Vilken helg jag har haft!
Min hästs uppfödare kom hit oannonserat och stannade hela helgen. Så vi har haft två dagars träningsläger. Först red hon själv, hon har inte suttit på hästen sedan den var 5 år och sprang baklänges och slog mot skänkeln, så det var inte direkt ett färskt minne hon hade av henne Jag fick SÅ mkt beröm för hur fin hon är, tydligen den mest välridna hon ridit på länge. Det kändes bra, speciellt med tanke på hur träligt det känts på sistone med träning och avbrott och inte minst de usla tävlingsresultaten Sedan hjälpte hon mig och bla justerade lite i sitsen. Vilken fantastisk skillnad det blev på min häst och hela ridningen... Men jag har fått gråta, bryta ihop och sen komma igen. Inget kommer gratis. Idag gjorde vi en repetition och det kändes mkt bättre, men nu är jag nervös för att jag ska komma bort från detta när jag ska rida på egen hand. För det har verkligen behövts nån på marken som påminner mig om att rätta sitsen och hur. 8000 upprepningar innan nånting sitter sägs det ju...
Är mkt imponerad av min häst. 4 dagars dressyrridning och igår ett riktigt långt pass då vi red båda två, och inte ett enda tecken på att tröttna ihop. Jag hade inte väntat mig det från henne, och det känns riktigt bra. Mkt stadigare i formen och inte mkt att slå sig fri, nu när jag justerat sitsen och blivit effektiv Så fantastisk känsla. Har nog för första gången nånsin verkligen fått igenom de där jäkla halvhalterna på riktigt!
Har diskuterat allt detta jag nu grubblat över i råden ang hur fasen jag ska rida. Uppfödaren är ju också hippologutbildad och i grunden samma skola som jag, och känner samtliga tränare jag ridit för sista året. Tycker att jag känner mig lite mer tillfreds just nu, de facto är att både hon och jag är de som man kan anse känner min häst bäst. Så nu ska jag köra på den här linjen vi diskuterat i helgen och se vad som sker. Jag tror att det blir bra. Och när jag tvivlar igen får jag väl ringa dit och tala ut
Min hästs uppfödare kom hit oannonserat och stannade hela helgen. Så vi har haft två dagars träningsläger. Först red hon själv, hon har inte suttit på hästen sedan den var 5 år och sprang baklänges och slog mot skänkeln, så det var inte direkt ett färskt minne hon hade av henne Jag fick SÅ mkt beröm för hur fin hon är, tydligen den mest välridna hon ridit på länge. Det kändes bra, speciellt med tanke på hur träligt det känts på sistone med träning och avbrott och inte minst de usla tävlingsresultaten Sedan hjälpte hon mig och bla justerade lite i sitsen. Vilken fantastisk skillnad det blev på min häst och hela ridningen... Men jag har fått gråta, bryta ihop och sen komma igen. Inget kommer gratis. Idag gjorde vi en repetition och det kändes mkt bättre, men nu är jag nervös för att jag ska komma bort från detta när jag ska rida på egen hand. För det har verkligen behövts nån på marken som påminner mig om att rätta sitsen och hur. 8000 upprepningar innan nånting sitter sägs det ju...
Är mkt imponerad av min häst. 4 dagars dressyrridning och igår ett riktigt långt pass då vi red båda två, och inte ett enda tecken på att tröttna ihop. Jag hade inte väntat mig det från henne, och det känns riktigt bra. Mkt stadigare i formen och inte mkt att slå sig fri, nu när jag justerat sitsen och blivit effektiv Så fantastisk känsla. Har nog för första gången nånsin verkligen fått igenom de där jäkla halvhalterna på riktigt!
Har diskuterat allt detta jag nu grubblat över i råden ang hur fasen jag ska rida. Uppfödaren är ju också hippologutbildad och i grunden samma skola som jag, och känner samtliga tränare jag ridit för sista året. Tycker att jag känner mig lite mer tillfreds just nu, de facto är att både hon och jag är de som man kan anse känner min häst bäst. Så nu ska jag köra på den här linjen vi diskuterat i helgen och se vad som sker. Jag tror att det blir bra. Och när jag tvivlar igen får jag väl ringa dit och tala ut