10:orna del 4

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: 10:orna del 4

Till er som har era hästar på inridning, har haft hästar på inridning tidigare eller tänker skicka era:

Ungefär hur lång tid ska man räkna med att hon behöver vara iväg? Longering och sånt kan hon ju hyffsat, så hon är inte helt "grön". Jag vill ju helst skicka bort henne i vår i så fall, och då går jag fortfarande i skolan, så ekonomin är rätt begränsad. Tror ni det räcker med en månad? För att i alla fall få henne att fatta grunderna? Jag har ju en häst kvar här hemma som kostar pengar under tiden, och får nog räkna med att jag kommer bli tvungen att betala stallplatsen för den andra också, medan hon är iväg, så det känns som om jag måste börja planera det här, om hon ska iväg.
 
Sv: 10:orna del 4

När jag var med och skickade iväg en 2,5 åring så kunde den longeras med sadel och hade haft träns och inspänningstyglar.
Jag kunde hänga på den i skritt.

Beridaren hade honom en månad, red ett par gånger i ridhus och red sedan bara ut på honom. Jag åkte upp och red ut på honom,
sen fick han komma hem. :)
 
Sv: 10:orna del 4

Bortsett från det där med inspänningarna så är det väl ungefär där min är. Bara hon blir bra i benet så ska jag börja hänga på henne. Men skönt att höra att det bara tog en månad för dig, en månad är helt klart överkomligt.
 
Sv: 10:orna del 4

Ja, ägaren hade säkert kunnat hämtat hem honom tidigare. Men eftersom att han varit mer vild än tam när han kom till oss från början och var
typ 170 cm hög, så fick han gärna stanna kvar. Han kom till Sverige några månader innan han skickades på inridning, helt ohanterad... hingst,
som verkligen visste att han var hingst, kulorna rök fort. :devil:
 
Sv: 10:orna del 4

:bump: Min häst är ohalt! Fast lite nojjig är jag. Ska kolla det när den bästa veterinären får tid (han tar inga nya kunder i december). Det betyder att bölden också kan skäras när hältan är borta. Men eftersom det är jul osv så lär det inte hända nu, så gissa vad jag gjorde igår.

Hästen är sutten på 3 gånger, 2 gånger i stallet och 1 gång ledd med ryttare.
Jag sadlade hästen igår (hon var lite trött), tränsade, gick ut i paddocken och satt upp direkt från pallen :o Sen skrittade vi lite (hon förstår inte riktigt), sen hoppade jag av, gick till pallen, ställde henne där och satt upp igen. Skrittade lite till och svängde. Satt upp på normalt vis. Sadlade till och med om i paddocken...

Sen hoppade jag av och gick in med henne :love: Hon förstår inte riktigt men fattar nu det där med smacka, skänklar och gå framåt även om det går saaaakta framåt. O gärna lite bakåt. Men om några gånger så kommer polletten trilla ner (frågan är om jag vill det :p). Och med ledare några gånger så hon börjar skritta ordentligt.

Hon står helt stilla vid uppsittning och avsittning :D

En tjej har sagt att hon kan hjälpa mig ibland så jag ska ringa och fråga henne.

Tror jag har Sveriges mentalt starkaste 2åring :D
 
Sv: 10:orna del 4

Min har jag suttit på tre gånger, för varje gång har en gångart lagts till, finito. ;) Nej men jag har ju bara åkt häst i skogen med draghjälp, så jag har ju inte direkt ridit. Nu kommer sambon hålla en liten plan och en rundbana öppen åt mig här hemma så jag kan träna lite mer själv. Skulle jag skickat iväg honom vore en månad ganska lagom skulle jag tro!
 
Sv: 10:orna del 4

Tack för alla era åsikter!

Jag hoppas kunna göra så mycket som möjligt med henne själv, men jag vill samtidigt inte ha henne sabbad för att ingen annan vill vara i stallet, och ridmöjligheterna där är så dåliga. Måste jag skicka bort henne så känns det som det bästa alternativet, än att hon bara ska gå och skräpa i hagen fram till hösten.
 
Sv: 10:orna del 4

Antagligen pga säkerheten. Även att få lite draghjälp när man rider ut. Jag skulle aldrig hoppa upp på min oinridna häst om jag var helt själv i stallet,man vet aldrig vad som händer! Det kan gå jättesnabbt.

Även fast korven är lugnet själv så kommer jag vilja ha någon med när vi rider ut,eller att någon finns i närheten om jag rider på ridbanan dom första gångerna jag ska upp,att chansa att det kommer gå bra är bara dumt.
 
Sv: 10:orna del 4

Min Asta var iväg i en månad, av den månaden gick en vecka bort då man tog bort vargtänder (så det kan ju vara bra att kolla innan de åker;) ). Hon kom hem och var riden i skritt, trav och galopp på bästa sätt. Hon kan dessutom löshoppa enligt de regler som nu gäller för 3-årstestet!

Jag tycker det är jättebra att skicka iväg de små en månad på hösten som 2-åringar (om ekonomin tillåter vill säga). Det är nyttigt att lämna hemmet och bli hanterade av andra människor. Jag föredrar också att lämna bort dem på inridning för att ev slippa att bli sjukskriven efter en avfallning (där man nu slår sig hårt av bara tanken av att trilla av!).

Asta hade haft sadel på sig i boxen 5-6 ggr och var "hängd" på vid ett tillfälle. Träns/bett hade hon haft vid ett par tillfällen. Hon var löshoppad i somras 2-3 ggr på mycket låga hinder, mest för att hon skulle förstå vad det handlade om!

Asta åker tillbaka i februari/mars för ytterligare en månads utbildning och förberedelse till 3-årstestet......sen är det bara att hålla tummarna - dels för testet men också för att hon troligen åker på betäckning direkt efter! :d
 
Sv: 10:orna del 4

Av precis den anledningen som Fibusen beskriver. Jag har alltid varit själv i stallet med min andra häst, och det är i sig ingenting jag störs av. Jag kan till och med tycka att det är skönt, och är van vid att ha det så. Men just med unghästen, och i synnerhet när jag ska börja rida ut med henne, hade det varit skönt att vara två. Min andra häst är inget lämpligt sällskap heller egentligen, eftersom hon är rätt spänd och nervös, särskilt när någon annan än jag rider, men hon är ju bättre sällskap än inget alls.

Jag är inte rädd för att ta det där första, som ändå ska ske på ridbanan, då har jag folk från marken som kan assistera och vara med ifall olyckan skulle vara framme. Men utritterna kan bli knivigare. Speciellt eftersom miljön runt stallet är allt annat än skyddad, och varje ridtur/promenad innebär möte med barn/ungdomar som oftast inte tar hänsyn och bilar som kör fort på små, smala vägar. Hon är lugn och trygg när jag går bredvid, men jag är rädd att hon ska reagera mer när jag sitter på ryggen istället för att gå vid sidan om.

Nittionio: Det där låter bra. Min är egentligen lite efter i utvecklingen, dels är hon inte född förrän i maj och dels så har hon inte hanterats alls förrän hon var tjugo månader och jag köpte henne, så det kan nog bli rätt lagom att ta det framme i mars-april med henne. Hon kan absolut behöva ett miljöombyte eftersom hon är född på gården och under hela sitt liv nästan bara hanterats av mig (ja, det är ju andra i stallet som har lett ut henne till hagen och jag har haft bra hjälp av en kompis, men mestadels är det jag och hon). Får nog suga på den karamellen och tänka över det ekonomiska lite nu under vintern.
 
Sv: 10:orna del 4

Jag håller med dig. Man ska inte äventyra sig själv. Jag har dock precis som Kiwifrukt jättesvårt att få hjälp, jag har visserligen en häst som vem som helst kan rida med på som sällskap, men det är väldigt svårt att få hit nån att hjälpa mig... Kaptenen är ju väldigt mycket hanterad från backen, framför allt tömkörd, men inkörningen gick ju i stöpet just pga att jag inte fick nån hjälp. Nu har jag lärt känna lite mer folk här runt omkring som många är travgubbar eller på annat sätt kunniga inom körning, så jag kommer kunna ha hjälp på den biten när jag nu drar igång den igen. Men ridningen är lite stillastående för tillfället...


KL
Och bara som kontrast till det tog jag ett eget steg idag. :angel:

Plockade in en väldigt arbetsvillig Kapten som var på tårna och ville springa. Sadlade, hängde på inspänningstyglar, tränsade och knallade iväg ner på planen som sambon plogade fram i helgen. Den har dock drivit igen lite nu så han får nog lov att göra om. :D Han har lovat att ploga fram en rundbana också i kanten på lägdan, super!

Hur som helst var Kaptenen lite springig i början och lyssnade inte så värst alls. Bara älgade på i sin egen värld och travade snabbt runt runt. Spände därför in honom vid första varvbytet - löst! - för att få lite mer koncentration. Efter uppvärmning spände jag in honom riktigt och han fick sig en tankeställare när han skulle försöka gå framåt igen och det tog emot, sen mindes han hur man gjorde och jobbade KANONFINT resten av passet! På slutet fick jag driva honom framåt och han jobbade på riktigt härligt!

Han fick gör många övergångar skritt - trav - skritt - halt osv vilket fungerade klockrent efter lite upprepning. Vi avslutade när han gick som allra bäst och jag fick stå och pussa på honom läääänge! :love: Som avslutning studsade jag lite i stigbyglarna på båda sidor och satt upp en gång, klappade och berömde medan han tuggade på min sko, och satt sedan av och gick in i stallet igen.

Duktiga älskade Kaptenen! :love:
 
Sv: 10:orna del 4

Jag har ju turen att stå i stall där många rider,och kan i princip få ridsällskap från 8 på morgonen till 20 på kvällen,men om jag inte hade haft det skulle jag iallafall vilja ha någon med,även om det är den mest "ointresserade av häst" människan som finns,eller helt okunnig,för brakar det iväg så gör det,då är det svårt för en människa på marken att stoppa det hela endå,men man har iallafall tryggheten att OM man bryter sig,eller t.o.m blir medvetslös så kan den andra ringa efter hjälp/ambulans. Det räcker inte att man har mobilen med sig om man blir medvetslös...

Sen gillar jag att rida själv,och kommer göra det mycket i framtiden,men just första tiden så kommer jag inte tumma på min egna säkerhet. Speciellt inte nu när jag ska bli mamma,och lillen kommer verkligen om någon att behöva mig.

Som ni kanske minns så vart jag ju nersparkad på ridbanan av Orvar när vi provade tömkörningsgjorden? Tack och lov tog smällen bara på benen/höften,hade han sparkat högre så hade jag säkert blivit betydligt mer skadad,om jag fått smällen i skallen hade jag svimmat av,kanske t.o.m dött. Nu gick det bra tack och lov,men åter igen så kan det som sagt gå riktigt snabbt när det väl händer,och det är bara dumt att chansa.

Min stallägare är oftast hemma,så även om jag inte får med mig någon vissa dagar,så kan jag alltid be henne slänga ett öga över ridbanan nån gång för att se så jag inte ligger orörlig på marken. Om man har grannar så kanske man kan be dom kika ut en sväng genom fönstret då och då?
 
Sv: 10:orna del 4

kl

Så bra det går för er härinne! Hippocampus det var ju snabbt marscherat! :)

Jag är i princip alltid själv när jag rider in. Om jag inte har haft någon mer nervös häst, då har jag sett till att ha sällskap när jag ska upp på ryggen. Men visst, alla hästar kan bli rädda så det är en risk.

Längtar till hingstvisningarna börjar komma igång, vill ju välja hingst nu !
 
Sv: 10:orna del 4

Jag håller med. Jag var totalt orädd (vilket säkerligen också berodde på åldern, ung och dum som man var) innan, red alltid själv och detta var dessutom före både mobiltelefonernas och säkerhetsvästarnas tid. Men sen åkte jag av på en hoppträning och slog av benet på två ställen. Jag bröt "bara" benet, men jag hade aldrig kunnat ta mig därifrån för egen maskin, så jag var väldigt tacksam att jag hade folk runt mig som dels kunde få dit ambulansen och dels kunde ta hand om hästen.

Det är fem år sen, och jag fick mig en rejäl tankeställare. Jag hoppar inte själv efter det, pappa eller syrran får vara med. Även om de bara står och glor på ridbanan så är det ett jättestöd att ha någon med, ifall det skulle hända nått. I mitt fall var det ren otur, hästen gjorde inte ens något, utan vi missuppfattade bara varandra, jag gled av och landade väldigt olyckligt, men det blev en dyr missuppfattning. Rider dressyr/rider ut gör jag visserligen ensam, olyckan kan definitivt vara framme även då, och särskilt med en så speedad häst som min, men jag måste ju kunna klara mig hyffsat själv.

När jag hanterar lillan har jag alltid hjälm, säkerhetsväst och skor med stålhätta. Jag rider alltid alla hästar med hjälm och väst också. Efter olyckan är säkerheten inget jag kommer tulla på, någonsin.
 
Sv: 10:orna del 4

Jag menade inget illa :D utan mer att Kiwi skrev att hon inte ville sabba hästen så jag trodde hon menade annat.
Jag har ju en stallkompis som inte alltid är hemma på gården. Jag var ju alltid hanterat min häst ensam och gjort saker ensam med henne. Att rida ut bör jag nog ha sällskap, hästen är ju enormt på tårna i skogen.

Är det så att ingen finns i stallet så brukar jag be en kompis ringa mig efter viss tid som en säkerhet.
Jag har också alltid hjälm på vid hantering.
 
Sv: 10:orna del 4

kl

Så bra det går för er härinne! Hippocampus det var ju snabbt marscherat! :)

Jag är i princip alltid själv när jag rider in. Om jag inte har haft någon mer nervös häst, då har jag sett till att ha sällskap när jag ska upp på ryggen. Men visst, alla hästar kan bli rädda så det är en risk.

Längtar till hingstvisningarna börjar komma igång, vill ju välja hingst nu !

Jag med! Funderar på att åka till Holland och Tyskland på hingstvisningar :)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag är så ställd över något som har hänt att jag ville höra om någon annan har varit med om något liknande. Bytte stall i augusti, till...
Svar
7
· Visningar
3 868
Senast: Lhas
·
Hästvård Hejsan! Jag tror att jag skriver här för att kunna bolla min oro med någon som har nya tankar och idéer att ta upp med veterinären:)...
9 10 11
Svar
216
· Visningar
23 137
Hästmänniskan Håller på att smått få frispel här på alla andras lösa hästar som springer runt på vår gård. Köpte för några år sedan ett hus och...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
10 423
Hästvård Jag vet inte hur jag ska göra så jag skriver här och hoppas på lite bra svar. Jag har en jätte skicklig hovis som jobbat som klinik...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
10 406
Senast: kryddan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Selenbrist
  • Atletix
  • DIY hästvård

Omröstningar

Tillbaka
Upp