Sv: Ytterskänkel - tabu eller verktyg?
Överlinjen och "sammanhängandet" är ju ett kvitto på att ja, det där var bra. Sen finns det olika filosofier verkar det som för att ta sig dit. Med respektive för- och nackdelar.
Även här tycker jag BB/EJ (eller snarare den EJ-variant jag kommer i kontakt med) går isär.
BB-anhängarna vill oftast i princip börja med att lära in överlinjen/avslappning/böjning. Tanken med det tycker jag är väldigt bra. I praktiken kan det i vissa fall kännas grymt fel att sitta och prioritera överlinjen redan från steg 1 när ekipaget inte kan behålla sin balans där utan trillar framstupa när man placerar huvudet innan resten är på plats.
Andra varianten blir att strunta i huvudet helt och hållet men jobba mot en sammanhängand häst, acceptera att man kan få ta det i "delar" innan man kan få en helhet där formen är bra. Först kanske man fick till baken att börja användas mer bärigt (utan att för den skull få till en bra helhet) sen kanske man lyckas koppla med ryggen till det, och som slutdetalj när helheten börjar bli bra - få huvudet på plats. Tänka mer extremt à la ridning bakifrån och fram.
Enligt den första modellen så SER det förmodligen bättre ut under ett helt pass - att ryggen är med längre tid och den form man vill se med ngt krökt nacke infinner sig. Vilket återigen jag gillar på papperet.
Enligt den andra metoden upplever jag att man får ett mer balanserat och hållbart resultat för att man placerar hästen mindre själv (mekaniskt) och iom det löper mindre risk att rubba balansen, det resultat man ser är då mer det "äkta" resultatet upplever jag.
Men oavsett metod så är alltid slutmålet en svingande rygg och längd överlinje = höjd rygg (det du kallar spänd pilbåge antar jag) även om början kan se olika ut och diverse steg där hästen faller ur även längre fram i utbildningen.
Som du säger så är det såklart intressant att se (och uppleva! mer åt det hållet iaf) slutmålet för att kunna avgöra om en tränares metoder verkligen ger det man är ute efter.
Sånt där tycker jag har varierat mycket både mellan olika AR-tränare och "vanliga" tränare.
Överlinjen och "sammanhängandet" är ju ett kvitto på att ja, det där var bra. Sen finns det olika filosofier verkar det som för att ta sig dit. Med respektive för- och nackdelar.
Även här tycker jag BB/EJ (eller snarare den EJ-variant jag kommer i kontakt med) går isär.
BB-anhängarna vill oftast i princip börja med att lära in överlinjen/avslappning/böjning. Tanken med det tycker jag är väldigt bra. I praktiken kan det i vissa fall kännas grymt fel att sitta och prioritera överlinjen redan från steg 1 när ekipaget inte kan behålla sin balans där utan trillar framstupa när man placerar huvudet innan resten är på plats.
Andra varianten blir att strunta i huvudet helt och hållet men jobba mot en sammanhängand häst, acceptera att man kan få ta det i "delar" innan man kan få en helhet där formen är bra. Först kanske man fick till baken att börja användas mer bärigt (utan att för den skull få till en bra helhet) sen kanske man lyckas koppla med ryggen till det, och som slutdetalj när helheten börjar bli bra - få huvudet på plats. Tänka mer extremt à la ridning bakifrån och fram.
Enligt den första modellen så SER det förmodligen bättre ut under ett helt pass - att ryggen är med längre tid och den form man vill se med ngt krökt nacke infinner sig. Vilket återigen jag gillar på papperet.
Enligt den andra metoden upplever jag att man får ett mer balanserat och hållbart resultat för att man placerar hästen mindre själv (mekaniskt) och iom det löper mindre risk att rubba balansen, det resultat man ser är då mer det "äkta" resultatet upplever jag.
Men oavsett metod så är alltid slutmålet en svingande rygg och längd överlinje = höjd rygg (det du kallar spänd pilbåge antar jag) även om början kan se olika ut och diverse steg där hästen faller ur även längre fram i utbildningen.
Som du säger så är det såklart intressant att se (och uppleva! mer åt det hållet iaf) slutmålet för att kunna avgöra om en tränares metoder verkligen ger det man är ute efter.
Sånt där tycker jag har varierat mycket både mellan olika AR-tränare och "vanliga" tränare.
Senast ändrad: