Sv: 10
rna del 3
KL
Sådääär ja! Nu är lillskiten DYYYYR!
Första riktiga tömkörningen utan grimma, bara med träns och tömmar och gjord!
Började med att gå framme vid huvudet men han var så himla pigg och framåt så jag gick bakom honom redan halvvägs ut till vägen (300 m. uppfart). Han lyssnade KANON på kommandon för halt och skritt, och det var knappt ens behövligt att ta nåt i tömmarna! Jag tog dock stöd i dem inför varje halt för att visa vad det betydde, och efter typ fyra halter med kommando gjorde vi resten enbart för tömmarna, vilket funkade skitbra! I början hade jag tömmarna lösa, bara från bett till hand. Senare kopplade jag om så att de gick genom ringarna på gjorden också, funkade lika bra vilket som!
Men precis när jag höll på att spänna om tömmarna kom självklart en bil... Jag tittade upp och såg att hundarna stuckit typ 150 meter bort (självklart så fort man tittar åt ett annat håll...), och står med tummen i bettringen för att försöka hålla honom på plats. Som TUR är verkar det bara vara bra folk som kör på den här vägen, för tjejen bakom ratten stannade helt tills jag fått ordning på tömmar och häst. Hundarna var döva och lyssnade inte på nånting...
SISTA gången de följer med ut nånsin kan jag lova!
Hur som helst så var hon som sagt jättesnäll och krööööp fram, jag och Kaptenen gick förbi åt motsatt håll och han var så duktig!
Nu har han mött tre bilar och nu har han börjat fatta att de inte är så farliga! Han trippade bara lite åt sidan!
Vi fortsatte en bit till och sen vände vi hemåt. Han var så himla pigg och lycklig och ville trava flera gånger, men det var lite för halt för mig för det.
Vi fick även träna på att svänga då han inte alls ville gå hem utan fortsatte nästan förbi infarten, så nu han har svängt för töm också!
Väl hemma ville han absolut inte gå in i stallet och lyckades få bettet under tungan mitt i sina protester, då såg han jätteförvånad ut.
Så nu blir det till att hitta en nosgrimma åt herrn så att det inte upprepas.
Idag var han heller inte ett dugg bråkig med bettet medan vi var ute, han tuggade och smaskade en hel del men inte av obehag, det rann en massa dregel ner på bringan så det såg ut som om han jobbat i flera timmar efteråt!
GLAD OCH STOLT MATTE!
ALLA saktar in och krypkör förbi, och han stannade till och med traktorn så att vi fick gå förbi, plus att han väntade så att vi kom en bit bort innan han körde vidare! 
