@polly p Är det ingen collectingring i ridhuset? Kan inte tänka mig att man börjar uppridningen från A precis vid dörren utan att ha ridit in där först. För att gå in i ridhuset borde det gå att få ha medhjälpare.
Och ang att låsa sig osv... Menar du att hästen blir okontaktbar på ett nonchalant vis eller för att den är rädd? Min häst var sådär nonchalant och frös fast när hon var yngre. Aldrig rädd. Enligt min egen analys beror det i 9 fall av 10 på för passiv ridning. Att hästen är för oengagerad vilket ger utrymme för fel fokus. Man måste helt enkelt rida mer aktivt så kommer de där fastfrysningarna mindre och mindre och till slut inte alls.
Det händer liksom inte längre att hon gör så. Endast de ggr jag kan påminna mig om att det hänt sista åren är då jag ridit för oengagerat, tex tänkt bara lullrida ute eller sitter på banan och tänker på nåt helt annat och min häst så tex ser en annan häst längre bort. Då har jag genom mitt oengagemang gett henne utrymme att fokusera på yttre omständigheter istället för på mig som ryttare. Rider jag aktivt framåt och närvarande så finns det inte en tillstymmelse hos henne att tänka på annat, inte ens ute i skogen.
@Amanda_F Jag försöker tänka mer på känslan, för att kunna återkoppla till hur jag sitter när det känns rätt osv. Om jag bara fokuserar för mkt på det som är felaktigt och ska rättas till, så blir det oftast bara en låsning och jag tänker då bara på det som är fel men inte på hur det hänger ihop i hela kedjan i sitsen för att bli rätt. Men man faller lätt in i det negativa fokuset då man rider ensam tycker jag.
Men för att se de där småsakerna som måste rättas till för att komma till den känslan, så behöver jag oftast nån på marken som talar om det. Tex igår då min tränare sa att jag har en olat för mig att gå fram med handen i övergångarna, speciellt ytter, istället för att rida fram till den med skänkeln. Såna där omedvetna småfel är ju jättesvåra att komma på själv, om man inte ser vad man gör utan bara känner att man tappar.
På så vis är min tyska tränare super, ser precis allting man gör och inte gör och säger det.
Tex har jag ju fått träna hela helgen på att gå fram med överlivet eftersom jag har en tendens att luta mig bakåt. Det har då gjort att jag istället har en känsla att jag lutar mig framåt för att kompensera för det. Men då säger min tränare igår att anledningen till att jag lutar mig aningen bakåt (som i hans tycke inte heller är problematiskt mkt) är att jag inte lyckas rida fram min häst ordentligt till handen. Att jag då får den positionen i överlivet för att söka kontakten med bettet, istället för att rida fram med skänkeln ordentligt, få stödet på rätt väg och därmed sitta rakt för att behovet av att luta mig bakåt försvinner
Jag kan säga att den analysen hade jag aldrig kommit på själv, och ingen har sagt det förr
Jag har istället bara fått höra att jag har en tendens att luta mig bakåt för mkt. Varpå man naturligtvis rättar det med överlivet istället för att ta tag i grundorsaken att jag rider för lite med skänkeln... För sedan när jag istället fick koncentrera mig på att använda skänkel och sätet, och ha handen i korrekt position och istället för att ändra handen ändra tygelns längd - så inte fasen satt jag bakåtlutad då