Ja eller någon sorts konstig allergi var det kanske. Det är borta nu så om en häst kan ha ångest så kan det också varit ett alternativ.
Min gammelman hade ju PPID men han var en 81a@Soffan74 Fick provsvar idag och hennes ACTH-värde ligger på 13 så hon är negativ för PPID. Tack och lov! Firade med att rida ett lätt lösgörande pass i ridhuset och hon var så pigg att hon tom låg på och blev stark i handen-händer ungefär aldrig
. Jag har haft praktik och sena kvällar, i början hann jag rida lite sporadiskt, men då började han ömma lite i ländryggen, så jag misstänker att det är bakknäna som spökar för så var det sist när det började. Så nu fick han vila totalt istället. Så har vi börjat med lite igångsättning igen, skritt ut i skogen under helgen och idag lite tömkörning. Vill inte behöva åka till veterinären, orkar inte med boxvila/liten hage och psycho-häst att leda, så jag hoppas att jag hann fånga det innan det blev något. Time will tell! Hon lägger i en överväxel och trycker på som tusan, hade glömt hur härlig hon är med det . Programmet kändes bra och det börjar blir lite "LA-känsla" i MsvC-programmen att det är mycket lättare att rida dom nu. Tom skolorna kändes fina. Sen får vi ser hur jag lyckas i helgen, målet är att bara rida som hemma (haha).Min plan var att inför helgens tävling inte rida igenom programmet alls eftersom Barb lär sig och förekommer. Men idag gjorde jag det iaf. för att jag själv var lite osäker på vissa vägar. Gjorde de enkla bytena nästan i väggen så att hon inte fick bromsa över medellinjen. Men alltså, den där lilla ponnyn ä l s k a r att gå program
Men hur tänkte ni när grinden stod öppen? Med erfarenheten att hon drar så hade jag ju sett till att varenda grind var låst med dubbla lås....
Ni tänkte fel.Tja, att hon inte skulle fara runt som en hysterisk fraggel och tappa mig?
Nähä?Ni tänkte fel.
Dagstorps bana är inte inhägnad alls, men de lovade att de skulle plocka upp henne längs vägen om hon stack hemåt. Så då skuttade vi lite småhinder i dressyrsadeln, lättare att sitta djupt i den. )
Hon kändes rätt mellanmjölk under passet, men förmodligen smittades hon av min trista sinnesstämning. på att hon inte bjuder på bortaväg, så det blev visst lite trav. Och har vi väl travat kan vi lika gärna jobba galoppen lite. När hon väl fått bjudning (dvs hon visste att vi var på hemväg) blev det istället jobb med halter. Det gick mycket bättre än sist, även om jag vet att hon (och jag) kan jobba dressyr mycket bättre på ridbanan. Mindre än en månad kvar tills vi kan åka dit! Fast som jag skrev tidigare, du har skrämt henne och då tar det ju tid innan det släpper, även för tränaren. Kan garantera dig att Bosse hade varit likadan om jag/Emma ramlat av såsom du har gjort, ingen skämskudde på dig nu eller skuldbelägga utan bara ett fakta att hon är känslig, lilla Rut. Inre stress är inte att leka med. Du måste vinna varje start på träning nu och som sagt, hålla dig på så små hinder att du kan sitta i livräddningssits och hålla i munnen över hindren. För varje gång detta funkar så kommer det ta kortare och kortare tid. För varje gång du ramlar av får du börja från början igen.Nähä?
Hon är rädd för stora hinder också by the way.
Vi fortsätter att öva, hon svarar bra på att man håller ett rejält tag i tygeln inför hinder, så att hon är ordentligt inramad. I torsdags hoppade vi småhinder hemma i paddocken igen och jag körde på den taktiken. Hon var rädd, men hoppade. Några gånger skruvade hon över hindret (känns väldigt obehagligt, hon byter liksom riktning i luften) men slappnade av mer och mer, men inte helt.
I söndags tog tränaren med sig Rut till Skåne och tränade terräng på henne för Magnus i Dagstorp. Jag kunde inte följa med för jag jobbade.
Ryttaren hade fått kämpa rätt bra i början så hon var rädd för allt, men sen släppte det och då kunde hon börja rida mer som vanligt och lätta i handen inför hinder. Jag har filmsnuttar från när de hoppar enstjärniga hinder utan några som helst problem.
I måndags red jag dressyr i paddocken och då kastade hon sig och for iväg när vi red förbi en liten oxer som råkade stå där.
Igår hoppträning och hon kändes mycket lugnare (hon borde vara trött snart?) på framridningen. Jättespänd när vi började med att galoppera över 3 bommar där den ena var upphöjd hela 2 dm... Hoppade fram på några småhinder enligt tidigare koncept med mycket i handen i anridningen, hon gjorde 2 försök att dra vid sidan om på en liten fånig oxer, men eftersom jag höll i så kom hon ingenstans och hoppade istället. 10-0 till mig! (vi bortser från att det stod 50-0 till henne innan.
Sen helt plötsligt, från ett hinder till ett annat så släppte det helt och hon kändes precis som vanligt. Kunde rida an som vanligt, lätta i handen inför hinder och hon hoppade en stor mur och trippelbar utan att blinka. Hoppade en liten bana på 90 cm med jättefint flyt och avslutade sen.
Sen ägnade jag (och 2 andra stackare) 20 minuter åt att leta efter min mobiltelefon i bilen, i transporten, bland Rutans grejer, i Rutans höpåse, i ridhuset, under bilen, utan att hitta den. Gav upp och körde hem och telefonskrället ligger i sadelkammaren och myser.
Idag välförtjänt vilodag.
Chatsis juver har börjat bli större nu, 2 månader kvar till beräknad fölning. Hon går tillsammans med stallägaren/tränarens avelssto och 2-åring nu, hämtade hem henne från fodervärden förra helgen.
.
! Att rida program direkt efter värmning har jag fått lära mig av @Mirtai att göra. För då kan en få samma "hjälp hur ska jag rida"-känsla som på tävling. Och sen kan en träna vidare ur det. Tycker dock att domaren gjorde fel som inte blåste första gången, du red ju helt fel väg, inte bara gjorde till fel bokstav. Hade hon blåst då hade du inte ridit fel i andra varvet och fått minus -4 som är över 1%..
