Sv: Ytterskänkel - tabu eller verktyg?
Nej då har vi helt olika tänk
Bland det första jag fick göra är att lära mig känna av och kontrollera varjag hade bakbenen med sittbenen
jaghar skrivit om en övning på medellinjen där man skall ställa hästen och då hindra bakdelen -men inte med skänkeln utan genom att behålla bäckenets position och iten åka med hästen
Tänket är att "snoppen" fortfarande skall peka rakt fram, dvs fortsätta sitt ihop som ryttare
sedan så när man fått in den känslan då lätt flytta in bakdelen på långsidorna
Nästa övning är att styra med axlarna i serpentiner och det fungerar bara om man kan behålla kulan mellan frambenen så samtidigt som man lär sig axelmotoriken så lär man sig att balansera mitt över hästen
detta görs i skritt. För denna tränare skrittade man i månader - men det var frivilligt
det är som att lära sig vänsterhande = framdelen, och högeranden = bakdelen närman spelar ett instrument
Först när man kan dem var för sig är man mogen att försöka sätta ihop det
Och då i hörnpaseringar dvs böj framdelen med dina axlar i ingången, böj bakdelen med dina sittben i hörnet vänd för vikten = kulan räta ut fram och räta ut bak
och det här gjordes då inte på spåret utan i början i kanske 16 m fyrkant och så småningom i fyrkantiga serpentiner i kanske 6 meter så du böjde vände omväxlande höger vänster
Om de enda hjälper man får använda är dessa axlar bäcken tungdpunkt så lär man sigkänna av var kulan är hela tiden - för du får inte hästen att gå rakt om den inte är på mitten -då börjar du med korrigerings hjälper
det är ett jättebra sätt att lära sig känna av var hästen är hela tiden - just det där att man hela tiden går i och ur böjning gör att det avslöjar sig direkt om man glidit snett för då funkar inte övergången mellan riktningarna utan hack
Det där är så svårt att jag gör det ibland fortfarande 10 år senare. Det är ridningens grundslag för mig
Senare gjorde jag samma sak i trav med lite snö på ett fält - det är djävlar i min låda jobb för magen det. För det finkar bara om man sitter i lodrät sits - och jag var ju en bakåtlutad förut..
Får man till en korrekt lateral böjning dvs sidböjning på detta sätt så släpper hästen halsen. man kan om det blri tokfel behöva säga hallå på yttertygeln men annars så är det denna formgivning i sidled som ger formgivningen i längsled.
det är det som böjning handlar om - att komma åt överlinjen
MEN görs det utan kulan i mitten så släpper hästen inte halsen.
Nu är det så många intressanta trådar på gång så jag håller inte reda på i vilken jag skriver - men det är detta som är i balans Dvs hitta din och hästens gemensamma balans
Sitter det här kan du hjälpa hästen till balans - då behöver inte kulan studsa runt som du beskriver - att hästen för försöka olika själv
jaghar fått en väldigt bra serie övningar så att jag fått göra relativt lätt då med bara hörnpassering
Långt innan jag fick rida diagonalslutor så fick vi rida en övning in på diagonalen strax före medellinjen ställ bort från C eller A ( mitt på kortsidan för de som inte vet) rid skänkelvikning ut mot tex C och gör det bara med vikten, och pricka det djävla C
och så lägger du till en massa övningar emellan
Så när det väl är dags för diagonalslutan så kan man relativt väl köra "bilen dit och hur man vill" Man känner när det är på väg att sticka iväg och kan rätta till med det som man inser man felat. Jag brukar tappa kontakten med ytterbak dvs sittbenet då skiter det sig, om kulan är på väg ut i ytterbogen kan man krama yttern - har den dunsat ner där är det för sent
Gör om gör rätt, dvs tillåt det inte hända
Minhäst har alltså tränat så djävla mycket böjning redan innan detta att det bara är pilotfel. det som slutan gör är ju att be om det där lilla lilla extra vinklingen av ytterbak. det är ju ett sätt att smyga in mera samling på ett lättare sätt för hästen - och ryttaren kanske än att be den sätta sig på båda på en gång. Framförallt tror jag att det är samma sak igen - ryttaren lär sig koppla ihop sin sittben och bakbenen ett i taget dvs lära sig känna var hästen är i varje sekund
det somjag tycker skiljer mer komplicerade system och mer förenklade system - är att i det senare råder en stor omedvetenhet om vad en stor del av hästkroppen sysslar med. Man varken känner eller märker vad som saknas
man säger att manken är uppe. men inte ser det så runt ut som på psychogrrl bild inte
Nej då har vi helt olika tänk
Bland det första jag fick göra är att lära mig känna av och kontrollera varjag hade bakbenen med sittbenen
jaghar skrivit om en övning på medellinjen där man skall ställa hästen och då hindra bakdelen -men inte med skänkeln utan genom att behålla bäckenets position och iten åka med hästen
Tänket är att "snoppen" fortfarande skall peka rakt fram, dvs fortsätta sitt ihop som ryttare
sedan så när man fått in den känslan då lätt flytta in bakdelen på långsidorna
Nästa övning är att styra med axlarna i serpentiner och det fungerar bara om man kan behålla kulan mellan frambenen så samtidigt som man lär sig axelmotoriken så lär man sig att balansera mitt över hästen
detta görs i skritt. För denna tränare skrittade man i månader - men det var frivilligt
det är som att lära sig vänsterhande = framdelen, och högeranden = bakdelen närman spelar ett instrument
Först när man kan dem var för sig är man mogen att försöka sätta ihop det
Och då i hörnpaseringar dvs böj framdelen med dina axlar i ingången, böj bakdelen med dina sittben i hörnet vänd för vikten = kulan räta ut fram och räta ut bak
och det här gjordes då inte på spåret utan i början i kanske 16 m fyrkant och så småningom i fyrkantiga serpentiner i kanske 6 meter så du böjde vände omväxlande höger vänster
Om de enda hjälper man får använda är dessa axlar bäcken tungdpunkt så lär man sigkänna av var kulan är hela tiden - för du får inte hästen att gå rakt om den inte är på mitten -då börjar du med korrigerings hjälper
det är ett jättebra sätt att lära sig känna av var hästen är hela tiden - just det där att man hela tiden går i och ur böjning gör att det avslöjar sig direkt om man glidit snett för då funkar inte övergången mellan riktningarna utan hack
Det där är så svårt att jag gör det ibland fortfarande 10 år senare. Det är ridningens grundslag för mig
Senare gjorde jag samma sak i trav med lite snö på ett fält - det är djävlar i min låda jobb för magen det. För det finkar bara om man sitter i lodrät sits - och jag var ju en bakåtlutad förut..
Får man till en korrekt lateral böjning dvs sidböjning på detta sätt så släpper hästen halsen. man kan om det blri tokfel behöva säga hallå på yttertygeln men annars så är det denna formgivning i sidled som ger formgivningen i längsled.
det är det som böjning handlar om - att komma åt överlinjen
MEN görs det utan kulan i mitten så släpper hästen inte halsen.
Nu är det så många intressanta trådar på gång så jag håller inte reda på i vilken jag skriver - men det är detta som är i balans Dvs hitta din och hästens gemensamma balans
Sitter det här kan du hjälpa hästen till balans - då behöver inte kulan studsa runt som du beskriver - att hästen för försöka olika själv
jaghar fått en väldigt bra serie övningar så att jag fått göra relativt lätt då med bara hörnpassering
Långt innan jag fick rida diagonalslutor så fick vi rida en övning in på diagonalen strax före medellinjen ställ bort från C eller A ( mitt på kortsidan för de som inte vet) rid skänkelvikning ut mot tex C och gör det bara med vikten, och pricka det djävla C
och så lägger du till en massa övningar emellan
Så när det väl är dags för diagonalslutan så kan man relativt väl köra "bilen dit och hur man vill" Man känner när det är på väg att sticka iväg och kan rätta till med det som man inser man felat. Jag brukar tappa kontakten med ytterbak dvs sittbenet då skiter det sig, om kulan är på väg ut i ytterbogen kan man krama yttern - har den dunsat ner där är det för sent
Gör om gör rätt, dvs tillåt det inte hända
Minhäst har alltså tränat så djävla mycket böjning redan innan detta att det bara är pilotfel. det som slutan gör är ju att be om det där lilla lilla extra vinklingen av ytterbak. det är ju ett sätt att smyga in mera samling på ett lättare sätt för hästen - och ryttaren kanske än att be den sätta sig på båda på en gång. Framförallt tror jag att det är samma sak igen - ryttaren lär sig koppla ihop sin sittben och bakbenen ett i taget dvs lära sig känna var hästen är i varje sekund
det somjag tycker skiljer mer komplicerade system och mer förenklade system - är att i det senare råder en stor omedvetenhet om vad en stor del av hästkroppen sysslar med. Man varken känner eller märker vad som saknas
man säger att manken är uppe. men inte ser det så runt ut som på psychogrrl bild inte
Senast ändrad: