Ytlighet i ett förhållande.

Om vi börjar med trådstarten:
Utseende har ingenting alls att göra med personlighet (såklart!). Det finns ”snygga” elaka, ”fula” elaka, ”fula” snälla, ”snygga” snälla. I trådstarten får du det att låta som att om folk inte skulle bry sig om utseende skulle de ha lättare att hitta en snäll bra partner. Så är det inte. Det enda sättet att hitta en bra snäll partner och få reda på om den är det är att spendera jättemycket tid med personen. Att folk bara väljer ”snygga” personer gör inte risken större för att hitta en elak person, ”fula” personer har ju exakt lika stor risk att vara rötägg (jag skriver snygg och ful inom citationstecken för det är så extremt subjektivt, sen är det ju vissa personlighetsdrag som vissa gillar som gör att personen uppfattas som snyggare/fulare men det är bara en variant på detta, man får se någon vid första anblick, vet inte så mycket).

Sen om våld, jag undrar om du frågar för att läka något i dig själv? Att vad kan man göra för att stoppa? Så kanske jag själv hade sluppit. Eller så bryr du dig om andra och det är ju fint, men ta gärna in vad alla här skriver.

Det går inte att skydda sig helt från våld, utom genom att inte vara i nån relation alls. Många vill ha en relation, det kan vara ett mänskligt behov för många. Vissa har tur och träffar i bekantskapskretsen - kul för dem! Vissa måste leta på andra håll, på internet till exempel. Oavsett hur man träffar någon, så kan man inte riktigt veta hur någon är. Möjligen genom att spendera mycket tid med någon som sagt. Men förövare manipulerar. DE FRAMSTÅR SOM PRECIS VANLIGA SNÄLLA PERSONER. Förlåt för caps lock men detta måste förtydligas. De är exakt som alla andra i sättet, det finns inget sätt att se. Det är därför de är farliga.

ETT av många sätt att förhindra våld är att informera, att stötta de som blir utsatta och öka kunskapen och aldrig lägga skulden där den inte hör hemma (på offren). Om det så är vid första lilla kontrollerande beteende eller det hundrade slaget som någon förstår vad det är som händer i sin relation och den vill lämna, så ska samhället och vi medmänniskor finnas där som stöd, det hade hjälpt.

Detta måste nog också förtydligas: MAN FÖRSTÅR INTE ATT MAN BLIR UTSATT FÖR VÅLD. Precis som du inte förstod att du blev utsatt för våld, är det exakt så det är för många. DESSUTOM, även NÄR MAN FÖRSTÅTT så gör inte det saken enklare nödvändigtvis. Man är ju då redan utsatt för våld, i större eller mindre form. Då är man redan manipulerad, påverkad, nedbruten, det hör till våldets natur att det är jättesvårt att lämna. Till exempel på grund av skammen. Skammen är hemsk, svår att hantera, gör det ännu svårare att lämna. Det är därför alla dessa frågor du ställer är riskabla, för de ökar skammen hos de som läser dem.
Betonas bör är att jag är säker på att många av oss som skrivit i den här tråden själva blivit utsatta för våld, precis som du.
Till sist: utseende är absolut inte en risk när det kommer till våld i nära relation. Är man redan i en relation, är kär och blir utsatt för våld är det helt irrelevant om partnern är ful eller snygg, man är exakt lika fast ändå.
 
Chansen för att de söker hjälp ökar om de inte får vatten på kvarn i form av att kvinnan "borde ha".
Varför skulle de få vatten på sin Kvarn av att de inte borde ha någon partner?
Av att de borde ha valts bort och blivit ratade redan vid urvalet?
Att de faktiskt inte är värdiga att ha en partner.

Vi människor är faktiskt överens om att den som bryter mot reglerna blir utvisade ur gemenskapen.
Fängelse, utvisning, deportation och uteslutning är maktmedel som används i princip överallt.
Strejk är också en metod för att påverka.
 
Men det kan man ju verkligen inte anklaga kvinnor för.

Varför är män så destruktiva när de skall lösa sina egna problem?
De verkar ju inte kunna se sin det i problemet.
För att de sällan ges verktyg. Män ska vara starka och inte ha massa jobbiga känslor. Samhället lär ut "boys will be boys" och liknande, men inte hur man ska hantera till exempel ilska eller ensamhet.
 
Utseende har ingenting alls att göra med personlighet (såklart!). Det finns ”snygga” elaka, ”fula” elaka, ”fula” snälla, ”snygga” snälla. I trådstarten får du det att låta som att om folk inte skulle bry sig om utseende skulle de ha lättare att hitta en snäll bra partner
Jag tänker att om man inte fixerar sig vid utseendet så ger man sig själv ett bättre fokus på de "snälla" bitarna.

Sen om våld, jag undrar om du frågar för att läka något i dig själv? Att vad kan man göra för att stoppa? Så kanske jag själv hade sluppit. Eller så bryr du dig om andra och det är ju fint, men ta gärna in vad alla här skriver.
Jag ser det som ett samhällsproblem som behöver lösas
Kvinnor skall inte behöva leva med skyddad identitet i rädsla för de hot som män utgör.
Straffet hamnar på fel ställe där.
Men bäst vore det ju om dessa män aldrig fick någon möjlighet att sätta sina klor i en kvinna från början.

Och tack för ett mycket informativt inlägg.
Några frågetecken rätades ut där.
 
För att de sällan ges verktyg. Män ska vara starka och inte ha massa jobbiga känslor. Samhället lär ut "boys will be boys" och liknande, men inte hur man ska hantera till exempel ilska eller ensamhet.
Jag håller med dig men jag tror inte heller att det är enda lösningen. Snarare är den viktigaste komponenten empati, att lära sig sätta sig in i andras känslor, att ta hänsyn, att förstå att jag inte är viktigare än andra (såklart att man ska ta hand om sig själv mer än vad man tar hand om andra och att man själv är jätteviktig för en själv), att min njutning/bekvämlighet/behov av kontroll inte är viktigare än någons trygghet/rätt att slippa terror/kontroll/våld.

Mitt ex som utsatte mig ÄLSKADE att prata om sina känslor, om ilska, om ledsenhet, om alla känslor. Han utsatte mig jättemycket ändå. Sen ville han prata om hur synd det var om honom för att han hade utsatt mig för våld, det var ju mitt fel och jättesynd om honom. Han såg inte alls vad han gjort även om det var grova saker. De få saker han ”erkände” vändes bara ändå till att det var ledsamt och stackars honom för han hade ju tvingats till att göra dessa saker. Så, jag tror inte att prata om känslor räcker, om de andra komponenterna inte kommer in.
 
Men förövare manipulerar. DE FRAMSTÅR SOM PRECIS VANLIGA SNÄLLA PERSONER. Förlåt för caps lock men detta måste förtydligas. De är exakt som alla andra i sättet, det finns inget sätt att se. Det är därför de är farliga.
De måste ju då vara medvetna om att det som de gör är fel?
Och att de därför måste dölja det?
Precis som andra bedragare alltså.

Det var den här delen som jag hade missat.
Jag har bara träffat dem som anser att de har rätten att uppfostra sin kvinna och utan att skämmas berättar det för andra.
Bedragare är en helt annan femma.
Och jag är osäker på om de går att "behandla".
Bedragare är svåra människor som tänker på ett annat sätt och jag undrar om det inte sitter fast i deras personlighet.
 
För att de sällan ges verktyg. Män ska vara starka och inte ha massa jobbiga känslor. Samhället lär ut "boys will be boys" och liknande, men inte hur man ska hantera till exempel ilska eller ensamhet.
De männen går nog att påverka till att behandla andra väl.
När de har kommit igenom sig själva.
 
Jag tänker att om man inte fixerar sig vid utseendet så ger man sig själv ett bättre fokus på de "snälla" bitarna.


Jag ser det som ett samhällsproblem som behöver lösas
Kvinnor skall inte behöva leva med skyddad identitet i rädsla för de hot som män utgör.
Straffet hamnar på fel ställe där.
Men bäst vore det ju om dessa män aldrig fick någon möjlighet att sätta sina klor i en kvinna från början.

Och tack för ett mycket informativt inlägg.
Några frågetecken rätades ut där.
Vad roligt att höra det sista! :)

Jag håller verkligen med dig om att det är ett samhällsproblem. Och straffet hamnar verkligen på fel ställe. Och jag håller med dig om att det absolut allra bästa är att dessa män inte fick nån sån möjlighet. Men det är väldigt, väldigt svårt att påverka direkt! Det vi kan göra är att stötta kvinnor, öka kunskapen samt att försöka förändra männen. Men alla de relationer som börjar idag, imorgon, om en vecka, det är inte så lätt att stoppa. Även om vi gärna skulle vilja!

Men tillbaka till det du skrev först! Varför tror du det? Menar du att man kan förblindas av någons utseende och då inte se de elaka bitarna? Eller att om vi struntar i utseende helt och hållet så kan vi se de snälla dragen hos alla personer (både ”fula” och ”snygga”). Kruxet är ju att vi inte kan veta om den snällhet vi upplever/märker är riktig snällhet eller del av en manipulation. Precis på samma sätt som man kan känna en varm, underbar känsla av att träffa en riktigt härlig person så kan man känna exakt samma härliga känsla av en våldsam person, för den är ju såklart precis lika härlig och underbar som alla underbara vanliga personer är i början. Så det farliga är snarare varma, kärlekskänslor! Man älskar ju att känna det, oavsett hur nån ser ut. Men det kommer ju på köpet av en nära relation. Det är ju just därför som våld i nära relationer är så farligt, jämfört med en främling. Det är helt andra krafter på spel. Man kan säga att det som vi evolutionärt har i oss för att komma nära andra människor, överleva tillsammans, vänds mot oss när det kommer till våld i nära relation. Tar vi bort den delen av oss, ja, då tar vi bort mycket av det som är mänskligt - vår förmåga att skapa relationer och överleva tack vare varandra.
 
De måste ju då vara medvetna om att det som de gör är fel?
Och att de därför måste dölja det?
Precis som andra bedragare alltså.

Det var den här delen som jag hade missat.
Jag har bara träffat dem som anser att de har rätten att uppfostra sin kvinna och utan att skämmas berättar det för andra.
Bedragare är en helt annan femma.
Och jag är osäker på om de går att "behandla".
Bedragare är svåra människor som tänker på ett annat sätt och jag undrar om det inte sitter fast i deras personlighet.
Jag tror att det handlar mycket om förnekelse. Ibland vet de vad de gör, ibland inte. Hjärnan är lustig, den vill gärna skydda oss, slippa hemska saker. På samma sätt funkar förövare. De kanske vet vad de gör, men också inte. De hittar ursäkter, omedvetet, för att få ”ihop” bilden av sig själva och rättfärdiga allt det de gör. Jag tror också att det är väldigt svårt att behandla. Det är så djupt rotat! Men vi måste ändå försöka, det är det värt för alla offers skull!
 
Jag håller med dig men jag tror inte heller att det är enda lösningen. Snarare är den viktigaste komponenten empati, att lära sig sätta sig in i andras känslor, att ta hänsyn, att förstå att jag inte är viktigare än andra (såklart att man ska ta hand om sig själv mer än vad man tar hand om andra och att man själv är jätteviktig för en själv), att min njutning/bekvämlighet/behov av kontroll inte är viktigare än någons trygghet/rätt att slippa terror/kontroll/våld.
Att man inte får ta sig friheter på andras bekostnad.
Vilket egentligen gäller för alla brottslingar.

Det verkar oerhört egocentrerat det som du beskriver.
Som att det bara fanns han och hans behov i hela världen och att alla andra hade som uppgift att tillfredsställa dessa behov.
Läskigt.
 
Att man inte får ta sig friheter på andras bekostnad.
Vilket egentligen gäller för alla brottslingar.

Det verkar oerhört egocentrerat det som du beskriver.
Som att det bara fanns han och hans behov i hela världen och att alla andra hade som uppgift att tillfredsställa dessa behov.
Läskigt.
Precis! Väldigt sant!

Ja, otroligt läskigt och egocentrerat, väldigt, väldigt obehaglig människa. Men väldigt populär och hans vänner tycker han är underbar…
 
Men tillbaka till det du skrev först! Varför tror du det? Menar du att man kan förblindas av någons utseende och då inte se de elaka bitarna?
Ja just så.
Förblindade av strålglansen.

Det fungerar nog med en häftig bil, att vara kändis eller ha mycket pengar också.
 
Nej det som jag tror är att man kan bli förblindad av utseendet eller andra yttre attribut.
Typ snygg bil, fint hus, fina kläder och exklusivt levnadssätt.
Typ ytliga attribut.

Men visst undrar jag hur den kvinnan som gift sig med Militärligans ledare tänkte där.
Skitsnack.
Många av dehär männen är helt vanliga snubbar. De har barn, en hund eller katt som de älskar, goda vänner, gillar att greja hemma och känns helylle och jättemysiga.
Det har precis NOLL med yta att göra.
 
Ja just så.
Förblindade av strålglansen.

Det fungerar nog med en häftig bil, att vara kändis eller ha mycket pengar också.
Jag håller med om det @Fetaost säger!

Om vi dock tänker på dessa ”pråliga” män så är det såklart att vissa blir attraherade av sånt. Men det är inte därför de riskeras att utsättas för våld, det är för att de blir kära. Och så där nära kär blir man inte av att titta på nåns häftiga bil, det blir man av att ligga och mysa ihop, få höra om någons drömmar och hemligheter kanske, att dela fina stunder ihop. Det spelar liksom ingen roll om det man ”lockades in” av var en häftig bil eller kändis eller en mysig fleecekofta eller varselkläder eller ett fint leende eller snälla ögon, principen är densamma ändå!
 
De lockar inte med någonting.
De framstår som helt normala. Ibland i flera år.
Men vad är egentligen "normalt"?
Och är det verkligen nivån man vill ha i ett förhållande?
Vill man inte ha en nivå mer åt "fantastiskt"?

Vad händer sedan när de upphör att vara "helt normala"?

Jag opponerar mig litet mot uttrycket "normal".
Man kan vara tämligen konstig och fortfarande behandla andra väl.
Och jag tycker att det är vad det hela handlar om, att behandla andra väl.
 
Jag tänker att om man inte fixerar sig vid utseendet så ger man sig själv ett bättre fokus på de "snälla" bitarna.


Jag ser det som ett samhällsproblem som behöver lösas
Kvinnor skall inte behöva leva med skyddad identitet i rädsla för de hot som män utgör.
Straffet hamnar på fel ställe där.
Men bäst vore det ju om dessa män aldrig fick någon möjlighet att sätta sina klor i en kvinna från början.

Och tack för ett mycket informativt inlägg.
Några frågetecken rätades ut där.
Men vad har utseendet med detta att göra? Det verkar som om du tror att snygga män är mer våldsbenägna och tvärt om. Så är det givetvis inte.
 
Men vad är egentligen "normalt"?
Och är det verkligen nivån man vill ha i ett förhållande?
Vill man inte ha en nivå mer åt "fantastiskt"?

Vad händer sedan när de upphör att vara "helt normala"?

Jag opponerar mig litet mot uttrycket "normal".
Man kan vara tämligen konstig och fortfarande behandla andra väl.
Och jag tycker att det är vad det hela handlar om, att behandla andra väl.
Normal som i att de inte på något vis sticker ut som våldsamma eller har någon extravagant livsstil eller något öht som signalerar om atr man kan komma att utsättas för psykiskt eller fysiskt våld.
Också att de har helt normala relationer till vänner, familj, barn, kollegor mm.
 
Jag ser att tråden spårat iväg i delvis annan riktning och ska vara tydlig med att jag inte läst hela.

Men min tanke från trådstarten är att det vore väldigt skönt om vi kom ifrån att döma främmande personers relationer överhuvudtaget.

Ta hand om de du älskar. Var lyhörd för tecken på psykisk ohälsa hos din omgivning. Reagera när du ser personer skada andra. Men ge fan i att klanka ner på människors sexualitet, attraktion och relationer bara för att de inte väljer likadant som du.
 

Liknande trådar

Tjatter Oro i Ugglebo Den lilla byn Ugglebo breder idylliskt ut sig i ängsmark med sina timrade småhus, hagar omgivna av gärdesgårdar hyser... 22 23 24
Svar
471
· Visningar
16 319
Senast: LenaH
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är... 2
Svar
27
· Visningar
10 983
Senast: Imna
·
Relationer Vad är hemligheten bakom att lyckas i långa relationer? Alltså inte att bara vara i en långvarig relation utan att faktiskt trivas i... 13 14 15
Svar
287
· Visningar
38 033
Senast: monster1
·
Relationer Hur vet man om det är dags att göra slut? Hur vet man att man är kär? När relationen inte flyter på och det finns saker som skaver hur... 3 4 5
Svar
97
· Visningar
16 249

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp