2 åring med mycket egen vilja.

[MM]

Det var inte specifikt menat mot dig, men folk verkar tro/tycka att jag styr mitt barn med piska för att jag vill att hon ska sitta på en stil vid köksbordet när maten serveras.

Då kunde du skrikit i ett eget inlägg och inte citerat mig samtidigt.

 

[YaHilweh]

Det trodde inte mina vuxna heller. De tyckte bara det var jobbigt och att jag visst borde klara av dittan och dattan.
Men det gjorde jag inte.

Jag tycker verkligen inte du ska avfärda att något annat kan ligga bakom så fort.

Det är INTE matsituationen felet ligger i.
Utan att man testar gränserna.
Jag känner dock mitt barn bättre än vad du gör och hade det vart ett problem så hade det inte uppkommit på en natt i samma veva som gränstestandet i övrigt har startat

 

[YaHilweh]

Vad händer om barnet säger att han är färdig (utan att ha ätit så mycket) men sen en timme senare är uppenbart hungrig?

Så du menar att om du ber din son plocka upp legot från golvet och han inte gör det så kastar ni legot i soporna?

Jag förstår inte varför alla ska tänka så ordagrant?
Jag är helt säker på att det inte handlar om att man i förbifarten ber denne plocka upp och 10 minuter senare gå och slänger saker.
Det ligger nog ganska mycket mer bakom det.

 

[YaHilweh]

Då kunde du skrikit i ett eget inlägg och inte citerat mig samtidigt.

Varför blev detta ens en diskussion nu?
Det var din text som gjorde att jag insåg att jag tydligen behövde förtydliga det.

 

[MM]

Okej så barn tappar sin kapacitet vid 2 års ålder?

Nej. Det är en ålder där dom slår sig lite fria från föräldrarna och övar på att bli mer självständiga. Det är en lite minitonår. Den dyker upp vid flera åldrar. Just mellan 2-3 år händer det väldigt mycket i utvecklingen och hon kommer att fortsätta testa gränserna. Saken är nog att här i tråden får du det att låta som att du driver det för hårt snarare än att låta henne utforska sin nyfikenhet och öva på att bli oberoende. Du får helt enkelt ha tålamod. Det är åldern helt enkelt.
Mer att läsa: https://www.1177.se/Halland/Tema/Barn-och-foraldrar/Vaxa-och-utvecklas/Sma-barn-1-5-ar/Barnets-u

Och för att förtydliga då du verkar ta allas ord i tråden som hårda. Så menar jag inte alls, så du vet det

 

[Jenka]

Överlag med trots/gränstestande så tänker jag att jag (vi) väljer mina (våra) strider utifrån det vi faktiskt tycker är viktigt. Om sonen blir sur för att han inte får sin vilja igenom får han bli det. Känns rätt viktigt att han inte lär sig att man får som man vill bara man gallskriker.
Men ja, då får han skrika. Nu brukar inte sådana "utbrott" vara särskilt länge här hemma och hanteras som han vill. Ibland går han iväg, ibland lägger sig på golvet och ibland vill han direkt ha en kram och bli tröstad. Han måste ju lära sig även att hantera ilska och besvikelse och har inte så mycket andra sätt att uttrycka sig än.

 

[MM]

Varför blev detta ens en diskussion nu?
Det var din text som gjorde att jag insåg att jag tydligen behövde förtydliga det.

Det är ingen diskussion men citerar du mig när du skriker och det inte bara var riktat till mig så får du ta att jag säger till. Du hade reagerat innan mitt inlägg så att mitt inlägg utlöste ditt utbrott kan du lägga ner.

 

[Tora]

Tydligen så är att sitta stilla för dig ett gäng zombier som inte rör en arm. Det är fortfarande inte det som är problemet.

Och en 2 åring klarar att sitta på en stol och äta sin mat.

För vissa tvååringar är det faktiskt mycket svårt.

 

[Tora]

Tråden handlar om hur man går igenom den fasen så många kallar 2 års trots. Mstsitustionen är fortfarande INTE problemet. Det var ett exempel med stolen.

I trådstarten skrev du bara om matsituationen och som vuxen få äta i lugn och ro.

 

[Tora]

Går sonen från bordet så frågar vi om han är färdig. Svarar han ja frågar vi vad man säger så (behövs oftast inte för han har koll) varpå han säger tack för maten och går ifrån bordet. Det bjuds inte på ngn annan mat sedan heller.

Svarat han nej förklarar vi att man sitter på sin stol när man äter och varför. Vill han sitta på en annan som får han göra det nästa måltid.

På samma sätt får han lära sig att "När det är slut är det slut" om vissa saker. Eller att saker åker i soporna om man inte plockar undan när man blir tillsagd.

Konsekvenslärande helt enkelt. Förstår inte varför detta anses som så höga krav? Sonen blir 3 i december.

Men konsekvenstänkandet är inte en treårings starka sida direkt. Det är först vid kanske åtta års ålder eller så som det börjar fungera.

 

[YaHilweh]

Nej. Det är en ålder där dom slår sig lite fria från föräldrarna och övar på att bli mer självständiga. Det är en lite minitonår. Den dyker upp vid flera åldrar. Just mellan 2-3 år händer det väldigt mycket i utvecklingen och hon kommer att fortsätta testa gränserna. Saken är nog att här i tråden får du det att låta som att du driver det för hårt snarare än att låta henne utforska sin nyfikenhet och öva på att bli oberoende. Du får helt enkelt ha tålamod. Det är åldern helt enkelt.
Mer att läsa: https://www.1177.se/Halland/Tema/Barn-och-foraldrar/Vaxa-och-utvecklas/Sma-barn-1-5-ar/Barnets-u

Och för att förtydliga då du verkar ta allas ord i tråden som hårda. Så menar jag inte alls, så du vet det

Jag försökte i första inlägget vara tydlig med att det är just det jag menar, jag vet att det är en fas och att den kommer gå över. Men hur gör ni för att ta er igenom faserna.

 

[TeamLundVer]

Vad händer om barnet säger att han är färdig (utan att ha ätit så mycket) men sen en timme senare är uppenbart hungrig?

Så du menar att om du ber din son plocka upp legot från golvet och han inte gör det så kastar ni legot i soporna?

Då berättat vi för honom att vi ju precis ätit middag och att om han ätit sin mat hade han inte varit hungrig nu.

I sonens ögon gör vi det. Vi har en påse i sopsorteringen där leksakerna hamnar när de slängs och sedan plockar vi undan dem därifrån när han inte ser. Smyger in det på rummet efter några månader igen.

 

[TeamLundVer]

Men konsekvenstänkandet är inte en treårings starka sida direkt. Det är först vid kanske åtta års ålder eller så som det börjar fungera.

Det beror ju lite på om man lär dem det eller inte också. Ett barn som aldrig får lära sig att det finns konsekvenser kommer förstå dessa långt senare än andra barn. Tex får sonen ett halvt glas cola till sitt fredagsmys varpå vi säger "när det är slut är det slut". Dricker han upp sin cola får han inte mer även om vi har kvar i våra glas. Räckte med en gång sedan förstod han det. Vi påminner honom när vi ger det bara.

 

[Lipperta]

Det är INTE matsituationen felet ligger i.
Utan att man testar gränserna.
Jag känner dock mitt barn bättre än vad du gör och hade det vart ett problem så hade det inte uppkommit på en natt i samma veva som gränstestandet i övrigt har startat

SJÄLVKLART känner du din dotter bäst, jag har aldrig sagt något annat, men jag tycker man ofta blundar för problem som sitter djupare, alltså inte bara ''vill inte sitta''.

Jag försöker ge dig tips på att du kan titta på problemet från en annan vinkel, lugna ner dig lite.
Du frågar efter råd. Alla i tråden har hållit god ton tills du började skriva snäsigt.

Väldigt dålig stil från din sida.

 

[YaHilweh]

Det är ingen diskussion men citerar du mig när du skriker och det inte bara var riktat till mig så får du ta att jag säger till. Du hade reagerat innan mitt inlägg så att mitt inlägg utlöste ditt utbrott kan du lägga ner.

Om du läst det i tidigare svar, varför kommenterar du då med samma sak?

 

[Lipperta]

Det handlar ju heller inte om att dottern ska sitta stilla, utan att hon ska sitta öht..

Som jag vet att du såg, var det ett exempel.

 

[TeamLundVer]

Jag förstår inte varför alla ska tänka så ordagrant?
Jag är helt säker på att det inte handlar om att man i förbifarten ber denne plocka upp och 10 minuter senare gå och slänger saker.
Det ligger nog ganska mycket mer bakom det.

Såklart.
Det är både ett par tillsägelser och ett par varningar om vad som sker om han inte plockar undan innan vi är där.

 

[MM]

Om du läst det i tidigare svar, varför kommenterar du då med samma sak?

Jag tror att du behöver släppa detta annars kommer vi älta i evigheter och jag vill verkligen inte bli otrevlig vilket jag har en tendens att bli om folk försöker sätta sig på mig för jag mår inte bra av det då jag i grunden är en trevlig människa. Så för min del är det dött och begravet

 

[Tora]

Det beror ju lite på om man lär dem det eller inte också. Ett barn som aldrig får lära sig att det finns konsekvenser kommer förstå dessa långt senare än andra barn. Tex får sonen ett halvt glas cola till sitt fredagsmys varpå vi säger "när det är slut är det slut". Dricker han upp sin cola får han inte mer även om vi har kvar i våra glas. Räckte med en gång sedan förstod han det. Vi påminner honom när vi ger det bara.

Fast det är inte konsekvens.

 

[Kilauea]

Jag anser inte att man måste bli något specifikt för att man uppfostrats på olika sätt. Många av de ungdomar med bäst betyg, full närvaro i skolan och lever ett "perfekt" liv. Är de som först är de som testar droger för att "liva" upp vardagen.

Jag tror inte att något är fel, men jag vill att mitt barn ska lyssna på de få regler vi har i hemmet, även lyssna p mig som vuxen.

Vi var hela familjen på Mallis i somras. Där kommer det fram en tjej på kanske 7-8år och spottar min sambo i ansiktet, inte en gång utan tre gånger. Föräldrarna ser, men säger inget om det. När vi säger ifrån, jag har aldrig fått så svarta ögon av någon tidigare.
Men i min värld går man inte fram och spottar en vilt främmande människa i ansiktet. Jag har inget i någon annans familjs val av uppfostran att göra, men jag vill inte bli spottad på och då säger jag ifrån.

I min värld är det stor skillnad på att inte kunna sitta still vid matbordet och att spotta någon i ansiktet. Det ena är ok om man är två år, det andra är aldrig ok.