Sv: 10
rna del 3
KL
Nu lär jag spy ur mig lite och "outa" mig,känner mig verkligen så..förvirrad,förväntansfull,rädd,orolig,allt på samma gång.....
Jag är nämligen gravid. Inte alls planerat,låååångt ifrån,men nu är det som det är. Helt galet fel i planeringen om vi säger så. Vi har iallafall beslutat att behålla efter många om och men,men alla tankar som kommer och går,*suck*... Hur ska man lösa det med allt?
För första gången i mitt liv har jag verkligen min DRÖMHÄST,på många sätt, jag har chans att kunna rida för tränare i framtiden,och kunna komma ut på nån liten klubbtävling,tidigare har jag bara haft promenadhästar som EGNA och bara lunkat i skogen. Det här med att nu bli föräldrar gör mig rädd,tänk om det blir jobbigt med häst och bebis? SÅÅÅÅÅ många lägger av några år under bebistiden och några år frammåt,för att det inte hinns med/man vill lägga all tid på familjen. Tänk om jag känner så om några månader? Tänk om jag slänger min högsta dröm åt skogen?
En annan grej som gör mig så orolig och ledsen är att Orvar sparkar så fort det är något som inte duger,jag förstår inte han nånsin kommer kunna ridas...
Han sparkar när han får sadel/tömkörningsgjord,när han inte får mat först,när han inte vill gå förbi den där "läskiga" saken,när han är uppspelt,när han blir rädd,när han blir glad, osv...
Som nu hade jag sååå gärna velat sitta på honom en gång innan det är dags att ge sig (pga magen),men jag törs inte riskera något,för han fullkomligt exploderar när han inte vill. Jag hängde på han i dag igen,jättelugn och fin,sen bad jag mannen gå något steg med honom för att se hur han reagerade att röra på sig med vikt,fyra steg gick bra,sen körde han ner huvudet och kickade. Tack och lov så hängde jag bara på honom så jag gled ju bara av,men han kunde ju lika väl ha fortsatt att sparka när jag stog på marken,sen fått till en fullträff som sist vi testade tömkörningsgjorden.
Beslutade mig för att hänga igen och gå några steg,gick fyra steg,sen stannade vi och jag gled av sen ut i hagen igen.
Jag vet inte om jag vågar göra mer med honom nu,varken hänga,sadla,sitta,för han SPARKAR,snabb är han också,från att vara kolugn till att länga av en sparkserie. Om jag blir sparkad i magen så är det ju kört.
Samtidigt så vill jag ju så gärna! Det var ju NU jag skulle få sitta på min underbara häst...
Hur ska jag få han att ge sig med detta sparkande? Så fort det är nått som inte duger eller som han vill göra,då sparkar han... Kommer han alltid köra med detta? Kommer han nånsin gå att rida in? Hur ska folk hinna upp innan han exploderar? Hur ska man tackla det här?
Nu kommer han bara få gå i hagen fram tills allt är klart med bebis,jag kan inte riskera att det händer något,för sparkarna kommer som sagt i vilken situation som helst. Det lär han inte lida av igentligen,men för mig känns det FEL,FEL,FEL,det är ju nu under kommande hösten/vintern jag hade tänkt att börja jobba lite mer,ta promenader,och kunna sitta upp och skritta,för att skicka på inridning till våren. Just nu känns det som det enda stället han passar på är på nån jäkla rodeo...
Alltså hur kan man gå från världens lugnaste,till världens "galnaste"?
Planerna ändras redan,hur ska inte det bli sen när bebis kommer då?
Fan alltså,jag har verkligen kaos i både hjärna och hjärta just nu,jag vet ingenting om nånting känns det som. Och bara det att bli förälder skrämmer slag på mig. Samtidigt nöter det på mig om jag gjort något fel med korven,varför gör han som han gör,kommer han ge sig? Finns det fler hästar som varit så här sparkiga som faktist har lugnat ner sig?
Jag vill bara ta en paus från ALLT känns det som just nu,så förvirrad,så orolig,så ledsen....
Det var första gången jag provade, men jag tror hon ska få följa med några fler gånger. Bra träning! 
