll) varpå han säger tack för maten och går ifrån bordet. Det bjuds inte på ngn annan mat sedan heller.

Svarat han nej förklarar vi att man sitter på sin stol när man äter och varför. Vill han sitta på en annan som får han göra det nästa måltid.

På samma sätt får han lära sig att "När det är slut är det slut" om vissa saker. Eller att saker åker i soporna om man inte plockar undan när man blir tillsagd.

Konsekvenslärande helt enkelt. Förstår inte varför detta anses som så höga krav? Sonen blir 3 i december.

 

[YaHilweh]

Man vinner inte striden och sen förstår barnet och aldrig ”trotsar” om det igen. Så fungerar det inte. Du måste släppa oron för att förlora striden.

Är det så viktigt att det är 100% stilla så ät när barnet har somnat och rodda de andra måltiderna så gott det går. Rätt som det är så fungerar det med stilla måltider och då har ni fått som ni velat utan en massa strider och bråk.

Tydligen så är att sitta stilla för dig ett gäng zombier som inte rör en arm. Det är fortfarande inte det som är problemet.

Och en 2 åring klarar att sitta på en stol och äta sin mat.

 

[YaHilweh]

Kraven jag tycker är högt ställda är att hon ska vara lugn och sitta stilla. Hon är 2 år liksom.
Kanske tycker ditt barn att det är tråkigt vid måltiderna och därför väljer att hoppa runt?

Men för tusan, nu blir jag snart irriterad. Jag ska börja skriva LUGN OCH STILLA EFTER VAD DOTTERN SOM ÄR 2 ÅR ÄR KAPABEL TILL ATT KLARA AV.

 

[YaHilweh]

Så om problemet är ni snarare än er tvååring så vill du inte höra det?

Tråden handlar om hur man går igenom den fasen så många kallar 2 års trots. Mstsitustionen är fortfarande INTE problemet. Det var ett exempel med stolen.

 

[Gnist]

Tydligen så är att sitta stilla för dig ett gäng zombier som inte rör en arm. Det är fortfarande inte det som är problemet.

Och en 2 åring klarar att sitta på en stol och äta sin mat.

Jag tar lite för givet att du inte alls bryr dig i om hon inte sitter som ett litet ljus på stolen och har oklanderligt bordsskick, vilket ingen normal 2-åring gör/har och att huvudsaken är att hon öht sitter på stolen när hon ska äta, så tolkar jag det i af.

 

[TinyWiny]

Varför tycker du att man måste sitta på en stol och äta? Varför är det så viktigt för dig? Det är snarare frågan du bör ställa dig själv än att fråga hur du ska få barnet att sitta stilla. För ett barn finns det inga boxar och då blir tänket att saker måste göras och vara på ett visst sätt fullkomligt obegripliga och helt onödiga. Se det hela ur ditt barns synvinkel istället. När springet i benen kommer, var ska hon göra av det? Varför är det så viktigt att kväva det?

Vill barnet äta på golvet så varsågod. Vill barnet stå och äta så varsågod. Vill barnet byta stol femton gånger så varsågod sålänge hen inte kräver att någon annan ska flytta sig. Stoppet för mig har alltid funnits vid risker. Man springer inte med mat i munnen för då ökar risken att sätta i halsen men att äta på golvet, stå upp eller springa en runda när maten är urtuggad, nej det skulle jag inte säga nej till. Mina barn har ätit på golvet med händerna i perioder och de är välartade vuxna idag som äter med kniv och gaffel sittandes vid bordet. De har aldrig spottat någon i ansiktet och inte betett sig illa. Att sätta gränser gör man inte för att man fått för sig att något måste vara på ett visst sätt utan för att barnet inte ska skada varken sig själv eller andra. För vem skadar det att barnet byter stol? Vem skadar det att barnet äter på golvet? Absolut ingen. Att hon vet att det är önskvärt att sitta på en stol och äta räcker. Ser hon er sitta vid bordet och äta med kniv och gaffel så tar hon förr eller senare efter för det är så barn gör. De gör inte som man säger utan som man gör. Barn lär sig genom att härma sina förebilder.
Så fundera på varför det är så viktigt för dig att hon sitter still på sin stol.

 

[MM]

Men för tusan, nu blir jag snart irriterad. Jag ska börja skriva LUGN OCH STILLA EFTER VAD DOTTERN SOM ÄR 2 ÅR ÄR KAPABEL TILL ATT KLARA AV.

Varför STORA BOKSTÄVER
Var trevlig eller bli behandlad därefter

 

[Lipperta]

Fast det är inte i något sådant problemet ligger

Det trodde inte mina vuxna heller. De tyckte bara det var jobbigt och att jag visst borde klara av dittan och dattan.
Men det gjorde jag inte.

Jag tycker verkligen inte du ska avfärda att något annat kan ligga bakom så fort.

 

[MM]

Är problemet alltså att hon inte sätter sig alls? Eller snabbt byter plats? Får hon välja stol i början av måltiden?

Jag är lite förvånad över responsen i tråden. Att en tvååring sitter still och äter är inte alls konstigt i mina ögon. Springer alltså alla andras barn runt med maten?

Nej. Min tvååring sitter stilla alldeles av sig självt. Barn är olika!

 

[Lipperta]

Men för tusan, nu blir jag snart irriterad. Jag ska börja skriva LUGN OCH STILLA EFTER VAD DOTTERN SOM ÄR 2 ÅR ÄR KAPABEL TILL ATT KLARA AV.

Uppenbarligen är hon inte kapabel till det eftersom det är ett problem ni har.

Jag försöker varken hoppa på dig eller kalla dig dålig morsa, men.

Barn A tycker inte det är några svårigheter att sitta still barn B tycker det är skitjobbigt.

Alla barn klarar inte av att följa mallen till vad de ''ska'' klara vid den och den åldern.

 

[YaHilweh]

Är problemet alltså att hon inte sätter sig alls? Eller snabbt byter plats? Får hon välja stol i början av måltiden?

Jag är lite förvånad över responsen i tråden. Att en tvååring sitter still och äter är inte alls konstigt i mina ögon. Springer alltså alla andras barn runt med maten?

Problemet är en blandning, hon testar att sätta sig någon annan stans för att se hur vi reagerar. osv. Vi har bara hennes stol, en kökssoffa och en stol bredvid hennes vid bordet.
Köksoffan blir farlig för henne att sitta vid, då hon är mer högt än lågt i den och pappa sitter alltid bredvid henne, är pappa borta sitter jag alltid bredvid henne.
Problemet sedan blir att ilskan kommer när vi flyttar henne från där hon tycker att hon ska sitta och sätter henne på sin stol.

 

[YaHilweh]

Jag tar lite för givet att du inte alls bryr dig i om hon inte sitter som ett litet ljus på stolen och har oklanderligt bordsskick, vilket ingen normal 2-åring gör/har och att huvudsaken är att hon öht sitter på stolen när hon ska äta, så tolkar jag det i af.

Tack! Precis så jag menar.

 

[YaHilweh]

Varför STORA BOKSTÄVER
Var trevlig eller bli behandlad därefter

Det var inte specifikt menat mot dig, men folk verkar tro/tycka att jag styr mitt barn med piska för att jag vill att hon ska sitta på en stil vid köksbordet när maten serveras.

 

[YaHilweh]

Uppenbarligen är hon inte kapabel till det eftersom det är ett problem ni har.

Jag försöker varken hoppa på dig eller kalla dig dålig morsa, men.

Barn A tycker inte det är några svårigheter att sitta still barn B tycker det är skitjobbigt.

Alla barn klarar inte av att följa mallen till vad de ''ska'' klara vid den och den åldern.

Okej så barn tappar sin kapacitet vid 2 års ålder?

 

[Gnist]

Barn A tycker inte det är några svårigheter att sitta still barn B tycker det är skitjobbigt.

Det handlar ju heller inte om att dottern ska sitta stilla, utan att hon ska sitta öht..

 

[Imogen]

Går sonen från bordet så frågar vi om han är färdig. Svarar han ja frågar vi vad man säger så (behövs oftast inte för han har koll) varpå han säger tack för maten och går ifrån bordet. Det bjuds inte på ngn annan mat sedan heller.

Svarat han nej förklarar vi att man sitter på sin stol när man äter och varför. Vill han sitta på en annan som får han göra det nästa måltid.

På samma sätt får han lära sig att "När det är slut är det slut" om vissa saker. Eller att saker åker i soporna om man inte plockar undan när man blir tillsagd.

Konsekvenslärande helt enkelt. Förstår inte varför detta anses som så höga krav? Sonen blir 3 i december.

Vad händer om barnet säger att han är färdig (utan att ha ätit så mycket) men sen en timme senare är uppenbart hungrig?

Så du menar att om du ber din son plocka upp legot från golvet och han inte gör det så kastar ni legot i soporna?