Innan jul var jag och Rut på miljöträning! Dvs, min tränare och några elever skulle ha ett fälttävlansinslag på julshowen som kommunens klubbar ordnat. Jag skulle inte vara med på showen, men fick följa med på träningen dagen innan.
Föreställ er:
Jättestort ridhus (där hon varit en gång tidigare, på dressyrtävling då hon höll på att dö pga dressyrstaket och domare, red på 54%...) Läktare (i trä) längs hela långsidan, ca 2,5 m ovanför banan, där tränarens två barn springer fram och tillbaka i stövlar och gallskriker. Dressyrstaket längs ena långsidan, folk överallt, mikrofoner och högtalare. I ett hörn två fåtöljer och ett bord till tomten. Granris i högar. Folk springer fram och tillbaka och bygger terränghinder täckta med granris, spets, kulvert, ett hinder är två julbockar av granris... Påsar på marken med saker, kläder i högar. Man testar högtalarsystemet och kör musik på hög volym (typ Cotton Eye Joe). 2 uppstressade hästar galopperar omkring.
Jag tänkte att nu dör nog min häst av skräck! Vad gör Rut?
Hon blir PIGG!! Och väääldigt kort, men inte rädd för nånting? Hon bjöd på passage när jag ville skritta fram, men sen var hon jättefin. Tittade till på krysset när vi hoppade fram, men sen hoppade hon glatt allt utan spänning, inklusive en sned tvåkombination med hinderna i 45 graders vinkel. Hoppade glatt julbockar, galopperade längs staketet, rejsade till musiken och skyggade inte för saker på marken.
Sen dagen efter red vi ut i skogen, och då fick jag igen, för DÅ, när det bara var hon och jag och helt lugnt, då tittade hon på varenda sten, pinne och träd i hela skogen och for som ett popcorn.
Knäpphäst!
I helgen åkte vi på pay and jump. Högsta klassen var 90 cm, vilket känns lågt numera, men tänkte att det skulle vara bra att komma ut lite. Miljöträning för Rut och banträning för mig. Min tränare följde med för en gångs skull. Sen visade det sig att jag var enda startande i 90, och en annan klubbkompis har häst på anläggningen vi var på och ville passa på att hoppa lite, så vi dealade lite med arrangörerna. När jag startat min 90, där vi var felfria trots fisgalopp (hon blev rätt spänd när vi kom in i ridhuset), så kom tränaren in och slängde upp bommarna på 110 istället och sen kom rutiga fröken igång!
Litet klipp därifrån:
Idag hoppträning för min gamla hopptränare som var väldigt imponerad och beordrade oss att åka och tävla hoppning i början av februari, och det ska vi nog göra. Vi har aldrig tävlat ren hoppning.
Denna helgen tänkte jag prova pay and jump igen, och provar nog att rida först 90 cm så att hon får titta utan att jag tycker att det känns högt, och sen 110 då hon redan har sett banan.
Föreställ er:
Jättestort ridhus (där hon varit en gång tidigare, på dressyrtävling då hon höll på att dö pga dressyrstaket och domare, red på 54%...) Läktare (i trä) längs hela långsidan, ca 2,5 m ovanför banan, där tränarens två barn springer fram och tillbaka i stövlar och gallskriker. Dressyrstaket längs ena långsidan, folk överallt, mikrofoner och högtalare. I ett hörn två fåtöljer och ett bord till tomten. Granris i högar. Folk springer fram och tillbaka och bygger terränghinder täckta med granris, spets, kulvert, ett hinder är två julbockar av granris... Påsar på marken med saker, kläder i högar. Man testar högtalarsystemet och kör musik på hög volym (typ Cotton Eye Joe). 2 uppstressade hästar galopperar omkring.
Jag tänkte att nu dör nog min häst av skräck! Vad gör Rut?
Hon blir PIGG!! Och väääldigt kort, men inte rädd för nånting? Hon bjöd på passage när jag ville skritta fram, men sen var hon jättefin. Tittade till på krysset när vi hoppade fram, men sen hoppade hon glatt allt utan spänning, inklusive en sned tvåkombination med hinderna i 45 graders vinkel. Hoppade glatt julbockar, galopperade längs staketet, rejsade till musiken och skyggade inte för saker på marken.
Sen dagen efter red vi ut i skogen, och då fick jag igen, för DÅ, när det bara var hon och jag och helt lugnt, då tittade hon på varenda sten, pinne och träd i hela skogen och for som ett popcorn.
Knäpphäst!
I helgen åkte vi på pay and jump. Högsta klassen var 90 cm, vilket känns lågt numera, men tänkte att det skulle vara bra att komma ut lite. Miljöträning för Rut och banträning för mig. Min tränare följde med för en gångs skull. Sen visade det sig att jag var enda startande i 90, och en annan klubbkompis har häst på anläggningen vi var på och ville passa på att hoppa lite, så vi dealade lite med arrangörerna. När jag startat min 90, där vi var felfria trots fisgalopp (hon blev rätt spänd när vi kom in i ridhuset), så kom tränaren in och slängde upp bommarna på 110 istället och sen kom rutiga fröken igång!
Litet klipp därifrån:
Idag hoppträning för min gamla hopptränare som var väldigt imponerad och beordrade oss att åka och tävla hoppning i början av februari, och det ska vi nog göra. Vi har aldrig tävlat ren hoppning.
Denna helgen tänkte jag prova pay and jump igen, och provar nog att rida först 90 cm så att hon får titta utan att jag tycker att det känns högt, och sen 110 då hon redan har sett banan.